|
1917
1: För sångmästaren, efter "Liljor"; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm. (80:2) Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
2: (80:3) Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
3: (80:4) Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
4: (80:5) HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
5: (80:6) Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
6: (80:7) Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
7: (80:8) Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
8: (80:9) Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
9: (80:10) Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
10: (80:11) Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
11: (80:12) det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
12: (80:13) Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
13: (80:14) Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
14: (80:15) Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
15: (80:16) Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
16: (80:17) Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
17: (80:18) Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
18: (80:19) Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.
19: (80:20) HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
|
KJV
1: ((To the chief Musician upon Shoshannimeduth, A Psalm of Asaph.)) Give ear, O Shepherd of Israel, thou that leadest Joseph like a flock; thou that dwellest between the cherubims, shine forth.
2: Before Ephraim and Benjamin and Manasseh stir up thy strength, and come and save us.
3: Turn us again, O God, and cause thy face to shine; and we shall be saved.
4: O LORD God of hosts, how long wilt thou be angry against the prayer of thy people?
5: Thou feedest them with the bread of tears; and givest them tears to drink in great measure.
6: Thou makest us a strife unto our neighbours: and our enemies laugh among themselves.
7: Turn us again, O God of hosts, and cause thy face to shine; and we shall be saved.
8: Thou hast brought a vine out of Egypt: thou hast cast out the heathen, and planted it.
9: Thou preparedst room before it, and didst cause it to take deep root, and it filled the land.
10: The hills were covered with the shadow of it, and the boughs thereof were like the goodly cedars.
11: She sent out her boughs unto the sea, and her branches unto the river.
12: Why hast thou then broken down her hedges, so that all they which pass by the way do pluck her?
13: The boar out of the wood doth waste it, and the wild beast of the field doth devour it.
14: Return, we beseech thee, O God of hosts: look down from heaven, and behold, and visit this vine;
15: And the vineyard which thy right hand hath planted, and the branch that thou madest strong for thyself.
16: It is burned with fire, it is cut down: they perish at the rebuke of thy countenance.
17: Let thy hand be upon the man of thy right hand, upon the son of man whom thou madest strong for thyself.
18: So will not we go back from thee: quicken us, and we will call upon thy name.
19: Turn us again, O LORD God of hosts, cause thy face to shine; and we shall be saved.
|
PR33.38
1: Veisuunjohtajalle; veisataan kuin: "Liljat"; Aasafin todistus; virsi.
2: Kuuntele, Israelin paimen. Sinä, joka johdat Joosefia niinkuin lammaslaumaa, sinä, jonka valtaistuinta kerubit kannattavat, ilmesty kirkkaudessasi.
3: Efraimin, Benjaminin ja Manassen edessä herätä voimasi, tule meidän avuksemme.
4: Jumala, saata meidät entisellemme, valista kasvosi, niin me autetuiksi tulemme.
5: Herra, Jumala Sebaot, kuinka kauan sinä annat vihasi suitsuta, kun sinun kansasi rukoilee?
6: Sinä olet syöttänyt heille kyynelten leipää, olet juottanut heille maljoittain kyyneleitä;
7: olet pannut meidät riidaksi naapureillemme, meidän vihollisemme pilkkaavat meitä.
8: Jumala Sebaot, saata meidät entisellemme, valista kasvosi, niin me autetuiksi tulemme.
9: Sinä siirsit viinipuun Egyptistä, sinä karkoitit pakanat ja istutit sen.
10: Sinä raivasit sille sijan, ja se juurtui ja täytti maan.
11: Se peitti vuoret varjollansa ja oksillansa Jumalan setrit.
12: Se levitti köynnöksensä mereen asti ja vesansa Eufrat-virtaan saakka.
13: Miksi sinä särjit aidan sen ympäriltä, niin että kaikki tienkulkijat sitä repivät?
14: Metsäkarju sitä jyrsii, ja kedon eläimet sitä syövät.
15: Jumala Sebaot, käänny takaisin, katso alas taivaasta ja näe; ota hoitaaksesi tämä viinipuu
16: ja suojaa se, minkä sinun oikea kätesi istutti, tämä taimi, jonka kasvatit suureksi itseäsi varten.
17: Se on tulen polttama, se on karsittu. He hukkuvat sinun kasvojesi uhkauksesta.
18: Kätesi suojelkoon sinun oikean kätesi miestä, ihmislasta, jonka kasvatit suureksi itseäsi varten.
19: Silloin me emme sinusta luovu. Suo meidän elää, niin me huudamme sinun nimeäsi avuksemme. [80:20] Herra, Jumala Sebaot, saata meidät entisellemme, valista kasvosi, niin me autetuiksi tulemme.
|
