|
1917
1: En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2: Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3: ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4: Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5: De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6: Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7: Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8: De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9: Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10: därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11: Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
12: Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13: Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14: jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15: Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
16: När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17: till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18: Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19: Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20: Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21: När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22: då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23: Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24: Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25: Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26: Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27: Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28: Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
|
KJV
1: ((A Psalm of Asaph.)) Truly God is good to Israel, even to such as are of a clean heart.
2: But as for me, my feet were almost gone; my steps had well nigh slipped.
3: For I was envious at the foolish, when I saw the prosperity of the wicked.
4: For there are no bands in their death: but their strength is firm.
5: They are not in trouble as other men; neither are they plagued like other men.
6: Therefore pride compasseth them about as a chain; violence covereth them as a garment.
7: Their eyes stand out with fatness: they have more than heart could wish.
8: They are corrupt, and speak wickedly concerning oppression: they speak loftily.
9: They set their mouth against the heavens, and their tongue walketh through the earth.
10: Therefore his people return hither: and waters of a full cup are wrung out to them.
11: And they say, How doth God know? and is there knowledge in the most High?
12: Behold, these are the ungodly, who prosper in the world; they increase in riches.
13: Verily I have cleansed my heart in vain, and washed my hands in innocency.
14: For all the day long have I been plagued, and chastened every morning.
15: If I say, I will speak thus; behold, I should offend against the generation of thy children.
16: When I thought to know this, it was too painful for me;
17: Until I went into the sanctuary of God; then understood I their end.
18: Surely thou didst set them in slippery places: thou castedst them down into destruction.
19: How are they brought into desolation, as in a moment! they are utterly consumed with terrors.
20: As a dream when one awaketh; so, O Lord, when thou awakest, thou shalt despise their image.
21: Thus my heart was grieved, and I was pricked in my reins.
22: So foolish was I, and ignorant: I was as a beast before thee.
23: Nevertheless I am continually with thee: thou hast holden me by my right hand.
24: Thou shalt guide me with thy counsel, and afterward receive me to glory.
25: Whom have I in heaven but thee? and there is none upon earth that I desire beside thee.
26: My flesh and my heart faileth: but God is the strength of my heart, and my portion for ever.
27: For, lo, they that are far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that go a whoring from thee.
28: But it is good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord GOD, that I may declare all thy works.
|
PR33.38
1: Aasafin virsi. Totisesti, Jumala on hyvä Israelille, niille, joilla on puhdas sydän.
2: Mutta minun jalkani olivat vähällä kompastua, askeleeni olivat aivan liukahtaa.
3: Sillä minussa nousi kateus ylvästelijöitä kohtaan, kun minä näin jumalattomien menestyvän.
4: Sillä he ovat vaivoista vapaat kuolemaansa asti, he ovat voimakkaat ja lihavat.
5: Eivät he koe muitten kuolevaisten tuskia, eikä heitä vaivata niinkuin muita ihmisiä.
6: Sentähden on ylpeys heillä kaulakoristeena, väkivalta on puku, joka heidät verhoaa.
7: Heidän silmänsä pullistuvat ulos heidän lihavuudestaan, heidän sydämensä kuvittelut kulkevat valtoimina.
8: He pilkkaavat ja puhuvat väkivallan puheita pahuudessansa, he puhuvat kuin korkeuksista.
9: Heidän suunsa tavoittelee taivasta, ja heidän kielensä kulkee pitkin maata.
10: Sentähden heidän kansansa liittyy heihin ja särpii vettä kyllälti.
11: Ja he sanovat: "Kuinka Jumala sen tietäisi, onko tietoa Korkeimmalla?"
12: Katso, nämä ovat jumalattomat; kuitenkin he elävät ainaisessa rauhassa ja rikastuvat yhäti.
13: Turhaan minä olen pitänyt sydämeni puhtaana ja pessyt käteni viattomuudessa:
14: minua vaivataan joka aika, ja minä saan joka aamu kuritusta.
15: Jos olisin sanonut: "Noin minäkin puhun", katso, niin minä olisin ollut petollinen koko sinun lastesi sukua kohtaan.
16: Minä mietin päästäkseni tästä selvyyteen; mutta se oli minulle ylen vaikeata,
17: kunnes minä pääsin sisälle Jumalan pyhiin salaisuuksiin ja käsitin, mikä heidän loppunsa on oleva.
18: Totisesti, sinä panet heidät liukkaalle, perikatoon sinä heidät syökset.
19: Kuinka he joutuvatkaan äkisti turmioon! He hukkuvat, heidän loppunsa on kauhistava.
20: Niinkuin unen käy herätessä, niin sinä, Herra, kun heräjät, heidän valhekuvansa hylkäät.
21: Kun minun sydämeni katkeroitui ja minun munaskuihini pisti,
22: silloin minä olin järjetön enkä mitään älynnyt, olin sinun edessäsi kuin nauta.
23: Kuitenkin minä pysyn alati sinun tykönäsi, sinä pidät minua kiinni oikeasta kädestäni.
24: Sinä talutat minua neuvosi mukaan ja korjaat minut viimein kunniaan.
25: Ketä muuta minulla olisi taivaassa! Ja kun sinä olet minun kanssani, en minä mistään maan päällä huoli.
26: Vaikka minun ruumiini ja sieluni nääntyisi, Jumala on minun sydämeni kallio ja minun osani iankaikkisesti.
27: Sillä katso, jotka sinusta eriävät, ne hukkuvat, sinä tuhoat kaikki, jotka haureudessa sinusta luopuvat.
28: Mutta minun onneni on olla Jumalaa lähellä, minä panen turvani Herraan, Herraan, kertoakseni kaikkia sinun tekojasi.
|
