|
1917
1: Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
2: min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
3: HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
4: En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
5: HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
6: Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
7: Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
8: vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
9: Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10: dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
11: Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
12: När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
13: när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
14: när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator -
15: saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
|
KJV
1: ((A Psalm of David.)) Blessed be the LORD my strength, which teacheth my hands to war, and my fingers to fight:
2: My goodness, and my fortress; my high tower, and my deliverer; my shield, and he in whom I trust; who subdueth my people under me.
3: LORD, what is man, that thou takest knowledge of him! or the son of man, that thou makest account of him!
4: Man is like to vanity: his days are as a shadow that passeth away.
5: Bow thy heavens, O LORD, and come down: touch the mountains, and they shall smoke.
6: Cast forth lightning, and scatter them: shoot out thine arrows, and destroy them.
7: Send thine hand from above; rid me, and deliver me out of great waters, from the hand of strange children;
8: Whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
9: I will sing a new song unto thee, O God: upon a psaltery and an instrument of ten strings will I sing praises unto thee.
10: It is he that giveth salvation unto kings: who delivereth David his servant from the hurtful sword.
11: Rid me, and deliver me from the hand of strange children, whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood:
12: That our sons may be as plants grown up in their youth; that our daughters may be as corner stones, polished after the similitude of a palace:
13: That our garners may be full, affording all manner of store: that our sheep may bring forth thousands and ten thousands in our streets:
14: That our oxen may be strong to labour; that there be no breaking in, nor going out; that there be no complaining in our streets.
15: Happy is that people, that is in such a case: yea, happy is that people, whose God is the LORD.
|
PR33.38
1: Daavidin virsi. Kiitetty olkoon Herra, minun kallioni, joka opettaa minun käteni taistelemaan, minun sormeni sotimaan,
2: hän, joka antaa minulle armon; minun linnani, varustukseni ja pelastajani, minun kilpeni, jonka turviin minä pakenen, hän, joka laskee kansani minun valtani alle.
3: Herra, mikä on ihminen, että hänestä lukua pidät, mikä ihmislapsi, että häntä ajattelet!
4: Ihminen on kuin tuulen henkäys, hänen päivänsä niinkuin pakeneva varjo.
5: Herra, notkista taivaasi ja astu alas, kosketa vuoria, niin että ne suitsuavat.
6: Iske salamoita ja hajota heidät, lennätä nuolesi ja kauhistuta heidät.
7: Ojenna kätesi korkeudesta, tempaa ja pelasta minut suurista vesistä, muukalaisten kädestä,
8: joiden suu puhuu vilppiä ja joiden oikea käsi on valheen käsi!
9: Jumala, minä veisaan sinulle uuden virren, soitan sinulle kymmenkielisellä harpulla,
10: sinulle, joka annat kuninkaille voiton ja tempaat palvelijasi Daavidin turvaan pahalta miekalta.
11: Tempaa ja pelasta minut muukalaisten käsistä, joiden suu puhuu vilppiä ja joiden oikea käsi on valheen käsi.
12: Niin meidän poikamme ovat nuoruudessaan kuin korkealle kohoavat kasvit, tyttäremme kuin temppelin veistetyt kulmapatsaat;
13: meidän aittamme ovat täynnä, ja antavat kaikkinaista viljaa, meidän lampaamme lisääntyvät laitumillamme tuhansin ja kymmenin tuhansin;
14: meidän härkiemme kuormat ovat runsaat, ei ole aukkoa muurissa, ei ole pakolaista, ei kuulu valitushuutoa kaduillamme.
15: Autuas se kansa, jolle näin käy, autuas se kansa, jonka Jumala Herra on!
|
