Stockholmsutställningen 1930
Från Rilpedia
Stockholmsutställningen 1930 var en nationell utställning över arkitektur, formgivning och konsthantverk, som arrangerades i Stockholm av Svenska Slöjdföreningen (nuvarande Svensk Form) och Stockholms stad. Stockholmsutställningen 1930 varade mellan den 16 maj och den 29 september 1930 och registrerade nästan fyra miljoner besökande.
Innehåll |
Bakgrund
1928 hade Svenska Slöjdföreningen föreslagit, att en större utställning skulle anordnas i Stockholm 1930. Man ville visa det som Europa och USA redan fått se, modern konsthantverk, hemslöjd och design. Med statliga garantier och Slöjdföreningens direktör Gregor Paulsson som utställningskommissarie skulle det hela realiseras. Som utställningsarkitekt var Le Corbusier en kort tid aktuell, men då han av okänd anledning avböjde, engagerades Gunnar Asplund för uppgiften.
Funktionalismen i Sverige på 1930-talet
Funktionalismens och modernismens stora genombrott i Sverige kom först med Stockholmsutställningen 1930. Då hade strömningarna redan pågått ett antal år i stora delar av Europa, med den schweiziske arkitekten Le Corbusier som förespråkare, Vladimir Tatlins radikala lösningar i Ryssland och i Tyskland genom Walter Gropius och Bauhausskolan. Den svenska varianten av funktionalismen i Gunnar Asplunds tappning var mjukare och försonliga än den kompromisslösa, vänsterradikala i andra delar av Europa. I Sverige ville man inte göra den nya arkitekturen till en ideologisk, politisk fråga. Svenskarna sökte en kompromiss och menade att den moderna arkitekturen, hur kompromisslös den än är, måste anpassa sig till den existerande stadsbebyggelsen och till människans behov. Ändå fanns även i Sverige en grupp arkitekter bestående bland andra av just Gunnar Asplund samt Sven Markelius, Wolter Gahn och Uno Åhrén, som i sin propagandaskrift "acceptera" gick längre och ville göra funktionalism även till en livsåskådning, se under kapitel "Konsekvenser".
Genomförandet av utställningen
Utställningsområdet fanns huvudsakligen längs med Djurgårdsbrunnsvikens norra strand och sträckte sig från Diplomatstaden i väst till dagens Kinas ambassad och Dragongården i öst. Över viken anordnades en provisorisk gångbro i höjd med dagens Tekniska museet. Utställningens chefsarkitekt, Gunnar Asplund, fick i och med denna eleganta manifestation sitt stora internationella genombrott. Asplund ritade extremt enkla utställningshallar, fyllda med ljus, luft och rymd. På kvällen nyttjades det elektriska ljuset som arkitektoniskt uttrycksmedel både på land och i vattnet. Väggmålningar av Otto G. Carlsund visade nonfigurativ (abstrakt) målning och stålrörsmöbler efter Marcel Breuers förebild presenterades för första gången i Sverige. Orrefors kom med nya produkter, såväl praktpjäser som vardagsvaror. Silversmeden Wiven Nilsson deltog med arkitektoniskt strama former och en ung Bruno Mathsson från Värnamo blev så inspirerad på utställningen, att han genast börjar arbeta med formpressat böjträ.
Det propagerades för att man genom att utnyttja resurserna väl skulle kunna tillgodose det stora bostadsbehovet som fanns i Sverige under denna period. Ideala bostadstyper som var billiga och rationella att tillverka visades. Tanken var att man skulle lägga resurserna på att skapa hygieniska och ljusa bostäder med utrymmen för alla.
Bostadsavdelningen var utformad av bl.a. arkitekterna Sven Markelius, Paul Hedqvist, Kurt von Schmalensee, Nils Ahrbom, Helge Zimdal, Uno Åhrén och Sigurd Lewerentz. Den innehöll hyreslägenheter, villor och radhus, allt var möblerat efter det nya idealet. KFAI:s chef, Eskil Sundahl, ansvarade för en skolutställning. Men en del besökande tyckte att det hela var väl "naket".
Utställningens mest synliga arkitektoniska inslag var annars den stora reklammasten som krönts av en "<"-formad Vinge. Utställningslogotypen och den inprägsamma affischlogon med ett snedställt "1930" på röd botten var arkitekten Sigurd Lewerentz design. Han hade även inrett och färgsatt ett antal uppmärksammade bussar till Stockholmsutställningen och General Motors Nordiska AB tillverkade dem.
Inne på området kunde man titta på funktionalismens nya stilideal med industriellt framställda, massproducerade varor. En nyhet för Sverige var Hot Dog-kiosken, med den varma korven som man kunde äta direkt ur handen, medan man gick. Där fanns även en restaurang med det passande namnet PARADISET.
Kritiken
Det var inte bara delar av den "okunniga" publiken som var kritiska och tyckte att det hela var allt för sparsmakat och avskalat, även designeliten var oenig. Främste kritikern var möbelformgivaren Carl Malmsten som protesterade mot detta "fattiga program". I en skrivelse till utställningens verkställande utskott beskrev han funktionalismen som en slätstruken, importerad, antitraditionell stil, mekaniskt torr och grundad på falsk saklighet.
Konsekvenser
Stockholmsutställningens byggnader revs, men idéerna levde vidare och skulle påverka svenskt bostadsbyggande i många år framåt. Ett år efter utställningen utgavs den funktionalistiska propagandaskriften "acceptera", den hade skrivits av Gregor Paulsson tillsammans med Gunnar Asplund, Wolter Gahn, Sven Markelius, Uno Åhrén och Eskil Sundahl och den gick ut på att den nya tidens formspråk, d.v.s. funktionalismen, måste accepteras.
Därtill skedde även politiska förändringar. 1931 kom Socialdemokraterna i Stockholm till makten och ett år senare i hela landet. Redan 1931 kunde en av utställningsarkitekterna, Uno Åhrén, förverkliga sina bostadssociala idéer i radhusområdet i Norra Ängby i Bromma. Två år senare tillkom detaljplanen för det angränsande villaområdet Södra Ängby i funktionalistisk stil, numera skyddat som riksintresse. Och i bl a Stockholmsförorterna Traneberg (1937) och Hammarbyhöjden (1938) byggdes bostadshus (s.k. barnrikehus) för barnrika familjer. Alla hus hade centralvärme, alla bostäder ett eget badrum med WC och rinnande kall och varmt vatten, ett komplett utrustat kök samt balkong. Stora fönster släppte in ljus och luft, i tappuppgången fanns ett sopnedkast och på gården en lekplats i det gröna. Speciellt Hammarbyhöjden och Södra Ängby kallades "Den vita staden", på grund av deras ljusa färgsättning.
Bilder
Fotografier från bl a Svensk Forms arkiv, däribland även färgbilder av den legendariske Stockholmsfotografen Gustaf W. Cronquist (1878-1967)
 Entrérestaurangen |
 Kvällsstämning |
 Lewerentz bussar |
 Flaggspel |
Litteratur och källa
- Asplund, Arkitektur Förlag, 1985
- Sigurd Leverentz arkitekt, Byggförlaget 1985
- 1900-2002, Svensk Form Internationell Design, Hedvig Hedqvist, Bokförlaget DN 2002
- Knaurs Lexikon der modenen Architektur, Droemersche Verlagsanstalt 1963
- Bonniers Lexikon, Bonnier Lexikon AB 1997
- Eva Rudberg: Stockholmsutställningen 1930: modernismens genombrott i svensk arkitektur, Stockholmia, Stockholm 1999, Monografier utgivna av Stockholms stad, 0282-5899 ; 141. ISBN 91-7031-079-3. Libris 7593286.
Externa länkar
- Arkitekt Nils Einar Eriksson 1899-1978 (Inspelad intervju där arkitekt Nils Einar Eriksson, som var Asplunds förste man, berättar om arbetet med Stockholmsutställningen 1930.)
- Fler historiska bilder i Stockholmskällan (Stockholms stadsmuseum)
|
|||||
