Österrike

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Republik Österreich
Österrikes flagga
Österrikes statsvapen
Flagga Statsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Land der Berge, Land am Strome
Österrikes läge
Huvudstad Wien
48° 12' N 16° 22'E
Största stad Wien
Officiellt språk tyska1
Statsskick
Förbundspresident
Förbundskansler
förbundsrepublik
Heinz Fischer
Werner Faymann
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
från Stortyska riket
27 april 1945
Yta
 • Totalt
 • Vatten

83 858 km² (113:e)
1,3 %
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

8 192 880 (90:e)
98,9 inv/km² (78:e)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2005)
$251 456 milj. (20:e)
Valuta euro2 (EUR)
Tidszon CET (UTC+1)
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Grossglockner
3 797 m ö.h.
Bodensjön
571,5 km²
Donau
2 860 km
Nationaldag 26 oktober
Landskod AT, AUT
Landsnummer 43
1. Slovenska, kroatiska och ungerska är officiella minoritetsspråk.
2. Tidigare österrikisk schilling.

Österrike (tyska: Österreich), officiellt Republiken Österrike (tyska: Republik Österreich), är en inlandsstat i Centraleuropa. Österrike gränsar till både Tyskland och Tjeckien till norr, Slovakien och Ungern till öst, Slovenien och Italien till syd och Schweiz och Liechtenstein till väst. Huvudstaden är Wien som ligger vid floden Donau.[1]

Österrikes ursprung dateras tillbaka till 800-talet där territorierna Oberösterreich och Niederösterreich blev alltmer befolkade. Namnet "Ostarrichi" finns först dokumenterat i ett officiellt dokument år 996. Sedan dess har det här ordet utvecklats till Österreich.[2]

Österrike är en parlamentarisk representativ demokrati som består utav nio förbundsländer[3] och är ett av sex länder i Europa som har förklarat sig permanent neutralitet[4] och är ett av få länder som förbundit sig till ständig neutralitet genom grundlag. Österrike har varit medlem av Förenta nationerna sedan 1955.[5]

Österrike är medlem i Europeiska unionen sedan 1995.[6]

Innehåll

Historia

Huvudartikel: Österrikes historia

Österrike grundades som bayersk gränsmark (markgrevskap) kring 800 och fick senare namnet Ostarrichi (966). Det upphöjdes på 1100-talet till hertigdöme och blev en viktig maktfaktor i det tysk-romerska riket till dess upplösning 1806. 1804 antog den siste tyske kejsaren, Frans II, titeln "kejsare av Österrike", under namnet Frans I, och därefter var Österrike huvudlandet i det stora multietniska habsburgska väldet. Österrike (men inte de ungerska, kroatiska, dalmatiska och italienska delarna av väldet) var också medlem av det tyska förbundet fram till 1866, när kriget med Preussen ledde till Österrikes utträde.

Efter mångåriga krav från ungrarna om ökat självstyre bildades 1867 den Österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Efter dubbelmonarkins nederlag i det första världskriget, och dess upplösning i fredsfördraget i Saint-Germain, bildades flera nya nationalstater och, efter misslyckade försök att ansluta sig till Tyskland, bildades därefter den första republiken Österrike, omfattade den större delen av Österrike-Ungerns tysktalande områden. Under efterkrigsåren hölls ett flertal val i olika delar av Österrike huruvida de skulle ansluta sig till moderslandet Tyskland, men valen som alla vanns med 90%-ig majoritet ogiltigförklarades av första världskrigets segermakter.

Österrikaren Adolf Hitler fick en stor påverkan på händelseutvecklingen i Europa under sin tid som rikskansler i Tyskland.

Inre politiska splittringar och strider i Österrike mynnade i en kristligt-konservativ diktatur 1934, som i sin tur föll, när tyska trupper marscherade in i Österrike i mars 1938 och Österrike införlivades med det Tredje riket under namnet Ostmark.

Efter Tysklands nederlag i det andra världskriget besattes Österrike av de fyra segermakterna och den österrikiska republiken återupprättades. Vid Potsdamkonferensen 1945 ställdes landet under en ockupationsförvaltning. Ockupationsmakterna lämnade Österrike först 1955 efter att ha skrivit under ett statsfördrag som återställde landets suveränitet. Österrike förband sig till ständig neutralitet (grundlag från 1955) och förpliktade sig att inte gå med på en återförening med Tyskland.

Först efter sammanbrottet av östblocket och det kalla krigets slut blev det möjligt för Österrike att delta i det europeiska integrationsarbetet. Efter en folkomröstning 1994 blev Österrike medlem i Europeiska unionen (EU) 1995 och den ekonomiska och monetära unionen (EMU) 1999.

Statsskick och förvaltning

Österrike är en parlamentarisk-demokratisk förbundsrepublik. Statschef är förbundspresidenten, som väljs av folket vart sjätte år. Förbundspresidentens viktigaste politiska uppgift är att utnämna förbundskanslern (regeringschefen) och regeringen.

Parlament

Österrikes parlament består av två kammare: nationalrådet och förbundsrådet.

  • Nationalrådet är den lagstiftande parlamentskammaren. Den väljs av folket för en mandatperiod på fem år och har 183 ledamöter. Den kvinnliga rösträtten i Österrike kom till 1919, direkt efter första världskriget. Fem partier är för nuvarande invalda i nationalrådet: Österrikes socialdemokratiska parti (Sozialdemokratische Partei Österreichs, SPÖ), De gröna (Die Grünen), det kristdemokratiska Österrikiska folkpartiet (Österreichische Volkspartei, ÖVP), Österrikes frihetliga parti (Freiheitliche Partei Österreichs, FPÖ) och Alliansen för Österrikes framtid (Bündnis Zukunft Österreich, BZÖ), de två sistnämnda högerpopulistiska partier.
  • Förbundsrådet representerar de nio delstaterna. Deras 64 ledamöter väljs av de nio delstatsparlamenten för samma mandatperiod som gäller för de själva. Förbundsrådet har vetorätt inom lagstiftningen, som dock bara är suspensiv. Förbundsrådet spelar därför i praktiken ingen roll.

Regering

Österrikes regering utnämns av förbundspresidenten. Den består av förbundskanslern och ministrarna. Den nuvarande regeringen är en koalitionsregering bestående av det Österrikes socialdemokratiska partiet (SPÖ) och det Österrikiska Folkpartiet (ÖVP).

Förbundsländer

Österrike är en federal republik med nio delstater (Bundesland). Varje delstat har egen författning, folkförsamling och regering. De folkvalda delstatsparlamenten kallas för Landtag och har rätten att lagstifta inom sitt kompetensområde. Lantdagen väljer regeringschefen (Landeshauptmann/Landeshauptfrau).

Den regionala förvaltningen handhas av delstaterna, vilka i sin tur är indelade i kommuner som styrs av folkvalda församlingar. En administrativ mellannivå mellan kommuner och delstatsförvaltningen utgör distrikt (Bezirk).

Polisväsende

I Österrike gör man en tydlig förvaltningsrättslig boskillnad mellan polismyndigheterna som juridiskt beslutande instanser - Sicherheitsbehörde - och poliskårerna som operativa organisationer - Exekutivorgane.

Polismyndigheter är inrikesministeriet, säkerhetsdirektionerna (en för varje delstat), distriktsstyrelserna och de 14 förbundspolisdirektionerna. Poliskårer är den federala polisen - Bundespolizei - och de kommunala poliskårerna i de 20 städer som har en egen stadspolis samt polisjuristerna (polismyndigheternas ämbetsmän) i den mån de direkt utövar polisiära befogenheter gentemot allmänheten.

Tidigare fanns det tre federala poliskårer, Bundesgendarmerie (gendarmeriet), Bundessicherheitswachekorps (civila polisen) und Kriminalbeamtenkorps (kriminalpolisen), men de bildar sedan 2005 en gemensam kår.

Geografi

Karta över Österrike

Österrike består av fem landskapsregioner. Den största delen av Österrike upptas av Östalperna (63% av ytan) som sträcker sig från gränssjön Bodensee fram till staden Wien i öster. I Alperna ligger Österrikes högsta topp (Großglockner, 3 797 m ö.h.). Norr om Alperna bildar Donaufloden gränsen till utlöparna av det Böhmiska massivet (10%) och Karpaterna (11,3%). Wien ligger i Wien-sänkan (4,4%) och söder och öster om Wien utbreder sig en låglandsregion som tillhör det ungerska låglandet (11,3%).

Österrikes viktigaste flod är Donaufloden, som avvattnar Alperna genom bifloderna Lech, Inn och dess biflod Salzach, Enns, Drau och dess biflod Mur med mera.

I Österrike kan man urskilja tre klimatzoner. De östra delarna är präglade av det kontinentala pannoniska klimatet (medeltemperatur i juli oftast över 19°C, årsnederbörden i regel under 800 mm), de inre Alpområdena har ett alpint klimat (mycket nederbörd, permanent snötäcke över 3 000 m ö.h., korta somrar, långa vintrar) och resten av landet präglas av det milda och fuktiga medeleuropeiska övergångsklimatet med medeltemperaturer i juli mellan 14 °C och 19 °C och upp till 2000 mm årsnederbörd beroende på region. En speciell företeelse i Alperna är den varma och torra föhnvinden, en fallvind, som påverkar människor negativt.

Förbundsländer

The States of Austria Numbered.png

Österrikes nio förbundsländer och deras huvudstäder:

  1. Burgenland - Eisenstadt
  2. Kärnten - Klagenfurt
  3. Niederösterreich - St Pölten
  4. Oberösterreich - Linz
  5. Salzburg - Salzburg
  6. Steiermark - Graz
  7. Tirol - Innsbruck
  8. Vorarlberg - Bregenz
  9. Wien - Wien

Demografi

I Österrike bor 8 334 300 människor, varav 855 700 utländska medborgare (10,2 %; 1 jan 2008). Drygt 40 % av befolkningen bor i och kring staden Wien, ytterligare 30 % i områdena norr och söder om Alperna, medan Alpområdet är glesbefolkat. Österrikes storstäder är Wien (2005: 1 626 440 invånare), Graz (2006: 250 099 invånare), Linz (2001: 183 504 invånare), Salzburg (2001: 142 662 invånare) och Innsbruck (2001: 113 392 invånare).

Österrikes befolkning är huvudsakligen tyskspråkig. Standardspråket i Österrike skiljer sig i viss mån från tyskan som talas i Tyskland, framför allt inom ordförrådet som innehåller över 1 000 så kallade austriacismer. I Österrike finns sex erkända språkminoriteter vars rättigheter är reglerade i statsfördraget från 1955 och senare lagar. De största grupperna utgörs av den slovensktalande minoriteten om 30 000-50 000 personer i delstaten Kärnten och en lika stor kroatisktalande minoritetsgrupp i Burgenland. I Burgenland bor också en ungersktalande minoritetsgrupp samt Roma och Sinti. I Wien och Niederösterreich finns det tjeckisk- och slovakisktalande minoritetsgrupper.

Totalt 78 % av österrikarna tillhör den romersk-katolska kyrkan, 5 % de evangeliska kyrkorna (huvudsakligen den lutherska), 4,5 % tillhör andra samfund och 9 % betecknar sig som religionslösa.

Sociala förhållanden

Dagens Österrike är en modern socialstat. Första ansatser till en socialpolitik gjordes redan i den Österrikisk-ungerska monarkin mellan 1860 och 1890, men de första större sociala reformerna genomfördes under den sociala och politiska revolutionen (första republiken) efter första världskriget. Reformprogrammet avstannade efter några år på grund av de hårda politiska striderna och de ekonomiska problemen. Samarbetsandan och samförståndet mellan arbetsgivare och fackföreningar i den andra republiken efter andra världskriget ledde slutligen till utvecklingen av ett omfattande offentligt välfärdssystem. Grundpelaren är socialförsäkringen som alla arbetstagare och deras anhöriga omfattas av. Den består av sjuk-, olycksfall-, arbetslöshets- och ålderspensionsförsäkringen. Därutöver finns det olika former av familjestöd och annat socialt understöd.

Föräldraförsäkring och barnomsorg

Modern ha rätt till ledighet från 8 veckor före födseln till 8 veckor efter födseln. Därefter får föräldrarna föräldrapenning tills barnet fyller två år, varav sex månader är knutna till varje förälder. Tas andra årets föräldraförsäkring ut på deltid, så kan man förlänga föräldraledigheten tills barnet fyller tre år.

Den offentliga barnomsorgen (som för övrigt är ett frivilligt kommunalt åtagande) inskränker sig till deltidsförskola (Kindergarten) från tre års ålder. Yngre barn och de som önskar heltidsbarnomsorg är hänvisade till dagmammor och privata inrättningar som dominerar barnomsorgen.

I Österrike får familjerna barnbidrag (Familienbeihilfe). Det betalas ut tills barnet fyllt 19 år eller tills det avslutat utbildningen, men högst till 25 års ålder, det vill säga så länge föräldrarna är underhållsskyldiga.

Utbildning

Barnen börjar den 4-åriga folkskolan (Volksschule) i sexårsåldern. Efter de fyra gemensamma åren ställs de (eller snarare deras föräldrar) inför valet att fortsätta 4 år i Hauptschule, en förlängning av folkskolan, (ca 2/3 av eleverna) eller gå till det 8-åriga gymnasiet (1/3 av eleverna). Ca 1/3 av eleverna på gymnasieskolan byter efter de första fyra åren till en 5-årig yrkesförberedande gymnasieskola, medan 2/3 fortsätter på det allmänna gymnasiets högre stadium som förbereder för högre studier. Absolventerna av Hauptschule går antingen vidare till en lärlingsutbildning vid företag med en dag yrkesskola (Berufsschule) i veckan eller till kortare yrkesutbildningar i skolform. Ett byte mellan skoltyperna är möjligt men sällsynt.

Den gymnasiala avgångsexamen Matura ger generell behörighet för tillträde till universitetsstudier. Uppfylls de centralt reglerade särskilda behörighetskraven för ämnet, så ger den också rätt till en studieplats i den valda utbildningen och på det valda universitetet (med undantag för konstnärliga utbildningar). Det finns 19 universitet i Österrike. Studierna avslutas efter lägst fyra år med magisterexamen eller efter ytterligare studier med doktorsexamen. Det finns också kortare studier (minst tre år) som leder till bakkelaureusexamen. Sedan 1994 finns det fackhögskolor (Fachhochschulen) i Österrike vilka erbjuder kortare och mer praktikorienterade utbildningar.

Arbetsmarknad

År 2003 hade omkring 49 % av den österrikiska befolkningen (77 % av befolkningen i åldrarna 15-59 år) ett förvärvsarbete. 45 % av alla förvärvsarbetande var kvinnor; av dem arbetade mer än 37 % deltid (men bara 4% av männen).

Anställningen är reglerad genom lagstiftning och kollektivavtal. Genom lagstiftning regleras t ex normalarbetstid (högst 40 timmar/vecka), minimisemester (5 eller 6 veckor beroende på antal arbetade år), uppsägning och avgångsvederlag. I kollektivavtal regleras anställningsförhållanden och löner. En österrikisk arbetstagare har rätt till 14 månadslöner/år.

Avtalspartner på arbetsgivarsidan är die Bundeskammer der gewerblichen Wirtschaft (ungefär 'Förbundsekonomikammaren'), där alla företag är tvångsanslutna. På arbetstagarsidan finns centralorganisationen Österreichischer Gewerkschaftsbund (ÖGB) (’Österrikiska fackföreningsförbundet’), som omfattar arbetare och tjänstemän i såväl privat som offentlig tjänst. Därutöver är alla arbetstagare obligatoriskt anslutna till Kammer für Arbeiter und Angestellte (’Arbetarekammaren’). Även andra självständiga yrkesgrupper har obligatorisk medlemskap i olika kammare, såsom bönderna i Landwirtschaftskammer (’Lantbrukskammaren’), advokater i Rechtsanwaltskammer (’Advokatkammaren’) m m.

Vid arbetslöshet har man rätt till arbetslöshetsersättning under 20 till 52 veckor beroende på antal arbetade år och ålder. Den skattefria a-kassan motsvarar ungefär 55% av nettoinkomsten (arbetsinkomst efter skatt), men uppgår till högst 36,84 euro/kalenderdag (2003). Efter den här tiden kan man söka nödhjälp (Notstandshilfe) om hushållsinkomsterna (d v s inkomsterna av make/maka eller sambo) inte överstiger en viss gräns.

År 2003 var arbetslösheten i Österrike 4,2 %.

Ekonomi

Efter 1945 genomfördes Marshallhjälpen och Wirtschaftswunder tog vid precis som i Västtyskland. Regionala skillnader i den ekonomiska utvecklingen syntes mellan de tre zoner som tillhört västmakterna och den sovjetiska. Under de kommande decennierna har man försökt utjämna skillnaderna.

Österrike har under hela efterkrigstiden haft Tyskland som sin viktigaste handelspartner och den tyska industrins utveckling har varit viktig för Österrike. 1976 valde man att knyta schillingen till den tyska D-marken. Under senare år har den österrikiska ekonomin stannat av då den tyska ekonomin stagnerat. Österrike har sedan 1989 satsat på de nya marknaderna i det forna östblocket (Tjeckien, Slovakien) och på Balkan (Slovenien, Kroatien) vilket bidragit till tillväxt även om den tyska ekonomin haft problem. Österrike har genom sitt geografiska läge kommit att bli en viktig handelspartner för sina östra grannländer och som knutpunkt för handel mellan västra- och östra Europa. I och med järnridåns fall 1989-1990 och EU:s utvidgning 2004 har Österrike fått en strategiskt intressant position.

År 2002 ersatte euron den österrikiska schillingen.

Industri och näringsliv

Österrike industrialiserades från 1850-talet och kunde tidigt utveckla en framgångsrik verkstadsindustri där man bland annat under en period hade Europas största vapentillverkare. Österrikes industri fick i slutet av 1980-talet lönsamhetsproblem varpå olika omstruktureringar följde där bland annat staten sålde av sina andelar i företag, bland annat OMV AG, Voestalpine, VA Technologie AG, Steyr-Daimler-Puch AG och Austria Metall AG.

Industrin är fortfarande inriktad på traditionella områden som stål- och biltillverkning men har moderniserats. Steiermark har bildat ett kluster av företag som levererar bilkomponenter och tillverkar bilar för utländska bilkoncerner (Magna Steyr). Red Bull är ett exempel på nyskapande inom Österrikes industri.

Kultur

Österrike har ett stort inflytande i världskulturen. Landet har en rad olika världsberömda personer. Wien är en av de stora kulturstäderna i Europa. Under 1700-talet verkade här några av den klassiska musikens giganter som Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven. Också sådana kompositörer såsom Gustav Mahler och Strauss familj var berömda tonsättare.

Film

Huvudartikel: Österrikisk film
Skidåkning i Rastkogel

Sport

Österrike har en lång tradition av skidåking. Landet har länge dominerat alpin skidsport och har en lång rad av framgångsrika toppskidåkare. Landet besöks av många turister på grund av de goda möjligheterna till skidåkingen, framför allt i Alperna som är en lång bergskedja som sträcker sig över att antal länder. Man har även under åren skördat framgångar i många andra vinteridrotter så som backhoppning, skidskytte, längdskidåkning och bob. Generellt är Österrike ett typiskt vinteridrottsland och saknar egentligen några större framgångar inom klassiska sommarsporter så som fotboll, handboll eller tennis. Vissa undantag finns ändå, bland annat skördade tennisspelare Tomas Muster en del framgångar på grustennisplanerna under 90-talet och var under en period rankad som etta i världen.

Österrike arrangerade Fotbolls-EM 2008 tillsammans med Schweiz.

Massmedia

Österrikes största medieföretag är det statliga radio- och TV-bolaget ORF. ORF är statligt men är självständigt och ingen politisk inblandning tillåts. Under senare år har privata TV- och radiobolag startat.

Österrikes största tidningar

Försvar

Österrikes försvarsstyrkor heter Bundesheer och dagens organisation grundades när Österrike blev suverän stat 1955. Landet har värnplikt och deltar i internationella fredsbevarande operationer.

Den allmänna värnplikten omfattar män. I praktiken inkallas ungefär 75 % av de värnpliktiga till grundutbildning. Grundutbildningens längd är 6 eller 8 månader. Repetitionsutbildningens längd är 2 månader för dem som gjort 6 månaders grundutbildning. Den österrikiska försvarsmakten har i fredstid en personalstyrka om omkring 40 000 personer, varav 17 000 värnpliktiga (år 2005).

Kuriosa

Österrike är ett av de få icke-socialistiska länder, där hammaren och skäran ingår i statsvapnet. På statsvapnet återfinns en svart örn, som i sin vänstra klo håller en förgylld skära och i sin högra, en förgylld hammare.

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 23 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 14 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 12 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 14 av 179


Noter och referenser

  1. CIA karta 1
  2. Brook-Shepherd 4
  3. Lonnie Johnson 17
  4. Lonnie Johnson 155–156
  5. Jelavich 267
  6. CIA par. 1

Referenser

  • Lonnie Johnson (1989). Introducing Austria: A short history. Ariadne Press, 270 Goins Court, Riverside, CA 92507. ISBN 0-929497-03-1. 
  • Jelavich, Barbara (1987). Modern Austria. Cambridge University Press. ISBN 0-521-31625-1. 

Externa länkar


Personliga verktyg
På andra språk