Stockholm
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Stockholm (olika betydelser).
| Stockholm | ||
|---|---|---|
 |
||
| 59° 19′ 30″ N 18° 4′ 15″ Ö | ||
| Grundad | 1200-talet | |
| Kommun | Stockholms kommun, samt andra i tätorten Stockholm |
|
| Län | Stockholms län | |
| Landskap | Södermanland och Uppland |
|
| Folkmängd | Kommunen: 814 418[1] Tätorten: 1 252 020 [2] Storstockholm: 1 989 422[1] |
|
Vy västerut från Kaknästornet. Bland landmärkena från vänster märks i förgrunden Djurgårdsbrunnsviken, Nordiska museet, Diplomatstaden och Radiohuset; och längre bort syns Riddarholmskyrkan, Storkyrkan, Slottet, Riksdagshuset, Riddarfjärden, Essingeleden, Västerbron, Stadshuset, Klara kyrka, Oscarskyrkan och Hötorgsskraporna.
Vy norrut från Södermalms höjder mot Blasieholmen, Ladugårdslandet och Skeppsholmen med Skeppsholmskyrkan längs till höger. Bilden är en Daguerreotypi och bland ett av de äldsta kända fotografierna över Stockholm, förmodligen från 1846. Bilden har en pendang som visar Djurgården.
Vädersolstavlan av Urban Målare från 1535 är den äldsta kända bilden av Stockholm. De små holmarna ute på fjärden till höger är Skeppsholmen och Kastellholmen. Vyn är från Mariaberget på Södermalm i riktning nordöst. (Bilden är beskuren)
Stockholm är Sveriges huvudstad och största stad samt landets kulturella, mediala, ekonomiska och politiska centrum. Huvudstaden är säte för 45% av alla svenska företag med över 200 anställda och svarar för 35% av landets BNP.[3] Runt 1,3 miljoner bor i Stockholms tätort och knappt 2 miljoner i Storstockholm.[1] Stockholm är residensstad i Stockholms län och stiftsstad i Stockholms stift.
Stockholm är också Sveriges mest besökta stad av turister och andra som inte bor i Sverige, med över 1 miljon utländska besökare varje år.[4]
Staden grundades i mitten på 1200-talet där Mälaren har sitt utlopp i Östersjön, på gränsen mellan landskapen Uppland och Södermanland. Placeringen av staden var strategisk både ur försvars- och handelssynpunkt vilket starkt bidrog till att Stockholm snabbt utvecklades till att få en ledande roll i Sveriges försvar och bli landets största och viktigaste handelsplats.
Stockholm nämns i skrift första gången år 1252 och fick stadsprivilegier den 1 maj 1436 vilket anses vara den dag då Stockholm kom att fungera som Sveriges huvudstad. Officiellt blev dock Stockholm Sveriges förvaltningscentrum och huvudstad först genom 1634 års regeringsform med kungahuset, regering, riksdag och centralförvaltning samlad till staden.
I den ostligaste delen av Stockholm börjar det vidsträckta område med över 30 000 öar som kallas Stockholms skärgård, en av världens mest örika sammanhängande skärgårdar.
Historia
De äldsta dokument man har funnit, med en säker datering, där namnet Stockholm förekommer, är två diplom, det ena från juli 1252 och det andra, ett skyddsbrev från 19 augusti 1252. Stockholm fick stadsprivilegier den 1 maj 1436 vilket anses vara den dag då Stockholm kom att fungera som Sveriges huvudstad. Officiellt blev dock Stockholm Sveriges huvudstad först 1634 med kungahuset, regering, riksdag och centralförvaltning samlad till staden.
Enligt traditionen ska Stockholm ha grundats av Birger Jarl (c.1210-1266) i mitten på 1200-talet med utgångspunkt från den bebyggelse som hade börjat etableras på Stadsholmen (med Helgeandsholmen och Riddarholmen) och lät uppföra en borg runt holmen för att skydda Stockholm och andra betydande städer längre in i Mälaren som Sigtuna mot angrepp från fientliga krigsflottor. Staden blev ett svårforcerat hinder sjövägen för fiender in till Mälaren och Sveriges centrala delar. Genom landhöjningen blev det fram mot 1500-talet omöjligt att ta sig förbi Stockholms centrala delar sjövägen vilket ytterligare stärkte möjligheten att försvara Stockholm och Mälarregionen.
Stockholm var tidigt en viktig handelsstad för järnhandeln från gruvorna i Bergslagen där de tunga transporterna gick med båt via Mälaren ut till kusten. Stockholm som ett handelscentrum för alla slags varor utvecklades starkt genom de många inflyttade köpmännen från Tyskland som hade sina egna handelscentra vid Östersjökusten i norra Tyskland. Redan på 1300-talet fanns en spridd bebyggelse på malmarna. I mitten på 1400-talet hade befolkningen växt till mellan fem- och sextusen invånare. Slaget vid Brunkeberg den 10 oktober 1471 och Stockholms blodbad den 8 november 1520 är två händelser som hade en stor inverkan på Stockholms utveckling och landet som helhet.
Staden expanderade starkt efter Gustav Vasas trontillträde och omkring år 1600 uppgick antalet invånare till cirka 10 000. Det var under 1600-talet som Sverige utvecklades till en europeisk stormakt, vilket även kom att märkas i Stockholms utveckling. Mellan åren 1610 och 1680 sexdubblades befolkningen. Under Gustav Vasas tid förstärktes inte stockholms försvar i det inre vattenområdet utan flyttades ut till Vaxholm där man redan 1548 uppförde en mindre befästning i trä som senare under 1600-talet kom att utgöra grunden för Vaxholms fästning.
Etymologi
Fil:Sankt Örjanslåten, Stadshuset, 2009.ogg
Förledet ’stock’ i namnet Stockholm antas härröra från de försvarsanordningar —- pålspärrar —- i form av trästockar förankrade i sjöbotten (jämför ordet stäk), som fanns i sundet mellan Mälaren och Saltsjön. Vid pålspärren hade man etablerat de första fasta bosättningarna. Spärrens syfte var att göra det svårare för fientliga fartyg att ta sig in i Mälaren.
Efterledet ’holm’ avser den ö som idag kallas Stadsholmen, och som under flera århundraden i huvudsak utgjorde staden Stockholm. En annan teori är att ordet stock på gammalsvenska har betydelsen "en samling av" - (Nordisk Familjebok konversationslexikon och realencyklopedi 1891). Stockholm skulle därför kunna ha betydelsen; 'en samling av holmar'. Ytterligare en tolkning är att namnet skulle avse fasta fiskeanläggningar i form av fiskestockar.[5]
Stockholm på andra språk
Redan vid tillkomsten av de "stadsgrundande" dokumenten, inflyttade många från den östra sidan av Bottenviken, som kom att kalla Stockholm för Tukholma ('stock' på finska är tukki). De talrika tyska invandrarna behöll däremot namnet Stockholm. Namnet har ofta en anpassad stavning efter aktuellt språk, som exempelvis på två av Sveriges officiella minoritetsspråk Stokholmi (meänkieli) och Stockholbma (samiska). Den idag mest avvikande formen torde vara det nedkortade latinska namnet, Holmia. I flera länder utanför Sverige finns ortnamnet Stockholm med samma stavning, exempelvis på USA:s ostkust, där det förts in av emigranter från Sverige under 1800-talet.
Stockholms ansikte utåt
Genom åren har flera olika namn och begrepp används om Stockholm för att locka utländska turister som "Nordens Venedig", "Mälardrottningen"[källa behövs], "Europas Pärla"[källa behövs] m.fl. och den senaste officiella slogan The Capital of Scandinavia som ska fungera som ett samlat begrepp riktat till både turister, affärsfolk och organisationer utanför Sverige. "Nordens Venedig" tillhör den sen många år tillbaka mest använda slogan av speciellt utländska turistagenter genom likheten med staden Venedig, uppbyggd på öar i havet.
Stockholms stadshus, arkitekt Ragnar Östbergs byggnadsverk, är påverkat av italienska palats, som Dogepalatset (Palazzo Ducale) och Markuskyrkans kampanil i Venedig. Stockholm som "Nordens Venedig" får här en real innebörd. I stadshustornets topp finns nio slagklockor som spelar den medeltida Sankt Örjanslåten kl 12:00 och kl 18:00 varje dag under sommarhalvåret.
Administrativ indelning
Stockholms city och innerstad
Stockholms innerstad är ett informellt begrepp som avser Stockholms stads centrala delar och brukar vanligen avse Gamla stan och malmarna; Norrmalm, Östermalm, "Västermalm" (östra Kungsholmen), Södermalm och Vasastaden. Stockholms stad använder även formellt begreppet Inre staden, och dit räknas även bland annat östra Kungsholmen, Gärdet, Hammarby Sjöstad och Djurgården.
Den centrala delen av innerstaden kallas även Stockholms city eller Nedre Norrmalm.
Stockholms kommun
Genom systemet med stadsprivilegier hade Stockholm redan från grundandet ett visst självstyre. Kommuner i modern mening inrättades då 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft den 1 januari 1863. Stockholm blev då en av 89 städer (av totalt ca 2 500 kommuner) i Sverige. Till skillnad från övriga kommuner i landet ingick inte Stockholms stad i något län utan utgjorde en separat administrativ enhet under Överståthållarämbetet.
Genom Stockholms förvaltningsreform 1920 fick staden sitt nuvarande styrelseskick med borgarråd och stadskollegium (nuvarande kommunstyrelsen) vid sidan av stadsfullmäktige.
Vid kommunreformen 1971, då Sverige fick en enhetlig kommuntyp, hade det totala antalet kommuner reducerats högst väsentligt och den tidigare uppdelningen i städer, köpingar och landskommuner avskaffades. Överståthållarämbetet hade då också avskaffats och Stockholm blev en kommun i Stockholms län. Sedan mitten av 1980-talet använder kommunen namnet Stockholms stad, men det juridiskt korrekta namnet är dock Stockholms kommun. Stockholms kommun är sedan 2007 indelad i 14 stadsdelsområden, som i sin tur är uppdelade i en eller flera stadsdelar vardera (vissa stadsdelar är uppdelade på olika stadsdelsområden).
Stockholms kommunfullmäktige sammanträder i Stockholms stadshus.
Tätorten Stockholm
Stockholm är Sveriges största tätort, med ett invånarantal på cirka 1,3 miljoner. Tätorten täcker hela Stockholms, Solna och Sundbybergs kommuner samt delar av ytterligare åtta kommuner. Tätorten Stockholm är ett geografiskt och statistiskt begrepp, och avser den sammanhängande tätbebyggelsen utan hänsyn till administrativa gränser.
Stockholms län och Storstockholm
Storstadsregionen Storstockholm omfattar samtliga kommuner i Stockholms län inklusive Norrtälje, Nykvarn, Södertälje och Nynäshamn, som tidigare var undantagna. Begreppet används bland annat i företagsnamnet AB Storstockholms Lokaltrafik). Ibland används ordet Storstockholm felaktigt som beteckning för tätorten Stockholm. I Storstockholm bor det knappt två miljoner invånare.
Klimat
Stockholm har ett tempererat klimat med fyra tydliga årstider och milda temperaturer året om.[6][7] Somrarna i Stockholm är oftast varma med medeltemperaturer på 20–23°C eller varmare dagtid och 11–13°C på natten. Vintrarna är oftast molniga och kalla med en medeltemperatur på -3°C. Dagstemperaturer på över 25°C inträffar i genomsnitt 16 gånger per år. Genom sitt nordliga läge har Stockholm omkring 18 timmar långa dagar på somrarna men bara 6 timmar långa dagar på vintern.
Årsnederbörden i Stockholm är omkring 560 mm med 173 nederbördsdagar varav 16 snödagar. Dessutom har Stockholm över 1 800 soltimmar varje år.[8] Den högsta uppmätta rekordtemperaturen i Stockholm var 36°C år 1811, på senare tid 35,4 grader under värmeböljan, första veckan i augusti 1975. Den lägsta -32°C år 1814.[9]
Uppmätta normala temperaturer och -nederbörd i Stockholm:[10]
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
För åren 1991-2005 är det tydligt att medeltemperaturen har ökat jämfört med den tidigare mätserien (1961-1990). För Stockholmsområdets del ligger ökningen på närmare en grad celsius.[7] Under år 2006 uppmättes i januari en dygnsmedeltemperatur på -2,3 °C och under juli, 20,8 °C.[11]
Stadslandskap
Stockholms stadslandskap och stadsbild som vi uppfattar dem idag har formats under många hundratals år. Genom människans påverkan i form av bebyggelse, anläggandet av gator, torg och parker samt genom förändringar i Stockholms kvarvarande natur förändras stadsbilden ständigt. Det gamla och det nya ligger nära varann; bara drygt två kilometer från Karlaplan finns bevarade gravfält från järnåldern som Kaknäs på Gärdet och Walmundsö på Södra Djurgården.
Stadsplanering
När Stockholm på 1430-talet första gången omnämndes som Sveriges huvudstad hade staden redan vuxit under 200 år. Stockholm hade utvecklats till en viktig handelsplats inom Hansan och den ursprungliga trähusbebyggelsen ersattes mer och mer av stenhus i Stockholms centrum, som var Gamla stan. Med 1600-talets stormaktstiden utvecklades även Stockholm som en huvudstad av europeisk betydelse med stor befolkningsökning. Omfattande stadsplaneringar påbörjades under 1620-talet och utvecklades under överståthållaren Clas Larsson Fleming på 1630- till 1640-talen med Flemings rutnät som lades över Norr- och Södermalm samt över delar av Gamla stan. Idéerna kom från renässansen, det skulle vara regelmässiga och rätvinkliga rutnät av gator och kvarter. På 1700-talet växte Stockholm i långsammare takt och man följde i stort, att bebygga Flemings rutnät.
Nästa viktiga expansionsfas i Stockholms urbana utveckling kom med den industriella revolutionen. Ett intensivt byggande präglade 1800-talets senare hälft. Under juristen Albert Lindhagen skapades en första generalplan, Lindhagenplanen, för Stockholms malmar och Kungsholmen för att ge staden ljus, luft och grönska. Han ville att staden skulle genomkorsas av breda, trädplanterade esplanader och boulevarder. På Norrmalm dominerade en 70 meter bred Sveaväg i nord-sydlig riktning (senare Sveavägen), på Kungsholmen en bred Drottningholmsvägen i ost-västriktning och på Södermalm en halvcirkelformad Södra Esplanaden (senare Ringvägen). Lindhagens stadsplan genomfördes bara delvis.
Under Yngve Larsson som borgarråd samt stadsbyggnadsdirektörerna Albert Lilienberg och Sven Markelius skulle staden och speciellt Nedre Norrmalm anpassas till bilen och tunnelbanan. Hur det skulle gå till beskrevs i olika cityplaner mellan 1923 och 1967. I 1946 års cityplan fastställdes den stora ombyggnaden av Nedre Norrmalm, Norrmalmsregleringen, och i och med cityplan 1977 avslutades saneringen av Stockholms innerstad i förtid.
Efter andra världskriget skedde expansionen av Stockholm längs den nybyggda tunnelbanan. Tanken om en ABC-stad föddes. A stod för arbete, B för bostad och C för centrum. Årsta (1952), Vällingby (1954), Högdalen (1957), Farsta (1960), Bredäng (1962) och Skärholmen (1968), blev delvis sovstäder men alla ansågs inte lika lyckade som Vällingby. Bredäng, Skärholmen samt Tensta hörde redan till enformiga bostadsområden, som uppstod i miljonprogrammets ram. På 1980- och 90-talen skulle det byggas lågt och tätt och helst bilfritt, som i Kista, Skarpnäcks gård, Södra Stationsområdet och Hammarby sjöstad.
Efter år 2000 startades ett antal stadsutvecklingsprogram för att tillgodose den ökande befolkningen med bostäder. Översiktsplan 99 pekar ut ett stort antal utvecklingsområden, där 60 000 nya bostäder skulle kunna skapas. Dessa utgörs huvudsakligen av gamla industri- och hamnområden som kan blir till attraktiva bostäder, som projekt Lindhagen på Kungsholmen och projekt Norra Djurgårdsstaden i stadsdelen Hjorthagen. Ytterligare 20 000 nya bostäder skall kunna skapas genom förtätning inom redan befintliga bostadsområden.[12]
Arkitektur
En av de äldsta bevarade byggnaden i Stockholms innerstad är Riddarholmskyrkan från slutet av 1200-talet.[13]. Den äldsta byggnaden i Stockholms kommun är Bromma kyrka som uppfördes på 1160-talet. Det medeltida slottet Tre Kronor förstördes i en brand 1697. Det nuvarande Stockholms slott uppfördes i en blandning av romerskt palatsbarock och franskt renässans, det stod färdigt omkring 1750.[14]. Storkyrkan, som är domkyrka i Stockholms stift, ligger bredvid slottet och uppfördes ursprungligen på 1200-talet men har en barockexteriör från 1700-talet.
Redan på 1400-talet började staden växa utanför sina ursprungliga gränser, d.v.s. Gamla stan. Under stormaktstiden utvecklades Stockholm som en huvudstad av europeisk betydelse och 1600-talet var en period av enorm befolkningsexpansion och byggverksamhet. Vid 1600-talets mitt efterträddes renässansens stilriktning av franskt och italienskt smak. Under Gustav III:s regenttid fick Stockholm en tid av kulturell inriktat byggverksamhet. Gustav III lät bygga bland annat Gustavianska operahuset (Gustav III:s opera) vid Gustav Adolfs torg.
Under 1800-talet och industrialiseringen växte staden snabbt, med planering och arkitektur inspirerad av städer som S:t Petersburg, Berlin och Wien. En intensiv byggboom präglade 1800-talets senare hälft. Under denna period fram till 1910 uppstod även många monumentala offentliga byggnader, så som Stockholms centralstation (1871), Kungliga Biblioteket (1878), och Dramaten (1908). Den troligtvis mest kända byggnaden i staden, Stockholms stadshus skapades 1911-1923 av arkitekten Ragnar Östberg. Andra välkända arkitektoniska verk från denna tid är Stockholms stadsbibliotek och Skogskyrkogården, båda med Gunnar Asplund som arkitekt (för Skogskyrkogården även Sigurd Lewerentz).
Under 1930-talets funktionalistiska utveckling, som hade fått sitt genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930, växte staden och stadsdelar som Hammarbyhöjden, Traneberg och Gärdet fram och modern infrastruktur skapades.
Efter andra världskriget stod utvecklandet av förorterna inför en ny fas i samband med införandet av Stockholms tunnelbana. Moderna projekt som Årsta, Vällingby med Vällingby centrum och Farsta uppstod, speciellt Vällingby uppmärksammades internationellt. Även innerstaden (Nedre Norrmalm) omformades, Sergels Torg och Hötorgscity skapades under 1950- och 1960-talen efter långa och engagerade diskussioner. Omdaningen blev bekant under namnet Norrmalmsregleringen.
Under 1960-talet fortsatte utbyggnaden i förorterna med massproducerade bostäder i stor skala i samband med det så kallade miljonprogrammet, som innebar att det skulle byggas en miljon bostäder på tio år i landet, de flesta i Stockholm. Nya bostadsområden som Tensta, Rinkeby och Skärholmen byggdes i snabb takt och på på industriellt.
Med 1970-talets nya bostadsområden blev "tätt och lågt" och helst bilfri en förhärskande idé. Första kvartersstaden efter denna princip blev Kista (1975-1980) i norra Stockholm, följd av Skarpnäcks gård i södra Stockholm samt Dalen och Södra Stationsområdet. 2000-talet inleddes med många nya stadsutvecklingsprojekt. Man räknar med ett behov av 80 000 nya bostäder fram till 2030. Bland dessa kan nämnas Lindhagen på Kungsholmen, Liljeholmskajen på Liljeholmen, Norra Djurgårdsstaden i Hjorthagen och Norra stationsområdet.
Gatu- och kvartersnamn
Gatunamn i Stockholm har kommit till dels genom en spontan, av allmänheten skapad namngivning, dels genom en från officiellt håll (överståthållarämbetet repektive stadsfullmäktige) beslutad namngivning. Stockholms äldsta bevarade gatunamn går tillbaka till medeltiden och finns i Gamla stan, nämligen Köpmangatan (på latin: in medio vici dicti köpmangatu / på Köpmännens gata) från 1323 och Skomakargatan (på latin: in vico sutorum / på skomakarens gata) från 1337. Båda utgår från Stockholms dåtida centrum; Stortorget. Namnen visar att det hade etablerats köpmän respektive skomakare längs dessa gator. Från 1400-talet finns namn som Stortorget (stora torghit, 1420), Kornhamn (kornhaffn, 1427) och Järntorget (jerntorgith, 1489).
Det äldsta gatunamnet som fortfarande används på exempelvis Kungsholmen är Hantverkargatan från 1644 som uttryckte att just hantverkare hade bosatt sig där. Lika gammal är gatunamnet Götgatan på Södermalm som ...fordom varit allmänna vägen till Telge (Tälje)..., alltså en del av Göta landsväg. Beteckningen Göthegathon var betydlig enklare än den beskrivning i stadens jordebok från 1494 som kallade Götgatans föregångare för: Allmänningx weghen som löper ffran ytre porth och op til korssint och cappalet... (Allmänningsvägen som löper från yttre södra port och upp till korset och kapellet...)
Gaturegleringen i Stockholm började 1637 på Norrmalm, väster om Brunkebergsåsen, för att staka ut Stoore Konnungz gatun (senare Drottninggatan som var huvudfärdvägen norrut). Öster om Brunkebergsåsen anlades Regerings gathon (senare Regeringsgatan) som blev den andra huvudfärdvägen norrut. Fram till början av 1700-talet fanns en stor oordning i Stockholms gatunamn. Med Petrus Tillaeus Stockholmskarta General Charta Öfver Stockholm med Malmare från 1733 kom ordning och viss stabilitet i namnskicket. Tillaeus karta var den första tryckta kartan med angivna gatu- och kvartersnamn.
Stadens genom tiden största namnrevision var namnrevisionen i Stockholm 1885, där ett stort antal gator och torg bytte namn. Bakgrunden till den var den omfattande gatureglering i form av Albert Lindhagens stadsplaner för Norrmalm, Östermalm, Södermalm och Kungsholmen. Många nya, fortfarande obebyggda gator hade skapats och i takt med att nya byggnader uppfördes fanns även behov av att namnge gatorna. Nu var det var inte längre allmänheten som spontant namngav gator och torg utan myndigheten. Namngivningen skulle följa vissa kategorier och de kan uppdelas på bland annat ett antal namngrupper som Berömda svenska författare, De norra respektive södra landskapen, Den nordiska gudaläran, Fosterländska och historiska namn och några till.
Sedan 1932 tillämpar Stockholm en särskild skrivning av gatuskyltarnas gatunamn som skiljer sig från "Myndigheternas skrivregler". Det innebär bland annat att samtliga ord i två- eller flerordiga namn skrivs med stor begynnelsebokstav, man tyckte att Breda Gatan såg helt enkelt snyggare ut än Breda gatan.
Vid alla namnärenden beaktas vissa primära krav, vilket betyder att namn på stadens gator och torg bör vara lättfattliga, lätta att uttala, lätta att skriva och lätta att minnas. En praktisk fråga är även gatunamnens längd. Långa skyltar är otympliga och skadas lättare än korta. Längrekord har förmodligen Katarina Östra Kyrkogårdsgränd på Södermalm, som består, inklusive mellanslag, av trettio tecken.[15]
Stockholms kvartersnamn går tillbaka till kvartersindelning i samband med de första stadsplaneringarna i staden på 1650-talet. Under den tiden lades ett rätvinkligt rutnät av gator och kvarter över staden. Initiativtagare var Clas Fleming. Fastigheterna bestående av bebyggda eller obebyggda tomter omgavs oftast av rätvinklig anordnade gator och kvarteret i mitten gavs olika namn.
Vid tiden kring 1600-talets slut bestämdes även ett enhetligt system med namn, så kallade kategorinamn. För Gamla stan innebar detta att ett 90-tal namn (på latin) från den grekiska och romerska mytologin användes som kvartersnamn (Ajax, Bacchus, Castor och Pollux samt Phaeton och liknande). Dessa namn var "konstruerade" kvartersbeteckningar och berättar inget om Gamla stans historia, till skillnad från kvartersnamnen på Malmarna som berättar mer om Stockholms utveckling. De äldsta kvartersnamn från 1600-talet finns på Norrmalm och Södermalm. Av Södermalms cirka 300 kvartersnamn tillhör drygt 50 den äldsta sorten.
Kvartersbegreppen tillmättes förr en större betydelse än själva gatunamnet. Det berodde på att gatunamnen oftast ändrades medan kvartersnamnen var någorlunda stabila. På äldre gatuskyltar syns därför kvartersnamnet över gatunamnet, som i hörnet Östgötagatan/Högborgsgatan. Här finns till och med den gamla stavningen kvar; Qv. Kejsaren.
Kvartersbeteckningar har sedan dess och fram till vår tid använts som sökbegrepp i fastighetsregister och som fastighetsidentifikationen i samband med till exempel fastighetsdeklaration och fastighetsskatt eller med bygglovsärenden. I Storstockholm finns idag över 6 500 kvartersnamn och inom tullarna runt 1 200.
Natur
Stockholm är en grön stad och drygt 40 procent av marken består av parker och grönområden, det mostvarar en yta av cirka 38 hektar. Här finns såväl stora strövområden, finparker och strandpromenader som små stadsdelsparker.[16]
Stockholms natur präglas av sitt speciella läge mellan Mälaren och Östersjön. Trots över tusenårig påverkan av människor genom bebyggelse, anläggandet av gator, vägar och torg samt parker och grönområden finns bara några kilometer från Stockholms City helt ursprunglig bevarade naturområden.
Under många år har man försökt att skydda och bevara dessa unika områden och redan 1909 inrättade man Ängsö nationalpark i Roslagen. I Stockholms län finns idag (2008) cirka 240 naturreservat, och två nationalparker (Ängsö nationalpark och Tyresta nationalpark) tillsammans har reservaten en landarea av ca 43 000 hektar, vilket är knappt 7 procent av länets totala landarea.[17]
Tillsammans med Lidingö och Solna kommuner invigdes 1994 världens första nationalstadspark, Ekoparken. I denna nationalstadspark ingår bland annat Fjäderholmarna, delar av Norra Djurgården och Ladugårdsgärdet, Djurgården, Ulriksdal, Hagaparken samt Brunnsviken. Den 27 kvadratkilometer stora Ekoparken innehåller unika kultur- och naturvärden, allt från slott till koja, parker, sjöar och norra Europas största bestånd av grova ekar. Den äldsta byggnaden i Ekoparken är Karl XI:s fiskestuga från 1680-talet, men parken innehåller även moden bebyggelse och infrastruktur i form av bostadsområden, företag, järnvägar, motorvägar och Stockholms Universitet.
I Ekoparken försöker man inte bara att bevara stadslandskapet utan har även återskapat delar av den ursprungliga naturen som området Fisksjöäng på Norra Djurgården. Här etablerades sedan 1950-talet småindustrier som så småningom liknade en kåkstad. Numera är Fisksjöäng åter en äng och sedan några år låter Djurgårdsförvaltningen ett femtontal Highland cattle beta på området så att landskapet hålls öppet, ett projekt i samarbete med Världsnaturfonden WWF. Ekoparken är i hög grad en del av Stockholms stadslandskap.
Även Stockholms skärgård utgör är en del av stadsbilden, ett unikt vattenlandskap i Östersjön med över 30 000 öar utefter Upplands och Södermanlands kust. Skärgården sträcker sig med ögruppen Fjäderholmarna ända in till Saltsjön och Stockholms inlopp.
Ekonomi
Stockholm har under tidigare epoker varit en viktig sjöfarts- och industristad, men idag finns ett alltmer differentierat arbetsutbud och produktionen domineras starkt av tjänster. Tjänstesektorn motsvarar omkring 85% av jobben i Stockholm. Tack vare att det inte finns någon tung industri i Stockholm är det en av världens renaste storstäder. Flertalet av svenska näringslivets största företag dirigeras från Stockholmsregionen, varifrån mer storföretag leds än i flera andra europeiska huvudstäder.
Det senaste decenniet har ett antal högteknologiska jobb skapats. Stora arbetsgivare inkluderar IBM, Ericsson och Electrolux. Ett av världens ledande IT-centrum har etablerats i Kista, norr om Stockholm.
Stockholm är Sveriges finansiella centrum. De största bankerna, Swedbank, Handelsbanken, Nordea och SEB, liksom Sveriges ledande försäkringsbolag (Folksam, Skandia och TryggHansa), har sina huvudkontor i Stockholm. I Stockholm finns också Sveriges huvudsakliga börs, Stockholmsbörsen. Vidare finns omkring 45 % av Sveriges företag med mer än 200 anställda i Stockholm.[18]
Under de senare åren har turism spelat en stor roll i stadens ekonomi. Mellan 1991 och 2004 ökade antalet övernattningar från 4 till 7,7 miljoner.[19]
De största företagen efter antalet anställda (2007):[20]
- Ericsson – 9 570
- Södersjukhuset - 3 890
- Swedbank - 3 590
- SEB – 3 310
- ISS Facility Services – 2 960
- Handelsbanken – 2 850
- Nordea - 2 840
- IBM Svenska – 2 410
- Veolia Transport - 2 180
- Securitas – 2 100
- TeliaSonera - 2 040
- Manpower - 1 930
- Sveriges Television – 1 880
- Busslink - 1 870
- Sodexho – 1 530
Turismnäringen
Stockholm lockar flest turister i Sverige, följd av Västra Götaland.[21] Stockholms city förfogade år 2000 över 82 hotell med 8 663 hotellrum. För hela Stockholms län var siffrorna 174 hotell respektive 17 058 hotellrum.[22] Svenska Turistföreningen har 12 vandrarhem i Stockholm med omgivning. Bland dem är fullriggaren af Chapman på Skeppsholmen populärast. Inom Stockholms län finns dessutom ett tjugotal campingplatser. År 2004 gjordes under juni-augusti 2 194 400 övernattningar i kommersiella anläggningar i Stockholms län, varav 1 505 200 i Stockholms stad.
Den största gruppen sommarturister (juni, juli, augusti) i Stockholm utgörs av svenskar med 1 223 394 besökande, följd av tyskar med 116 786 besökande och amerikaner med 106 422 besökande (siffror avser år 2004). Norska turister hamnade på plats fem med 64 315 i antal. Jämfört med året innan stod utländska besökare - främst tyskar och italienare - för den största uppgången; 8%.[23]
För sommarsäsongen 2009 väntas runt 300 internationella kryssningsfartyg med cirka 400 000 besökare till staden. Varje besökare beräknas spendera drygt tusen kronor under sitt Stockholmsbesök.[24]
Enligt Stockholms stads ”Visitors Board” finns bland stadens ”topp 10-sevärdheter" Gamla stan, Stockholms slott, Vasamuseet, Stockholms stadshus, Moderna museet och Skansen.[25] År 2008 spenderade utländska och inhemska turister mer än sex miljarder kronor bara på övernattningar i Stockholms län.[26]
I en rankinglista över världens 50 dyraste hotellstäder som utfördes år 2000 av The Economic Research Departement of Union Bank of Switzerland hamnade Stockholm på plats 14 tillsammans med Bryssel, Amsterdam, Nicosia och Söul. Dyrast var London följd av New York. Billigast var Toronto.[27]
Kultur
Stockholm är en stor stad med ett aktivt kulturliv och eftersom det är en huvudstad finns där många nationella kulturinstitutioner.
Kulturhuset på Sergels torg anses vara Sveriges största kulturhus. Tre av UNESCO:s världsarv ligger i Stockholmsområdet; Drottningholms slott och Birka (båda i Ekerö kommun), samt Skogskyrkogården (Stockholms kommun). En av Stockholms största turistattraktioner är högvakten som bedrivs vid Stockholms och Drottningholms slott.
1998 var Stockholms kommun europeisk kulturhuvudstad.
Litteratur
Skalden Carl Michael Bellman (1740–1795), författaren och dramatikern August Strindberg (1849-1912) och författaren Hjalmar Söderberg (1869-1941) är några som gjort staden till en del av sina verk. Även barnboksförfattaren Astrid Lindgren (1907-2002), som hade sitt ursprung i Vimmerby i Småland, var bosatt i Stockholm under hela sitt liv som författare, och flera av hennes böcker utspelar sig här. Författaren Per Anders Fogelström (1917-1998) skrev Stad-serien, som skildrar Stockholm från 1800-talet fram till mitten av 1900-talet.
Några välkända litterära figurer som verkat i Stockholm är bland andra Movitz, Ture Sventon, Karlsson på taket, Martin Beck, Harry Friberg, Anderssonskans Kalle och Doktor Glas.
I Stockholms kommun finns skyltar utplacerade på några av de platser som skildrats i litteraturen.[28]
Museer
Stockholm är en av världens mest museitäta städer, med omkring 70 museer, som besöks av mer än 9 miljoner personer varje år.[källa behövs]
De mest besökta museerna är Skansen och Vasamuseet på Södra Djurgården, båda med över 1 miljon besökare per år.[29] Skansen är världens första friluftsmuseum, invigt 1891 av Arthur Hazelius. På Vasamuseet visas Regalskeppet Vasa, världens enda bevarade 1600-talsgaleon. På Djurgården och platsen där Stockholmsutställningen 1930 ägde rum ligger ytterligare två museer: Tekniska museet och Sjöhistoriska museet.
På Nationalmuseum finns Sveriges största konstsamling; 16 000 målningar och 30 000 konstföremål. Samlingen har sitt ursprung i Gustav Vasas tid och har sedan dess utvidgats med verk av konstnärer som Rembrandt och Antoine Watteau, såväl som stor del av svenskt konstarv med verk av Alexander Roslin, Anders Zorn, Johan Tobias Sergel, Carl Larsson, Carl Fredrik Hill och Ernst Josephson. Stora delar av samlingarna utgörs av plundringar av andra europeiska städer, från Sveriges tid som stormakt.
Naturhistoriska riksmuseet, beläget i Frescati, i närheten av Stockholms universitet, är ett biologiskt och geologiskt museum. På Djurgården och platsen där Stockholmsutställningen 1930 hölls ligger ytterligare fem museer: Tekniska museet, Polismuseet, Riksidrottsmuseet, Etnografiska museet och Sjöhistoriska museet.
Skeppsholmen kallas ibland för Stockholms museiö.[30] Här finns fyra museer: Moderna museet, Arkitekturmuseet, Östasiatiska museet och fartyget S/S Orion. För närvarande (2008) utredds och diskuteras frågan om ett framtida Nobelmuseum på ön, där även Skeppsholmens förut hemliga bergrum skulle kunna ingå. Nuvaranda Nobelmuseet har sina provisoriska lokaler i Börshuset i Gamla stan.
Gratis entré, som de flesta av Stockholms statliga museer haft, avskaffades 2007. Stockholms stadsmuseum och Medeltidsmuseet förblir dock avgiftsfria.
Konst
Stockholm har flera framstående konstmuseer; däribland de stora Moderna Museet och Nationalmuseum för modern respektive äldre konst i olika former. Bland Stockholms övriga konstmuseer brukar nämnas Millesgården, Thielska galleriet, Waldemarsudde och privata Bonniers porträttsamling. Även Nordiska museet förfogar över en större konstsamling med bland annat verk av August Strindberg.
Det finns också flera utställningshallar för nutida konst, däribland klassiska Liljevalchs konsthall (öppnad 1916), samt Magasin 3 (1987), Tensta konsthall (1998), Färgfabriken (1995), och Bonniers konsthall (2006).
Teatrar
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Stockholm har många teatrar, som Kungliga Dramatiska Teatern (Dramaten) och Kungliga Operan. Några andra teatrar i Stockholm är Stockholms stadsteater, Teater Galeasen, Folkoperan, Moderna dansteatern, Göta Lejon, Södra teatern, Chinateatern, Vasateatern och Oscarsteatern.
Film
Stockholms filmfestival arrangeras varje höst sedan 1990, grundad av bland andra Ignas Scheynius. Festivalen drivs av en ideell organisation med bidrag från Stockholms läns landsting, Stockholms stad och Svenska filminstitutet. Tempo dokumentärfestival är Sveriges största festival för dokumentärfilm. Ett flertal mindre filmfestivaler arrangeras också i Stockholmsområdet, så som Vårrullen[31], Stockholms Judiska filmfestival, Franska filmfestivalen[32] och Stockholm Queer Film Festival[33].
Biografutbudet sträcker sig från lilla Zita i Folkets Bios regi och gamla Biografen Tellus i Hägersten, till stora biografanläggningar som SFs Filmstaden Sergel vid Hötorget och Heron City i Kungens kurva.
Film Stockholm[34] är ett regionalt resurscenter för film inom Stockholms läns landstings kulturförvaltning, med uppdrag från Svenska Filminstitutet.
Musik
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Stockholm Jazz Festival är en av Sveriges äldsta festivaler och äger rum på Skeppsholmen i juli varje år [35]
Restauranger
I Stockholm finns över 1000 restauranger[36]. Bland de mest kända och prisade, och även dyraste, finns michelinkrogarna Edsbacka, Esperanto, Fredsgatan 12, Leijontornet, Lux, Mathias Dahlgren och Operakällaren. Bland andra klassiska Stockholmsrestauranger brukar även nämnas Gondolen, Ulla Winbladh, Wedholms Fisk, Ulriksdals Wärdshus och Stallmästaregården.
Stallmästaregården eller kort "Stallis" är stockholmstraktens äldsta kvarvarande utvärdshus med samma funktion sedan 1600-talets mitt. Drottning Kristina brukade ofta rida och jaga i trakterna kring Brunnsviken och när hon år 1645 passerade stallmästare Håkanssons gård med sitt följe, beslöt hon sig att fira midsommar där. Ryktet om detta spred sig i staden och stallmästaren Ebbe Håkansson beslöt sig därefter att öppna ett värdshus.
Nöjesliv
Stockholm har ett stort antal barer, pubar och nattklubbar.
De största nöjesdistrikten ligger kring Stureplan och Götgatan. Vid Stureplan finns bland annat de rikskända nattklubbarna Sturecompagniet och Spy Bar som drivs av Stureplansgruppen. Till andra mer kända klubbar kan räknas Café Opera och Patricia.
Bland nöjesetablissemangen återfinns Wallmans salonger, Golden Hits och Norra Brunn. Även ett kasino finns, Casino Cosmopol. Till de klassiska nöjesscenerna kan även räknas Nalen och Fenixpalatset.
Berns salonger uppfördes 1862–1863 av konditorn Heinrich Robert Berns efter arkitekt Johan Fredrik Åboms ritningar. Invigning skedde 1 augusti 1863. Med sin medarbetare Magnus Isæus (1841-1890) utvidgade han 1885 byggnaden med ytterligare en salong, vinkelställd mot den ursprungliga och samtidigt bytte man namn från Berns Salong till Berns Salonger. Berns salong var en av Europas stora restauranger på sin tid och spelade en stor roll i Stockholms nöjesliv; 1866 visades här cancan för första gången för en svensk publik.
Sport
De största publiksporterna i Stockholm är fotboll och ishockey. De största idrottsklubbarna är AIK, Djurgårdens IF och Hammarby IF.
Av de Nordiska spelen, föregångaren till de olympiska vinterspelen, hölls alla utom ett i Stockholm.
Stockholm var värd för Olympiska sommarspelen 1912. Stockholms Olympiastadion, som byggdes för det ändamålet, har sedan dess använts för åtskilliga sporttävlingar, huvudsakligen fotboll och friidrott. Stadion var AIK:s hemmaarena 1912-1936 och är sedan 1936 hemmaarena för Djurgårdens IF.
Globen, (internationellt kallad: Stockholm Globe Arena), är en arena belägen i Globenområdet i stadsdelen Johanneshov i Stockholm. Den invigdes den 19 februari 1989 och är världens största sfäriska byggnad. I arenan hålls vid sidan om olika idrottsevenemang även konserter och upptädanden.
En tredje stadion är Råsundastadion, belägen i Solna kommun.
Stockholm Marathon är ett årligt maratonlopp genom Stockholms centrala delar. Starten går utanför Stockholms Olympiastadion och målgången är inne på stadion. Loppet är det största marathonloppet i Sverige med över 15 000 deltagare.
Tjejmilen är en årlig löpartävling för damer som går på en 10 km lång löparbana runt Djurgården. Första Tjejmilen hade premiär den 19 augusti 1984.
Årliga evenemang
- januari: Svenska idrottsgalan, LG Hockey Games
- februari: Vikingarännet, GE-galan[37]
- juni: Stockholm Marathon
- augusti: Midnattsloppet, Tjejmilen
- september: DN-galan, Lidingöloppet
- oktober: Stockholm Open
- november/december: Stockholm International Horse Show
Årliga evenemang
- Stockholm Pride är det största pride-evenemanget i de nordiska länderna och äger rum sista veckan i juli varje år. Stockholm Pride avslutas alltid med parad och 2007 gick 50 000 i festivaltåget och omkring 500 000 tittade på [38]
- Smaka på Stockholm är ett årligt återkommande inträdesfritt evenemang i Kungsträdgården. Det äger rum 1 - 6 juni varje år och är Sveriges i särklass största måltidsevenemang riktat mot allmänheten med 3,6 miljoner besökare sedan starten 1991[39]
- Stockholm Jazz Festival
- Stockholms filmfestival
- Utdelningen av Nobelpriset och den efterföljande Nobelfesten
Språk
Huvudspråket i Stockholm liksom Sverige är svenska. En stor andel av befolkningen har dessutom kunskaper i engelska.
Dialekter
De dialekter, sociolekter och etnolekter som talats i Stockholmsområdet har skiftat kraftigt. Ekensnacket var utbrett under 1900-talet, och i dag är den så kallade förortssvenskan vanlig i vissa förorter.
Minoritetsspråk
På grund av arbetskraftsinvandring och flyktingströmmar från olika delar av världen, så talas även ett stort antal minoritetsspråk i Stockholm, inte minst i dess förorter.
I Stockholms grundskola ges undervisning i de nationella minoritetsspråken samiska, finska, tornedalsfinska, jiddisch och romani chib.[40] I Stockholms skolor förekommer totalt 60 olika språk.[41]
Forskning och utbildning
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Stockholm har 70 000 studenter (2007), vilket är flest av alla tätorter i Sverige.
I Stockholm finns tre av Sveriges största universitet; Karolinska Institutet (medicin), Kungliga Tekniska Högskolan (teknik och naturvetenskap) och Stockholms Universitet (humanistisk, samhällsvetenskaplig, juridisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet). Här finns dessutom högskolorna Beckmans Designhögskola, Danshögskolan, Dramatiska Institutet, Ersta Sköndal högskola, Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan, Handelshögskolan, Kungliga Konsthögskolan, Konstfack, Kungliga Musikhögskolan, Lärarhögskolan, Operahögskolan, Röda Korsets högskola, Södertörns högskola, Teaterhögskolan och Teologiska högskolan.[42]
Stockholm är även platsen för Nobelprisets årliga prisutdelning och Nobelfesten i Stockholms stadshus, med omfattande bevakning från TV och andra medier från hela världen.
Kommunikationer
Stockholm inklusive Arlanda flygplats är Sveriges största knutpunkt för person- och posttransporter.
Vägnät
Stockholms geografiska läge på några öar mellan Mälaren och Östersjön har varit en bra plats när transporter av människor och gods huvudsakligen gick på vattnet. För transporter till lands var alla vattendrag ett besvärligt hinder och på medeltiden fanns bara några få färdvägar mot söder respektive norr. Ända fram till 1670-talet var Göta landsväg den enda vägförbindelsen söderut mot Götaland.
Med Sverige som stormakt kom även viljan att ge Stockholm ett "modernt" gatunät och Clas Fleming genomförde stadens första gaturegleringar på 1600-talets mitt. Fler gaturegleringar följde; Albert Lindhagens stadsplaneringar på 1800-talets slut och Yngve Larssons förnyelse av Stockholm på 1900-talets mitt, där Norrmalmsregleringen innebar en stor förändring för både vägtrafiken och kollektivtrafiken i innerstaden. På 1930-talet var det en av stadsplanerarnas och samhällsplaneringens viktigaste uppgifter att planera Stockholms vägnät för den förväntade fordonsökningen. Då skapades flera stora infrastrukturprojekt i Stockholm. Nästan samtidigt invigdes Västerbron (1935), Tranebergsbron (1934) och Slussen (1935). På 1960-talet skisserade man även Stockholms yttre trafikplan med en ringled som är fortfarande (2009) inte helt genomförd.
Med undantag för Salemsleden är idag (2009) alla infartsleder enligt 1960-års trafikplaner fullbordade och de flesta har motorvägsstandard. Huvudleden mot syd utgörs av Essingeleden och Södertäljevägen (med Europavägarna E4 och E20), mot väst är det Drottningholmsvägen och Bergslagsvägen, mot nord är det Uppsalavägen (E4) och Roslagsvägen (E18) och mot nordöst Lidingövägen (E20). Mot öst och sydöst leds trafiken på Värmdöleden, Nynäsvägen respektive Huddingevägen.
Stockholms ringled däremot är inte helt fullbordat, medan man för närvarande bygger på Norra länken (klart 2015) är sträckningen av ringens sista del, Österleden, fortfarande i planerings- och förberedningsstadiet.
Vägtrafiken i Stockholm är Sveriges mest omfattande och Essingeleden är den mest belastade infartsleden med i genomsnitt 160 000 fordon/dygn (2007). För närvarande (2009) är Stockholm den enda stad i Sverige som har trängselskatt i innerstaden.
Sjöfart
Landstinget har huvudansvaret för året-runt-trafiken i Stockholms skärgård (från Arholma till Landsort) genom det helägda bolaget Waxholmsbolaget.
Rederiet har delvis egna fartyg men köper även in tjänster från lokala rederier. Det är sedan 1994 beställare av skärgårdstrafiken och driver inte några fartyg, inte ens sina egna.
Dessutom finns det många nöjes- och charterrederier, det mest kända är det så kallade Strömma Kanalbolaget.
Stockholm är en betydelsefull hamnstad i Östersjön med regelbunden båttrafik till de länder som ligger på andra sidan Östersjön. Det går dagligen färjor till Tallinn, Helsingfors, Åbo och Mariehamn.
Järnväg
Stockholm genomkorsas av flera järnvägar. Stockholms central är landets största järnvägsknutpunkt. Härifrån utgår persontågen på Ostkustbanan, Mälarbanan, Västra stambanan, Södra stambanan, Svealandsbanan och Nynäsbanan.
Godstrafiken till och från Stockholm är omfattande. De stora knutpunkterna är Älvsjö och Tomteboda. Från Tomteboda utgår även godsbanan Värtabanan.
Stockholms Centralstation är centrum för den tyngsta tågtrafiken i landet och 80 procent av alla rikståg passerar någon gång under sin färd Stockholm C. Det går många regionala tåg från Stockholm och området som har kontakt med dessa tåg har med åren ökat. Tågen går bland annat till Uppsala och Eskilstuna men även så långt som till Gävle, Arboga och Linköping. Det går också tåg på längre sträckor och bland dessa utgörs de snabbaste och tätaste förbindelserna av X2000-tåg. Dessa tåg går bland annat till Köpenhamn och Göteborg. Nattåg med sovvagnar går till övre Norrland, Skåne och Oslo.
Stommen i den regionala tågtrafiken utgörs av Stockholms pendeltåg. Dessa utgår från Stockholms centralstation och går till Bålsta, Märsta, Södertälje och Nynäshamn. På dessa linjer finns viktiga pendeltågsstationer som t ex Upplands Väsby, Västerhaninge och Älvsjö. Stockholms Centralstation har under lång tid varit överbelastad, till stor del på grund av pendeltågen. Nu pågår projekt för att minska trycket på centralstationen. Ett av dessa är att bygga en egen centralstation (kallad City) för pendeltågen. Detta projekt kallas i allmänhet för Citybanan och målet med den är att ge pendeltågen en delvis egen sträckning genom innerstaden, helt fri från det övriga järnvägsnätet.
Den södra infarten till Stockholms central, som trafikeras av cirka 600 tåg varje dygn, innebär en flaskhals i det svenska järnvägsnätet. Den har endast två spår. I rusningstrafik samsas både fjärrtåg, regionaltåg, pendeltåg och godståg på dessa spår. Spårbristen gör att risken för störningar är stor och de kan sprida sig över hela det nationella järnvägsnätet. Denna järnvägssträcka har på grund av dessa omständigheter fått öknamnet "getingmidjan". För att avlasta dagens två spår finns planer på att helt separera pendeltågstrafiken från annan järnvägstrafik genom delar av Stockholms innerstad. För att åstadkomma detta finns det långtgångna planer på att bygga en helt ny järnväg i tunnel, den så kallade Citybanan.
De två mindre järnvägarna Roslagsbanan och Saltsjöbanan trafikeras av lokaltåg. De utgår från Stockholms östra respektive Slussen.
Flygtrafik
Stockholms största och internationella flygplats är Arlanda, belägen i Sigtuna kommun, cirka 40 km från Stockholms city.
I Stockholm finns även cityflygplatsen Bromma flygplats som invigdes 1936 i Bromma, cirka 10 km från city. Dess andel av Stockholms flygtrafik har från 1960-talet minskat till Arlandas fördel, men har de senaste åren fått en ny renässans med ett växande antal utrikesdestinationer (Bryssel och Århus). Det buller som flygplatsen ger upphov till har skapat en opinion som under de senaste decennierna har krävt att flygplatsen skall läggas ned. Stockholms kommun äger marken, och har avtalat med luftfartsverket att myndigheten har rätt att disponera marken fram till 31 december 2038[43] då bland annat betydelsen av en citynära flygplats bedömts överväga nackdelarna.
Även Skavsta flygplats i Nyköping och Västerås flygplats fungerar som flygplatser åt många resenärer till och från Stockholm, trots avstånden (110 km respektive 105 km från city). Flera lågprisflygbolag trafikerar de flygplatserna.
Kollektivtrafik
Stockholms kollektivtrafik består av pendeltåg, tunnelbana, lokaltåg, spårvagn, buss, och skärgårdsbåt. Den landstingsägda trafikhuvudmannen AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) ansvar för trafiken till lands det likaledes landstingsägda Waxholms Ångfartygs AB ansvarar för sjötrafiken. Båda förtagen anlitar entreprenörer för trafiktjänsterna.
Stockholms tunnelbana är den enda i Sverige och sedan invigningen 1950 en stor och mycket viktig kommunikationslänk för invånarna i Stockholm. Den går i sin helhet inom tätorten. I banlängd ligger Stockholms tunnelbana på cirka 20:e plats bland världens tunnelbanor. Den är därmed en av de största i förhållande till folkmängden i den stad den betjänar. Den har 110 km spårlängd och 100 stationer, fördelade på tre linjer – grön, röd och blå.
Snabbtrafiken till och från flygplatserna Arlanda och Bromma drivs privat separat från SL, med Flygbussarna som tillhandahåller buss, och Arlanda Express snabbtåg.
Tekniska försörjningssystem
Under andra hälften av 1800-talet startades flera stora infrastrukturprojekt i Stockholm, i en tidsepok som även kallas den industriella revolutionen. Det var byggandet av ett gasverk, Klaragasverket (1853), ett vattenverk, Årstaverket (1861) och införandet av elektricitet med Brunkebergs elektricitetsverk (1892).
Stadsgas och naturgas
Stadsgas har funnits sedan 1850-talet i Stockholm och till en början matades bara stadens lanternor med det nya mediet. I december 1853 tändes den första gaslyktan med gas från ett eget gasverk, Klaragasverket vid Klara sjö, och i januari 1854 fanns 900 gaslyktor i innerstaden. När tidpunkten för Klaragasverkets ytterligare utvidgning kom väcktes tanken att anlägga ett helt nytt gasverk i dåvarande Hjorthagen inom Kungliga Djurgården, intill Husarviken och Lilla Värtan. Så småningom övertog Värtaverket hela gasproduktionen och Klaragasverket lades ner 1919.
Först en bit in på 1900-talet användes gasspisar i stockholmarnas kök, därefter togs stadsgas även som uppvärmningsbränsle. Till 1971 var stenkol utgångsmaterialet vid framställning av stadsgas. Därefter har gasen producerats genom spaltning av nafta (lättbensin).
Under båda världskrigen hade Värtagasverket stora problem med minskad tillgång av kol. Gas till stadens gatubelysning avvecklades 1940. Efter 1950 ökade efterfrågan starkt. Gaspannor för uppvärmning och varmvattenberedning blev mycket populära. År 1955 hade verket sin största produktion någonsin, då 174 miljoner m3 gas tillverkades. Vid toppåren under 1950-talets andra hälft fanns i Stockholm 259 000 gasmätare, 224 000 gasspisar och ledningsnätet sträckte sig 939 km. Gasnätet fanns inte bara i stadens centrala delar utan hade långa förgreningar till förorter som Vällingby, Hammarbyhöjden, Hagsätra, Bandhagen, Hägersten och Aspudden, liksom till Solna och Sundbyberg. Därefter minskade gasanvändningen kontinuerligt.
Den 1 januari 2008 bildades Stockholm Gas AB, som är ett helägt dotterbolag till Fortum Värme, samtidigt avvecklade stadsgasen, det kommer att ersättas av biogas och naturgas, som är betydligt renare och ger mindre utsläpp av koldioxid. Stockholms stadsgas har varit på väg att avvecklas vid flera tillfällen sedan 1970-talet. Den gamla stadsgasen har spelat ut sin roll och Värtagasverket i Hjorthagen lämnar plats för bostäder och arbetsplatser som skall börja byggas 2010 under namnet Norra Djurgårdsstaden. Stockholm Gas bygger ett nytt gasverk i söderförorten Högdalen som ska ersätta Värtaverket.
Vatten och avlopp
Vatten och avlopp i Stockholm i modern bemärkelse har funnits först sedan 1800-talets andra hälft. Innan dess var man uteslutande hänvisad till att ur brunnar, pumpar och sjöar hämta sitt dricks- och bruksvatten, medan avloppen bestod huvudsakligen av diken och rännstenar.
Så sent som 1861 invigdes stadens första vattenverk, Årstaverket vid Årstaviken, samtidigt grundades Stockholms vattenledingsverk (sedemera Stockholms vatten- och avloppsverk, idag Stockholm Vatten). Årstaverket hade konstruerats av kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren F. W. Leijonancker efter engelsk förebild; därmed var Stockholm en av Europas sista huvudstäder att införa ett vattenledningssystem för försörjning av befolkningen med rent dricksvatten. 1872 grävdes de första avloppstrummorna ner i stadens gator, men först på 1930-talet utreddes frågan om Stockholms avlopp mera ingående. De nybyggda bostadsområden på Brommalandet fick sitt och stadens första reningsverk i Åkeshov. Innan dess hade smutsvattnet orenat släppts ut i bland annat Mälaren och Riddarfjärden.
När det gäller färskvatten försörjer idag (2008) fortfarande Norsborgs vattenverk och Lovö vattenverk, invigda 1904 respektive 1933, Stockholm och omgivning med dricksvatten från Mälaren. Beträffande avloppsreningen har det tillkommet ett flertal reningsverk sedan stadens första anläggning i Åkeshov togs i bruk 1934, exempelvis Henriksdals reningsverk från 1941. Det nyaste reningsverk är Hammarby Sjöstadsverket som invigdes 2003 och som är en test och forskningsanläggning i anslutning till Hammarby sjöstad.
Bornsjön ett vattenskyddsområde och Stockholms reservvattentäkt. Man ser sjön som en långsiktig och trygg försäkran av bra grundvatten och som en reserv kan man försörja Stockholm under några månader med rent vatten ifall att Mälaren skulle förorenas. Marken är fridlyst och skötseln utförs idag av Stockholm Vatten.
Elektricitet
Elektricitet för belysning utomhus har funnits i Stockholm sedan 1877, när Sommelius & kompanis oljefabrik vid Skeppsbron gjorde försök med belysning med hjälp av båglampor. Det första kommunala elektricitetsverket var Brunkebergsverket vid Regeringsgatan som började leverera 2x110 volt likström till Nedre Norrmalm den 1 september 1892. Då har elektrisk energi för Stockholm huvudsakligen producerats av ångkraft, men sedan 1918 även av vattenkraft och sedan 1963 med hjälp av kärnkraft.
I slutet av 1890-talet var Brunkebergsverket fullt utbyggt och försörjde Norrmalm, Blasieholmen, delar av Strandvägen, områden kring Humlegården ända upp till Villagatan med ström. Ledningsnätet hade vid denna tid en längd på cirka 120 kilometer. Brunkebergsverket kan betraktas som en försöksanläggning som producerade likström med hjälp av ackumulatorbatterier som laddades med ångdrivna dynamomaskiner. Överföringsförluster var stora, men den tekniska utvecklingen på detta område gick fort och Brunkebergsverket lades ner som elproducent 1911. Då övertog det 1903 byggda Värtaelverket i Hjorthagen hela elproduktionen för Stockholm inklusive Stockholms spårvägar och förortståg.
Den 28 december 1918 fick Stockholm för första gången elenergi från ett eget vattenkraftverk via en 132,6 km lång kraftledning från Untra kraftverk till Värtaelverk utförd för 100 000 volt och 25 Hz. Kraftverket vid Untra hade fyra turbiner med en sammanlagd effekt av 30 MW, som matade Värtaverkets nya transformatorstation med högspänning. Untra kraftverk svarade den första tiden för mer än 90 % av Stockholms elkraftförsörjning. Under 1920-talet tredubblades den totala elproduktionen från 83 till 240 Mwh.
År 1963 byggdes Ågestaverket i Huddinge av Atomenergi AB tillsammans med Stockholms Elverk, det var en försöksanläggning som skulle ge erfarenheter på atomenergiområdet. Verket producerade främst fjärrvärme (verket kallades därför "Ågesta kärnkraftvärmeverk") till stadsdelen Farsta men även en del elenergi som matades ut på elnätet. Verket fungerade tekniskt sett som det var tänkt fram till nedläggningen 1974, kunde dock inte konkurrera med de låga oljepriserna under 1960-talet. Ågestaverket står fortfarande (2009) helt intakt, dock utan bränslestavar och det tunga vattnet. Det första kommersiella kärnkraften kom från Oskarshamn 1 som togs i drift 1972. Stockholms Elverk var en av åtta intressenter i denna anläggning. Förutom andelen i Oskarshamn blev Stockholms Elverk också delägare i Forsmarks kärnkraftverk. År 1990 stod kärnkraften från Forsmark och Oskarshamnhar för 58 procent av Stockholm Energis egen produktion, resten kom huvudsakligen från vattenkraft.
Sedan elmarknaden avreglerades 1996 köper även Stockholms stads stora elförbrukare som gatubelysningen och kollektivtrafiken sin elkraft på den öppna marknaden. Belysningen på gator och torg, gatutrafikens signalsystem (trafikljus, trafikledning, kameraövervakning och liknande) samt elektricitet till exempelvis rörliga broar eller offentliga rulltrappor får sin leverans idag (2008) från Fortum market och Storstockholms Lokaltrafik får sedan 2003 sin elenergi från Graninge Energimarknad.
I en framtid kommer, utöver vattenkraften, även andra förnyelsebara energikällor att prövas för Stockholms elförsörjning. Det finns beräkningar som visar att stockholmsregionen idag skulle kunna producera cirka 6,1 TWh/år genom att satsa hårdare på förnyelsebara energikällor såsom biogas, energigrödor, vindkraft, solceller och solfångare.[44]
Fjärrvärme
År 1953 startade fjärrvärmeproduktionen i Stockholm, då den första provisoriska värmecentralen anslöts. Innan dess hade man som mest haft en central värmepanna i hyreshus, men de flesta bostadshus hade var sin egen panna som drevs med kol, koks eller olja. Under 1960 och 1970-talen anslöts så gott som alla de norra kranskommunerna (där fjärrvärmen infördes först) och samtidigt började verksamheten med fjärrvärme i Stockholms innerstad. Ågestaverket levererade fjärrvärme till Farsta från 1963.[45]
Idag (2008) är det tolv energiföretag med varierande storlek och distributionsområden som producerar och distribuerar fjärrvärme i Stockholms län till ca 117 000 abonnenter (leveranspunkter), vilket motsvarar drygt hälften av länets befolkning. Produktionen sker vid ett 100-tal anläggningar av varierande typ och storlek. Produktionsanläggningarna kan delas in i huvudanläggningar för baslastproduktion, spetsanläggningar för spetslastproduktion och reservanläggningar. Distributionen sker via ett vittförgrenat och till stora delar sammanhängande rörnät från Södertälje och Haninge i söder till Sigtuna i norr. Huvuddelen av ledningsnätet är nedgrävt, men det finns även ledningar som är förlagda i kulvertar och i tunnlar, framförallt i det omfattande försörjningstunnelsystemet under Stockholm. Större aktörer på fjärrvärmemarknaden är AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad, Graninge Värme AB, Nynäshamn Värme AB, Södertörns Fjärrvärme AB, Telge Energi AB och Vattenfall, Drefviken Värme AB.[46]
Fjärrkyla
Fjärrkyla togs i drift i Sverige år 1992. I Stockholm sköts produktionen och distributionen av fjärrkyla av Fortum. Fjärrkylanätet täcker idag (2008) i stort sett hela centrala Stockholm, området sträcker sig från Globen i söder till Norra station i norr samt Liljeholmen i väst och Ropsten i öst, dessutom finns mindre fjärrkylanät i Kista/Akalla-området samt i Danderyd, Farsta, Nacka, Skärholmen, Tensta, Vilunda och Älvsjö. Fortums Stockholmsnät för fjärrkyla är världens största, räknat till såväl antalet kunder som till nätets utbredning. Fjärrkylaproduktion sker idag vid fyra centrala fjärrkylaverk; Akallaverket, Hammarbyverket, Värtaverket samt anläggning i Ropsten. [47]
Telekommunikationer
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Media
I Stockholm har många stora medier sina huvudkontor.
Tidningar
I staden bedriver morgontidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Dagens Industri, kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen sin verksamhet. Det finns också gratistidningar så som Metro och Stockholm City.
Radio
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
TV
TV-koncernen TV4-gruppen, har sin bas i Stockholm. Sveriges Television (SVT) har också sitt huvudkontor i Stockholm. Även de andra stora TV-koncernerna MTG (bl.a. TV3, TV6, och TV8), ProSiebenSat.1 Media (bl.a. Kanal 5 och Kanal 9) har sin bas i Stockholm.
TV4 och SVT har båda redaktioner som sänder lokala nyhetsprogram (Stockholmsnyheterna respektive ABC) över Stockholm med omnejd.
Internationella relationer
Ambassader
Såsom Sveriges huvudstad är Stockholm säte för ett stort antal utländska ambassader och andra beskickningar, såväl som residens. Staden huserar för närvarande (2008) 103 ambassader, och 64 länder har ackrediterade ambassadörer, varav många dock har sina residens i Berlin, Bryssel, Köpenhamn eller London.[48]
De flesta ambassadernas fastigheter är belägna på Östermalm. Några av de största ligger i Diplomatstaden, mellan Gärdet och Djurgårdsbrunnsviken; USA:s, Norges, Storbritanniens, Tysklands, Japans, och Finlands ambassader. En större koncentration av ambassader finns även i Villastaden på Östermalm; däribland Tjeckiens, Polens, Bulgariens, Malaysias, och Thailands ambassader. Tidigare låg även Rysslands ambassad i Villastaden, men återfinns numer i en stor anläggning i Marieberg på Kungsholmen.[49]
Vänorter
Huddinge kommun:
Se Huddinge#Vänorter
Nacka kommun:
Nacka kommun har sju vänorter; Keila i Estland, Jelgava i Lettland, Gliwice i Polen, Pyttis i Finland, Santa Rosa del Penon i Nicuragua, Greenwich i USA samt Adalar i Turkiet.
Sollentuna kommun:
Sollentuna kommun har fyra vänorter; Hvidovre i Danmark, Tusby i Finland, Oppegård i Norge samt Saue i Estland.
Solna kommun:
Solna kommun har fyra vänorter; Gladsaxe i Danmark, Ski i Norge, Pirkkala i Finland och Valmiera i Lettland. Staden har även samarbetsavtal med Kalamaria i Grekland och med Warszawa-Bemowo i Polen. Ett systerstadsförbund finns med Burbank i USA.
Stockholms kommun:
Stockholms kommuns nuvarande (2007) policy är att betrakta alla utländska huvudstäder som vänorter, men att inte teckna avtal om detta. Undantag utgörs av tidigare ingångna avtal och städer inom EU.[50]
Sundbybergs kommun:
Sundbybergs kommun har fyra vänorter; Aluksne i Lettland, Kyrkslätt i Finland, Sankt Veit i Österrike samt Haringey i Storbritannien.
Tyresö kommun:
Tyresö kommun har fyra vänorter; Borgå i Finland, Cesis i Lettland, Savigny-le-Temple i Frankrike samt Wejherowo i Polen.
Täby kommun:
Täby kommun har fem vänorter; Rödovre i Danmark, Lörenskog i Norge, Träskända i Finland, Viimsi i Estland samt Reinbek i Tyskland.
Framstående personer
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Se även
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 [1]
- ↑ 31 december, 2005
- ↑ Näringslivet i siffror Stockholm Business Region
- ↑ http://www.euromonitor.com/Top_150_City_Destinations_London_Leads_the_Way
- ↑ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 295
- ↑ ”Landskapsklimat”. smhi.se. SMHI. http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=5664&l=sv.
- ↑ 7,0 7,1 ”Sveriges klimat”. smhi.se. SMHI. http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=5441&l=sv.
- ↑ ”Årets väder 2007” (PDF). smhi.se. SMHI. 5 mars 2008. http://www.smhi.se/content/1/c6/03/37/55/attatchments/Arsvadret_2007.pdf. Läst 6 mars 2008.
- ↑ ”Väderobservationer vid Stockholms observatorium 250 år” (PDF). smhi.se. SMHI. januari 2006. http://www.smhi.se/content/1/c6/02/35/50/attatchments/faktablad_stockholm.pdf. Läst 3 februari 2009.
- ↑ ”World Weather Information Service”. worldweather.org. World Weather. http://www.worldweather.org/096/c00187.htm. Läst 3 februari 2009.
- ↑ ”Nordisk statistisk årsbok” (PDF). norden.org. Nordiska rådet. 2007. 31. http://www.norden.org/pub/ovrigt/statistik/sk/N2007001.pdf. Läst 3 februari 2009.
- ↑ Stockholm bygger 06, Stockholmia förlag, ISBN 91 7031 162 5, sida 41-42
- ↑ Statens fastighetsverk - Riddarholmskyrkan.
- ↑ Bedoire 1977, sida 71
- ↑ Stockholms gatunamn, innerstaden, sidor 10-15
- ↑ Uppgift enligt Stockholmtown.com
- ↑ Uppgift enligt Länsstyrelsen
- ↑ Näringslivet i siffror
- ↑ Besöksnäring
- ↑ Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor
- ↑ Uppgift enligt stockholm.lny.se
- ↑ Uppgift enligt www.stockholmtown.com
- ↑ Uppgift enligt www.stockholmtown.com/
- ↑ Uppgift enligt Sveriges Radio den 14 april 2009
- ↑ Uppgift enligt beta.stockholmtown.com/
- ↑ Uppgift enligt DN den 2009-03-03
- ↑ Uppgift enligt www.stockholmtown.com, sida 18
- ↑ Stockholms stadsbibliotek - Litterära skyltar
- ↑ Catharina Ingelman-Sundberg (2009-01-12). ”Museibesökarna blev fler 2008”. Svenska Dagbladet Kultur: s. 4. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2306815.svd.
- ↑ Uppgift enlig stockholmtown, sida 3
- ↑ [2]
- ↑ [3]
- ↑ [4]
- ↑ [5]
- ↑ Stockholm Jazz Festival
- ↑ 1997 var antalet 1123 stycken med serveringstillstånd till allmänheten, se: [6]
- ↑ Gegalan.se
- ↑ Stockholm Pride
- ↑ [7]
- ↑ Stockholm.se
- ↑ Stockholm.se Språkcentrum
- ↑ Jämför en:Education in Stockholm
- ↑ LFV - ”Ansvarsfullt bevara Stockholm-Bromma Airport”
- ↑ Stockholms energianvändning under 750 år, sida 11
- ↑ Uppgift enligt "750 av energianvändande i Stockholm, sida 10
- ↑ Uppgifer enligt Länsstyrelsen, sida 7-9
- ↑ Uppgifter enligt Fortum AB
- ↑ Jämför en:List of diplomatic missions in Sweden, 2008-12-10
- ↑ Diplomatlistan
- ↑ Stockholms stad, Internationell strategi
- ↑ Is. Goldmann: Kända stockholmare, Igoförlag, Stockholm 1936.
Tryckta källor
Fredric Bedoire och Henrik O. Andersson: Stockholms byggnader: en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm, Prisma, Stockholm [1973] 1977, 3:e upplagan. ISBN 91 518 1125 1. Libris 7406664.
- Mats Hellspong: Recension av avhandlingen "Den alternativa staden - Stockholms stadsomvandling och byalagsrörelsen" av Ulf Stahre, Stockholm 1999. (PDF)
- Yngve Larsson: Nedre Norrmalm - Historiskt och ohistoriskt, Norstedt, Stockholm 1960, Utvidgat särtryck ur Samfundet S:t Eriks årsbok. Libris 1794231.
- Eva Rudberg: Sven Markelius, arkitekt, Arkitektur Förlag, Stockholm 1989. ISBN 91-860-5022-2.
- Gösta Selling: Esplanadsystemet och Albert Lindhagen, Stockholmia förlag, Stockholm 1970. ISBN 9789149029530.
- Nils-Gustaf Stahre, Per Anders Fogelström m.fl.: Stockholms gatunamn, Allmänna Förlaget, Stockholm 1986. ISBN 91 38 90777 1.
Litteratur i urval
Åke Abrahamsson: Stockholm: en utopisk historia, Bokförlaget Prisma, Stockholm 2004. ISBN 91-518-4264-5. Libris 9604083.
Fredric Bedoire och Henrik O. Andersson: Stockholms byggnader: en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm, Prisma, Stockholm [1973] 1977, 3:e upplagan. ISBN 91 518 1125 1. Libris 7406664.
Thomas Hall; Gunnar Källström: Huvudstad i omvandling - Stockholms planering och utbyggnad under 700 år, Sveriges Radios förlag, Stockholm 1999. ISBN 91-522-1810-4. Libris 7409712.
Olof Hultin, Ola Österling, Michael Perlmutter: Guide till Stockholms arkitektur, Arkitektur Förlag, Stockholm [1998] 2002, 2:a upplagan. ISBN 91 86050-58-3. Libris 8465772.
- Staffan Högberg: Stockholms historia del 1-2, 1981. ISBN 91-34-59000-5.
Nils-Gustaf Stahre, Per Anders Fogelström, Jonas Ferenius, Gunnar Lundqvist: Stockholms gatunamn, Stockholmia förlag, Stockholm [1986] 2005, 3:e upplagan. ISBN 91-7031-152-8. Libris 10013848.
- Staffan Tjerneld: Stockholmsliv : hur vi bott, arbetat och roat oss under 100 år, 1996. Libris 2172008.
- Erik Svensson, Roger Turesson, Jeppe Wikström, Svante Björkum: Dokument Stockholm, Bokförlaget Max Ström, 2008. ISBN 9789171260734.
- Jeppe Wikström: Stockholm från ovan, Bokförlaget Max Ström, 2005. ISBN 91-89204-51-4.
Externa länkar
Se även ordet "Stockholm" på svenskspråkiga Wiktionary.
- Wikimedia Commons har media som rör Stockholm
- Stockholmskällan har bland annat fotografier, ritningar, filmer och gamla dokument som berättar om Stockholms kommun och stockholmare i olika tider.
Stockholmsguider
- Stockholmtown.com, officiell besöksguide
- Allt om Stockholm
|
|||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||
|
||||||||||
|
|||||
|
|||||
