Pred 7

2: (7:3) Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
3: (7:4) Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
4: (7:5) De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
5: (7:6) Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
6: (7:7) Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
7: (7:8) Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
8: (7:9) Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
9: (7:10) Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
10: (7:11) Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.
11: (7:12) Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
12: (7:13) Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
13: (7:14) Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
14: (7:15) Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
15: (7:16) Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
16: (7:17) Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
17: (7:18) Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
18: (7:19) Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
19: (7:20) Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
20: (7:21) Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
21: (7:22) Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
22: (7:23) Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
23: (7:24) Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.
24: (7:25) Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
25: (7:26) När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
26: (7:27) då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
27: (7:28) Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
28: (7:29) Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
29: (7:30) Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.

 

2: It is better to go to the house of mourning, than to go to the house of feasting: for that is the end of all men; and the living will lay it to his heart.
3: Sorrow is better than laughter: for by the sadness of the countenance the heart is made better.
4: The heart of the wise is in the house of mourning; but the heart of fools is in the house of mirth.
5: It is better to hear the rebuke of the wise, than for a man to hear the song of fools.
6: For as the crackling of thorns under a pot, so is the laughter of the fool: this also is vanity.
7: Surely oppression maketh a wise man mad; and a gift destroyeth the heart.
8: Better is the end of a thing than the beginning thereof: and the patient in spirit is better than the proud in spirit.
9: Be not hasty in thy spirit to be angry: for anger resteth in the bosom of fools.
10: Say not thou, What is the cause that the former days were better than these? for thou dost not enquire wisely concerning this.
11: Wisdom is good with an inheritance: and by it there is profit to them that see the sun.
12: For wisdom is a defence, and money is a defence: but the excellency of knowledge is, that wisdom giveth life to them that have it.
13: Consider the work of God: for who can make that straight, which he hath made crooked?
14: In the day of prosperity be joyful, but in the day of adversity consider: God also hath set the one over against the other, to the end that man should find nothing after him.
15: All things have I seen in the days of my vanity: there is a just man that perisheth in his righteousness, and there is a wicked man that prolongeth his life in his wickedness.
16: Be not righteous over much; neither make thyself over wise: why shouldest thou destroy thyself?
17: Be not over much wicked, neither be thou foolish: why shouldest thou die before thy time?
18: It is good that thou shouldest take hold of this; yea, also from this withdraw not thine hand: for he that feareth God shall come forth of them all.
19: Wisdom strengtheneth the wise more than ten mighty men which are in the city.
20: For there is not a just man upon earth, that doeth good, and sinneth not.
21: Also take no heed unto all words that are spoken; lest thou hear thy servant curse thee:
22: For oftentimes also thine own heart knoweth that thou thyself likewise hast cursed others.
23: All this have I proved by wisdom: I said, I will be wise; but it was far from me.
24: That which is far off, and exceeding deep, who can find it out?
25: I applied mine heart to know, and to search, and to seek out wisdom, and the reason of things, and to know the wickedness of folly, even of foolishness and madness:
26: And I find more bitter than death the woman, whose heart is snares and nets, and her hands as bands: whoso pleaseth God shall escape from her; but the sinner shall be taken by her.
27: Behold, this have I found, saith the preacher, counting one by one, to find out the account:
28: Which yet my soul seeketh, but I find not: one man among a thousand have I found; but a woman among all those have I not found.
29: Lo, this only have I found, that God hath made man upright; but they have sought out many inventions.

 

2: Hyvä nimi on parempi kuin kallis öljy, ja kuolinpäivä parempi kuin syntymäpäivä.
3: Parempi kuin pitotaloon on mennä surutaloon, sillä siinä on kaikkien ihmisten loppu, ja elossa oleva painaa sen mieleensä.
4: Suru on parempi kuin nauru, sillä sydämelle on hyväksi, että kasvot ovat murheelliset.
5: Viisaitten sydän on surutalossa, tyhmien sydän ilotalossa.
6: Parempi on kuulla viisaan nuhdetta, kuin olla kuulemassa tyhmien laulua;
7: sillä niinkuin orjantappurain rätinä padan alla, on tyhmän nauru. Ja sekin on turhuutta.
8: Sillä väärä voitto tekee viisaan hulluksi, ja lahja turmelee sydämen.
9: Asian loppu on parempi kuin sen alku, ja pitkämielinen on parempi kuin korkeamielinen.
10: Älköön mielesi olko pikainen vihaan, sillä viha majautuu tyhmäin poveen.
11: Älä sano: "Mikä siinä on, että entiset ajat olivat paremmat kuin nykyiset?" Sillä sitä et viisaudesta kysy.
12: Viisaus on yhtä hyvä kuin perintöosa ja on etu niille, jotka ovat näkemässä aurinkoa.
13: Sillä viisauden varjossa on kuin rahan varjossa, mutta tieto on hyödyllisempi: viisaus pitää haltijansa elossa.
14: Katso Jumalan tekoja; sillä kuka voi sen suoristaa, minkä hän on vääräksi tehnyt?
15: Hyvänä päivänä ole hyvillä mielin, ja pahana päivänä ymmärrä, että toisen niinkuin toisenkin on Jumala tehnyt, koskapa ihminen ei saa mitään siitä, mikä hänen jälkeensä tulee.
16: Kaikkea olen tullut näkemään turhina päivinäni: on vanhurskaita, jotka hukkuvat vanhurskaudessaan, ja on jumalattomia, jotka elävät kauan pahuudessaan.
17: Älä ole kovin vanhurskas äläkä esiinny ylen viisaana: miksi tuhoaisit itsesi?
18: Älä ole kovin jumalaton, äläkä ole tyhmä: miksi kuolisit ennen aikaasi?
19: Hyvä on, että pidät kiinni toisesta etkä hellitä kättäsi toisestakaan, sillä Jumalaa pelkääväinen selviää näistä kaikista.
20: Viisaus auttaa viisasta voimakkaammin kuin kymmenen vallanpitäjää, jotka ovat kaupungissa.
21: Sillä ei ole maan päällä ihmistä niin vanhurskasta, että hän tekisi vain hyvää eikä tekisi syntiä.
22: Älä myöskään pane mieleesi kaikkia puheita, mitä puhutaan, ettet kuulisi palvelijasi sinua kiroilevan.
23: Sillä oma sydämesikin tietää, että myös sinä olet monta kertaa kiroillut muita.
24: Kaiken tämän olen viisaudella koetellut. Minä sanoin: "Tahdon tulla viisaaksi", mutta se pysyi minusta kaukana.
25: Kaukana on kaiken olemus ja syvällä, syvällä; kuka voi sen löytää?
26: Minä ryhdyin sydämessäni oppimaan, miettimään ja etsimään viisautta ja tutkistelun tuloksia, tullakseni tuntemaan jumalattomuuden typeryydeksi ja tyhmyyden mielettömyydeksi.
27: Ja minä löysin sen, mikä on kuolemaa katkerampi: naisen, joka on verkko, jonka sydän on paula ja jonka kädet ovat kahleet. Se, joka on otollinen Jumalan edessä, pelastuu hänestä, mutta synnintekijä häneen takertuu.
28: Katso, tämän minä olen löytänyt, sanoi saarnaaja, pyrkiessäni asia asialta löytämään tutkistelun tulosta;
29: mitä sieluni on yhäti etsinyt, mutta mitä en ole löytänyt, on tämä: olen löytänyt tuhannesta yhden miehen, mutta koko siitä luvusta en ole löytänyt yhtäkään naista. [7:30] Katso, tämän ainoastaan olen löytänyt: että Jumala on tehnyt ihmiset suoriksi, mutta itse he etsivät monia mutkia.