|
1917
1: För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. (39:2) Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
2: (39:3) Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
3: (39:4) Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
4: (39:5) HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
5: (39:6) Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.
6: (39:7) Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
7: (39:8) Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
8: (39:9) Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
9: (39:10) Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
10: (39:11) Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
11: (39:12) Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.
12: (39:13) Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
13: (39:14) Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
|
KJV
1: ((To the chief Musician, even to Jeduthun, A Psalm of David.)) I said, I will take heed to my ways, that I sin not with my tongue: I will keep my mouth with a bridle, while the wicked is before me.
2: I was dumb with silence, I held my peace, even from good; and my sorrow was stirred.
3: My heart was hot within me, while I was musing the fire burned: then spake I with my tongue,
4: LORD, make me to know mine end, and the measure of my days, what it is; that I may know how frail I am.
5: Behold, thou hast made my days as an handbreadth; and mine age is as nothing before thee: verily every man at his best state is altogether vanity. Selah.
6: Surely every man walketh in a vain shew: surely they are disquieted in vain: he heapeth up riches, and knoweth not who shall gather them.
7: And now, Lord, what wait I for? my hope is in thee.
8: Deliver me from all my transgressions: make me not the reproach of the foolish.
9: I was dumb, I opened not my mouth; because thou didst it.
10: Remove thy stroke away from me: I am consumed by the blow of thine hand.
11: When thou with rebukes dost correct man for iniquity, thou makest his beauty to consume away like a moth: surely every man is vanity. Selah.
12: Hear my prayer, O LORD, and give ear unto my cry; hold not thy peace at my tears: for I am a stranger with thee, and a sojourner, as all my fathers were.
13: O spare me, that I may recover strength, before I go hence, and be no more.
|
PR33.38
1: Veisuunjohtajalle; Jedutunin tapaan; Daavidin virsi.
2: Minä sanoin: "Minä pidän vaelluksestani vaarin, etten kielelläni syntiä tekisi. Minä pidän suustani vaarin ja suistan sen, niin kauan kuin jumalaton on minun edessäni."
3: Minä olin vaiti, olin ääneti, en puhunut siitä, mikä hyvä on; mutta minun tuskani yltyi.
4: Minun sydämeni hehkui minun rinnassani; kun minä huokailin, syttyi minussa tuli, ja niin minä kielelläni puhuin.
5: Herra, opeta minua ajattelemaan loppuani, ja mikä minun päivieni mitta on, että ymmärtäisin, kuinka katoavainen minä olen.
6: Katso, kämmenen leveydeksi sinä teit minun päiväni, ja minun elämäni on sinun edessäsi niinkuin ei mitään. Vain tuulen henkäys ovat kaikki ihmiset, kuinka lujina seisokootkin. Sela.
7: Varjona vain ihminen vaeltaa, turhaan vain he touhuavat, kokoavat, eivätkä tiedä, kuka ne saa.
8: Ja nyt, mitä minä odotan, Herra? Sinuun minä panen toivoni.
9: Päästä minut kaikista synneistäni, älä pane minua houkkain pilkaksi.
10: Minä vaikenen enkä suutani avaa; sillä sinä sen teit.
11: Käännä vitsauksesi minusta pois, sillä minä menehdyn sinun kätesi kuritukseen.
12: Kun sinä ihmistä synnin tähden rangaistuksilla kuritat, kulutat sinä hänen kauneutensa niinkuin koinsyömän. Vain tuulen henkäys ovat kaikki ihmiset. Sela.
13: Kuule minun rukoukseni, Herra, ota korviisi minun huutoni. Älä ole kuuro minun kyyneleilleni; sillä minä olen muukalainen sinun tykönäsi, vieras, niinkuin kaikki minun isänikin. [39:14] Käännä pois katseesi minusta, että minä ilostuisin, ennenkuin menen pois eikä minua enää ole.
|
