|
1917
1: Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. (102:2) HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2: (102:3) Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3: (102:4) Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4: (102:5) Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5: (102:6) För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6: (102:7) Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7: (102:8) Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8: (102:9) Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9: (102:10) Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10: (102:11) för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11: (102:12) Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12: (102:13) Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13: (102:14) Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14: (102:15) Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15: (102:16) Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16: (102:17) när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17: (102:18) när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18: (102:19) Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19: (102:20) att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20: (102:21) för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21: (102:22) på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22: (102:23) när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23: (102:24) Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24: (102:25) Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25: (102:26) I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26: (102:27) de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27: (102:28) Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28: (102:29) Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
|
KJV
1: ((A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed, and poureth out his complaint before the LORD.)) Hear my prayer, O LORD, and let my cry come unto thee.
2: Hide not thy face from me in the day when I am in trouble; incline thine ear unto me: in the day when I call answer me speedily.
3: For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as an hearth.
4: My heart is smitten, and withered like grass; so that I forget to eat my bread.
5: By reason of the voice of my groaning my bones cleave to my skin.
6: I am like a pelican of the wilderness: I am like an owl of the desert.
7: I watch, and am as a sparrow alone upon the house top.
8: Mine enemies reproach me all the day; and they that are mad against me are sworn against me.
9: For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping,
10: Because of thine indignation and thy wrath: for thou hast lifted me up, and cast me down.
11: My days are like a shadow that declineth; and I am withered like grass.
12: But thou, O LORD, shalt endure for ever; and thy remembrance unto all generations.
13: Thou shalt arise, and have mercy upon Zion: for the time to favour her, yea, the set time, is come.
14: For thy servants take pleasure in her stones, and favour the dust thereof.
15: So the heathen shall fear the name of the LORD, and all the kings of the earth thy glory.
16: When the LORD shall build up Zion, he shall appear in his glory.
17: He will regard the prayer of the destitute, and not despise their prayer.
18: This shall be written for the generation to come: and the people which shall be created shall praise the LORD.
19: For he hath looked down from the height of his sanctuary; from heaven did the LORD behold the earth;
20: To hear the groaning of the prisoner; to loose those that are appointed to death;
21: To declare the name of the LORD in Zion, and his praise in Jerusalem;
22: When the people are gathered together, and the kingdoms, to serve the LORD.
23: He weakened my strength in the way; he shortened my days.
24: I said, O my God, take me not away in the midst of my days: thy years are throughout all generations.
25: Of old hast thou laid the foundation of the earth: and the heavens are the work of thy hands.
26: They shall perish, but thou shalt endure: yea, all of them shall wax old like a garment; as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed:
27: But thou art the same, and thy years shall have no end.
28: The children of thy servants shall continue, and their seed shall be established before thee.
|
PR33.38
1: Kurjan rukous, kun hän on näännyksissä ja vuodattaa valituksensa Herran eteen.
2: Herra, kuule minun rukoukseni, ja minun huutoni tulkoon sinun eteesi.
3: Älä peitä minulta kasvojasi, kun minulla on ahdistus, kallista korvasi minun puoleeni. Kun minä huudan, riennä ja vastaa minulle.
4: Sillä minun päiväni ovat haihtuneet kuin savu, ja minun luitani polttaa niinkuin ahjossa.
5: Sydämeni on paahtunut ja kuivunut kuin ruoho, sillä minä unhotan syödä leipääni.
6: Äänekkäästä vaikerruksestani minun luuni tarttuvat minun nahkaani.
7: Minä olen kuin pelikaani erämaassa, olen kuin huuhkaja raunioissa.
8: Minä olen uneton, olen kuin yksinäinen lintu katolla.
9: Kaiken päivää viholliseni minua häpäisevät; ne, jotka riehuvat minua vastaan, kiroavat minun nimeni kautta.
10: Sillä minä syön tuhkaa kuin leipää ja sekoitan juomani kyyneleillä
11: sinun vihasi ja kiivastuksesi tähden, sillä sinä olet nostanut minut ylös ja viskannut pois.
12: Minun päiväni ovat kuin pitenevä varjo, ja minä kuivun kuin ruoho.
13: Mutta sinä, Herra, hallitset iankaikkisesti, sinun muistosi pysyy polvesta polveen.
14: Nouse ja armahda Siionia, sillä aika on tehdä sille laupeus ja määrähetki on tullut.
15: Sillä sen kivet ovat sinun palvelijoillesi rakkaat, ja sen soraläjiä heidän on sääli.
16: Silloin pakanat pelkäävät Herran nimeä ja kaikki maan kuninkaat sinun kunniaasi,
17: kun Herra rakentaa Siionin ja ilmestyy kunniassansa,
18: kun hän kääntyy niiden rukouksen puoleen, jotka ovat kaikkensa menettäneet, eikä enää heidän rukoustansa hylkää.
19: Tämä kirjoitettakoon tulevalle polvelle, ja kansa, joka vastedes luodaan, on kiittävä Herraa,
20: että hän katseli pyhästä korkeudestaan, että Herra katsoi taivaasta maahan,
21: kuullaksensa vankien huokaukset, vapauttaaksensa kuoleman lapset,
22: jotta Siionissa julistettaisiin Herran nimeä ja hänen ylistystänsä Jerusalemissa,
23: kun kaikki kansat kokoontuvat yhteen, ja valtakunnat, palvelemaan Herraa.
24: Hän on lannistanut matkalla minun voimani, on lyhentänyt minun päiväni.
25: Minä sanon: Jumalani, älä tempaa minua pois kesken ikääni; sinun vuotesi kestävät suvusta sukuun.
26: Muinoin sinä perustit maan, ja taivaat ovat sinun käsialasi.
27: Ne katoavat, mutta sinä pysyt, ne vanhenevat kaikki kuin vaate; sinä muutat ne, niinkuin vaatteet muutetaan, ja ne muuttuvat.
28: Mutta sinä pysyt samana, eivätkä sinun vuotesi lopu. [102:29] Sinun palvelijaisi lapset saavat asua turvassa, ja heidän jälkeläisensä pysyvät sinun edessäsi.
|
