Från Rilpedia

Dublinkonventionen är ett folkrättsligt fördrag som reglerar vilken stat som är ansvarig för att pröva en asylansökan som gjorts i ett medlemsland i den Europeiska unionen eller vissa andra europeiska stater.

Konventionen syftar till att varje utlänning som gör en asylansökan inom konventionsländerna ska garanteras verkställandet av ett rättssäkert asylförfarande. Vidare avses parallella processer förhindras; en asylsökande ska hindras initiera mer än ett asylförfarande inom medlemsländernas områden. För det nödvändiga informationsutbytet används systemet EURODAC, som är ett europeiskt automatiserat system för jämförelser av asylsökandes fingeravtryck. I konventionen ingår också ett utbyte av medarbetare mellan asylmyndigheterna i konventionsländerna. Målsättningen med dessa kontaktpersoner är att ömsesidigt lära känna organisationen runt de nationella asylbehandlingarna, utnyttja möjligheter till ömsesidigt understöd, befordra ömsesidig förståelse och underlätta samarbetet.

Dublinkonventionen undertecknades den 15 juni 1990 av EG:s 12 dåvarande medlemmar, och trädde i kraft den 1 september 1997. Inom EU gäller sedan den 1 september 2003 i stället den så kallade Dublin II-förordningen, 343/2003. Dublinförordningen är en utveckling av Dublinkonventionen. Dublinförordningen gäller nu som svensk lag.

Förutom EU:s medlemsländer deltar Norge och Island i konventionen. Schweiz deltar också, efter godkännande i en folkomröstning den 5 juni 2005 och tillämpandet av Schengensamarbetet från och med den 12 december 2008.