Kungsträdgården

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Koordinater: 59°19′52″N 18°04′17″O / 59.33111, 18.07139

Kungsträdgården 1716
Från Stockholmsvyerna i Suecia antiqua et hodierna

Kungsträdgården, vardagligt även Kungsan, är en park belägen på Norrmalm i centrala Stockholm. Den är tillsammans med Humlegården den äldsta bevarade parken i Stockholm. Här låg en gång slottet Makalös. På den tiden var parken en inhägnad lustgård dit endast hovet hade tillträde, vid grindarna stod beväpnade vakter, så inga obehöriga slank in.

Två kungar vid namn Karl står staty i parken, Karl XII och Karl XIII. Många stockholmare omnämner statyerna som ett lejon omgiven av krukor och en kruka omgiven av lejon. Statyn av Karl XII, avtäckt den 30 november 1868, på 150-årsdagen av dennes död vid Fredriksten, står i parkens södra del. Mellan dem står Molins fontän och de almar som var centrum för almstriden den 12-13 maj 1971.

Den västra allén är uppkallad efter Jussi Björling, Jussi Björlings allé och den östra efter Birgit Nilsson, Birgit Nilssons allé.

Tidig historia

Blanch's café 1896

Vykort av Kungsan mellan 1890-1900

Kungsträdgården juli 2007

Kungsträdgården var i äldre tider en trädgård för kungafamiljens räkning och inte upplåten för allmänheten. Redan Erik av Pommern skall ha haft en kålodling på nuvarande Kungsträdgårdens plats, men betydligt begränsad i väster av Jakobs kyrkogård och i öster av Näckströmmen, som där hade sitt utlopp. Gustaf I, Erik XIV och flera senare kungar sägs ha inkallat utländska trädgårdsmästare för att sköta de kungliga trädgårdarna och plantera utländska rara träd och örter. På Karl XI:s tid uppsattes en vattenkonst, till vilken vattnet enligt kungliga trädgårdsintendenten Johan Hårlemans förslag, togs från Träsksjön. Den borttogs 1767 och i stället anlades en gräsplan på vilken man uppställde en byst av Fredrik I (där nu Karl XIII:s staty står). Först på 1700-talet och särskilt under Gustav III:s tid fick allmänheten tillträde till Kungsträdgården. 1762 uppfördes ett nytt växthus i norra änden av platsen, ett gammalt växthus fanns redan från Karl XII:s tid. Samtidigt uppfördes en trädgårdsmästarbostad. Trädgården omgärdades med en stenmurar med stora järnportar. I allmänhet tycks Kungsträdgården på den tiden ha varit välskött av vårdare avlönade av staten. När allmänheten fick tillträde blev den en förlustelseplats av gladaste slag, varav flera av Bellmans sånger ger livliga skildringar.

Efter 1796 undergick Kungsträdgården betydande förändringar. Träd höggs ned för att skaffa ljus och luft i de täta gångarna. Gräsplaner anlades. Varmväxthuset förvandlades först till en danssal, sedan till arsenal och slutligen, innan det 1851 togs bort, till brunnssalong. Den södra muren, mitt emot före detta De la Gardieska palatset, revs och Arsenalsgatan jämnades med trädgården. På Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid undanröjdes allt som utmärkte en trädgård och alla murar togs bort. Platsen planerades, grusades och berövades nästan allt grönt och utsträcktes ned till strömmen, sedan De la Gardieska palatset hade brunnit ned 1825. I äldre tider kallades det "Makalös". Efter reduktionen blev det arsenal och slutligen, från 1793, dramatisk teater. Sedan Karl XIV Johan låtit Erik Gustaf Göthe resa en staty av sin adoptivfar påbjöds genom ett kungligt brev den 26 mars 1822, att Kungsträdgården skulle kallas "Karl XIII:s torg. Karl XII:s staty tillkom i södra delen 30 november 1868. Ett ytterligare konstverk fick platsen i Molins fontän den 25 september 1873 efter en allmän insamling och bidrag från Stockholms stad.

Organisation

Kungsträdgården ägs av Stockholms stad men sedan 1953 svarar Kungsträdgården Park & Evenemang AB, som är ett av Stockholms Handelskammare helägt dotterbolag, för administration, uthyrning och underhållning i Kungsträdgården.