Riddarhuset

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Se även Finlands riddarhus.
Riddarhuset i Stockholm
Ridderskapets vapensköldar. Det hänger 2337 vapensköldar i Riddarhuset, men bara 603 av ätterna räknas som levande ätter.

Riddarhuset är benämningen på såväl den gemensamma fastighet den svenska adeln innehar och förvaltar vid Riddarhustorget 10 i Gamla stan i Stockholm, som på den centrala administrationen av ridderskapets och adelns gemensamma angelägenheter.

Huset tillhör kollektivt de drygt tvåtusen adelssläkter som har sina vapensköldar målade på plåtar uppsatta på väggarna i den stora salen. Sedan 1869 samlas Sveriges adel i Riddarhuset till adelsmöte vart tredje år. Mest används huset till adliga fester, men även konserter och annat. Riddarhuset har också under seklernas lopp ackumulerat stora fonder som bland annat används till stipendier för dess medlemmar.

Innehåll

Byggnaden

Riddarhuset sett från sjösidan.

Riddarhuset började byggas 1641 och stod färdigt 1674. Arkitekterna var flera under byggperioden, av vilka den tidigaste var Simon de la Vallée. Efter hans död 1642 blev den tyske stenhuggaren Heinrich Wilhelm under en tioårsperiod ansvarig för bygget. Efter att också denne avlidit 1652 inkallades den nederländske arkitekten Justus Vingboons (en bror till arkitekten Philip Vingboons). Det var, enligt Ragnar Josephson, ”Vingboons som satte den definitiva prägeln på huset; plan, indelning, proportion och dekoration härröra i främsta rummet från honom.” Vingboons blev dock avskedad och återsänd till Nederländerna i juni 1656,[1] varefter Jean de la Vallée, son till Simon, avslutade uppförandet.[2] Byggnaden var ett tidigt exempel på den brytning med den holländska manierismen som svensk arkitektur tidigare hade varit orienterad mot[3] (en byggnadsstil som till exempel slottet Makalös var en exponent för). Riddarhuset är till större del utformat i fransk klassicism, men med rundfönster under takfrisen och med ett originellt tvådelat tak med svängd nedre profil som skulle komma att bilda förlaga för det typiskt svenska säteritaket. Det speciella taket skapades av Jean de la Vallée, och förekommer inte på tidigare ritningar eller förslag.[4] Huvudfasaden i ljus sandsten och tegel har infällda kolonner i korintisk ordning. Interiört finns intressanta 1600-talsinredningar och en monumental trapphall, också av Jean de la Vallée.

Byggnaden har sedan i omgångar byggts om och förändrats både exteriört och interiört; den största förändringen skedde 1870 då huset fick fristående flyglar, som ritades av arkitekten Adolf W. Edelsvärd. På 1910-talet planterades förgården i söder. Tidigare hade Riddarhuset varit i direkt kontakt Riddarhustorget.[5]

Byggnaden är statligt byggnadsminne.

Fasadutsmyckningar

Ovanpå mittrisaliterna på bägge långsidorna står tre statyer av sandsten. På den norra sidan (mot Norrström) finns en antik krigare med riddarkedja, antagligen en personifiering av Ridderskapet (Ordo equester). Krigaren är omgiven av Prudentia och Herkules med klubba och lejonhud, som representerar hjältemodet (Virtus heroica). Mittrisaliten på södra sidan (mot Riddarhustorget) finns en kvinnofigur som representerar Nobilitas, adeln, och som står mellan en man och kvinna som kan tolkas som det militära och civila studiet. Dessa är liksom relieferna i frontonerna utförda av bildhuggaren Henrik Lichtenberg.[6]

På var sida av takåsen finns personifieringar av Riddarhusets motto ”Arte et Marte”, där Arte representeras av Minerva som i denna gestalt bär ett kors förutom en bok. De är utförda i bly av bildhuggaren Johan Baptista Dusart. De fyra obeliskerna som står i den övre takavsatsens hörn byggdes för att fungera som skorstenar.[7]

Riddarhusets övriga fastighetsinnehav

Utöver själva riddarhusfastigheten i Stockholm äger och förvaltar riddarhuset även ett antal andra svenska byggnader och jordegendomar, huvudsakligen förvärvade genom arv och donationer. Dessa är Löfstad slott utanför Norrköping och Kronovalls slott i Skåne, herrgårdarna Föllingsö, Stjärnevik och Hornsberg i Kinda samt skogsegendomen Mellbyn i Värmland och jordbruksegendomen Apelås nära Lidköping.

Organisationen

Sveriges ridderskap och adel utgjorde till och med 1866 ett riksstånd, det vill säga en särskilt specificerad del av landets riksdag. Med införandet av tvåkammarriksdag detta år förlorades denna ställning, men adeln förblev i enlighet med den så kallade riddarhusordningen ett särskilt reglerat rättssubjekt och den svenske kungens rätt att nyadla bestod till och med införandet av 1974 års regeringsform (ehuru den inte tillämpades efter Sven Hedins adlande 1902).

Fram till den 1 juli 2003 hade riddarhusordningen ställning som officiell författning, vilket innebar att ändringar i densamma skulle godkännas av regeringen. Numera kan ridderskapet och adeln själv fritt ändra riddarhusordningen genom beslut av adelsmötet. Detta i kombination med att den anakronistiska Ridderskapets och adelns privilegier (SFS 1723:1016) upphävdes innebar att all reglering av adeln och dess särställning försvann. Däremot kvarstår riddarhuset som en privaträttslig korporation ägd av den introducerade svenska adeln.

Sedan 1990 är Sveriges riddarhus medlem av CILANE.

Se även

Referenser

Källor

Olof Hultin, Ola Österling: Guide till Stockholms arkitektur, Arkitektur Förlag, Stockholm 1998, 1:a upplagan, sid. 118. ISBN 91-86050-41-9. Libris 8380165. 

Noter

  1. ↑ NF, sp. 228
  2. ↑ Ragnar Josephson, Barocken, Bonniers konsthistoria, Stockholm 1948, s. 374f.
  3. ↑ Toman, s. 182
  4. ↑ NF, sp. 225-226
  5. ↑ Hultin, m.fl. ,s. 118
  6. ↑ NF, sp. 228
  7. ↑ NF, sp. 228

Litteratur

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Riddarhuset"
Personliga verktyg