Walter Gropius
Från Rilpedia
Walter Gropius, född 18 maj 1883 i Berlin, Tyskland, död 5 juli 1969 i Boston, Massachusetts, USA, var en tysk arkitekt. Son till en arkitekt.
Walter Gropius var släkt med den kände arkitekten Martin Gropius. Hans föräldrar var byggrådet Walther Gropius och Manon Gropius (född Scharnweber). 1903 påbörjade han sina studier vid den tekniska högskolan i München och fortsatte sedan studierna i Berlin. Han träffade Alma Mahler, hustru till Gustav Mahler, och inledde ett förhållande med henne. De gifte sig 1915. Äktenskapet upplöstes 1920. Tillsammans fick de dottern Manon (1916–1935). Under åren 1910-1913 arbetade han för Peter Behrens där även Le Corbusier och Mies van der Rohe verkade. Dessutom samarbetade han med Adolf Meyer under åren 1913-1914. Efter tiden hos Behrens började arbeta på egen hand som industridesigner och arkitekt. Gropius började rita byggnader i den industriella klassicism han lärt sig hos Behrens. Han var även med i konst- och arkitekturgruppen Gläserne Kette.
Han tog fram interiörer, tapeter, möbler, bilkarosser och ett diesellokomotiv. Hans första viktiga verk som arkitekt var Fagus-Werk i Alfeld an der Leine. Detta tog han fram tillsammans med Adolf Meyer. Detta verk med sin stål- och glasarkitektur blev stilbildande för den moderna arkitekturen, under 1920-talet känt som Neues Bauen och Neue Sachlichkeit. 1914 deltog Gropius och Meyer vid Deutscher Werkbunds utställning i Köln där de två byggde en fabriksbyggnad som fick inverkan på den moderna industriarkitekturen med bland annat glasade trapptorn.
Efter första världskriget involverade han sig i flera radikala konstnärsgrupperingar i Berlin. Rektor för Bauhaus 1919-28 (skolan stängdes av nazisterna 1933). Under 1920-talet engagerade sig Gropius i massbyggnation och för att hitta lösningar för modern stadsbyggnad. Han ville rationalisera byggandet. Han tog fram flera byggprojekt som bostadsområdena i Dessau-Törten (1926–1931), Dammerstock (1928–1929) och Siemensstadt i Berlin (1929/30).
Gropius praktiserade som arkitekt i Berlin fram till 1934 då han flyttade till England. Hans arkitektur attackerades av nazisterna. Han flyttade vidare till USA 1937 där han omgående utsågs till professor vid Harvard. Han samarbetade med Marcel Breuer 1938-1941 och grundade The Architect's Collaborative 1945.
Under sina sista år var Gropius åter verksam i Berlin. Han skapade bland annat ett niovåningshus för Interbau i Hansaviertel 1957. Det stora bostadsområdet Gropiusstadt i Berlin har fått sitt namn efter Gropius och det första spadtaget togs av stadens borgmästare Willy Brandt tillsammans med Gropius 1962. Han blev hedersdoktor vid Freie Universität Berlin 1963. Hans ritningar låg till grund för Bauhaus-Archiv i Berlin.
Gropius var en ledande teoretiker och lärare på Bauhausskolan. Skolan propagerade för en konst och arkitektur som bejakade industrins produktionsmetoder och material. Arkitekturen skulle acceptera standardisering och prefabrikation. Han ville omvandla arkitekturen till en vetenskap som verkade genom exakta matematiska beräkningar. Han var den som introducerade inre bärande stålramar i byggnaderna, något som tillät uppglasade väggar runt hela byggnaden.
Walter Gropius ligger begravd på Südwestkirchhof Stahnsdorf.
Innehåll |
Projekt
- Skolbyggnad, Bauhaus, Dessau, Tyskland, 1919-1925
- Skofabrik, Fagus-Werk, Alfeld an der Leine, Tyskland, 1911-1913
- Privatbostad, Gropius House, Lincoln, Massachusetts, USA, 1937
- Skolbyggnad, Harvard Graduate Center, Cambridge, Massachusetts, USA, 1950
- Höghus i Hansaviertel 1957 (Interbau)
- Kontorshus, Pan Am Building, i samarbete med Pietro Belluschi, New York, USA, 1963
- Bauhausarkivet, Bauhaus-Archiv - Museum für Gestaltung, Berlin-Tiergarten, Tyskland, 1976-1979
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Walter Gropius
- Kort biografi
- Fullständig projektlista
- Bilder
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Se även
