Slussen, Stockholm

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Koordinater: 59°19′14″N 18°04′20″O / 59.32056, 18.07222

Dagens Slussen, på ett flygfoto från 1939
Slussning pågår, april 2009

Slussen, betecknar ursprungligen den vattensluss som förbinder Mälaren med Saltsjön och är belägen mellan Gamla Stan och Södermalm i Stockholm, men har med tiden främst kommit att beteckna trafikkarusellen ovanför och de intilliggande landtungorna. Området begränsas ungefär av Slussplan, Centralbron, Hornsgatan, Götgatan, Peter Myndes Backe, och Katarinavägen, ett område på cirka 41 000 m².

Karl-Johanslussen, som dagens vattenkanal heter, är öppen 1 maj till sista oktober. Den består av en sluss. Segelfri höjd är 3,8m. Även den äldre Polhemslussen finns kvar men är helt överbyggd och används för reglering av Mälaren.

Utanför tunnelbanestationen Slussen ligger Ryssgården, ett nytt torg med ett historiskt namn. Norr om Ryssgården ligger Södermalmstorg, som är Södermalms äldsta torg. Vid Södermalmstorg ligger även Stockholms stadsmuseum och Katarinahissen.

Vid Stadsgården i direkt anslutning till tunnelbanestationen ligger Saltsjöbanans ändstation. Stationen invigdes den 22 december 1936, då under namnet Stockholm Saltsjöbanan. Tidigare stannade tågen vid Stadsgårdens station. Slussen är även namnet på en bussterminal för bussar mot Nacka och Värmdö.

Innehåll

Äldre historia

Drottning Kristinas sluss 1642
Christopher Polhems sluss 1755, vid kraftig vårflod. Målning från 1780.
Nils Ericsons sluss från 1850

Mellan Stadsholmen (Gamla Stan) och Södermalm gick under medeltiden Söderström som efter att Norrström hade spärrats med pålverk och bro var den enda segelbara leden. Enligt Snorre Sturlasson var det den norske kungen Olof den helige som skapade vattenleden då han blivit instängd i Mälaren av den svenske kungen lät gräva en kanal i den smala åstungan söder om Stadsholmen[1]. Med landhöjningen och den större skillnaden mellan Mälarens och Saltsjöns nivå blev det allt svårare att passera Söderström speciellt i samband med vårfloden.

Drottning Kristinas sluss, 1642

Den första slussen på denna plats hette Drottning Kristinas sluss och konstruerades och byggdes av holländare 1637 till 1642. Den var 6 meter bred och 1,5 meter djup. Det står i gamla skrifter att tio stenhuggare "brännde stora stenar sönder ur slussenströmmen", det var en beskrivning av tillmakningsmetoden som användes för att ta bort berg och sten innan man kunde spränga[2]. Slussen var fösedd med s.k. vattenskruvar i vardera änden, d.v.s. vridbara, kopparklädda portar, som drogs med hjälp av hästar.

Christopher Polhems sluss, 1755

"Nr 1 General Plan af Stora Jern Wågs Platzen. Afmäten Åhr 1728."
Stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg

Redan i början på 1700-talet blev Drottning Kristinas sluss för liten. Åren 1744 till 1755 uppfördes en ny sluss, konstruerad av Christopher Polhem, som då var över 80 år gammal. Polhem använde samma byggnadsmetod som holländarna och lät bygga en kassun av trä vid Kornhamnstorg. Sedan flottades den på plats och kläddes med kalksten[3]. Polhem fick inte uppleva den färdiga slussen då han avled 1751, hans son Gabriel slutförde projektet. Den nya slussen var 45 meter lång, 9,6 meter bred och 3 meter djup och låg något söder om den nuvarande slussen. Den var utrustad med två broar med vindbryggor. En trämodell av Polhems sluss finns på Tekniska Museet i Stockholm.

Nils Ericsons sluss, 1850

Mot mitten av 1800-talet var det dags igen att bygga en ny sluss. Två gånger utlyste staden en tävling, men ingen anmälde sig. Nils Ericson erbjöd sig då att rita en ny sluss[4]. Även Ericson använde sig av en träkassun som tillverkades på Djurgården och han var själv chef för bygget. Nils Ericsons sluss uppfördes 1845 till 1850; även den var 45 meter lång, men 9,5 meter bred och 3,6 meter djup. Han placerade slussen intill Polhemsslussen, vid norra strömfåren av Söderström. Idag har Mälaren sitt utlopp där den låg och platsen är övertäckt; den låg ungefär där Gröna gången ligger idag.

Polhems sluss fanns på 1920-talet ännu kvar så platsen, där nuvarande Karl Johans torg bildade en liten holme mellan slussarna. Slussbroarna kunde inte bära spårvagnarna så vagnar på det norra nätet vände vid Slussplan och vagnar på det södra nätet vid Karl Johans torg och resande fick gå mellan de platserna vid byten ända fram till 1922 då broarna förstärktes.

Trafiklösningen "Slussen", 1935

"Huvudplan för reglering av slussområdet." 1930 års trafikkommitté i Teknisk tidskrift 1931.
Se även 1930 års trafikkommitté.

På 1920-talet uppstod det så kallade "Slusseneländet". Både båt- och biltrafiken ökade och Slussen var den enda vägen för båtar som skulle passera staden i öst-västlig riktning och för bilar i nord-sydlig riktning. Vid broöppningar kunde bilar få köa i flera timmar. När Hammarbyleden öppnades 1929 behövde broarna inte längre öppnas. Men trafikproblemen fanns kvar på grund av den kraftigt ökande biltrafiken.

I mars 1931 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att anslå erforderliga medel till en ombyggnad av slussområdet i enlighet med det förslag som framlagts av 1930 års trafikkommitté. Utförandet av arbetena uppdrog stadsfullmäktige åt gatunämnden, vilken för ändamålet tillsatte Slussbyggnadskommittén, med ledamöter från såväl gatunämnden som hamnstyrelsen. Ordförande för såväl 1930 års trafikkommitté som Slussbyggnadskommittén var borgarrådet och ordföranden i gatunämnden Yngve Larsson.[5]

Stämningsbild "Blå Bodarna" 1935-36

På 1930-talet byggdes hela Slussenområdet om, och den nuvarande slussen, Karl-Johansslussen, byggdes. Den placerades mellan de två tidigare slussarna och invigdes den 15 oktober 1935 av kung Gustaf V.[6] I samband med byggnadsarbetena stötte man på Polhems gamla kassun från 1750-talet. Trävirket i denna var oskadat[7]. Slussbassängen är 75 meter lång, 10 meter bred och 3,5 meter djup.

Samtidigt byggdes den klöverbladsformade "trafikkarusellen", även den invigd 1935. Det var då ett av Europas första innerstads-trafik-klöverblad och redan förbredd för högertrafik. Arkitekterna för denna ombyggnad av Slussen var Tage William-Olsson och Holger Blom, och förslaget utarbetades i samarbete med stadsplanekontorets ingenjör Gösta Lundborg. Lundborg hade studerat trafikplanering i USA och redan 1930 visade han ett klöverbladsliknande förslag tillsammans med Cyrillus Johansson.[8] Yngve Larsson skrev senare[9] om Lundborgs bidrag till Slussen att:


” mästaren till verket, det var utan varje tvivel Gösta Lundborg: han förenade den skickliga problemlösarens fantasi med trafikexpertens massiva sakkunskap, exakt till centimetern. ”

Från 1928 kom William-Olsson att engagera sig i frågan om en trafiklösning vid Slussen. Han arbetade med såväl trafikföringen som gestaltningen av anläggningen och den omgivande bebyggelsen. Från början fanns ingen klöverbladslösning utan olika förslag och studier med planskilda korsningar. Vem som är upphovsmannen till den slutgiltiga utformningen till fyrklövern är något oklar. Det första kända förslaget med en planskild korsning för trafikens huvudföden är visserligen undertecknad av William-Olsson, men han själv framhöll i en intern rapport 1934, att Lundberg var upphovsmannen.[10] Den 1 juli 1934 beslutade slussenkommitén att säger upp William-Olssons anställning och istället göra honom till biträdande konsult. Till hans efterträdare valdes Holger Blom. Allt tyder på att denna nyordning inte alls var eftersträvat av William-Olsson.[11]

Slussen hyllades från många håll, därbland Le Corbusier, som uttryckte sin förtjusning i ett personligt brev till W-O där han skrev "Ni, Ni i Stockholm, har gjort den moderna tidens första stora verk, trafikknuten Slussen".[12]

Bildgalleri

Historiska bilder från slussenområdet, 1922-1958

Slussen 1922

"Slusseneländet" ca 1930

Byggnadsarbeten 1932

Fordonstrafiken 1933

Byggnadsarbeten 1933

Slussen vid invigningen 15.10.1935

Slussen vid invigningen 15.10.1935

Slussning pågår år 1958

Slussen idag

Eftersatt underhåll och förnyelse

Slussens trafikkarussell, bilden till vänster är från 1963, bilden till höger från 2007, vy mot öst. Slussens trafikkarussell, bilden till vänster är från 1963, bilden till höger från 2007, vy mot öst.
Slussens trafikkarussell, bilden till vänster är från 1963, bilden till höger från 2007, vy mot öst.

Slussen har omfattande skador som lappas och lagas varje år. Enbart 2003 togs 5 ton betong bort för att inte skada människor och fordon. Några av de gamla betongtrapporna har rivits, taket på kupolen, som en gång släppte in dagsljus via betongglasblock, har täppts till på grund av inläckande regnvatten och ständigt stöttas och förstärks konstruktionen med ytterligare stålbalkar- och pelare. Stora delar av Slussen sjunker långsamt på grund av undermåliga pålar. Enbart reparationerna kostar varje år 3-5 miljoner kronor.[13]

Att behålla och revovera gamla Slussen ansågs vara omöjligt. Politikerna i stadsbyggnadsnämnden och gatu- och fastighetsnämnden hade svårt att bestämma sig mellan arkitektävlingens vinnare "Nya Slussen" och ett bevarande av anläggningen. Hösten 2004 fick tjänstemännen uppdraget att arbeta fram ett referensalternativ, "Nybyggt bevarande", med klöverbladsmodellen som förebild. Förslagen ställdes mot varandra och tjänstemännen i fem tunga förvaltningar; trafikkontoret, markkontoret, stadsbyggnadskontoret samt stadsdelskontoren i Katarina-Sofia respektive Maria-Gamla stan, föreslog i oktober 2005 att politikerna att väljer nybyggnadsalternativet "Nya Slussen".[14]

Bildgalleri 2009

Fler bilder finns på commons under "Slussen 2009".

Slussens tillstånd i april 2009
Slussen 2009a.jpg
Slussen 2009b.jpg
Slussen 2009c.jpg
Slussen 2009d.jpg
Slussen 2009e.jpg
Slussen 2009f.jpg
Slussen 2009g.jpg
Slussen 2009z.jpg

Slussens framtid

"Nya Slussen"

Slussen-förslaget av Foster+Partners och Berg Arkitektkontor i ett skyltfönster på Slussen.
Huvudartikel: Nya Slussen

Framtidens trafiklösning vid Slussen kommer av allt att döma att utformas i enlighet med förslaget "Nya Slussen" som presenterades under 2004. Det var en bearbetad version av arkitektfirmans Nyréns vinnande tävlingsförslag från en tidigare tävling. Förslaget innebär att den nuvarande Slussen rivs i sin helhet och ersätts med en bred vägbro och en separat gångbro.

Den 17 april 2009 meddelades att majoriteten i Stockholms Stadshus tänker gå vidare med förslaget från Foster+Partners och Berg Arkitektkontor. Enligt finansborgarrådet Sten Nordin (M) är detta ett slutgiltigt besked - några fler kursändringar blir det inte, säger han.[15]

Slussenprojektet går nu in i ännu en ny fas. Byggstart för "Nya Slussen" är planerat för år 2012 och hela anläggningen skulle i bästa fall kunna stå klar 2018 till en kostnad av 6,3 miljarder kronor.

Slusströskeln som höjdfix

Stockholms lokala höjdsystem utgick ända fram till 1930-talet från (den västra) slusströskelns nivå där nollan låg på -3,841 i Stockholms stads nuvarande system (RH 00). Själva skalan, Normalhöjdpunkten för Sverige, finns bakom en järnlucka i Schering Rosenhanes palats på Riddarholmen. Systemet användes i en del handlingar fram till 1970-talet, och Sjöfartsverket anger fortfarande på sin hemsida vattenstånden i Stockholm i detta höjdsystem.

Se även

Referenser

Noter

  1. ↑ Fogelström 1978
  2. ↑ Schütz, sid. 21-22
  3. ↑ Schütz, sid. 21-22
  4. ↑ Schütz, sid. 23
  5. ↑ Teknisk tidskrift : Väg och vattenbyggnadskonst, Nov 1932, läst 18 februari 2008
  6. ↑ Karlzén m fl, s. 153
  7. ↑ Schütz, sid. 23
  8. ↑ Tage William-Olsson, sida 108
  9. ↑ Larsson 1977, s. 482
  10. ↑ Tage William-Olsson, sida 108
  11. ↑ Tage William-Olsson, sida 122
  12. ↑ Rudberg m fl, sida 53
  13. ↑ enligt DN den 2004-03-09
  14. ↑ DN av den 2005-10-13: "Slitet Slussen måste rivas".
  15. ↑ Uppgift enligt SR

Tryckta källor

Vidare läsning

Slussen 1935

Anders Gullberg: City – drömmen om ett nytt hjärta. Morderniseringen av det centrala Stockholm 1951–1979 (två volymer), Stockholmia förlag, Stockholm 2001, sid. 153 ff. ISBN 91-7031-078-5. Libris 8369513. 

Yngve Larsson: Mitt liv i stadshuset - Andra delen: I tjänst hos denna stolta stad (1920-1954), Stockholms kommunalförvaltning, Stockholm 1977, sid. 474 ff. ISBN 91-85676-00-4. Libris 7751622. 

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Slussen,_Stockholm"
Personliga verktyg