|
1917
1: För sångmästaren; en psalm av David. (31:2) Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
2: (31:3) Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
3: (31:4) Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
4: (31:5) Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
5: (31:6) I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
6: (31:7) Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
7: (31:8) Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
8: (31:9) och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
9: (31:10) Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
10: (31:11) Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
11: (31:12) För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
12: (31:13) Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
13: (31:14) Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
14: (31:15) Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."
15: (31:16) Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
16: (31:17) Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
17: (31:18) HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.
18: (31:19) Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
19: (31:20) Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!
20: (31:21) Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
21: (31:22) Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
22: (31:23) Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
23: (31:24) Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.
24: (31:25) Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.
|
KJV
1: ((To the chief Musician, A Psalm of David.)) In thee, O LORD, do I put my trust; let me never be ashamed: deliver me in thy righteousness.
2: Bow down thine ear to me; deliver me speedily: be thou my strong rock, for an house of defence to save me.
3: For thou art my rock and my fortress; therefore for thy name's sake lead me, and guide me.
4: Pull me out of the net that they have laid privily for me: for thou art my strength.
5: Into thine hand I commit my spirit: thou hast redeemed me, O LORD God of truth.
6: I have hated them that regard lying vanities: but I trust in the LORD.
7: I will be glad and rejoice in thy mercy: for thou hast considered my trouble; thou hast known my soul in adversities;
8: And hast not shut me up into the hand of the enemy: thou hast set my feet in a large room.
9: Have mercy upon me, O LORD, for I am in trouble: mine eye is consumed with grief, yea, my soul and my belly.
10: For my life is spent with grief, and my years with sighing: my strength faileth because of mine iniquity, and my bones are consumed.
11: I was a reproach among all mine enemies, but especially among my neighbours, and a fear to mine acquaintance: they that did see me without fled from me.
12: I am forgotten as a dead man out of mind: I am like a broken vessel.
13: For I have heard the slander of many: fear was on every side: while they took counsel together against me, they devised to take away my life.
14: But I trusted in thee, O LORD: I said, Thou art my God.
15: My times are in thy hand: deliver me from the hand of mine enemies, and from them that persecute me.
16: Make thy face to shine upon thy servant: save me for thy mercies' sake.
17: Let me not be ashamed, O LORD; for I have called upon thee: let the wicked be ashamed, and let them be silent in the grave.
18: Let the lying lips be put to silence; which speak grievous things proudly and contemptuously against the righteous.
19: Oh how great is thy goodness, which thou hast laid up for them that fear thee; which thou hast wrought for them that trust in thee before the sons of men!
20: Thou shalt hide them in the secret of thy presence from the pride of man: thou shalt keep them secretly in a pavilion from the strife of tongues.
21: Blessed be the LORD: for he hath shewed me his marvellous kindness in a strong city.
22: For I said in my haste, I am cut off from before thine eyes: nevertheless thou heardest the voice of my supplications when I cried unto thee.
23: O love the LORD, all ye his saints: for the LORD preserveth the faithful, and plentifully rewardeth the proud doer.
24: Be of good courage, and he shall strengthen your heart, all ye that hope in the LORD.
|
PR33.38
1: Veisuunjohtajalle; Daavidin virsi.
2: Herra, sinuun minä turvaan. Älä salli minun ikinä häpeään tulla, vapahda minut vanhurskaudessasi.
3: Kallista korvasi minun puoleeni, riennä, pelasta minut. Ole minulle turvakallio, vuorilinna, johon minut pelastat.
4: Sillä sinä olet minun kallioni ja linnani, ja nimesi tähden sinä minua johdat ja talutat.
5: Sinä päästät minut verkosta, jonka he ovat eteeni virittäneet, sillä sinä olet minun turvani.
6: Sinun käteesi minä annan henkeni, sinä, Herra, lunastat minut, sinä uskollinen Jumala.
7: Minä vihaan niitä, jotka seuraavat turhia epäjumalia, mutta minä turvaan Herraan.
8: Minä iloitsen ja riemuitsen sinun armostasi, kun sinä katsoit minun kurjuuttani, tunsit minun sieluni ahdistukset,
9: etkä jättänyt minua vihollisen valtaan, vaan asetit minun jalkani aukealle.
10: Armahda minua, Herra, sillä minulla on ahdistus; minun silmäni on surusta riutunut, niin myös minun sieluni ja ruumiini.
11: Sillä minun elämäni kuluu murheessa ja minun vuoteni huokauksissa. Minun voimani on rauennut pahain tekojeni tähden, ja minun luuni ovat riutuneet.
12: Kaikkien ahdistajaini tähden minä olen pilkaksi tullut, ylenpalttiseksi pilkaksi naapureilleni, peljätykseksi tuttavilleni; jotka minut kadulla näkevät, pakenevat minua.
13: Minä olen unhottunut ihmisten mielistä niinkuin kuollut, minä olen kuin rikottu astia.
14: Sillä minä kuulen monen parjaukset, kauhua kaikkialta, kun he keskenänsä pitävät neuvoa minua vastaan, aikovat ottaa minulta hengen.
15: Mutta sinuun, Herra, minä turvaan; minä sanon: "Sinä olet minun Jumalani".
16: Minun aikani ovat sinun kädessäsi, pelasta minut vihollisteni kädestä ja vainoojistani.
17: Valista kasvosi palvelijallesi, pelasta minut armossasi.
18: Herra, älä salli minun tulla häpeään, sillä sinua minä huudan avukseni. Jumalattomat tulkoot häpeään, vaietkoot ja vaipukoot tuonelaan.
19: Mykistykööt valheen huulet, jotka puhuvat vanhurskasta vastaan röyhkeästi, ylpeästi ja ylenkatseellisesti.
20: Kuinka suuri on sinun hyvyytesi, jonka talletat pelkääväisillesi ja jota osoitat sinuun turvaaville ihmislasten edessä!
21: Sinä peität heidät kasvojesi suojaan ihmisten salavehkeiltä; sinä kätket heidät turvaan kielten riidalta.
22: Kiitetty olkoon Herra, sillä hän osoitti minulle ihmeellisen armonsa piiritetyssä kaupungissa.
23: Minä sanoin hädässäni: "Minä olen sysätty pois sinun silmiesi edestä". Kuitenkin sinä kuulit minun rukousteni äänen, kun minä sinua huusin.
24: Rakastakaa Herraa, kaikki hänen hurskaansa. Herra varjelee uskolliset, mutta ylpeileväisille hän kostaa monin kerroin. [31:25] Olkaa lujat, ja olkoon teidän sydämenne rohkea, te kaikki, jotka Herraa odotatte.
|
