Eskil Sundahl
Från Rilpedia
Per Eskil Sundahl, född 22 oktober 1890 i Stockholm, död 23 juli 1974 i Farsta, var en svensk arkitekt och professor, mellan 1924 och 1958 chefsarkitekt på Kooperativa Förbundets Arkitekt- och Ingenjörsbyrå (KFAI).
Innehåll |
Bakgrund och utbildning
Eskil Sundahl var son till byggmästare Per Sundahl och Johanna Gustafa Nilsson, gift 1917 med Elin Johansson.
Efter avslutade studier vid Kungliga tekniska högskolan 1914 och Konsthögskolan 1918, praktiserade Sundahl efter 1914 hos Isak Gustaf Clason och Erik Lallerstedt. Från 1916 hade han sitt eget arkitektkontor. År 1925 blev han chef för Kooperativa Förbundets Arkitekt- och Ingenjörsbyrå, KFAI. Den befattningen hade han till sin pensionering 1958.
Liv och verk
Under sina tidiga år var Sundahl anhängare av en neoklassicistisk stil, men redan vid silobyggnaden för KF:s kvarnanläggning på Kvarnholmen i Nacka (1925-1927) rensades alla klassicistiska inslag bort som fanns i de första skisserna och byggnaden fick en mycket stram funktionalistisk utformning[1].
Under Eskil Sundahl utvecklades KFAI till Sveriges största arkitektkontor med 70 anställda 1935. Sundahl blev så småningom klart påverkat av funktionalismens formspråk och en av dess främste företrädare. Till sin sida hade han bland andra Olof Thunström (1896–1962), Artur von Schmalensee (1900–1974), Erik Ahlsén (1901–1988) och Carl-Axel Acking (1910–2001).
Han var mannen bakom idén att alla kooperationens affärsbyggnader skulle ha en enhetlig stil ”ur reklamsynpunkt”. Men arkitektens uppgift var inte bara kommersiell, tyckte Sundahl, utan kooperationen hade även ett kulturellt ansvar och KFAI var en viktig bärare av detta ansvar[2]. Kontoret hade inte bara uppdrag från kooperationen, ett exempel är bussgaraget vid Hornsberg från 1931, där AB Stockholms Spårvägar var beställare. Här har Sundahl ritat en glasad hallbyggnad som bärs upp av stålbågar med 55 meters spännvidd.
År 1930 ansvarade Eskil Sundahl för en skolutställning på Stockholmsutställningen 1930 och 1931 var en av sex författare till debattskriften ”acceptera”, som gick ut på att den nya tidens formspråk, alltså funktionalismen, måste accepteras. År 1936 blev han professor i husbyggnadskonst vid Tekniska högskolan i Stockholm, och 1939 även i arkitektur.
Urval av verk
- Kvarnholmen, Nacka (1927–1934)
- Hornsbergsdepån, bussgaraget vid Hornsberg (1931)
- Lumafabriken (1930)
- Katarinahissen (1935)
- Charkfabriken vid Södra station (1930–1933), numera riven
- KF:s kontor vid Slussen, Stockholm (1935)
Externa länkar
Noter
Litteratur och källa
- Den moderna staden tar form. Arkitektur och debatt 1910-1935. Ordfront 2001
- Svensk arkitektur, ritningar 1640-1970. Byggförlaget 1986
- 1890 års män i ord och bild: en bokfilm 1890-1940 samt biografisk matrikel, fil mag John Karlzén, amanuens Nils Olsson, Gustaf Gottschalk, K G Lindeström, Svenska Kulturförlaget 1940 s. 641
- Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2003
- Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2006
