Schengensamarbetet
Från Rilpedia
Schengensamarbetet syftar på två olika avtal som ingåtts mellan europeiska stater 1985 och 1990, och som berör avskaffandet av systematiska gränskontroller mellan de deltagande länderna. Genom Amsterdamfördraget införlivades de två avtalen, liksom alla beslut som stiftats på deras grundvalar, i Europeiska unionens lagstiftning. Denna samling av lagbestämmelser benämns som Schengenregelverket.[1] Följaktligen har ändringar i regelverket, inklusive Schengenavtalen själva, skett efter EU:s bestämmelser. Huvudsyftet med upprättandet av Schengenreglerna är att avskaffa de fysiska gränserna bland de europeiska länderna.[2] Schengenreglerna tillämpas bland de flesta europeiska länderna, och täcker en befolkning på över 450 miljoner och en yta på mer än 4,3 miljoner km². De inkluderar bestämmelser om gemensam immigrationspolitik (inklusive Schengenvisa), harmoniseringen av externa gränskontroller, som koordineras av EU-myndigheten Frontex, och gränspolis liksom juridiskt samarbete.
Totalt 25 stater, inklusive 22 EU-medlemsstater och tre icke-EU-medlemmar (Island, Norge och Schweiz), är bundna till alla bestämmelser i Schengenavtalet och tillämpar dem. Irland och Storbritannien var, vid tiden då Schengenregelverket blev en del av EU-rätten, de enda EU-länderna som inte hade undertecknat den ursprungliga Schengenkonventionen från 1990 och behöll rätten att stå utanför vissa delar av samarbetet.
Gränsposter och kontroller har tagits bort mellan de medlemsstater som utgör Schengenområdet.[3] Ett gemensamt Schengenvisa tillåter turister och andra besöker att få tillgång till området. Innehavare av uppehållstillstånd i ett av Schengenländerna åtnjuter även friheten att resa till andra Schengenländer under en period på upp till tre månader. Trots friheten från gränskontroll inom Schengenområdet krävs någon typ av legitimation, i form av pass eller nationellt id-kort, för legitimiering vid exempelvis flygplatser och hotell. Även EU-länder utanför Schengensamarbetet accepterar nationella id-kort som giltig legitimation istället för pass.[4] Det kan hända att det trots det krävs pass för att komma ut ur Schengenområdet till dessa länder, inte minst ut ur Sverige. [5]
Innehåll |
Historia
Före första världskriget kunde man resa från Paris till Sankt Petersburg utan pass.[6] Denna fria rörlighet avskaffades i och med kriget men ett flertal lokala passunioner bildades senare.
När Irland blev självständigt från Storbritannien 1922 upprättades ingen passkontroll, varken juridiskt eller praktiskt, vid den nya gränsen mellan de två länderna. Den nya resefria zonen som de två länderna bildade hade inget officiellt namn till 1997 men kallades de facto för den gemensamma resezonen. 1997 valdes detta namn (Common travel area) som det officiella, men endast på EU-nivå, för att skilja den gemensamma resezonen från Schengenfördraget.
Under 1944 undertecknade Belgiens, Nederländernas och Luxemburgs exilregeringar ett avtal som innebar att gränskontrollerna mellan de tre länderna upphörde. Detta avtal trädde i kraft först 1948. Den nordiska passunionen bildades under 1952 för att möjliggöra passfria resor mellan de nordiska länderna, Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt några territorier tillhörande dessa länder. Idén om avskaffande av gränskontroller mellan de europeiska länderna utveckldes inom dåvarande Europeiska gemenskaperna, nuvarande Europeiska unionen. Eftersom vissa länder, i synnerhet Danmark och Storbritannien, blockerade ett införande inom ramen för EU, valde ett antal länder att på egen hand genomföra ett sådant system.
Det ursprungliga Schengenavtalet undertecknades av Belgien, Frankrike, Västtyskland, Luxemburg och Nederländerna 14 juni 1985 ombord på fartyget Princesse Marie-Astrid som låg i floden Mosel nära staden Schengen i Luxemburg (vid gränspunkten mellan Luxemburg, Frankrike och Västtyskland). Avtalet beskriver vilka steg som måste tas för att skapa fri rörlighet för personer inom Schengenområdet. Den 19 juni 1990 undertecknades Schengenkonventionen om tillämpningen av Schengenavtalet, vilket innebar att Schengensamarbetet togs i bruk av de fem länder som tidigare undertecknat Schengenavtalet. En verkställande kommitté upprättades och utgjorde det lagstiftande organet för Schengenregelverket.
Genom Amsterdamfördraget blev Schengenregelverket (the Schengen-Acquis) en del av EU och samtidigt ersattes den verkställande kommitténs funktion av ministerrådet, och senare även av Europaparlamentet genom medbeslutandeförfarandet.[7] På så sätt har de Schengenländer som inte är EU-länder små möjligheter att påverka samarbetets utformning och utveckling. Dessa länder måste helt enkelt acceptera vad som erbjuds dem, eller lämna avtalet. Framtida EU-länder måste underteckna Schengenregelverket för att kunna bli medlem i unionen, men implementerar avtalen först efter att Schengenländerna har beslutat att vissa praktiska krav är uppfyllda.
Schengenområdet
██ Implementerat avtalet
██ Ännu inte implementerat
██ EU-länder som deltar delvis
Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike samt EFTA-medlemmarna Island, Norge och Schweiz, som formellt enbart är associerade medlemmar, ingår i Schengenområdet och passkontrollerna mellan dessa länder har således upphört samtidigt som deras gränser mot länder utanför Schengensamarbetet har förstärkts.
Nio av de medlemsstater som anslöt EU i maj 2004, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern, implementerade Schengenavtalet 21 december 2007. Passkontrollerna vid flygresor kvarstod dock till 30 mars 2008.[8] För Bulgariens, Cyperns och Rumäniens del är det fortfarande oklart när länderna kommer att implementera avtalet. Troligtvis kommer Cypern att göra det under 2010,[9] medan Bulgarien och Rumänien förväntas implementera det först under 2011.[10] Cypern anslöt också EU i maj 2004, men uppfyllde inte de praktiska kriterierna för att få delta i Schengensamarbetet samtidigt som de övriga nio staterna som hade anslutit EU samtidigt.[11]
EU-länderna Irland och Storbritannien står utanför samarbetet, men deltar i vissa delar. De deltar främst i de polisiära och juridiska, medan de inte deltar i de delar som berör avskaffandet av personkontroller vid gränserna. Dessutom kräver länderna egna visum för medborgare från de flesta länderna utanför EU. För svenska medborgare behövs ej visum. Anledningen till att dessa två länder inte deltar i samarbetet är att Storbritannien motsätter sig att öppna gränserna.[12] Eftersom Irland vill undvika gränskontroller mellan Nordirland och övriga Irland deltar landet i en egen passunion, kallad gemensamma resezonen, med Storbritannien. För flygresor är numera full id-kontroll återinförd mellan de två länderna.[12]
Schweiz och Liechtenstein
Kommissionen inledde förhandlingar med Schweiz i juni 2002, vilka ledde till att Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiz undertecknade ett avtal om att Schweiz skulle ansluta sig till genomförandet, tillämpandet och utvecklandet av Schengenregelverket.[13] En folkomröstning den 5 juni 2005, som också gällde Dublinkonventionen, resulterade i att avtalen godkändes med 54,6 % av rösterna för. Precis som vid utvidgningen då nio stater anslöts till samarbetet, skedde anslutningen för Schweiz i två etapper: den första etappen var avskaffandet av gränskontroller vid landgränser och till sjöss den 12 december 2008 och den andra etappen var avskaffandet av passkontroller på flygplatser den 29 mars 2009.[14][15] Den 17 maj 2009 röstade en knapp majoritet i Schweiz för införandet av biometriska pass i landet.[16] Införandet av biometriska pass är en anpassning till Schengenlagstiftningen.[16] Även de tyska och italienska enklaverna Büsingen am Hochrhein och Campione d'Italia blev en del av Schengensamarbetet samtidigt som Schweiz, då de i praktiken var i passunion med landet.
Den 28 februari 2008 undertecknade EU:s justitie- och inrikesministrar ett avtal som innebär att även Liechtenstein kommer att ansluta till Schengensamarbetet.[17] Avtalet måste ratificeras av samtliga Schengenländer för att träda i kraft. Detta väntades från början ske i slutet av 2009, men kommer att skjutas upp därför att Sverige har avbrutit sin ratificeringsprocess.[18] Anledningen var Liechtensteins ovilja att samarbeta inom ekonomisk brottslighet. Förutom Sverige, har inte heller Tyskland ännu ratificerat avtalet.[18] Eftersom Liechtenstein och Schweiz har ingått i en passunion, med öppna gränser, ända sedan 1923, har frågan om att länderna inte skulle ansluta Schengensamarbetet samtidigt varit kontroversiell. En kompromiss har ingåtts, som innebär att någon gränskontroll inte kommer att upprättas mellan de två länderna. Däremot bevakas gränsen av en mobil patrull och via kameror.[19] Liechtenstein har varken gräns mot icke-Schengenland eller flygplats. Liechtenstein har en helikopterplatta men eventuella helikoptrar från utanför Schengenområdet måste landa i ett Schengenland för passkontroll. Liknande regler gäller för San Marino och Vatikanstaten, som båda i praktiken ingår i Schengensamarbetet.
Kroatien och övriga västra Balkan
Kroatien väntas gå med i EU år 2010 eller 2011, och därefter i Schengensamarbetet. Kroatien har ett visst samarbete redan idag. Kroater kan resa till Slovenien, Ungern och Italien på bara nationellt id-kort. Kroatiens deltagande i Schengensamarbetet kan dock bli en komplicerad fråga eftersom det i nuläget skulle innebära att landet måste kräva visum gentemot Bosnien-Hercegovina (vilket Bosniens medborgare idag behöver mot Schengenländerna). I dag är det gränskontroll men pass eller nationellt id-kort räcker för bosnier. Visum i Kroatien för Bosnien-Hercegovina skulle innebära att det skulle bli svårare för bosnierna att ta sig till den bosniska staden Neum, eftersom den normala vägen korsar kroatiskt territorium. Dessutom ligger Bosnien-Hercegovinas viktigaste semesterområde söder om Split och dess viktigaste hamn Ploče i Kroatien.
Förhandlingar om visumfrihet mellan EU och länderna på västra Balkan pågår sedan första halvåret 2008.[20][21][22] Västra Balkan (Albanien, Bosnien-Hercegovina, Makedonien, Montenegro och Serbien) åtnjuter redan förenklade viseringsordningar med Schengenländerna, inklusive kortare perioder, gratis eller låga viseringskostnader, och färre krav på särskilda dokument än vad andra länder gör som behöver C-, D- eller C+D-visum. Förhandlingarna om visumfrihet förs på individuell basis, exempelvis har Schengenländerna tagit fram en lista specifik för varje land på västra Balkan om vilka praktiska kriterier just det landet måste uppfylla. Förhandlingarna kan avslutas så tidigt som under första halvåret 2009[uppdatering behövs], vilket innebär att medborgare från västra Balkan strax därefter kan resa in i Schengenområdet utan visum.[23] Ifall förhandlingarna med avslutas med Bosnien-Hercegovina innan Kroatien ansluter sig till Schengenområdet är problemet mellan Kroatien och Bosnien-Hercegovina löst.
Europeiska mikrostater
Mikrostaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten har inga gränskontroller mot Schengenområdet, så i praktiken ingår de också i samarbetet. Eftersom Frankrike ansvarar för Monacos gränskontroller, omfattas Monaco av Frankrikes deltagande i Schengensamarbetet. Det finns således inga passkontroller mellan Monaco och Schengenområdet (inklusive Frankrike).
Även Vatikanstaten och San Marino har öppna gränser till Schengenområdet. I praktiken kan dessa två mikrostater därför räknas in som en del av Schengenområdet. Liechtenstein är ännu inte en del av Schengensamarbetet, men håller på att förhandla om att bli medlem och har i praktiken redan öppna gränser. Det finns inga flygplatser i dessa fyra mikrostater. De enda hamnarna i mikrostaterna är Monacos hamn, som administreras av Frankrike. Det finns dock helikopterplattformar, som dock bara får användas för flygning inom Schengen. Till skillnad från de övriga mikrostaterna har Andorra gränskontroller. Det innebär att en person som besöker Andorra måste visa upp pass vid gränsen.
Områden med specialstatus
Områden långt utanför Europa som tillhör något av Schengenländerna ingår inte i samarbetet. Dessa områden omfattar de franska utomeuropeiska departementen, Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique och Réunion, inklusive ögrupperna Saint Barthélemy och Saint Martin. Inte heller vissa områden i Europa, så som grekiska halvön Athos, de spanska exklaverna Ceuta och Melilla i Marocko, och den norska ögruppen Svalbard, ingår i samarbetet på grund av deras speciella status.
Däremot är några ögrupper nära västra Europas kant med i Schengensamarbetet, så som de portugisiska ögrupperna Azorerna och Madeira samt den spanska ögruppen Kanarieöarna. De danska ögrupperna Färöarna och Grönland ingår i praktiken via Danmark, även om de formellt står utanför. De har frihet från passkontroll genom nordiska passunionen, som innebär att passkontrollerna mellan de nordiska länderna är avskaffade sedan tidigare. Svalbard står dock utanför både Schengensamarbetet och nordiska passunionen, eftersom området har egna inreseregler (bland annat Ryssland har gruvor där med egen personal).
Underteckning och implementering
Den 25 mars 2001 inträdde Sverige operativt i Schengensamarbetet tillsammans med de övriga nordiska länderna. Det innebar att gränskontrollerna mot andra Schengenländer som rör personers in- och utresor försvann, medan den yttre gränskontrollen mot tredje land förstärktes. Schengeninträdet innebar däremot ingen förändring av in- och utförsel av varor. Mellan de flesta av länderna har den kontrollen avskaffats sedan tidigare eftersom de ingår i EU:s tullunion. För Sverige och Norge finns de kvar, utom mellan de två länderna. Det är dock inte längre tillåtet att tullkontrollanterna systematiskt frågar bilförararna vad de har gjort utomlands. Istället plockar man ut bilarna slumpmässigt.
Eftersom Schengensamarbetet blev en del av EU i och med Amsterdamfördraget 1999, är det numera obligatoriskt för nya medlemsstater att underteckna Schengenregelverket. Först efter beslut av Schengenländerna, tillämpas dock bestämmelserna i Schengenregelverket i de nya medlemsstaterna. För nio av de tio EU-länder som anslöt EU 2004, skedde detta i december 2007 (för sjö- och landgränser) och i mars 2008 (för flygplatser).
Schengenkonventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 har undertecknats av olika länder följande datum:
| Stat |
Yta (km²) |
Undertecknat |
Implementerat |
Typ av avtal |
Genomförande |
Specialområden |
|
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Mall:Landsdata Belgien | Belgien | 30 528 | 1985-06-14 | 1995-03-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Bulgarien | Bulgarien | 110 912 | 2007-01-01 | Medlem i EU | Ej implementerat | ||
| Mall:Landsdata Cypern | Cypern | 9 251 | 2004-05-01 | Medlem i EU | Ej implementerat | Mall:Landsdata Nordcypern Nordcypern | |
| Mall:Landsdata Danmark | Danmark | 43 094 | 1996-12-19 | 2001-03-25 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | Mall:Landsdata Färöarna Färöarna, Mall:Landsdata Grönland Grönland |
| Mall:Landsdata Estland | Estland | 45 226 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Finland | Finland | 338 145 | 1996-12-19 | 2001-03-25 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Frankrike | Frankrike | 674 843 | 1985-06-14 | 1995-03-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | Alla utomeuropeiska områden[24] |
| Mall:Landsdata Grekland | Grekland | 131 990 | 1992-11-06 | 2000-03-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | Mall:Landsdata Grekland Athos |
| Mall:Landsdata Irland | Irland | 70 273 | 2000-06-16 | 2002-04-01 | Medlem i EU | Polisiära och juridiska samarbetet | |
| Mall:Landsdata Island | Island | 130 000 | 1996-12-19 | 2001-03-25 | Associerad medlem | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Italien | Italien | 301 318 | 1990-11-27 | 1997-10-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Lettland | Lettland | 64 589 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Liechtenstein | Liechtenstein | 160 | 2008-02-28 | Associerad medlem | Ej implementerat | ||
| Mall:Landsdata Litauen | Litauen | 65 303 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Luxemburg | Luxemburg | 2 586 | 1985-06-14 | 1995-03-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Malta | Malta | 316 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Nederländerna | Nederländerna | 41 526 | 1985-06-14 | 1995-03-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | Mall:Landsdata Aruba Aruba, Mall:Landsdata Nederländska Antillerna Nederländska Antillerna |
| Mall:Landsdata Norge | Norge | 385 155 | 1996-12-19 | 2001-03-25 | Associerad medlem | Deltar fullt ut | Mall:Landsdata Norge Svalbard, Mall:Landsdata Norge Bouvetön och Drottning Mauds land |
| Mall:Landsdata Polen | Polen | 312 683 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Portugal | Portugal | 92 391 | 1992-06-25 | 1995-03-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Rumänien | Rumänien | 238 391 | 2007-01-01 | Medlem i EU | Ej implementerat | ||
| Mall:Landsdata Schweiz | Schweiz | 41 285 | 2004-10-26 | 2008-12-12 | Associerad medlem | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Slovakien | Slovakien | 49 037 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Slovenien | Slovenien | 20 273 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Spanien | Spanien | 506 030 | 1992-06-25 | 1995-03-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | Mall:Landsdata Ceuta Ceuta, Mall:Landsdata Melilla Melilla |
| Mall:Landsdata Storbritannien | Storbritannien | 244 820 | 1999-05-20 | 2000-06-02 | Medlem i EU | Polisiära och juridiska samarbetet | Mall:Landsdata Guernsey Guernsey, Mall:Landsdata Isle of Man Isle of Man, Mall:Landsdata Jersey Jersey, Mall:Landsdata Storbritannien Akrotiri och Dhekelia samt alla andra brittiska utomeuropeiska områden. |
 |
Sverige | 449 964 | 1996-12-19 | 2001-03-25 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Tjeckien | Tjeckien | 78 866 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Tyskland | Tyskland | 357 050 | 1985-06-14 | 1995-03-26 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Ungern | Ungern | 93 030 | 2004-05-01 | 2007-12-21 | Medlem i EU | Deltar fullt ut | |
| Mall:Landsdata Österrike | Österrike | 83 871 | 1995-04-28 | 1997-12-01 | Medlem i EU | Deltar fullt ut |
Inre gräns
Kontroll vid flygning
Flygbolag har EU-krav på sig att kontrollera resehandlingars giltighet och identiteten hos den som flyger till eller från ett land utanför Schengenområdet. Det krävs då pass och eventuellt visum. Dessutom ska de vid alla flygningar inom Schengenområdet kontrollera identiteten vid incheckning och ombordstigning. Kontrollerna syftar till att kontrollera att det är samma person som checkar in bagaget som också stiger på. Juridiskt gäller valfritt identitetskort, men vissa flygbolag kräver dock rutinmässigt att deras passagerare ska uppvisa pass eller nationellt ID-kort även vid resor inom Schengenområdet. Detta saknar emellertid stöd i Schengenregelverket. Det är en effekt av att incheckningspersonal har fått arbetsuppgifter som gränspolisen brukar ha. Det finns många olika regler de måste känna till, och flygbolagen har sällan koll på alla, exempelvis måste de kontrollera id-kort inom Norden, nationellt ID-kort inom EU eller bara Schengen, pass i övrigt, elektroniskt visum till USA och Australien, riktigt visum till vissa andra länder, olika krav på giltighetstid på pass med mera.
Det finns inte heller något krav enligt Schengenregelverket att namnet på legitimationen ska överensstämma med namnet på biljetten. Det räcker att man har legitimation och att fotot överensstämmer. Icke desto mindre kräver vissa flygbolag att namn på biljett och legitimation stämmer,[25] och det finns gott om rekommendationer hos resebyråer att noggrant kontrollera att de stavas likadant. Att namnet, särskilt efternamnet, stavas lika på pass och biljett är man särskilt stränga med vissa länder utanför Europa.[26] Numera finns det ibland krav på att namnet på biljetten ska stavas utan prickar och accenter eftersom vissa datasystem vid incheckningen eller gaten inte stödjer dem. Har man ändå skrivit så, kan man bli fördröjd vid incheckning. Har man checkat in på internet kan man bli stoppad vid utgången istället, så att det inte finns tid att ändra bokningen i biljettförsäljningen.[27]
Resor och uppehälle
Enligt Schengenregelverket ska den som reser inom Schengen kunna visa att han eller hon har rätt att uppehålla sig inom Schengenområdet. Bland annat måste alla som bor på hotell, vandrarhem och liknande legitimera sig om de inte är medborgare i landet.[28] Detta kan, i vart fall för den som är medborgare i en Schengenstat, ske på andra sätt än genom att visa pass eller nationellt ID-kort, men varje Schengenland har egna regler om vilka handlingar som krävs. Sverige har till exempel inget krav på att en medborgare i ett Schengenland som reser hit direkt från ett annat Schengenland ska ha med sig en viss typ av resehandling såsom pass eller nationellt ID-kort.[29] Istället finns en generell bestämmelse att man på begäran ska visa att man har rätt att vistas här.[30] Till exempel kan en officiell handling i vilken medborgarskapet framgår (såsom ett personbevis) tillsammans med ett körkort visa att man har rätt att vistas här. Man kan dock få problem att bevisa handlingens äkthet. Alla rekommendationer säger att man bör ha pass eller nationellt ID-kort inom Schengen, för att undvika problem. På enklare hotell fyller man i en blankett med namn, passnr med mera, och på många lite större hotell matas informationen in i datorn. Då kan polisen lätt spåra misstänkta via hotellens datasystem.
Ibland återinförs passkontroller vid gränsen vid vissa situationer, exempelvis fotbollsturneringar eller politiska toppmöten. Då krävs pass eller nationellt ID-kort på samma sätt som om resan hade varit till/från ett land utanför Schengen. Sådana särskilda passkontroller ska anmälas i god tid före de ska tas i bruk och får endast förekomma under en begränsad tid.
Tullkontroll
Schengensamarbetet avser egentligen endast personkontroll och inte tullkontroll, så som att förhindra varusmuggling. Däremot finns en regel i Schengenregelverket som jämfört med tidigare svenska regler innebär smidigare passering men mindre effektiv kontroll. Bilar ska nämligen inte behöva stanna utan endast behöva sakta ned om de inte vinkas in till kontroll. Därmed kan inte tullen som tidigare fråga varje bilförare, utan nuförtiden stoppar den sådana som den tycker ser misstänktsamma ut. Först då har tullen rätt att snabbstoppa och fråga exempelvis var de har varit någonstans. Om tullpersonalen anser att man är nervös eller om det finns någon annan misstanke, har de rätt att göra en totalkontroll.
Rutinmässig kontroll har lagts ned mellan Schengenländernas gränser men kontroller förekommer ibland. Eftersom varor som man får inneha numera också får tas över gränsen för eget bruk, exempelvis alkoholdrycker, kan man i stort sett lika gärna kontrollera annat, så som narkotika, på andra platser.
Till skillnad från andra Schengenländer har Sverige, Finland och Norge kvar sina tullkontroller, men tullpersonalen får bara stoppa de som är intressanta.
Gränsöverskridande övervakning och efterföljande
Enligt artikel 40 i Schengenkonventionen får polisen fortsätta en övervakning av en brottsmisstänkt över en nationsgräns om personen misstänks ha begått ett brott, som kan medföra utlämning. Den andra statens myndigheter måste informeras i förväg, förutom vid misstanke om de brott som anges i artikel 40 (7) i konventionen, och om det på grund av "synnerlig brådska" krävs fortsatt övervakning utan möjlighet till den andra statens medgivande. I det senare fallet måste den andra staten informeras om övervakningen på dess territorium innan operationen avslutas, och en begäran om godkännande måste lämnas över så snart som möjligt. Övervakningen måste avslutas på begäran av den andra staten eller inom fem timmar om ett godkännande inte har erhållits. Polisen i den första staten är skyldig att följa den andra statens lagar, och polismännen måste bära identifikationshandlingar som visar att de är poliser och har rätt att bära vapen. De har inte rätt att stoppa eller gripa de övervakade personerna, men den andra staten är skyldig att bistå utredningen efter operationen, inklusive under det juridiska förfarandet.
Enligt artikel 41 i Schengenkonventionen har polisen från ett Schengeland rätt att korsa en nationsgräns för att jaga en misstänkt, även om det inte är möjligt att meddela den andra statens polis i förväg om jagandet. Detta kan också ske om den andra statens myndigheter inte har möjlighet att tillräckligt snabbt nå platsen där den misstänkte befinner sig på. Varje Schengenstat har dock rätt att införa vissa tids- eller avståndsbegränsningar i möjligheten till gränsöverskridande efterföljanden på dess eget territorium, och ifall de tillåter angränsande länder att gripa misstänka personer på sitt territorium. Gränsöverskridande efterföljanden är begränsade till landgränser. De förföljande polismännen måste antingen vara uniformerade eller ha fordon som är tydligt markerade. De är tillåtna att bära tjänstevapen, som dock endast får användas vid självförsvar. Efter operationen måste den första staten meddela den andra staten om utgången. Det finns ytterligare avtal mellan flera av länderna om vissa detaljer, till exempel mellan Sverige och Danmark.[31]
Yttre gräns
Mot länder som inte är med Schengensamarbetet har Schengenländerna fullständiga gränskontroller. Alla som passerar ska visa upp pass. Enligt Schengenregelverket ska viss bevakning av gränsen utanför vägar ske även om mängden bevakning varierar. Stängsel brukar dock inte finnas. Till exempel finns det bevakning av skogen längs Norges och Finlands gräns mot Ryssland, även om det inte finns något stängsel. Ryssland har sedan gammalt ett rejält stängsel några kilometer öster om gränsen. Det är förbjudet att korsa gränsen till fots utanför gränsövergång, både enligt Schengenreglerna och Rysslands lagar.
På vissa håll längs EU:s östgräns har man dock byggt stängsel, till exempel nära Dieveniškės i Litauen,[32] i samband med utvidgningen av Schengenområdet i december 2007. De hårdast bevakade gränserna är de längs Spaniens afrikanska exklaver Ceuta och Melilla, där man numera har dubbla, sex meter höga stängsel med taggtråd.
Flygplatser och hamnar med passagerartrafik med områden utanför Schengen har en speciell status. De ligger både innanför och utanför Schengen. Man måste därför hålla isär anländande passagerare från utanför Schengen med andra passagerare, och säkerställa att de utifrån går igenom passkontrollen. Anställda måste också ha särskilda passerkort. För tåg som passerar den yttre gränsen gäller att kontroll sker antingen i tåget eller på en station. Ingen får komma okontrollerat förbi.
Schengenvisum
██ Europeiska unionen
██ Speciella visa-fria bestämmelser
██ Visa-fritt vid resa under 90 dagar
██ Visa nödvändigt vid resa
██ Visa-status okänd vid resa
Ett Schengenvisum utfärdas av något av Schengenländernas konsulat. Det är märkt Schengenstaterna (på respektive lands språk) och gäller i hela Schengenområdet. Den resande ska vända sig till konsulatet för det land som är huvudmålet för resan. Undantagsvis kan ett visum utfärdas för ett enstaka land, så kallad nationell visering. Medlemsländerna kan träffa avtal om Schengenrepresentation, vilket innebär att ett Schengenlands konsulat kan utfärda visum även om resmålet är i ett annat Schengenland, om detta land saknar konsulat i den resandes hemland. Sverige har gjort så i viss utsträckning, men saknar trots det fortfarande representation i åtskilliga länder.
Redan innan Sverige inträdde i Schengensamarbetet 2001 krävde Sverige visum för medborgare från en majoritet av världens länder. Vid implementerandet av Schengenregelverket tillkom visum krav för Bahamas, Barbados, Belize, Botswana, Dominica, Grenada, Jamaica, Kiribati, Lesotho, Malawi, Namibia, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna, Seychellerna, Swaziland, Trinidad och Tobago, Tuvalu och Zimbabwe.[33]
Se även
- Gränsöverskridande efterföljande
- Nordiska passunionen
- Schengens informationssystem
- Undantag inom Europeiska unionen
Källor
- ↑ Schengenregelverket har blivit juridiskt definierat genom Rådets beslut av den 20 maj 1999 om fastställande av Schengenregelverket, i enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, i syfte att besluta om den rättsliga grunden för samtliga de bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket (1999/435/EG).
- ↑ Vid ceremonin då Schengen I signerades sa den belgiska statssekreteraren för europeiska frågor att avtalets slutmål var "att fullständigt avskaffa de fysiska gränserna mellan våra länder," medan Luxemburgs utrikesminister kallade det "ett stort steg framåt på vägen mot europeisk enighet," och att avtalet direkt skulle omfatta de deltagande staternas medborgare så "att de kommer ett steg närmare vad som brukar benämnas ett 'europeiskt medborgarskap'." Citerat från s.48, Willem Maas, Creating European Citizens, Rowman & Littlefield 2007 ISBN 978-0-7425-5486-3.
- ↑ "Schengenområdet" är benämningen för de stater som implementerat avtalet.
- ↑ ”Rights and Responsibilities”. UK Border Agency. http://www.ukba.homeoffice.gov.uk/eucitizens/rightsandresponsibilites/. Läst 8 april 2008.
- ↑ ”När behövs pass?”. Polisen. http://www.polisen.se/Service/Pass-och-id-kort/Fragor-kring-pass--och-id-kort/Nar-beshovs-pass/. Läst 6 april 2009.
- ↑ Hawley, Charles (2004-08-02). ”Hot topic in Germany: aggression in World War I”. The Christian Science Monitor. http://www.csmonitor.com/2004/0802/p06s03-woeu.html. Läst 2007-12-23.
- ↑ ”The Schengen Acquis” (på Engelska). 2000-09-22. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2000/l_239/l_23920000922en00010473.pdf. Läst 2007-11-25.
- ↑ ”Schengen”. EU-upplysningen. 2007-07-12. http://www.eu-upplysningen.se/Amnesomraden/Schengen/. Läst 2008-03-30.
- ↑ ”Foreign Minister says Cyprus not to join Schengen before 2010”. Cyperns regering. 2008-02-07. http://www.mfa.gov.cy/mfa/Embassies/BerlinEmbassy.nsf/All/9E3EA74BCAD066E5C125727D00493F03?OpenDocument&print. Läst 2009-01-18.
- ↑ ”Schengen passport-free zone extended to EU's eastern members”. 2007-11-09. http://www.euractiv.com/en/justice/schengen-passport-free-zone-extended-eu-eastern-members/article-168251. Läst 2008-08-09.
- ↑ ”Background on Schengen enlargement” (PDF). 2007-12-20. http://www.delrus.ec.europa.eu/en/images/nText_pict/979/MEMO-07-619_EN.pdf. Läst 2008-08-06.
- ↑ 12,0 12,1 ”The implications for Ireland and the UK arising from the development of recent EU policy on migration”. 2002. http://migration.ucc.ie/schengencta.htm. Läst 2008-08-06.
- ↑ EUT L 370, 17.12.2004
- ↑ ”Swiss to enter EU no borders zone on December 12”. EUbusiness. 2008-11-25. http://www.eubusiness.com/news-eu/1227626221.88. Läst 2008-11-25.
- ↑ ”Switzerland's Schengen entry finally complete”. swissinfo.ch. 2009-03-27. http://www.swissinfo.ch/eng/front/Switzerland_s_Schengen_entry_finally_complete.html?siteSect=105&sid=10504617&rss=true&ty=st. Läst 2009-03-29.
- ↑ 16,0 16,1 ”Swiss voters approve biometric passports” (på engelska). EUbusiness. 2009-05-17. http://www.eubusiness.com/news-eu/1242575222.57. Läst 2009-05-17.
- ↑ ”Liechtenstein närmar sig Schengen”. EU-upplysningen. 2008-02-28. http://www.eu-upplysningen.se/Aktuellt/Nyheter/Liechtenstein-narmar-sig-Schengen/. Läst 2008-02-29.
- ↑ 18,0 18,1 ”S bryter borgfreden”. Sveriges Television. 2009-05-18. http://svt.se/2.22620/1.1562085/s_bryter_borgfreden?lid=senasteNytt_1447662&lpos=rubrik_1562085. Läst 2009-05-18.
- ↑ ”Schengen kommt — die Grenze bleibt” (på tyska). 20minuten.ch. 2008-11-27. http://www.20min.ch/news/schweiz/story/17084808. Läst 2008-12-05.
- ↑ ”Commission launches dialogue with Albania on visa free travel” (på engelska). 2008-04-05. http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/08/398&format=HTML&aged=0&language=en&guiLanguage=en. Läst 2008-03-06.
- ↑ ”Commission launches dialogue with Montenegro on visa free travel” (på engelska). 2008-04-05. http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/08/277&format=HTML&aged=0&language=en&guiLanguage=en. Läst 2008-02-21.
- ↑ ”Commission launches dialogue with the former Yugoslav Republic of Macedonia on visa free travel” (på engelska). 2008-02-20. http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/08/273&format=HTML&aged=0&language=en&guiLanguage=en. Läst 2008-05-27.
- ↑ ”EC: Visa abolition possible by 2009” (på engelska). 2008-04-05. http://xs4.b92.net/eng/news/politics-article.php?yyyy=2008&mm=04&dd=05&nav_id=49124. Läst 2008-05-27.
- ↑ Mall:Landsdata Frankrike Clippertonön, Mall:Landsdata Frankrike Franska Guyana, Mall:Landsdata Franska Polynesien Franska Polynesien, Mall:Landsdata Martinique Martinique, Mall:Landsdata Guadeloupe Guadeloupe, Mall:Landsdata Frankrike Mayotte, Mall:Landsdata Frankrike Réunion, Mall:Landsdata Franska sydterritorierna Franska sydterritorierna, Mall:Landsdata Saint-Pierre och Miquelon Saint-Pierre och Miquelon, Mall:Landsdata Wallis- och Futunaöarna Wallis- och Futunaöarna
- ↑ ”The perils of booking air tickets in the wrong name” (på engelska). The Guardian. 2008-05-23. http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2008/may/23/1/. Läst 2009-01-22.
- ↑ ”Name on airline ticket must match ID” (på engelska). TheSpec.com. 2008-12-04. http://www.thespec.com/article/476527. Läst 2009-01-22.
- ↑ ”Web check in - FAQs” (på engelska). WestJet. https://c5dsp.westjet.com/agentfrench/webcheckin/webCheckinFaq.jsp. Läst 2009-01-22.
- ↑ Artikel 45 i Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna
- ↑ 2 kap. 1 § i utlänningsförordingen
- ↑ 2 kap. 3 § i utlänningsförordningen
- ↑ http://www.regeringen.se/sb/d/481/a/12817
- ↑ ”Byelorussia (BY) - Lithuania (LT) Border Fence” (på engelska). BYLT Fence. 2006-11-27. http://geosite.jankrogh.com/borders/bylt_fence.htm. Läst 2009-01-22.
- ↑ Jämförelse mellan listorna i SFS 2000:256 och SFS 2000:1457
Externa länkar
|
||||||||
 |
EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
