Pred 1

2: Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
3: Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
4: Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.
5: Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.
6: Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.
7: Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.
8: Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
9: Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
10: Inträffar något varom man ville säga: "Se, detta är nytt", så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
11: Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
12: Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
13: Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
14: När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
15: Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
16: Jag sade i mitt hjärta: "Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått."
17: Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
18: Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.

 

2: Vanity of vanities, saith the Preacher, vanity of vanities; all is vanity.
3: What profit hath a man of all his labour which he taketh under the sun?
4: One generation passeth away, and another generation cometh: but the earth abideth for ever.
5: The sun also ariseth, and the sun goeth down, and hasteth to his place where he arose.
6: The wind goeth toward the south, and turneth about unto the north; it whirleth about continually, and the wind returneth again according to his circuits.
7: All the rivers run into the sea; yet the sea is not full; unto the place from whence the rivers come, thither they return again.
8: All things are full of labour; man cannot utter it: the eye is not satisfied with seeing, nor the ear filled with hearing.
9: The thing that hath been, it is that which shall be; and that which is done is that which shall be done: and there is no new thing under the sun.
10: Is there any thing whereof it may be said, See, this is new? it hath been already of old time, which was before us.
11: There is no remembrance of former things; neither shall there be any remembrance of things that are to come with those that shall come after.
12: I the Preacher was king over Israel in Jerusalem.
13: And I gave my heart to seek and search out by wisdom concerning all things that are done under heaven: this sore travail hath God given to the sons of man to be exercised therewith.
14: I have seen all the works that are done under the sun; and, behold, all is vanity and vexation of spirit.
15: That which is crooked cannot be made straight: and that which is wanting cannot be numbered.
16: I communed with mine own heart, saying, Lo, I am come to great estate, and have gotten more wisdom than all they that have been before me in Jerusalem: yea, my heart had great experience of wisdom and knowledge.
17: And I gave my heart to know wisdom, and to know madness and folly: I perceived that this also is vexation of spirit.
18: For in much wisdom is much grief: and he that increaseth knowledge increaseth sorrow.

 

2: Turhuuksien turhuus, sanoi saarnaaja, turhuuksien turhuus; kaikki on turhuutta!
3: Mitä hyötyä on ihmiselle kaikesta vaivannäöstänsä, jolla hän vaivaa itseänsä auringon alla?
4: Sukupolvi menee, ja sukupolvi tulee, mutta maa pysyy iäti.
5: Ja aurinko nousee, ja aurinko laskee ja kiiruhtaa sille sijallensa, josta se jälleen nousee.
6: Tuuli menee etelään ja kiertää pohjoiseen, kiertää yhä kiertämistään, ja samalle kierrollensa tuuli palajaa.
7: Kaikki joet laskevat mereen, mutta meri ei siitänsä täyty; samaan paikkaan, johon joet ovat laskeneet, ne aina edelleen laskevat.
8: Kaikki tyynni itseänsä väsyttää, niin ettei kukaan sitä sanoa saata. Ei saa silmä kylläänsä näkemisestä eikä korva täyttänsä kuulemisesta.
9: Mitä on ollut, sitä vastakin on; ja mitä on tapahtunut, sitä vastakin tapahtuu. Ei ole mitään uutta auringon alla.
10: Jos jotakin on, josta sanotaan: "Katso, tämä on uutta", niin on sitä kuitenkin ollut jo ennen, ammoisina aikoina, jotka ovat olleet ennen meitä.
11: Ei jää muistoa esi-isistä; eikä jälkeläisistäkään, jotka tulevat, jää muistoa niille, jotka heidän jälkeensä tulevat.
12: Minä, saarnaaja, olin Israelin kuningas Jerusalemissa.
13: Ja minä käänsin sydämeni viisaudella tutkimaan ja miettimään kaikkea, mitä auringon alla tapahtuu. Tämä on vaikea työ, jonka Jumala on antanut ihmislapsille, heidän sillä itseään rasittaaksensa.
14: Minä katselin kaikkia tekoja, mitä tehdään auringon alla, ja katso, se on kaikki turhuutta ja tuulen tavoittelua.
15: Väärä ei voi suoristua, eikä vajaata voi täydeksi laskea.
16: Minä puhuin sydämessäni näin: Minä olen hankkinut suuren viisauden ja sitä yhä lisännyt, jopa yli kaikkien, jotka ovat ennen minua Jerusalemissa hallinneet, ja paljon on sydämeni nähnyt viisautta ja tietoa.
17: Ja minä käänsin sydämeni tutkimaan viisautta ja tietoa, mielettömyyttä ja tyhmyyttä, ja minä tulin tietämään, että sekin oli tuulen tavoittelemista.
18: Sillä missä on paljon viisautta, siinä on paljon surua; ja joka tietoa lisää, se tuskaa lisää.