Från Rilpedia

Ministerrådet
	Officiellt namn Europeiska unionens råd
Typ av organ	Överhus
Ledarskap
Ordförandeland	Tjeckien (jan - jun 2009)
Ordförandetrio	Frankrike, Tjeckien, Sverige
Struktur
Består av	27 ledamöter per råd
Konstellationer	9 Allmänna frågor och yttre förbindelser Ekonomiska och finansiella frågor Jordbruk och fiske Konkurrenskraft Miljö Rättsliga och inrikes frågor Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor Transport, telekommunikation och energi Utbildning, ungdom och kultur
Funktion	• Lagstifta EU-rätt • Besluta om EU:s budget • Sluta avtal för EU
Säten
	Justus Lipsius Bryssel Sammanträden
Webbplats
www.consilium.europa.eu/

Europeiska unionens råd (informellt ministerrådet eller enbart rådet) är jämte Europaparlamentet den lagstiftande institutionen inom Europeiska unionen (EU). Rådet bör inte blandas ihop med Europeiska rådet, som består av medlemsstaternas stats- och regeringschefer, och Europarådet, som är en självständig organisation utanför EU med 47 medlemsstater.

I frågor som rör EU:s första pelare, Europeiska gemenskapen, delar rådet den lagstiftande makten med Europaparlamentet. Rådet består av 27 nationella ministrar, en från varje medlemsstat. Emellertid beror den exakta sammansättningen på vilken sakfråga som diskuteras. När jordbrukspolitik diskuteras samlas medlemsstaternas 27 jordbruksministrar, medan finansministrarna möts om det är finanspolitik som ska diskuteras.

Totalt representerar rådet nästan 500 miljoner invånare, vilket gör det till den näst största demokratiska valmanskåren i världen.^[1] EG-rätten begränsas till ett antal områden, men den står ovanför de nationella lagarna. Eftersom unionen fungerar både som en supranationell och mellanstatlig organisation står rådet ibland ovanför Europaparlamentet, som då endast har en konsulterande roll. I de flesta områden är dock rådet och parlamentet likställda i beslutsprocessen och det krävs då godkännande från båda organen för att ett beslut ska gälla.^[2]

Rådet har inte en ordförande i traditionell mening, utan ordförandeskapet roterar mellan medlemsstaterna var sjätte månad. Ministrarna från ordförandelandet sätter agendan, och har på så sätt stort inflytande över vad som beslutas. En annan inflytelserik post är rådets generalsekreterare, som också är unionens höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.^[2]

Genom Lissabonfördraget kommer rådets lagstiftande makt att delas mer med Europaparlamentet och fler beslut kommer att tas med kvalificerad majoritet istället för med enhällighet. Rådets officiella namn kommer också att ändras, till "ministerrådet" istället för dagens "Europeiska unionens råd".

Innehåll 1 Historia 2 Sammansättning 2.1 Ordförandeskapet 2.2 Konstellationer 2.3 Förvaltning 2.4 Röstsystem 3 Rådets makt och funktion 3.1 Lagstiftningsförfarande 3.2 Mellanstatlighet 3.3 Budgetbefogenhet 3.4 Delegerade befogenheter 4 Säte 4.1 Tillgänglighet för allmänheten 5 Se även 6 Källor 7 Externa länkar

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Rådet uppstod först i Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) som "Ministrarnas specialråd", med syfte att fungera som en motpart till "Höga myndigheten" (den supranationella verkställande makten, numera kommissionen). Det ursprungliga rådet hade begränsad makt till frågor som endast rörde kol och stål där Höga myndigheten också verkade, medan rådet endast hade konsulterande funktion i andra frågor. Allt som allt var den enda uppgiften att övervaka den verkställande makten. 1957, när Romfördraget upprättade två nya gemenskaper, tillkom även två nya råd: EURATOM-rådet och Europeiska ekonomiska gemenskapens råd. Emellertid hade dessa råd mer verkställande makt eftersom man ville begränsa Höga myndighetens supranationella makt.^[3]

1965 drabbades rådet av "den tomma stolens kris". På grund av en kontrovers mellan den franska presidenten Charles de Gaulle och kommissionens förslag till jordbrukspolitik bojkottade Frankrike alla rådets möten, vilket förhalade arbetet ända fram till dess att Luxemburgskompromissen nåddes. Trots att krisen uppstått på grund av kommissionens ordförande Walter Hallstein, som fick avgå efter krisen, resulterande den i problem även i rådets arbete.^[4]

Med Fusionsfördraget 1967 bildades ett enda råd, Europeiska gemenskapens råd, av de tidigare tre råden. 1993 ändras namnet till Europeiska unionens råd i och med Maastrichtfördraget. Fördraget stärkte rådets makt genom att lägga till fler mellanstatliga element genom pelarsystemet. Emellertid stärktes även parlamentets och kommissionens positioner inom första pelaren, Europeiska gemenskapen, vilket gjorde rådet mindre självständigt.^[3]

Rådets utveckling har karaktäriserats av parlamentets maktökning. Parlamentet har allt eftersom motsatt sig rådets önskningar i högre grad. Detta har i vissa fall lett till konflikter mellan de båda organen med rådets system av mellanstatlighet i kontrast till utvecklingen av parlamentarism och supranationella principer i parlamentet.^[5]

Sammansättning

	Stat	#
Mall:Landsdata Belgien	Belgien	12
Mall:Landsdata Bulgarien	Bulgarien	10
Mall:Landsdata Cypern	Cypern	4
Mall:Landsdata Danmark	Danmark	7
Mall:Landsdata Estland	Estland	4
Mall:Landsdata Finland	Finland	7
Mall:Landsdata Frankrike	Frankrike	29
Mall:Landsdata Grekland	Grekland	12
Mall:Landsdata Irland	Irland	7
Mall:Landsdata Italien	Italien	29
Mall:Landsdata Lettland	Lettland	4
Mall:Landsdata Litauen	Litauen	7
Mall:Landsdata Luxemburg	Luxemburg	4
Mall:Landsdata Malta	Malta	3
Mall:Landsdata Nederländerna	Nederländerna	13
Mall:Landsdata Polen	Polen	27
Mall:Landsdata Portugal	Portugal	12
Mall:Landsdata Rumänien	Rumänien	14
Mall:Landsdata Slovakien	Slovakien	7
Mall:Landsdata Slovenien	Slovenien	4
Mall:Landsdata Spanien	Spanien	27
Mall:Landsdata Storbritannien	Storbritannien	29
	Sverige	10
Mall:Landsdata Tjeckien	Tjeckien	12
Mall:Landsdata Tyskland	Tyskland	29
Mall:Landsdata Ungern	Ungern	12
Mall:Landsdata Österrike	Österrike	10
Mall:Landsdata EU	Europeiska unionen	345

Ordförandeskapet

Huvudartikel: EU-ordförandeskap

Rådets ordförandeskap är inte en enda post utan besitts av ett medlemslands regering. Var sjätte månad roterar ordförandeskapet mellan medlemsstaterna, i en ordning som är bestämd av rådets medlemmar och som tillåter varje stat att vara ordförande över organet. Från 2007 samarbetar medlemsstaterna i grupper om tre, så kallat triosamarbete. Syftet är att man ska kunna enas om en mer enhetlig agenda under 18 månader, även om det bara är ett land i taget som är ordförande under sex månader. Exempelvis var Portugal, som höll ordförandeskapet under andra halvan av 2007, det andra landet i en trio bestående av även Tyskland och Slovenien, som tillsammans samarbetade. Rådet mötes i olika konstellationer så dess medlemskap förändras beroende på vilken fråga som behandlas. Den person som är ordförande för rådet kommer dock alltid från den medlemsstat som är ordförandeland. En delegat från nästa ordförandeland assisterar ordföranden och kan ta över en del av arbetet om det krävs.^[6][7]

Ordförandeskapets roll är både administrativt och politiskt. Ordförandelandet har bland annat ansvar för förfaranden och att organisera rådets arbete under mandatperioden. Detta inkluderar att sammankalla rådet liksom att dirigera Coreper och andra kommittéer och arbetsgrupper. Det politiska elementet är att lyckas med att ta i itu med olika frågor och medling inom rådet. I synnerhet inkluderar detta att bestämma rådets agenda och således utöver ordförandeskapet stor makt över rådets arbete. Ordförandeskapet spelar också en stor roll genom att representera rådet inom EU och EU internationellt, som i exempelvis FN.^[7][8][9]

Konstellationer

Juridiskt sätt är rådet en enhetlig person, men i praktiken är det uppdelat i flera olika råd. Varje råd tar hand om ett specifikt antal sakområden, så som jordbruk eller fiskeri. I de här formationerna består rådet av de ministrar som ansvarar för den aktuella frågan i respektive nationell regering. Ordförande är den fackminister som kommer från ordförandelandet. För närvarande finns det nio olika konstellationer.^[10][11]

• Allmänna frågor och yttre förbindelser
• Ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin)
• Jordbruk och fiske
• Konkurrenskraft
• Miljö
• Rättsliga och inrikes frågor (RIF)
• Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor
• Transport, telekommunikation och energi
• Utbildning, ungdom och kultur

Förvaltning

Rådets generalsekreterare förser rådet kontinuerligt med den infrastruktur som behövs, så som att förbereda sammanträdena, skriva utkast till rapporter, översätta, dokumentera, färdigställa agendan och att bistå ordförandeskapet.^[12]

Rådets generalsekreterare leder generalsekretariatet. Posten är inflytelserik inom unionen, i synnerhet eftersom den person som är generalsekreterare också är unionens höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken^[13] och chef för Europeiska försvarsbyrån^[14] och leder den fristående organisationen Västeuropeiska unionen.^[15]

Coreper är ett organ som består av representanter, så som ambassadörer, från samtliga medlemsstater som möts varje vecka för att förbereda rådets arbete och uppgifter. Det kontrollerar och koordinerar arbetet med parlamentet när rådet delar den lagstiftande funktionen.^[16] Coreper är uppdelat i två grupper, Coreper I och Coreper II. Varje grupp är uppdelad i arbetsgrupper, som sysslar med olika sakfrågor. Arbetsgrupperna lägger fram sina rapporter till rådet genom Coreper.^[11]

Röstsystem

Rådet består av nationella ministrar som ansvarar för de sakfrågor som diskuteras under ett sammanträde. När beslut tas med kvalificerad majoritet väger medlemsstaternas röster olika tungt, beroende på bland annat befolkning. Länder som Tyskland och Frankrike har 29 röster, medan små länder som Lettland och Cypern endast har fyra röster.^[2]

Inom den tredje pelaren, som berör polisiära och straffrättsliga frågor, tas beslut mellanstatligt. Till exempel har parlamentet ingenting att säga till om och kommissionen har inte rätt att lägga fram lagförslag inom denna pelare.^[17] På så sätt är rådet väldigt mäktigt och när beslut tas med majoritet blir rösternas tyngd viktig. Detta har lett till skapandet av G5, som efter utvidgningen 2004 blev G6. G6 representerar de största medlemsstaterna och således den största röstvikten i rådet. Inom den tredje pelaren kan dessa länder föreslå och godkänna lagstiftning oavsett de övriga medlemsstaternas positioner. Vid utvidgningen 2004 blev även Polen en del av denna grupp, för att kunna bibehålla den absoluta majoriteten i rådet.^[18][19]

Rådets makt och funktion

Rådets främsta syfte är att agera som en av två kammare i EU:s lagstiftande gren, den andra kammaren än Europaparlamentet. Rådet har emellertid initiativrätt inom de två senare pelarna. Det besitter också, jämte parlamentet, makten över EU:s budget och har störra kontroll än parlamentet över de mellanstatliga områdena inom unionen. Slutligen besitter rådet den formella verkställande makten inom EU, som dock är delegerat till Europeiska kommissionen.^[20][21]

Lagstiftningsförfarande

Unionens lagstiftande funktion är delad mellan rådet och parlamentet, och under den tid som förhållandet mellan dessa två institutioner successivt har utvecklats har det uppkommit olika sätt att anta lagar.^[21] Det vanligaste sättet att anta lagar är genom den delade beslutsgången, som används för 43 politikområden och bygger på principen att både rådet och parlamentet måste godkänna en lag innan den träder i kraft.^[22]

Under denna procedur presenterar kommissionen först ett förslag till parlamentet och rådet. Parlamentet kan efter sin första läsning föreslå justeringar av lagförslaget. Om rådet godkänner dessa justeringar godkänns lagförslaget. Om rådet inte godkänner parlamentets justeringar lägger det fram ett eget förslag som sedan parlamentet får granska. Efter sin andra läsning kan parlamentet besluta att godkänna textförslaget alternativt inte göra någonting alls, vilket innebär att texten godkänns. Annars måste parlamentet föreslå nya justeringar. Förslaget kan helt skrotas om en absolut majoritet av parlamentarikerna kräver det. Om rådet fortfarande inte godkänner parlamentets position bildas en förlikningskommitté, bestående av både rådsmedlemmar och lika många parlamentariker. Om kommittén lyckas med att godkänna en text måste den fortfarande godkännas av både rådet och parlamentet. I annat fall skrotas förslaget.^[23]

Emellertid finns det fortfarande äldre förfaranden som fortfarande är i bruk. Dessa förfaranden innebär att parlamentet har mindre att säga till om än rådet vid lagstiftning. Det finns två sådana typer av förfaranden: konsulterande och bifall. Dessa förfaranden innebär att parlamentet kan ge synpunkter till rådet men inte förhindra den lagstiftning som rådet beslutar att göra. Det senare förfarandet innebär att rådet måste få godkännande av parlamentet innan lagstiftning kan bli lag, men att parlamentet inte kan göra några ändringar.^[24] Vilket förfarande som används beror på vilken typ av EU-rätt det handlar om. Det starkaste beslutet som kan tas är EU-förordningar, som är ett beslut eller en lag som får direkt verkan inom unionen. Dessutom finns det EU-direktiv, vilka binder medlemsstaterna till att uppnå vissa mål inom en viss tidsram. Detta sker genom medlemsstaternas egna lagar och på så sätt har medlemsstaterna ansvaret för att direktiven genomförs. Ett EU-beslut är ett instrument som fokuserar på en specifik person eller grupp och har direkt verkan. Institutionerna kan också utfärda rekommendationer och yttranden som är icke-bindande deklarationer.^[25][26]

Rådet kan rösta på tre olika sätt: enhälligt, enkel majoritet eller kvalificerad majoritet. I de flesta fall röstar rådet om frågor som behandlas med kvalificerad majoritet, vilket innebär att det måste vara minst 255 röster av 345 (73,9 %) och en majoritet av medlemsstaterna (ibland två tredjedelar) för. Dessutom måste medlemsstaterna som röstar för beslutet representera minst 62 % av medlemsstaternas befolkningar.^[27] Enhällighet används nästan alltid vid beslut som rör utrikespolitik, och i ett antal fall inom polisiära och straffrättsliga frågor.^[28]

Mellanstatlighet

För närvarande är EU uppdelat i tre pelare: Europeiska gemenskapen (EG), Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) och Polisiärt och straffrättsligt samarbete (PSS). Beslut inom de två sistnämnda pelarna sker genom mellanstatlighet, vilket innebär att kommissionen och parlamentet har mycket lite inflytande. Inom dessa pelare har dessutom rådet, snarare än kommissionen, rätten att föreslå lagsftining.^[2] Således bär rådet en avgörande roll inom dessa områdena. Det arbetar med att utveckla GUSP, exempelvis genom att skapa militära styrkor och skriva under internationella avtal som gäller för hela EU. Inom PSS försöker rådet att se till så att samarbetet mellan medlemsstaternas nationella domstolar och polisväsenden kan samarbeta över gränserna för att hindra internationella brottslighet över de inre gränserna. Rådet har också hand om frågor som rör de yttre gränserna och immigrationen.^[29]

De juridiska instrument som rådet använder för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skiljer sig från de lagstiftande besluten. Inom GUSP består de av "gemensamma ståndpunkter", "gemensamma åtgärder" och "gemensamma strategier". Gemensamma ståndpunkter går ut på att EU enas om en viss politik gentemot ett tredje land så som att isolera Burma, en region så som stabiliseringsförsök i regionen Stora sjöarna eller en organisation så som att stödja Internationella brottmålsdomstolen. När en gemensam ståndpunkt väl är antagen är den bindande för samtliga medlemsstater som måste följa och försvara policyn, som kontinuerligt ses över. En gemensam åtgärd syftar till att koordinera medlemsstaternas resurser så att man kan uppnå ett visst mål, som exempel minröjning eller vapenspridning. Gemensamma strategier innebär att EU sätter upp mål och åtaganden som sträcker sig över en period om fyra år.^[30]

Budgetbefogenhet

Den lagstiftande grenen inom EU besitter officiellt EU:s budgetbefogenhet. EU:s budget, som omfattar ungefär 116,4 miljarder euro^[31] delas upp i obligatoriska respektive icke-obligatoriska utgiftsområden. Obligatoriska utgiftsområden är resultat av EU:s olika fördrag och internationella avtal, resterande är icke-obligatoriska utgiftsområden. Medan råden har sista ordet när det gäller obligatoriska utgiftsområden har parlamentet det sista ordet inom icke-obligatoriska utgiftsområden. Institutionerna drar upp budgetberäkningar och kommissionen konsoliderar dem till ett utkast. Både rådet och parlamentet kan justera budgeten, men båda måste godkänna den innan den blir lag.^[32] Förutom budgeten koordinerar rådet medlemsstaternas ekonomiska policy.^[2]

Delegerade befogenheter

Officiellt besitter rådet den verkställande makten inom unionen men har delegerat den till kommissionen. Rådet har dock möjlighet, enligt artikel 202 i Europeiska enhetsakten att ta tillbaka den verkställande makten. Dessutom är vissa av rådets funktioner, så som att utse kommissionens ordförande, snarare implementerade av Europeiska rådet än av Europeiska unionens råd.^[33]

Verkställande	Lagstiftande	Lagstiftande	Dömande
Europeiska kommissionen	Europeiska unionens råd	Europaparlamentet	EG-domstolen
		140px	160px
Förbereder lagförslag Lägger fram budgetförslag Verkställer lagar och budget	Beslutar om lagstiftning och budget Sluter internationella avtal	Beslutar om lagstiftning och budget Kontrollerar kommissionen	Tolkar EG-rätt

Säte

Efter ett beslut i Edinburgh i december 1992 har rådet sitt säte i Bryssel, men i april, juni och oktober sammanträder det i Luxemburg.^[34]

Mellan 1952 och 1967 höll rådet sina möten i Luxemburg. Dess sekretariat flyttades runt mellan ett antal olika platser men mellan 1955 och 1967 hade det sitt säte i Verlorenkosts stad. 1957, när de två nya gemenskaperna fick varsitt eget råd, var det upp till ordföranden att bestämma sätet. I praktiken blev Castle of Valley of the Duchess rådets säte fram till hösten 1958, då det flyttade till Bryssel.^[35]

Genom en överenskommelse 1965 angående de sammanslagna institutionernas säten beslutades att rådet skulle ha sitt säte i Bryssel men att det skulle sammanträda i Luxemburg under april, juni och oktober månad. Europeiska kol- och stålgemenskapens sekretariatet flyttades från Luxemburg till det sammanslagna rådets sekretariat i Bryssel. 1971 flyttade rådet och dess sekretariat in i Charlemagnebyggnaden, som ligger i anslutning till kommissionens Berlaymont. Rådet fick dock snabbt brist på utrymme och en del av sekretariatet fick flytta ännu en gång.^[35]

1995 flyttade rådet på nytt, till Justus Lipsius-byggnaden, som låg på andra sidan om vägen vid Charlemagnebyggnaden. En del av dess personal, bland annat finska och svenska språkavdelningarna, finns dock kvar i Frère Orban-byggnaden. Rådets personal fortsatte att öka och därför hyr rådet nu, utöver Justus Lipsius-byggnaden, även Kortenberg-, Froissart-, Espace Rolin-, Woluwé Heights-, Lex- och Résidence Palace-byggnaderna.^[35] Résidence Palace-byggnaden renoveras för närvarande och kommer att rymma Europeiska rådet, som använder samma faciliteter som rådet.^[36]

När rådets sammanträder i Luxemburg sker det i Kirchbergs konferenscenter.^[35] Rådet har också tillfälligtvis sammanträtt i Strasbourg och ett antal andra städer både innaför och utanför unionen: som exempel möttes rådet 1974 i Tokyo och Washington för att diskutera handel- och energifrågor. Enligt rådets nuvarande regler kan rådet, under särskilda omständigheter, hålla sina möten utanför både Bryssel och Luxemburg.^[35]

Tillgänglighet för allmänheten

Under rådets debatter kan ledamöterna tala EU:s 23 officiella språk. Officiella dokument översätts också till katalanska, baskiska och gäliska.^[37] När rådet fungerar som ensam lagstiftare är minut- och röstdokumentation tillgängligt för allmänheten och när rådet delar den lagstiftande funktionen med parlamentet är mötena öppna, och kan ses via TV eller internet. Ett flertal andra typer av möten är också öppna för allmänheten, så som presentationer av program och prioriteringar liksom öppningsöverläggningar om beslut och frågor som är av stort intresse för allmänheten.^[11]

Se även

• Europaparlamentet
• Europeiska kommissionen
• Europeiska rådet

Källor

1. ↑ ”Parlamentet - en översikt”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/parliament/public.do;jsessionid=D342B21D63744CC652D43E054A336F98.node2?id=146&language=SV. Läst 2007-06-24. 
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2 2,3 2,4} ”Council of the European Union”. Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/cms3_fo/showPage.asp?lang=sv&id=1&mode=g&name=. Läst 2007-06-24. 
3. ↑ ^{3,0 3,1} ”Council of the European Union”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5604. Läst 2007-06-24. 
4. ↑ Ludlow, N (2006). ”De-commissioning the Empty Chair Crisis : the Community institutions and the crisis of 1965-6”. London School of Economics. http://eprints.lse.ac.uk/2422/01/Decommisioningempty.pdf. Läst 2007-09-24. 
5. ↑ Hoskyns, Catherine; Michael Newman (2000). Democratizing the European Union: Issues for the twenty-first Century (Perspectives on Democratization. Manchesters universitetspress. ISBN 978-0719056666. 
6. ↑ ”What is the Presidency?”. 2007 German Presidency website. http://www.eu2007.de/en/The_Council_Presidency/What_is_the_Presidency/index.html. Läst 2007-06-24. 
7. ↑ ^{7,0 7,1} ”The Presidency”. 2007 Portuguese Presidency website. http://www.eu2007.pt/UE/vEN/Presidencia_Conselho/A_Presidencia/default_.htm. Läst 2007-10-14. 
8. ↑ ”The presidency in general”. 2007 Finnish Presidency website. http://www.eu2006.fi/the_presidency/en_GB/the_presidency_in_general/. Läst 2007-10-14. 
9. ↑ ”COUNCIL DECISION of 15 September 2006 adopting the Council's Rules of Procedure” (PDF). Europa (webbportal). http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:285:0047:0048:EN:PDF. Läst 2007-11-26. 
10. ↑ ”Rådskonstellationer”. Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/cms3_fo/showPage.asp?lang=sv&id=427&mode=g&name=. Läst 2007-06-24. 
11. ↑ ^{11,0 11,1 11,2} (2007) Information handbook of the Council of the European Union. Brussels: Office of Official Publications of the European Communities. ISBN 978-92-824-2203-8. 
12. ↑ ”FAQ: General Secretariat of the Council”. Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/cms3_fo/faqHomePage.Asp?command=details&node=19&lang=en&cmsId=1. Läst 2007-06-24. 
13. ↑ ”Javier Solana”. Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/cms3_applications/applications/solana/index.asp?lang=SV&cmsid=246. Läst 2007-06-24. 
14. ↑ ”European Defence Agency”. Europeiska försvarsbyrån. http://www.eda.europa.eu/. Läst 2007-06-24. 
15. ↑ ”Western European Union”. Västeuropeiska unionen. http://www.weu.int/index.html. Läst 2007-06-24. 
16. ↑ ”Glossary”. Europa (webbportal). http://ec.europa.eu/codecision/stepbystep/glossary_en.htm. Läst 2007-06-24. 
17. ↑ ”Police and Judicial Co-operation in Criminal Matters: Will the EU Constitutional Treaty Keep it Together”. EurActiv.com. 2004. http://www.euractiv.com/en/justice/police-judicial-operation-criminal-matters-eu-constitutional-treaty-keep/article-117047. Läst 2007-06-24. 
18. ↑ Select Committee on European Union (2004). ”Behind Closed Doors: the meeting of the G6 Interior Ministers at Heiligendamm (Fortieth Report)”. Storbritanniens parlament. http://www.publications.parliament.uk/pa/ld200506/ldselect/ldeucom/221/22104.htm#a2. Läst 2007-06-24. 
19. ↑ ”EU G6 nations agree to fight terrorism and illegal immigration”. workpermit.com. 2006. http://www.workpermit.com/news/2006_10_27/eu/eu_g6_immigration-terrorism_agreement.htm. Läst 2007-06-24. 
20. ↑ ”Treaty on the European Union (Nice consolidated version)”. Europa (webbportal). http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2006/ce321/ce32120061229en00010331.pdf. Läst 2007-06-24. 
21. ↑ ^{21,0 21,1} ”Lagstiftningsbefogenheter”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/parliament/public/staticDisplay.do;jsessionid=0A14E438E1945FCB948F09A52700F693.node2?id=46&pageRank=2&language=SV. Läst 2007-07-11. 
22. ↑ ”The Codecision Procedure”. Europa (webnportal). http://ec.europa.eu/codecision/procedure/index_en.htm. Läst 2007-07-11. 
23. ↑ ”Medbeslutandeförfarandet”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/parliament/public/staticDisplay.do;jsessionid=FEBCD3F8075936048AFD3A3B1C69DA7F.node2?id=46&pageRank=4&language=SV. Läst 2007-06-12. 
24. ↑ ”Hur fattar EU sina beslut?”. Europa (webnportal). http://europa.eu/institutions/decision-making/index_sv.htm. Läst 2007-09-18. 
25. ↑ ”EU-rättsakter”. Europa (webbportal). http://europa.eu/scadplus/glossary/community_legal_instruments_sv.htm. Läst 2007-09-18. 
26. ↑ ”Om rättsakterna”. EU-upplysningen. http://www.eu-upplysningen.se/Lagar-och-regler/Om-rattsakterna/. Läst 2008-03-01. 
27. ↑ ”Hur fungerar EU?”. Europa (webbportal). http://europa.eu/abc/12lessons/lesson_4/index_sv.htm. Läst 2007-06-24. 
28. ↑ ”Europeiska unionens råd”. Det brittiska ordförandeskapet 2005. http://www.eu2005.gov.uk/servlet/Front?pagename=OpenMarket/Xcelerate/ShowPage&c=Page&cid=1109176488805. Läst 2007-10-14. 
29. ↑ ”Europeiska unionens råd”. Europa (webbportal). http://europa.eu/institutions/inst/council/index_sv.htm. Läst 2007-10-02. 
30. ↑ ”Joint actions, common positions and common strategies”. Franska utrikesdepartementet. http://www.diplomatie.gouv.fr/en/european-union_157/eu-in-the-world_1491/common-foreign-and-security-policy_5463/operation-of-the-cfsp_5467/cfsp-decision-making-processes-and-instruments_5473/joint-actions-common-positions-and-common-strategies_8752.html. Läst 2007-10-14. 
31. ↑ ”Where fors the money come from?”. Europa (webbportal). http://ec.europa.eu/budget/budget_glance/where_from_en.htm. Läst 2007-10-14. 
32. ↑ ”How is the budget decided?”. Europa (webbportal). http://ec.europa.eu/budget/budget_glance/how_decided_en.htm. Läst 2007-06-24. 
33. ↑ ”Europeiska kommissionen”. Europa (webbportal). http://europa.eu/institutions/inst/comm/index_sv.htm. Läst 2007-10-02. 
34. ↑ Europeiska rådet (1992-12-12). ”European Council in Edinburgh: 11 - 12 December 1992, Annex 6 to Part A”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/summits/edinburgh/a6_en.pdf. Läst 2007-06-24. 
35. ↑ ^{35,0 35,1 35,2 35,3 35,4} ”Seat of the Council of the European Union”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=5631. Läst 2008-02-11. 
36. ↑ ”Call for Candidatures”. UIA Architectes. 2004. http://www.uia-architectes.org/texte/england/Residence/2residence.html. Läst 2007-06-24. 
37. ↑ ”FAQ: Application of the rules governing languages at the Council”. Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/cms3_applications/faqHomePage.Asp?command=details&node=21&lang=en&cmsId=1. Läst 2007-06-24. 

Externa länkar

• Europeiska unionens råds officiella webbplats

v • d • r Europeiska unionens institutioner Politiska Europaparlamentet · Europeiska unionens råd · Europeiska kommissionen Icke-politiska EG-domstolen · Europeiska revisionsrätten Andra organ Europeiska rådet · Europeiska centralbanken Läs gärna mer om Europeiska unionen · Europeiska unionens historia · Europeiska unionens institutioner