Centralbron
Från Rilpedia
Centralbron är namnet på en trafikförbindelse för väg- och spårbunden trafik med två broar i centrala Stockholm. Centralbron består av en sydlig brodel över Söderström, en motorled på Riddarholmens östsida samt en brodel över Riddarfjärden nära Norrström. Centralbron fick sitt nuvarande namn 1963. Den är totalt 1200 meter lång. En smala passagen mellan Gamla stan och Riddarholmen, där fordons- och järnvägstrafik trängs kallas i folkmun "Getingmidjan". Centralbron är en del av Söderleden.
Innehåll |
Historik
En Centralbro mellan Norrmalm och Södermalm, förbi Gamla stan och Riddarholmen har diskuterats sedan 1910-talet och när 1928 års förslag till generalplan presenterades hade över 20 alternativ avhandlats. Det skulle dock dröja tills efter andra världskriget, då byggandet av en bro över Söderström beslöts 1947. Byggnadsarbeten med den södra brodelen påbörjades 1950. Redan 1937 hade man börjat med anläggandet av Södergatan genom Södermalm. Södergatan var tänkt att i en framtid ansluta till Centralbron.
Centralbron över Norrström (norra brodelen) hängde samman med utbyggnaden av Tegelbacken och förbindelsen därifrån via Klaratunneln till Sveavägen. Stadsplanen för Tegelbacken fastställdes först 1961 och då började även byggarbeten med Centralbrons norra del. Under tiden hade det funnits ett antal provisorier som skulle underlätta fordonstrafiken mellan Södermalm och Norrmalm. Ett provisorium var den så kallade "Slingerbultsleden", ett annat var pontonbron Riddarbron.
Centralbron
Södra brodelen
Den sydliga brodelen är en fortsättning av Söderledstunneln och går på en viadukt över Söder Mälarstrand, över Söderström parallellt med järnvägsbron och förbi Munkbron samt tunnelbanestationen Gamla stan. Centralbron fortsätter sedan norrut utmed Riddarholmskanalen och under Riddarholmsbron.
Bron är 189 meter lång, 21,8 meter bred med en maximal spännvidd av 33,7 meter. Den egentliga bron utformades med kontiluerliga stålbalkar i sex spann, dessa vilar på betongpelare, grundlagda på pålar som slagits till fast botten. I norra delen övergår leden i en 173 meter lång viadukt över Gamla stans tunnelbanestation. Delavsnittet mellan Södermalm och Riddarholmen öppnades den 16 juni 1959, då kopplades även Södergatan till bron.
Norra brodelen
Den nordliga brodelen sträcker sig väster om Strömsborg och går sedan på en viadukt över Riddarfjärden och Klara Mälarstrand vid Tegelbacken. Där svänger den 90 grader västerut över järnvägen och övergår sedan i Klarastrandsleden.
Denna brodel är 246 meter lång och är byggd av armerad betong; bredden är 22,3 meter. Bron öppnades den 3 september 1967 i samband med högertrafikomläggningen, samtidigt revs provisoriet Riddarbron. Genom nya broar över järnvägen vid Tegelbacken kunde ett mångårigt tarfikproblem, känt under namnet "Tegelbackseländet", lösas.
Kritik
Under åren har Centralbron fått utstå mycket kritik, inte minst på grund av sin sträckning genom den historiska och känsliga stadsmiljön mellan Riddarhuset och Riddarholmskyrkan. Centralbrons framtid är omdiskuterad, och det finns planer på att ersätta den med en tunnel. Dessa planer har inte antagits av politikerna på grund av den mycket höga kostnaden.
Bildgalleri
 Centralbron söderut sett från Riddarholmsbron |
 Centralbron norrut sett från Riddarholmsbron |
 Centralbrons järnvägsdel kallas "Södra järnvägsbron", här en X40 |
 Centralbrons södra del, vy från Söder Mälarstrand |
Litteratur och källor
- Arne Dufwa: Stockholms tekniska historia, Almqvist & Wiksel, Uppsala 1985. ISBN 91 38 08725 1.
- Wikimedia Commons har media som rör Centralbron
|
|||||||||||||||||||||||
