Från Rilpedia

Uno Åhrén, född 6 augusti 1897 i Stockholm, död 8 oktober 1977 i Arvika, var en svensk arkitekt och stadsplanerare. Han blev känd som en av funktionalismens främsta företrädare i Sverige och ingick på 1930 och 1940-talen i den banbrytande Bostadssociala utredningen, tillsammans med bland annat Gunnar Myrdal, Alf Johansson och Sven Wallander (HSB).

Innehåll 1 Liv och verk 2 Övriga arbeten (urval) 3 Befattningar 4 Litteratur och källa

Liv och verk

Som praktiserande arkitekt debuterade Uno Åhrén med en bostadsi­nredning på Hemutställningen 1917. Han ri­tade tillsammans med Sven Markelius KTH:s kårhus 1928-30 och medverkade med lägenheter och möbler vid Stockholmsutställningen 1930, på utställningens avdelning för människor med begränsade ekonomiska resurser. Uno Åhrén ingick även i den socialt engagerade funktionalismens programskrift "acceptera" som utgavs året efter Stockholmsutställningen. Han tog tidigt intryck av Le Corbusiers arkitektur och av Tysklands socialt inriktade bostadsbyggandet vid 1920-talets mitt med arkitekten Walter Gropius som föregrundsgestalt.

Uno Åhrén beskrev de funktionalistiska idéerna som en kritik av tradition och auktoritet tillhöriga ett försvinnande samhälle. Varje arkitektonisk stil är ett uttryck för ett visst samhälle, en särskild kultur, menade han. Sedan det moderna samhället redan var verklighet, var det bara att acceptera den stil som modernismen bar inom sig.

Uno Åhrén hade ett starkt engagemang i samhällsplaneringen och deltog flitigt i den bostadspolitiska debatten med debattartiklar i bl a facktidskriften Byggmästaren. Till Uno Åhréns mest kända artiklar hör hans första, Brytningar från 1925, varifrån en av periodens mest citerade meningar hämtas: "Utseendet framstår snarare som den blotta yttre aspekten av själva arbetet, den rationella tekniken, den förnuftiga ekonomin."

Genom sina teoretiska insatser har Uno Åhrén kommit att räknas som funktionalismens främste introduktör på svensk mark. Han hade, liksom Gunnar Sundbärg och Sven Markelius kontakt med det funktionalisternas internationella arkitektnärverk CIAM redan från starten 1928.

Uno Åhrén var bland annat initiativtagare till stadsplanen för Årsta centrum, som ritades av Erik och Tore Ahlsén, ett av de första genomförda samhällscentrumen utifrån den från England inspirerade grannskapsplaneringen "community centre".

Han var också en av författarna till manifestet acceptera, som gavs ut 1931.

Åhrén promoverades till teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1974.^[1]

Övriga arbeten (urval)

• Ford Motor Company AB, Stockholms frihamn 1930-31
• Biografen Flamman vid Hornstull 1930
• Radhus i Norra Ängby, Bromma 1931-40
• Stadsplanen för Johanneberg, Göteborg 1937

Befattningar

• Göteborgs stadsplanechef 1932-1943
• Chef för Riksbyggen 1943-1945
• Professor i stadsbyggnad vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1947-1963

Litteratur och källa

1. ↑ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 12 april 2009

• Bostadsfrågan som socialt planläggningsproblem, tillsammans med Gunnar Myrdal, KF:s förlag.
• Arkitektur och demokrati 1942, KF:s förlag.
• Stockholms Byggnader, Bokförlaget Prisma 1977
• Svensk Arkitektur, Byggförlaget 1986
• Eva Rudberg; Öberg Astrid, Reuterskiöld Barbro: Uno Åhrén: arkitekt och planerare, Arkitekturmuseet, Stockholm 1981. ISBN 91-85460-09-5. Libris 7749283.