Lissabonfördraget

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Lissabonfördraget
Lisbon Treaty Ratification Map.svg

Signatärländernas ställningstaganden
Typ av fördrag Ändringsfördrag
Utkast 7–8 september 2007
Signerat 13 december 2007
Förslutet 18 december 2007
Ikraftträdande När det har ratificerats av alla medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutioner
Signaturer EU:s 27 medlemsstater
Språk EU:s 23 fördragsspråk

Lissabonfördraget, även känt som Reformfördraget, är ett fördrag som avses justera Europeiska unionens nuvarande fördrag. Fördraget undertecknades av EU:s stats- och regeringschefer den 13 december 2007,[1] men träder i kraft först när alla Europeiska unionens medlemsstater har godkänt det i sina nationella parlament.

Lissabonfördraget ändrar EU:s grundfördrag: Fördraget om Europeiska unionen ("Maastrichtfördraget"), Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (ursprungligen upprättat som Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, "Romfördraget"), vilket i och med Lissabonfördraget kommer att heta Fördraget om unionens funktionssätt, och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen ("Parisfördraget"). Till skillnad från den tidigare föreslagna Europeiska konstitutionen ersätter inte Lissabonfördraget de tidigare fördragen. Lissabonfördraget består istället av ändringar i de existerande grundfördragen. De nuvarande anslutningsfördragen kommer också att fortsätta att gälla.

Efter att flera länder förkastat den tidigare föreslagna Europeiska konstitutionen, valde Europeiska rådet att göra vissa förändringar innan Lissabonfördraget lanserades. Bland annat togs Europaflaggan och Europadagen bort från texten. Vad som i EU-konstitutionen kallades för ”EU:s utrikesminister” benämns i Lissabonfördraget ”EU:s höge representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik”.

Med fördraget stärks EU:s gemensamma utrikespolitik, genom att unionen får en utrikesrepresentant. Europeiska rådet får också en fast ordförande (nu roterar uppdraget mellan medlemsländernas stats- och regeringschefer). Dessutom kommer Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ofta kallad enbart "rättighetsstadgan", att bli juridiskt bindande för medlemsstaterna. Fler beslut, i synnerhet polisiära och straffrättsliga frågor, kommer att fattas med kvalificerad majoritet istället för med enhällighet.

För att fördraget ska kunna träda i kraft krävs det att alla Europeiska unionens medlemsstater ratificerar – godkänner – fördraget. Av medlemsstaterna är det enbart Irland som hållit en folkomröstning om fördraget, eftersom landets konstitution kräver det. Irländarna valde att inte godkänna Lissabonfördraget. Enligt Irlands konstitution kan landet inte ratificera fördraget förrän beslutet i folkomröstningen upphävs genom en ny folkomröstning. Eftersom Irland inte godkänt fördraget kan det inte träda i kraft. Europeiska rådet beslutade dock i december 2008 att göra vissa eftergifter för att Irland på nytt ska kunna folkomrösta om fördraget. Målet är att fördraget ska vara ratificerat innan 2010, istället för den ursprungliga planen som innebar att det skulle träda i kraft 2009.[2]

Innehåll

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Den misslyckade Europeiska konstitutionen

Valéry Giscard d'Estaing, i mitten på bilden, var ordförande för det konvent som tog fram ett utkast till Europeiska konstitutionen 2003.

Redan i ett tillägg till Nicefördraget 2001 belystes behovet av att fortsätta reformera unionens konstitutionella struktur, i synnerhet efter utvidgningen 2004. Överenskommelserna i Nice innebar reformer som var nödvändiga för denna utvidgning, men fördraget ansågs inte vara tillräckligt för att anpassa EU inför de kommande utvidgningarna. Laeken-deklarationen i december 2001 ålade EU att förbättra demokratin, insynen och effektiviteten samt att påbörja processen som skulle leda till en konstitution. Europeiska konventet upprättades, och leddes av den tidigare franske presidenten Valéry Giscard d'Estaing. Konventetet fick till uppgift att genom bred konsultation ta fram ett första utkast. Konventet bestod till största delen av representanter från de nationella parlamenten, även från kandidatländerna, samt representanter för EU:s stats- och regeringschefer. Det slutgiltiga utkastet publicerades i juli 2003. Konstitutionen godkändes av Europeiska rådet vid ett möte 18-19 juni 2004 under Irlands ordförandeskap.

Konstitutionen undertecknades av EU:s stats- och regeringschefer vid en ceremoni i Rom den 29 oktober 2004. För att kunna träda i kraft, var alla medlemsstater tvungna att godkänna den enligt sina respektive konstitutionella bestämmelser. Under 2005 anordnade Nederländerna och Frankrike folkomröstningar om den föreslagna konstitutionen. Befolkningarna valde att rösta nej till konstitutionen, som därmed inte kunde träda i kraft.

Överenskommelse om ett nytt EU-fördrag

Giuliano Amato ledde "Amato-gruppen" som inofficiellt arbetade med att ta fram en ny konstitution.

Under 2007 tog Tyskland över EU-ordförandeskapet och förklarade att perioden med reflektion, som inletts efter nejen till konstitutionen, var över. I mars, vid 50-årsjubileet av Romfördragen, antogs den så kallade Berlindeklarationen av alla medlemsstater. I och med den påbörjades processen för att ta fram ett nytt fördrag, som var tänkt att träda i kraft innan Europaparlamentsvalet 2009.[3]

Redan innan Berlindeklarationen hade en grupp bestående av europeiska politiker och två ledamöter ur Europeiska kommissionen, den så kallade "Amato-gruppen" som leddes av den tidigare italienske premiärministern Giuliano Amato, arbetat inofficiellt med att skriva om Europeiska konstitutionen. Den 4 juni 2007 tillkännagav gruppen sin text på franska. Texten bestod av 12 800 ord i 70 artiklar, vilket kan jämföras med konstitutionens 63 000 ord i 448 artiklar. I Berlindeklarationen antog EU:s ledare också en inofficiell tidsplan för det nya fördraget. Planen var att fördraget skulle signeras i slutet av 2007, ratificeras av medlemsstaterna under 2008 och slutligen träda i kraft i början av 2009, i god tid inför Europaparlamentsvalet 2009. Tidsplanen sprack senare till följd av Irlands folkomröstning om fördraget.

Europeiska rådets möte i juni 2007

Angela Merkel ansvarade för rådets förhandlingar i juni 2007.
Det 16 sidor långa "mandatet".

Den 21 juni 2007 samlades Europeiska rådet i Bryssel för att nå en uppgörelse om grunderna för ett nytt fördrag. Mötet ägde rum under det tyska ordförandeskapet, med Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, som ordförande för Europeiska rådet och värd för förhandlingarna. Efter att rådet snabbt beslutat om sina andra frågor, så som att låta Cypern och Malta ansluta sig till euroområdet den 1 januari 2007, tog förhandlingarna om fördraget över och pågick till klockan fem på morgonen den 23 juni 2007.

Överenskommelsen var ett 16 sidor långt ”mandat” som föreslog ett borttagande av mycket av konstitutionens terminologi och många symbolfrågor, däribland Europeiska flaggan, från den gamla konstitutionella texten. Därtill hade man kommit överens om att rekommendera regeringskonferensen att den konstitutionella texten skulle korrigeras på vissa områden, så som röstsystemet och utrikespolitiken.

På grund av påtryckningar från Storbritannien och Polen bestämdes också att man skulle begränsa användandet av den europeiska rättighetsstadgan. Andra specifika ändringar var den ökade möjligheten för ett land att få undantag inom olika delar av EU:s lagstiftning och att det nya röstsystemet som föreslogs konstitutionen inte skulle börja användas förrän tidigast 2014.[4][5][6]

Under junimötet uppstod också namnet Reformfördrag och således togs namnet Konstitution för Europa fullständigt bort från det nya fördraget. Tekniskt sett var man överens om att reformfördraget skulle ändra både Maastrichtfördraget (EU-fördraget) och fördraget som upprättar Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) för att omfatta de flesta bestämmelserna i konstitutionen.

Till skillnad från konstitutionen skulle dock inte reformfördraget ersätta de tidigare grundfördragen. Europeiska rådet kom också överens om att byta namn på EG-fördraget till Fördraget om unionens funktionssätt. Därtill var mötet överens om att det skulle finnas en referens till rättighetsstadgan, precis som i konstitutionen, för att göra den juridiskt bindande.[4] Många av ändringarna som överenskommelsen innefattade hade tidigare föreslagits av Amato-gruppen.

Portugisiska regeringskonferensen

Polens president Lech Kaczyński ville se över röstsystemet igen trots överenskommelsen i juni 2007.

Portugal hade bistått Tyskland för att nå en uppgörelse för att ge ett mandat åt en regeringskonferens, som skulle arbeta under Portugals ordförandeskap. Regeringskonferensens arbete med att ta fram ett utkast till nytt fördrag påbörjades på allvar den 23 juli 2007, ungefär en månad efter att juniförhandlingarna hade avslutats. Det portugisiska ordförandeskapet presenterade ett 145 sidor långt dokument, med ytterligare 132 sidor innehållande tolv protokoll och 51 förklaringar, som namngavs Fördrag som ändrar EU-fördraget och EG-fördraget och som publicerades på Europeiska unionens råds webbsida. Detta var det första steget i utkastsprocessen.[7] Förutom representanter för de nationella regeringarna och jurister från respektive medlemsstat deltog även tre representanter för Europaparlamentet. De tre representanterna var Elmar Brok (EPP-ED), Enrique Baron Crespo (PES) och Andrew Duff (ALDE).[8]

Redan innan regeringskonferensens början uttryckte Polens regeringen en önskan om att gå tillbaka och omförhandla överenskommelsen som ingåtts i juni. Den polska regeringen ville i synnerhet se över röstsystemet, men gav upp sina krav, eftersom man inte ville vara det enda landet som kom med invändningar och för att de politiska påtryckningarna från andra de medlemsstaterna var väldigt omfattande.[9] Polen förhandlade dock till sig ett undantag från rättighetsstadgans juridiska bindande.

Europeiska rådets möte i oktober 2007

José Sócrates ansvarade för rådets förhandlingar i oktober 2007.

Vid Europeiska rådets möte den 18 och 19 oktober 2007 i Lissabon i Portugal gjordes ytterligare överenskommelser med syfte att få samtliga medlemsstateras ledare att godkänna fördraget.[10]

Italien garanterades ytterligare ett mandat i Europaparlamentet genom att talmannen i parlamentet inte längre räknas in i det totala antalet ledamöter (eftersom det mest får vara 750 ledamöter i Europaparlamentet). Polen garanterades att Ioanninakompromissen ska efterföljas såvida inte alla EU:s medlemsstaters ledare gemensamt beslutar annat. Landet får därtill utse en egen generaladvokat i Europeiska unionens domstol (formellt sker detta genom att man utökar antalet generaladvokater från åtta till elva). Österrike garanterades av Europeiska kommissionen att den inte kommer att dra landet inför EU:s domstol för att Österrike kvoterar in inhemska studenter framför utländska fem år framåt. Dessutom lyckades Bulgarien med att få ”euro” skrivet med kyrilliska bokstäver, евро.

Regeringskonferensens slut och undertecknandet av fördraget

Fördraget signerades i Lissabon.

Regeringskonferensen, som till största del bestod av jurister från alla medlemsstater och representanter för medlemsstaternas regeringar, avslutades vid rådets möte den 18–19 oktober 2007. Eftersom både regeringskonferensen och Europeiska rådets möten hade hållits i Lissabon kallades fördraget för Lissabonfördraget, i likhet med de senaste fördragen (Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och Nicefördraget). Reformfördraget undertecknades den 13 december 2007 av medlemsstaternas stats- och regeringschefer samt utrikes- eller EU-ministrar, men fördragets innehåll hade spikats redan vid Europeiska rådets möte i oktober 2007.

Samtliga medlemsstaters ledare, utom Gordon Brown, deltog vid ceremonin då fördraget undertecknades. Brown signerade fördraget ett par timmar senare.[11] Genom att underteckna fördraget åtog sig medlemsstaternas ledare att se till så att fördraget ratificerades i deras respektive länder.

Signaturer

Lisbon Treaty FA Belgium.png Lisbon Treaty FA Bulgaria.png Lisbon Treaty FA Cyprus.png Lisbon Treaty FA Denmark.png Lisbon Treaty FA Estonia.png Lisbon Treaty FA Finland.png Lisbon Treaty FA France.png Lisbon Treaty FA Greece.png Lisbon Treaty FA Ireland.png
Mall:Landsdata Belgien Belgien Mall:Landsdata Bulgarien Bulgarien Mall:Landsdata Cypern Cypern Mall:Landsdata Danmark Danmark Mall:Landsdata Estland Estland Mall:Landsdata Finland Finland Mall:Landsdata Frankrike Frankrike Mall:Landsdata Grekland Grekland Mall:Landsdata Irland Irland
Lisbon Treaty FA Italy.png Lisbon Treaty FA Latvia.png Lisbon Treaty FA Lithuania.png Lisbon Treaty FA Luxembourg.png Lisbon Treaty FA Malta.png Lisbon Treaty FA Netherlands.png Lisbon Treaty FA Poland.png Lisbon Treaty FA Portugal.png Lisbon Treaty FA Romania.png
Mall:Landsdata Italien Italien Mall:Landsdata Lettland Lettland Mall:Landsdata Litauen Litauen Mall:Landsdata Luxemburg Luxemburg Mall:Landsdata Malta Malta Mall:Landsdata Nederländerna Nederländerna Mall:Landsdata Polen Polen Mall:Landsdata Portugal Portugal Mall:Landsdata Rumänien Rumänien
Lisbon Treaty FA Slovakia.png Lisbon Treaty FA Slovenia.png Lisbon Treaty FA Spain.png Lisbon Treaty FA United Kingdom.png Lisbon Treaty FA Sweden.png Lisbon Treaty FA Czech.png Lisbon Treaty FA Germany.png Lisbon Treaty FA Hungary.png Lisbon Treaty FA Austria.png
Mall:Landsdata Slovakien Slovakien Mall:Landsdata Slovenien Slovenien Mall:Landsdata Spanien Spanien Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien Sverige Sverige Mall:Landsdata Tjeckien Tjeckien Mall:Landsdata Tyskland Tyskland Mall:Landsdata Ungern Ungern Mall:Landsdata Österrike Österrike

Innehåll

Viktiga ändringar

  • Fler majoritetsbeslut från 2014
— Dubbla majoritetsbeslut i Europeiska rådet, dock försenat av Polen.
  • En fast ordförande i Europeiska rådet
— Ordföranden kommer att ha lite formell makt, men skulle ge EU ett strategiskt ledarskap och representera unionen på världsscenen. Mandatperioden är två och ett halvt år.
  • Makt förflyttas från kommissionen till parlamentet
— Det folkvalda Europaparlamentet får mer makt medan Europeiska kommissionen (som är vald av Europeiska unionens råd) förlorar makt.
— Ursprungligen skulle också antalet kommissionärer minskas ner.
  • En sammanslagen utrikesrepresentant
— Kommissionären för utrikesrelationer slås samman med EU:s utrikespolitiska talesman, som för tillfället besitts av Javier Solana.
  • EU blir en juridisk person
— De tre pelarna slås samman till en juridisk person. Möjliggör för EU att underteckna och ingå internationella fördrag.
  • Fler länder kan ansluta sig till EU
— Nicefördraget innebär att EU kan ha maximalt 27 medlemsstater. Detta tak tas bort i och med Lissabonfördraget, vilket möjliggör för en fortsatt utvidgning.
  • En juridiskt bindande rättighetsstadga
— Rättighetsstadgan som EU proklamerade under år 2000 kommer att bli juridiskt bindande för EU:s medlemsstater, dock ej Storbritannien och Polen.
  • Medborgarinitiativ
— En miljon EU-medborgare kan gå samman och uppmana kommissionen att ta fram ett lagförslag.
  • Möjlighet att utträda
— Medlemsstaternas möjlighet att utträda formaliseras.

Lissabonfördraget behåller de flesta av de institutionella förändringarna som fanns med i konstitutionen, så som en permanent ordförande för Europeiska rådet, en utrikesminister (dock kallad ”Hög representant för unionens utrikes affärer och säkerhetspolitik”), ändrad mandatfördelning i Europaparlamentet, ett reducerat antal kommissionärer, en klausul om utträde ur EU och att EU blir en juridisk person, vilket gör det möjligt för unionen att ingå internationella avtal. Därtill har många av de politiska och konkreta ändringarna från de äldre fördragen i konstitutionen behållits. Punkterna här intill är de mest betydande förändringarna från konstitutionen och äldre fördrag.

Röstsystemet i Europeiska unionens råd

Ett av de största problemen inför Europeiska rådets möte i juni 2007 var Polens krav på att ändra det föreslagna röstsystemet i Europeiska unionens råd. Det föreslagna röstsystemet har som syfte att vara mer demokratiskt genom att kombinera en kvalificerad majoritet bland alla medlemsstater (55 procent) med 65 procent av medborgarnas röster (det är den totala folkmängden som föreslås att ligga som grund) för att de flesta lagförslagen i rådet ska godkännas. Det nya röstsystemet gynnar stora och små länder, medan medelstora länder, så som Polen, missgynnas.

Efter utdragna förhandlingar kom mötet till slut fram till en kompromiss tidigt på morgonen den 23 juni 2007. Enligt uppgörelsen ska det nuvarande röstsystemet (som inte omfattar kombinationen av röster och invånarantal) kvarstå fram till år 2014. Mellan 2014 och 2017 ska en övergångsfas äga rum då det nya röstsystemet tas i bruk, men då det gamla systemet kan användas om ett medlemsland så önskar.

Institutionella förändringar

En av de största förändringarna som sker med Lissabonfördraget är reformen av institutionerna. Europeiska rådet och Europeiska centralbanken blir genom fördraget båda officiella institutioner. Samtidigt ändras Europeiska unionens råds namn till ministerrådet, eller enbart rådet, EG-domstolens till EU-domstolen och Europeiska gemenskapernas kommission till Europeiska kommissionen.[7]

Europaparlamentets makt utökas på kommissionens och rådets bekostnad genom att medbeslutandeförfarandet blir ordinarie beslutsförfarande för alla beslut utom de som rör utrikes- och säkerhetspolitiken och vissa specialområden. Parlamentets makt i budgetfrågor utökas också. Detta innebär att parlamentets lagstiftande makt blir lika stor som rådets, och att båda institutionernas godkännande krävs för att ett EU-beslut ska antas. Parlamentets antal mandat fastslås till 751, inklusive talmannen.

Europeiska rådet får en permanent ordförande, ofta kallad för "president", som sitter på en period om två och ett halvt år och kan väljs om en gång.[12] Syftet är att få mer kontinuitet i Europeiska rådets arbete. Ordföranden saknar helt beslutande makt, och ansvarar istället för att "leda rådets arbete och driva det framåt" samt "verka för att underlätta sammanhållning och konsensus inom Europeiska rådet".[12] Efter varje möte i Europeiska rådet kommer dess ordförande att rapportera om vilka beslut som tagits till Europaparlamentet.

Lissabonfördraget innebär också att Europeiska kommissionens antal ledamöter reduceras. Detta sker dock först 2014, vilket är fem år senare än vad som fastställs genom Nicefördraget. Efter Irlands folkomröstning kom dock Europeiska rådet överens om att slopa reduceringen av kommissionen. Detta eftersom flera länder invände mot att inte alla länder skulle få utse varsin kommissionär hela tiden. Den ursprungliga tanken var att länderna skulle få utse varsin kommissionär lika ofta.

Nationella parlament

Med Lissabonfördraget stärks de nationella parlamentens inflytande i unionens beslutsfattning. Parlamenten kommer att få åtta, istället för sex, veckor på sig att granska kommissionens lagförslag innan förslaget fortsätter till unionens lagstiftande institutioner för beslut.

Efter ett förslag från Tyskland måste kommissionen, om minst en tredjedel av de nationella parlamenten anser att ett lagförslag bryter mot subsidiaritetsprincipen, motivera varför den framlade lagförslaget, men är dock inte tvingad till att dra tillbaka förslaget.[13] I frågor som rör frihet, säkerhet och rättvisa räcker det med att en fjärdedel av de nationella parlamenten anser att förslaget bryter mot subsidiaritetsprincipen för att det måste omprövas. De nationella parlamenten kommer också att informeras mer om arbetet inom EU och när till exempel ett land ansöker om medlemskap.

Avskaffandet av pelarstrukturen och bildandet av en juridisk person

Dagens pelarstruktur.

I konstitutionen skulle EU:s pelarstruktur försvinna genom att den andra pelaren, utrikes- och säkerhetspolitiken, och den tredje pelaren, polisiära och straffrättsliga samarbetet, togs bort. Storbritannien motsatte sig dock ytterligare överstatlighet inom dessa områden, främst på grund av att man ville slippa hålla en folkomröstning. Under Europeiska rådets junimöte beslutades att Storbritannien inte kommer att vara tvingat att ta del i EU:s samarbete inom rättsliga och polisiära angelägenheter, i enlighet med landets tidigare särställning. Fördraget innebär att den tredje pelaren slås ihop med den första, och att alla beslut tas på överstatlig nivå. Danmark, Irland och Storbritannien behåller sina möjligheter till att välja från fall till fall om de vill tillämpa lagar inom de politikområden som innan 1999 omfattades av tredje pelaren. Inom utrikes- och försvarspolitiken kommer det nationella vetot att kvarstå men övriga ändringar som fanns i konstitutionen behålls.

Enligt Nicefördraget är varje pelare en egen juridisk person. Genom Lissabonfördrag slås de tre pelarna ihop till en juridisk person, vilket möjliggör för unionen att ingå internationella avtal. Följaktligen skulle ordet "gemenskapen" ersättas med "unionen" och kommissionens officiella namn skulle bli Europeiska kommissionen istället för Europeiska gemenskapernas kommission. Genom fördraget skulle Västeuropeiska unionens funktion i praktiken helt övertas av unionen genom Europeiska försvarsbyrån, vars uppgifter blir rättsligt definierade genom fördraget.


Fördragsnamn Bryssel-
fördraget		 Paris-
fördraget		 Rom-
fördragen		 Fusions-
fördraget		 Europeiska
enhetsakten		 Maastricht-
fördraget		 Amsterdam-
fördraget		 Nice-
fördraget		 Lissabon-
fördraget
Signerat 17 mars 1948 18 april 1951 25 mars 1957 8 april 1965 17 februari 1986 7 februari 1992 2 oktober 1997 26 februari 2001 13 december 2007
Ikraftträdande 23 oktober 1954 23 juli 1952 1 januari 1958 1 juli 1967 1 juli 1987 1 november 1993 1 maj 1999 1 februari 2003 Ej i kraft
Upphörande   23 juli 2002   1 maj 1999          
Europeiska atomenergigemenskapen (EURATOM)
Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG)     Europeiska unionen (EU)
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)
  Europeiska gemenskapen (EG)
↑Europeiska gemenskaperna↑ Rättsliga och inrikes frågor (RIF)
Polisiärt och straffrättsligt samarbete (PSS)
Europeiska politiska samarbetet (EPS)   Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP)
Västeuropeiska unionen (VEU)  

Rättighetsstadgan

Rättighetsstadgan blir rättsligt bindande för alla medlemsstater utom Storbritannien och Polen.

Den 54 artiklar långa rättighetsstadgan fastslår medborgarnas politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. I konstitutionen var rättighetsstadgan inkluderad och juridiskt bindande. Storbritannien motsatte sig emellertid förslaget om att göra rättighetsstadgan juridiskt bindande.[14] Det tyska ordförandeskapet föreslog därför att man i reformfördraget skulle i en enskild artikel referera till rättighetsstadgan men att man samtidigt skulle behålla det juridiska bindandet av den. Det skulle dock finnas en möjlighet till en garanti för medlemsstaterna från att EU-domstolens lagtolkningar skulle tvinga till ändringar i de nationella lagarna.[15]

Rättighetsstadgan påverkar inte medlemsstaternas rätt att lagstifta om den ”offentliga moraliteten”, familjelagar eller skyddet av människors värdighet och respekten för människors fysiska och moraliska integritet. Detta är beslutat efter krav från Polen, men omfattar samtliga medlemsstater som är bundna till rättighetsstadgan. Enligt ett protokoll som fogas till grundfördragen genom Lissabonfördraget, är varken Storbritannien eller Polen juridiskt bundna till rättighetsstadgan.[16]

Utrikes- och säkerhetspolitik

Javier Solana, hög representant för EU:s utrikesrelationer och generalsekreterare, tippas bli den första ”EU-utrikesministern” och således också vice ordförande i Europeiska kommissionen.

Utrikes- och säkerhetspolitiken förblir med Lissabonfördraget ett område som generellt sett kräver enhällighet hos medlemsstaterna vid beslutsfattning. Genom fördraget slås EU:s utrikespolitiska talesman ihop med kommissionären med ansvar för utrikesrelationer till en post. I konstitutionen kallades den nya posten för "Unionens utrikesminister", men i Lissabonfördraget har denna titel ersatts med "Hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik".[4][13] Utrikesrepresentanten innehar också posten som vice ordförande i Europeiska kommissionen och är ordförande i rådet i konstellationen utrikes frågor. Syftet med dessa förändringar är att stärka unionens röst i omvärlden och ena medlemsstaterna så att de ska lyckas föra en mer gemensam utrikespolitik. Förändringarna inom utrikespolitikområdet kan ses som en av hörnstenarna i Lissabonfördraget, på motsvarande sätt som Europeiska enhetsakten skapade den gemensamma marknaden och Amsterdamfördraget ett starkare samarbete kring inre angelägenheter.[17]

Lissabonfördraget medför också en gradvis utveckling av en gemensam försvarspolitik, som enligt fördraget kan leda till ett gemensamt försvar. För att ett gemensamt försvar ska kunna bildas måste dock alla medlemsstater godkänna detta i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser efter en enhälligt antagen rekommendation från Europeiska rådet. Fördraget medför alltså inte i sig ett gemensamt försvar, men möjliggör en sådan lösning. Irland, som är ett av de sex EU-länder som står utanför NATO, måste ändra sin konstitution för att ett gemensamt försvar ska kunna inrättas. Således krävs det ytterligare en ny, separat folkomröstning om denna fråga innan ett gemensamt försvar över huvud taget kan bli verklighet.

Definierade politikområden

Bevarandet av marina biologiska resurser är en exklusiv befogenhet.

Fördraget innebär att pelarstrukturen avskaffas. Detta medför att systemet med att dela in alla politikområden i exklusiva, delade och stödjande befogenheter hamnar mer i fokus. Systemet går ut på att den överstatliga karaktären är starkare inom vissa områden, medan den mellanstatliga karaktären är starkare inom andra områden. Utrikes- och säkerhetspolitiska frågor ingår inte i denna kategorisering, då alla beslut inom de områdena även i fortsättningen fattas enhälligt.

När unionen har exklusiv befogenhet innebär det att enbart unionen har rätt att stifta lagar.[18] Områden där unionen har exklusiv befogenhet är bland annat tullunionen, gemensamma handelspolitiken och bevarandet av marinbiologa resurser.[18] Penningpolitiken är också en exklusiv befogenhet för unionen bland de länder som deltar i eurosamarbetet.[18]

Delade befogenheter gäller för större delen av politikområdena och innebär att både unionen och medlemsstaterna kan stifta lagar.[18] Medlemsstaterna kan dock inte stifta lagar inom ett område när unionen redan har gjort det. Dessutom måste medlemsstaternas lagar respektera unionens allmänna principer, exempelvis icke-diskriminering. Till denna kategori hör bland annat den gemensamma marknaden, miljö, jordbruk, transport, trans-europeiska nätverket (TEN) och energi. [18]

Den tredje gruppen av politikområden faller under stödjande befogenhet. Inom dessa områden har EU ingen möjlighet att stifta lagar.[18] Däremot kan unionen anta finansiella stödprogram eller uppmana medlemsstaterna till att vidta vissa åtgärder. Industri, kultur, turism, utbildning och räddningstjänst faller under denna kategori.[18]

Befogenhetskategorierna omfattar följande politikområden.

Exklusiv befogenhet
Unionen har exklusiv befogenhet att utfärda direktiv och ingå internationella avtal när det föreskrivits i unionens lagstiftning.
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif
Delad befogenhet
Medlemsstater kan inte utöva befogenheter när unionen redan har gjort det inom ett visst politikområde.
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif
Stödjande befogenhet
Unionen kan vidta åtgärder för att stödja, koordinera eller komplettera medlemsstaternas åtgärder.
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif
Pix.gif

Klimatförändringar och energisolidaritet

Kampen mot global uppvärmning blir ett formellt mål för EU.

Lissabonfördraget lägger till ett avsnitt där det uttryckligen fastslås att kampen mot klimatförändringen och den global uppvärmningen är en del av unionens mål.

Genom Lissabonfördraget införs också en solidaritetsklausul som fastslår att medlemsstaterna ska hjälpa varandra i händelse av att en medlemsstat utsätts för en terroristattack, drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor.[19] Enligt bestämmelserna ska de övriga medlemsstaterna lämna bistånd till den utsatta medlemsstaten på begäran av dess politiska myndigheter. Europeiska rådet får till uppgift att regelbundet utvärdera de hot som unionen utsätts för.[19]

Därtill sker flera ändringar av bestämmelserna i de nuvarande fördragen för att även inkludera solidaritet mellan medlemsstaterna i frågor som rör energitillgång. Dessutom sker vissa ändringar i EU:s energipolitik.

Utvidgningen och utträde

██ Europeiska unionen

██ Kandidatländer

██ Potentiella kandidatländer

Lissabonfördraget kommer precis som konstitutionen att kräva att potentiella medlemsstater måste erkänna unionens värdegrund om de vill bli medlemmar. Ett nederländsk förslag om att inkludera Köpenhamnskriterierna för den fortsatta utvidgningen i det nya fördraget har inte fullständigt inkluderats eftersom man är rädd för att EU:s domstol då kommer att ha det sista ordet om vem som kan eller inte kan ansluta EU, istället för att de politiska ledarna bestämmer det.[13] Under junimötet 2007 förespråkade den nederländske premiärministern Jan Peter Balkenende tydligare kriterier för anslutning till EU i fördraget.

Precis som konstitutionen inkluderar Lissabonfördraget en bestämmelse som möjliggör för en medlemsstat att lämna unionen. Därmed formaliseras möjligheten för medlemsstaterna att lämna unionen. En annan viktiga förändring är att Lissabonfördraget tar bort begräsningen på maximalt 27 EU-medlemsstater som Nicefördraget upprättade. Detta innebär att fler länder, så som länderna på västra Balkan, kan ansluta sig till EU.

En ny bestämmelse i Lissabonfördraget innebär att statusen för franska, nederländska och danska utomeuropeiska territorier kan ändras enklare, utan att en fullständig ändring av grundfördragen behöver ske. Istället kommer Europeiska rådet, efter initiativ från den berörda medlemsstaten, att kunna besluta att ändra statusen för ett utomeuropeiskt land eller territorium till att bli ett yttersta randområde och vice versa.[20] Denna bestämmelse inkluderades på begäran av Nederländerna, som utreder Arubas och Nederländska Antillernas framtida status inom EU.

Borttagandet av statsliknande symboler och terminologi

Flera symboler är borttagna.

EU:s ledare var överens om att ta bort de statsliknande kännetecknen så som ordet konstitution och EU:s symboler (flagga, unionssång, motto) som hade varit mycket omdiskuterade i vissa EU-medlemsstater, i synnerhet i Nederländerna och Frankrike där folken röstade nej. I likhet med borttagandet av statsliknande terminologi och symboler togs även nya föreslagna namn för olika typer av EU-lagstiftning bort, så som ordet lag.[15][14][4]

I protest mot att unionens symboler togs bort ur fördraget undertecknade flera av EU:s medlemsstater en separat förklaring där länderna deklarerar att de kommer att fortsätta att använda unionens symboler, så som europeiska flaggan, unionssången och Europadagen. 16 medlemsstater – Belgien, Bulgarien, Cypern, Grekland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike – undertecknade deklarationen. Borttagande av symbolerna från Lissabonfördraget var främst ett krav från Polen, Storbritannien och Tjeckien, men var också en känslig fråga i Frankrike och Nederländerna.[21][22]

Framtida ändringsförfaranden

Även med Lissabonfördraget kommer alla kommande ändringar av fördragen att kräva att alla EU-länder ratificerar dem i enlighet med sina konstitionella bestämmelser för att de ska träda i kraft.

Genom Lissabonfördraget skapas två olika sätt att genomföra framtida fördragsändringar: ordinarie respektive förenklade ändringsförfaranden. Det ordinarie förfarandet innebär att en medlemsstats regering, Europaparlamentet eller kommissionen får lägga fram ett förslag om ändring av fördragen till ministerrådet. Dessa förslag får röra vilka delar av fördragen som helst. Rådet ska därefter skicka förslaget vidare till Europeiska rådet och de nationella parlamenten. Europeiska rådet kan med enkel majoritet besluta att sammankalla ett konvent, vars uppgift är att utarbeta ett mandat för en regeringskonferens. Europeiska rådet kan, efter Europaparlamentets godkännande, med enkel majoritet dock besluta att inte sammankalla något konvent. I så fall fastställer Europeiska rådet mandatet för regeringskonferensen. Regeringskonferensen består av representanter från medlemsstaternas regeringar, som tillsammans kommer överens om förändringarna. Ändringarna träder i kraft först när alla medlemsstater har ratificerat dem i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser.[23]

Det förenklade ändringsförfarandet innebär att ett förslag som berör unionens inre politik och inre åtgärder läggs fram. Europeiska rådet kan efter att ha hört parlamentet och kommissionen med enhällighet besluta att anta ett beslut som rör ändringar i tredje delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Ändringarna får inte innebära att unionens befogenheter utökas. Beslutet träder i kraft först när det har ratificerats av alla medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.[24] Om något nationellt parlament invänder mot Europeiska rådets förslag inom sex månader från det att det översänts från rådet till medlemsstaterna, ska beslutet inte antas. I avsaknad av invändningar får Europeiska rådet anta beslutet.[25]

Ändringar efter Irlands folkomröstning

Irländarna röstade nej i en första folkomröstning men har fått vissa garantier från övriga EU-länder för att kunna hålla en ny omröstning.

Vid Europeiska rådets möte den 11 december 2008 beslutades att vissa ändringar skulle göras för att få Irland att ratificera fördraget. Rådet, som består av EU:s stats- och regeringschefer, beslutade att varje medlemsstat även i fortsättningen ska ha varsin kommissionär. I det nuvarande Nicefördraget reduceras antalet kommissionärer redan 2009, medan Lissabonfördraget skjuter upp denna förändring till 2014.[2] Genom Europeiska rådets överenskommelse slopas reduceringen av kommissionen.

Dessutom garanteras Irland att fördraget inte påverkar varken landets neutralitetspolitik eller dess politik i vissa etiska frågor, så som abortpolitik, samkönade äktenskap och dödshjälp.[2] För att inte Lissabonfördraget ska behövas ratificeras om i samtliga medlemsstater, föreslås garantierna istället bli juridiskt bindande genom att de infogas som ett protokoll till Kroatiens framtida anslutningsfördrag.[26]

Överenskommelsen innebär att Irland troligtvis kommer att hålla en ny folkomröstning om fördraget innan slutet av oktober 2009. Europeiska rådets mål är att fördraget ska vara ratificerat av samtliga medlemsstater och slutdeponerat hos den italienska regeringen i slutet av 2009 så att det kan träda i kraft den 1 januari 2010.[2]

Ratificering

██ Ratificering i folkomröstning

██ Ratificering i enbart parlament

Protester mot fördraget i Stockholm.

Lissabonfördraget var ursprungligen tänkt att ratificeras under 2008, för att sedan kunna träda i kraft innan Europaparlamentsvalet 2009. Efter Irlands folkomröstning är det dock oklart när fördraget kommer att kunna träda i kraft. Europeiska rådet beslutade den 11 december 2008 att ha som mål att fördraget är ratificerat i slutet av 2009.[2] Irland är det enda landet som hållit folkomröstning om fördraget. I många medlemsstater var dock opinionen mycket stor för folkomröstningar, i synnerhet i Storbritannien och Danmark.[27][28] Nederländerna, Storbritannien och Tjeckien övervägde att folkomrösta om fördraget, men i alla dessa fall beslutade respektive lands regering att enbart ratificera fördraget i parlamentet. I Tjeckien röstade parlamentet den 30 oktober 2007 för en ratificering utan folkomröstning. Endast Böhmen och Mährens kommunistiska parti och några ledamöter från regeringspartiet röstade för en folkomröstning.[29]

Portugals premiärminister José Sócrates lovade att hålla en folkomröstning om Europeiska konstitutionen. Eftersom konstitutionen avslogs i Frankrike och Nederländerna hölls aldrig någon folkomröstning i landet. Frågan huruvida Portugal skulle hålla en folkomröstning eller inte om Lissabonfördraget var därför aktuell, men samtliga partier utom vänsterblocket var tveksamma till en folkomröstning. Vid en omröstning i parlamentet den 7 februari röstade Portugals parlament emot en folkomröstning om fördraget.[30]

Slovakiens regering planerade att parlamentet skulle ratificera fördraget den 31 januari 2008. På grund av en medielag vägrade de konservativa oppositionspartierna att godkänna fördraget. Deras stöd var nödvändigt för att fördraget skulle kunna ratificeras. Oppositionspartierna hävdade att medielagen var ett ingrepp i yttrandefriheten, medan regeringen å sin sida hävdade att oppositionen bedrev utpressning, genom att blanda in inrikespolitiska frågor.[31][32] Oppositionen godkände till slut fördraget, efter att medielagen hade röstats igenom trots oppositionens motstånd.

I Danmark avgjorde en partipolitiskt obunden kommission huruvida Lissabonfördraget skulle innebära en maktöverföring från Danmark till EU. Kommissionens slutsats var att någon sådan maktöverföring inte skulle ske och således behövdes ingen folkomröstningen hållas. Fördraget godkändes i folketinget den 24 april 2008 och signerades av drottningen den 30 april 2008.

Sveriges regering lade den 3 juli 2008 fram en proposition till riksdagen om Lissabonfördraget.[33] Propositionen behandlades den 20 november 2008. För att ratificeringsförslaget skulle godkännas krävdes tre fjärdedelars majoritet, men endast en sjättedels majoritet krävdes för så kallad vilandeförklaring, som innebär att godkännandet av fördraget skjuts upp. Sveriges riksdag röstade med bred majoritet för ett godkännande.[34] Av riksdagspartierna motsatte sig miljöpartiet och vänsterpartiet fördraget.

Irland

Fil:Lisbon Treaty posters.jpg
Affischer inför folkomröstningen på Irland, som nejsidan vann.

Irland höll, som enda EU-land, en folkomröstning om Lissabonfördraget, den 12 juni 2008. Ratificeringen av fördraget kräver att Irland ändrar sin grundlag, vilket i sin tur kräver en folkomröstning. Av partierna i Irlands parlament var det enbart vänsterpartiet Sinn Féin som förespråkade ett nej till fördraget. Övriga partier var positiva till fördraget. Det gröna partiet intog ingen officiell ställning eftersom man inte kunde uppnå kvalificerad majoritet under sin kongress. Trots detta förespråkade samtliga av gröna partiets parlamentariker ett ja.

Valrörelsen präglades av frågor så som Irlands rätt till att bestämma över abort- och skattefrågor samt landets neutralitet, frågor som inte berörs direkt av fördraget. Förutom Sinn Féin förespråkade flera andra organisationer, bland annat abortmotståndarna Cóir och Libertas, ett nej.[35] Bland fördragets förespråkare fanns, förutom de stora partierna, även Irlands bondeförbund, arbetsmarknadsparter och den irländska alliansen för Europa.[36]

Valdeltagandet i folkomröstningen ansågs vara relativt högt – över 53 procent av de valberättigade röstade, vilket kan jämföras med den första folkomröstningen om Nicefördraget då valdeltagandet var lägre än 35 procent. 46,6 procent röstade för fördraget, medan 53,4 procent röstade emot. Således avslog folkomröstningen fördraget. Opinionsundersökningar efter omröstningen visade att den främsta anledningen var att fördraget är svårläst.[37]

Det negativa utslaget innebar att grundlagsändringen avslogs. Utan grundlagsändringen kan inte Irland ratificera fördraget, och utan Irlands godkännande kan fördraget inte träda i kraft över huvud taget. Fler av EU-ländernas ledare har dock lovat att fullfölja sina egna ratificeringsprocesser. Europeiska rådet beslutade den 11 december att Irland garanteras att fördraget varken påverkar landets neutralitetspolitik eller etiska frågor så som den restriktiva abortpolitiken. Dessutom beslutades att Europeiska kommissionen även i fortsättningen ska bestå av en ledamot per land.[2]

Polen

President Lech Kaczynski måste skriva under fördraget innan Polens ratificering är formellt avslutad.

I Polen krävdes det kvalificerad majoritet, att två tredjedelar av ledamöterna röstar ja, för att fördraget skulle kunna ratificeras av parlamentet. Premiärminister Donald Tusk ställde sig positiv till fördraget, medan oppositionsledaren och den tidigare premiärministern Jaroslaw Kaczynski ställde sig negativ. Regeringen saknade den kvalificerade majoritet som krävdes i parlamentet. Även om Kaczynski var med och förhandlade fram fördraget under 2007, hotade han med att hans parti Lag och rättvisa skulle rösta ner fördraget. Donald Tusk hotade i gengäld med att en folkomröstning kunde bli aktuell.[38] Fördraget skulle nämligen genom en folkomröstning ha kunnat ratificerats utan kvalificerad majoritet. Opinionsmätningar visade på att en överväldigande majoritet (75 procent) av polackerna skulle stödja fördraget, medan föga sju procent skulle rösta nej.[38] Förhandlingarna slutade med att Lag och rättvisa röstade för fördraget.

Den 1 juli 2008 meddelade president Lech Kaczynski i en intervju att han anser det vara poänglöst att underteckna fördraget efter irländarnas nej.[39] Senare förtydligade han att han inte alls motsatte sig fördraget, och att han skulle underteckna fördraget så fort Irland ratificerat.[40] Presidenten undertecknade redan den 9 april 2008 det polska parlamentets ratificeringsbeslut. Han måste dock även underteckna depositionsdokumenten innan ratificeringen är avslutad.

Tjeckien

Tjeckiens president Václav Klaus är negativ till fördraget.

Ratificeringsprocessen i Tjeckien drog ut på tiden på grund av att den tjeckiska senaten bad landets konstitutionsdomstol att granska om fördraget var förenligt med tjeckisk lag.[41] Tjeckiens EU-skeptiske president, Václav Klaus, meddelade efter det irländska nejet att han ansåg fördraget vara dött.[42] Tjeckiens dåvarande premiärminister Mirek Topolánek lovade samtidigt att Tjeckien skulle slutföra sin ratificering.[43] Det största regeringspartiet, Demokratiska medborgarpartiet (ODS), var splittrat i frågan. För att Lissabonfördraget skulle kunna godkännas krävdes en majoritet på tre femtedelar i båda kamrarna. Denna majoritet kunde uppnås endast genom att minst några parlamentariker från ODS stödde fördraget. Den 26 november 2008 meddelade domstolen sitt enhälliga beslut; att de delar av fördraget som domstolen hade prövat inte stred mot den tjeckiska konstitutionen.[44][45] Trots det skjöt parlamentets båda kamrar upp beslutet flera gånger, vilket ytterligare förstärktes av att det tjeckiska underhuset den 24 mars 2009 röstade för misstroende mot regeringen.[46] Den 18 februari 2009 godkände till slut deputeradekammaren fördraget,[47] och senaten godkände det den 6 maj 2009 efter utdragna diskussioner.[48][49] Den 19 mars 2009 och 6 maj 2009 antog Tjeckiens respektive kamrar en lag som garanterar att parlamentets godkännande krävs för att även i framtiden kunna överföra mer makt till EU.[50] En liknande lag har antagits av Storbritannien.[51]

Tyskland

██ Slutgiltig deposition avklarad

██ Ratificeringsförfarandet avklarat

██ Ratificeringsförfarandet ej klart

██ Ratificeringsförfarandet stoppat

I Tyskland, liksom som i många andra EU-länder, måste fördraget godkännas av statschefen för att det formellt skall vara ratificerat av landet. Det parlamentariska förfarandet avslutades i Tyskland den 25 maj 2008, men Tysklands president, Horst Köhler, avstod från att signera fördraget i väntan på den tyska författningsdomstolens granskning. Detta kritiserades av hans partikollegor och politiker från bland annat regeringspartiet SPD. Horst Köhler signerade ratificeringslagen den 8 oktober 2008, varvid han hävdade att den genomgått hans egen lagprövning.[52] Köhler meddelade dock att han väntar med att underteckna ratificeringsinstrumenten till dess att domstolens beslut kungjorts. Tills vidare kan därför inte Tyskland deponera sina ratificeringsinstrument hos den italienska regeringen.[52]

Författningsdomstolen kommer att avgöra huruvida fördraget är förenligt med Tysklands grundlag – ett ärende som kan dra ut på tiden. Samma process pågick med Europeiska konstitutionen men hann aldrig avslutas eftersom fördraget skrotades. Det är vänsterpartiet Die Linke, tillsammans med CSU-politikern Peter Gauweiler, som har krävt att författningsdomstolen ska behandla ärendet. Konstitutionsdomstolen behandlade ärendet den 10–11 februari 2009.[53] Domen väntas falla den 30 juni.[54] Den 27 januari 2009 blev det allmänt känt att ytterligare ett klagomål angående Lissabonfördraget har överlämnats till domstolen. Det är ännu oklart om domstolen kommer att acceptera detta klagomål.[55]

Ratificeringsförfarandet i detalj

I tabellen nedan visas vilka länder som ratificerat Lissabonfördraget. Ratificeringsprocessen ska inte blandas ihop med ratificeringsprocessen av den numera skrotade Europeiska konstitutionen.

Stat/organisation Signerat Ratificerat Deponerat Status

Deposition och giltighet

Fördraget deponeras i Italien.

Lissabonfördraget, upprättat på i ett enda original på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska (giltigt på alla språken), ska deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som ska överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i de övriga undertecknande staterna.[125] Ratifikationsinstrumenten ska deponeras hos Italienska republikens regering.

Lissabonfördraget träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om detta emellertid har deponerats mindre än femton dagar före följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter det att det har deponerats. Ländernas ratifikationsinstrument sorteras efter datum då de inkommit till Italienska republikens regering. Om två länders ratifikationsinstrument lämnas samtidigt sorteras de i alfabetisk ordning.[126]

Se även

Källor

  1. ↑ ”EU leaders sign landmark treaty” (på engelska). BBC News. 2007-12-13. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7141651.stm. Läst 2009-05-10. 
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 ”Ireland promises Lisbon ratification by end of 2009”. EUobserver. 2008-12-11. http://euobserver.com/9/27287. Läst 2008-12-11. 
  3. ↑ ”Constitutional Treaty: the "reflection period"”. EurActiv.com. 1 juni 2007. http://www.euractiv.com/en/future-eu/future-eual-treaty-reflection-period/article-155739. Läst 2007-06-26. 
  4. ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 ”Presidency Conclusions Brussels European Council 21/22 June 2007”. Europeiska unionens råd. 23 juni 2007. http://www.consilium.europa.eu/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/en/ec/94932.pdf. Läst 2007-06-26. 
  5. ↑ Honor Mahony (21 juni 2007). ”Stakes high as EU tries to put 2005 referendums behind it”. EU Observer. http://euobserver.com/9/24320. Läst 2007-06-26. 
  6. ↑ ”Deal paves way for EU to move on”. BBC News. 23 juni 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/6232728.stm. Läst 2007-08-30. 
  7. ↑ 7,0 7,1 ”Draft Reform Treaty – Projet de traité modificatif”. Europeiska unionens råd. 24 juli 2007. http://www.consilium.europa.eu/cms3_fo/showPage.asp?id=1317. Läst 2007-07-24. 
  8. ↑ ”Parliament to give green light for IGC”. Euractiv. 9 juli 2007. http://www.euractiv.com/en/future-eu/parliament-give-green-light-igc/article-165320. Läst 2007-07-09. 
  9. ↑ Kubosova, Lucia (20 juli 2007). ”Poland indicates it is ready to compromise on EU voting rights”. EU Observer. http://euobserver.com/9/24510. Läst 2007-07-20. 
  10. ↑ ”EU leaders agree new treaty deal”. BBC News. 19 oktober 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7051999.stm. Läst 2007-10-23. 
  11. ↑ ”Gordon Brown signs Britain up to EU treaty, finally”. Times Online. 2007-12-13. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/politics/article3045068.ece. Läst 2009-02-14. 
  12. ↑ 12,0 12,1 Artikel 15 i Fördraget om Europeiska unionen
  13. ↑ 13,0 13,1 13,2 Honor Mahony (20 juni 2007). ”EU treaty blueprint sets stage for bitter negotiations”. EU Observer. http://euobserver.com/9/24317. Läst 2007-06-26. 
  14. ↑ 14,0 14,1 Mark Tran (21 juni 2007). ”How the German EU proposals differ from the constitution”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/eu/story/0,,2108024,00.html. Läst 2007-06-26. 
  15. ↑ 15,0 15,1 ”LinksDossier: EU in search of a new Treaty”. EurActiv.com. 26 april 2007. http://www.euractiv.com/en/future-eu/eu-search-new-treaty/article-163412. Läst 2007-06-26. 
  16. ↑ Protokoll om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
  17. ↑ Richard Lamming (28 juni 2007). ”A treaty for foreign policy”. EU Observer. http://www.federalunion.org.uk/news/2007/070628euobserver.pdf. Läst 2007-08-19. 
  18. ↑ 18,0 18,1 18,2 18,3 18,4 18,5 18,6 ”EU:s verksamhet”. EU-upplysningen. Januari 2008. http://www.eu-upplysningen.se/upload/dokument/Trycksaker/faktablad_6_slutversion_080109_webb.pdf. Läst 2008-08-27. 
  19. ↑ 19,0 19,1 Artikel 222 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
  20. ↑ Artikel 355.6 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
  21. ↑ Slovakia signs declaration on EU symbols
  22. ↑ Germany seeks to enshrine EU flag
  23. ↑ Artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen
  24. ↑ Artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen
  25. ↑ Artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen
  26. ↑ ”Lisbon Treaty revote linked to Croatia's EU entry” (på engelska). EurActiv. 2008-12-12. http://www.euractiv.com/en/future-eu/lisbon-treaty-revote-linked-croatia-eu-entry/article-178043. Läst 2008-12-14. 
  27. ↑ ”DF forsøger at true VK til EU-afstemning”. Politiken. 18 juli 2007. http://politiken.dk/indland/article343668.ece. Läst 2007-07-18. 
  28. ↑ ”Danskerne vil stemme om EU-traktat”. Politiken. 16 juli 2007. http://politiken.dk/eu/article342607.ece. Läst 2007-07-18. 
  29. ↑ http://www.eubusiness.com/Institutions/1193764630.93
  30. ↑ Portuguese parliament rejects treaty referendum
  31. ↑ Slovak vote on EU reform treaty postponed amid political wrangling
  32. ↑ Slovakia postpones EU treaty ratification amid parliament battle
  33. ↑ ”Cypern godkände Lissabonfördraget”. Sveriges radio. 2008-07-03. http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2172958. Läst 2008-07-04. 
  34. ↑ 34,0 34,1 ”Kammarens protokoll”. Sveriges riksdag. 2008-11-20. http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=101&bet=2008/09:32. Läst 2008-11-21. 
  35. ↑ ”The no side”. ireland.com. http://www.ireland.com/focus/thelisbontreaty/mainplayers/no.html. Läst 2008-06-26. 
  36. ↑ ”The yes side”. ireland.com. http://www.ireland.com/focus/thelisbontreaty/mainplayers/yes.html. Läst 2008-06-26. 
  37. ↑ ”Flash Eurobarometer No 245 – Post-referendum survey in Ireland” (på engelska). Gallup. 2008-06-18. http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl_245_en.pdf. Läst 2008-06-22. 
  38. ↑ 38,0 38,1 ”Polish parties, president wrangle over EU Lisbon Treaty”. EUbusiness. 2008-03-18. http://www.eubusiness.com/news-eu/1205847121.22. Läst 2008-03-18. 
  39. ↑ ”Polish president declines to sign EU treaty”. EUobserver. 2008-07-01. http://euobserver.com/9/26424/?rk=1. Läst 2008-07-02. 
  40. ↑ ”Polish president softens tone on EU treaty”. EUobserver. 2008-07-01. http://euobserver.com/9/26431. Läst 2008-07-02. 
  41. ↑ ”PCzech Senate postpones vote on EU treaty, asks court to rule if it is in line with Czech law” (på engelska). International Herald Tribune. 2008-04-24. http://www.iht.com/articles/ap/2008/04/24/europe/EU-GEN-Czech-EU-Treaty.php. Läst 2008-05-28. 
  42. ↑ ”Lisbon Treaty must not be revived: Czech president” (på engelska). EUbusiness. 2008-06-25. http://www.eubusiness.com/news-eu/1214396222.38/. Läst 2008-06-26. 
  43. ↑ ”Czech PM assures will not hold up EU treaty ratification” (på engelska). EUbusiness. 2008-06-20. http://www.eubusiness.com/news-eu/1213917529.14/. Läst 2008-06-26. 
  44. ↑ ”Viktigt tjeckiskt ja till EU-fördrag”. Dagens Nyheter. 2008-11-26. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=856400. Läst 2008-11-26. 
  45. ↑ ”Court says unanimously Lisbon treaty is compatible with Czech law”. ČeskéNoviny.cz. 2008-11-26. http://www.ceskenoviny.cz/news/index_view.php?id=346486. Läst 2008-11-26. 
  46. ↑ ”Czech MPs oust government in vote”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7962177.stm. Läst 2009-03-24. 
  47. ↑ 47,0 47,1 ”Czech lower house passes Lisbon treaty” (på engelska). ČeskéNoviny.cz. 2009-02-18. http://www.ceskenoviny.cz/news/zpravy/czech-lower-house-passes-lisbon-treaty/361057. Läst 2009-02-18. 
  48. ↑ ”Lättnad efter ja i Prag”. Dagens Nyheter. 2009-05-06. http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/lattnad-efter-ja-i-prag-1.859861. Läst 2009-05-06. 
  49. ↑ ”Czech senators approve European Union's Lisbon Treaty”. EUbusiness. 2009-05-06. http://www.eubusiness.com/news-eu/1241620321.58. Läst 2009-05-06. 
  50. ↑ ”Czech Senate approves special mandate for govt over EU”. ČeskéNoviny.cz. 2009-05-06. http://www.ceskenoviny.cz/news/zpravy/czech-senate-approves-special-mandate-for-govt-over-eu/375412. Läst 2009-05-06. 
  51. ↑ ”Tjeckiska parlamentet villkorar Lissabonfördraget”. Europaportalen. 2009-03-20. http://europaportalen.se/index.php?page=100&newsID=39780&anchor_ID=39780#39780. Läst 2009-03-20. 
  52. ↑ 52,0 52,1 52,2 ”Köhler billigt EU-Vertrag” (på tyska). Süddeutschen Zeitung. 2008-10-08. http://www.sueddeutsche.de/politik/401/313308/text/. Läst 2008-10-09. 
  53. ↑ ”German constitutional court to examine Lisbon treaty” (på engelska). EUobserver. 21 januari 2009. http://euobserver.com/9/27452. Läst 2009-01-21. 
  54. ↑ ”Urteilsverkündung in Sachen „Lissabon-Vertrag“” (på tyska). Bundesverfassungsgericht. 2009-05-29. http://www.bundesverfassungsgericht.de/pressemitteilungen/bvg09-055.html. Läst 2009-05-29. 
  55. ↑ ”German court handed new complaint on EU treaty” (på engelska). EUobserver. 27 januari 2009. http://euobserver.com/9/27482. Läst 2009-01-29. 
  56. ↑ 56,00 56,01 56,02 56,03 56,04 56,05 56,06 56,07 56,08 56,09 56,10 56,11 56,12 56,13 56,14 56,15 56,16 56,17 56,18 56,19 56,20 56,21 56,22 56,23 56,24 56,25 56,26 56,27 56,28 ”EU leaders sign landmark treaty” (på engelska). BBC News. 2007-12-13. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7141651.stm. Läst 2008-10-03. 
  57. ↑ 57,00 57,01 57,02 57,03 57,04 57,05 57,06 57,07 57,08 57,09 57,10 57,11 57,12 57,13 57,14 57,15 57,16 57,17 57,18 57,19 57,20 57,21 57,22 57,23 57,24 ”Ratification Details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/cms3_Applications/applications/Accords/details.asp?cmsid=297&id=2007133&lang=EN&doclang=EN. 
  58. ↑ ”European Parliament approves EU's Lisbon Treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-02-20. http://www.eubusiness.com/news-eu/1203509820.92/. Läst 2008-10-03. 
  59. ↑ ”Fiche du dossier” (på franska). Belgiens senat. 2008-06-19. http://www.senate.be/www/?MIval=/dossier&LEG=4&NR=568&LANG=fr. Läst 2008-10-03. 
  60. ↑ ”Kamer keurt Verdrag van Lissabon goed” (på nederländska). DeMorgen. 2008-04-10. http://www.demorgen.be/dm/nl/989/Binnenland/article/detail/238201/2008/04/10/Kamer-keurt-Verdrag-van-Lissabon-goed.dhtml. Läst 2008-03-13. 
  61. ↑ ”Minutes of the Plenary Session of Thursday 6 March 2008 (4-19)” (på nederländska/franska) (PDF). Belgiens senat. 2008-03-06. s.62. http://www.senate.be/crv/4-19.pdf. Läst 2008-03-13. 
  62. ↑ ”Compte rendu intégral de la séance du vendredi 27 juin 2008 (après-midi)” (på franska) (PDF). WEBLEX. 2008-06-27. s.33. http://www.weblex.irisnet.be/Data/Crb/Cri/2007-08/00033/images.pdf. Läst 2008-07-03. 
  63. ↑ ”Mall:Citation error” (på franska/nederländska) (PDF). 
  64. ↑ 64,0 64,1 ”Plenaire Vergadering van 10-07-2008” (på nederländska). 2008-07-10. http://www.vlaamsparlement.be/Proteus5/showJournaalLijn.action?id=527329. Läst 2008-07-10. 
  65. ↑ ”Compte rendu intégral de la séance du mardi 20 mai 2008 (après-midi)” (på franska) (PDF). Franskspråkiga parlamentet. 2008-05-20. s.32. http://www.pcf.be/req/info/document?section=public&id=001258048&version=draft&mimetype=application/pdf. Läst 2008-05-21. 
  66. ↑ ”Compte rendu: séance plénière du vendredi 11 juillet 2008 (version provisoire du 17.07.2008)” (på franska) (PDF). Franska gemenskapskommissionen. s.45-46. http://www.accf.irisnet.be/upload/File/comptes_rendus/11%20(2007-2008)%20CR.pdf. Läst 2008-07-17. 
  67. ↑ ”PDG stimmt Vertrag von Lissabon zu” (på tyska). BRF. 2008-05-19. s.1. http://www.brf.be/nachrichten/shownachricht?id=81476. Läst 2008-05-20. 
  68. ↑ ”Parlement wallon CRA 14 mai 2008” (på franska) (PDF). Vallonska parlamentet. 2008-05-14. s.49. http://nautilus.parlement-wallon.be/Archives/2007_2008/CRA/cra18.pdf. Läst 2008-05-19. 
  69. ↑ ”Parlement wallon CRA 14 mai 2008” (på franska) (PDF). Vallonska parlamentet. 2008-05-14. s.50. http://nautilus.parlement-wallon.be/Archives/2007_2008/CRA/cra18.pdf. Läst 2008-05-19. 
  70. ↑ ”Закон за ратифициране на Договора от Лисабон за изменение на Договора за Европейския съюз и на Договора за създаване на Европейската общност” (på bulgariska). Bulgariens nationalförsamling. 2008-04-04. http://dv.parliament.bg/DVWeb/searchDV.faces;jsessionid=1C51BC3AEA2C967FB823D820B968C830#. Läst 2008-10-03. 
  71. ↑ ”Народното събрание ратифицира Договора от Лисабон” (på bulgariska). Bulgariens nationalförsamling. 2008-03-21. http://www.parliament.bg/?page=news&SType=show&lng=bg&id=1436. Läst 2008-03-21. 
  72. ↑ ”Cyprus ratifies the Lisbon Treaty” (på grekiska). Press and information office. 2008-07-19. http://www.cyprus.gov.cy/moi/pio/pio.nsf/. Läst 2008-12-02. 
  73. ↑ ”Cyprus ratifies EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-07-03. http://www.eubusiness.com/news-eu/1215104522.07. Läst 2008-07-03. 
  74. ↑ ”Lov om ændring af lov om Danmarks tiltrædelse af De Europæiske Fællesskaber og Den Europæiske Union” (på danska). retsinformation.dk. 2008-04-30. https://www.retsinformation.dk/Forms/R0710.aspx?id=116752. Läst 2008-10-03. 
  75. ↑ ”Danmark antog Lissabonfördraget”. Europaportalen. 2008-04-24. http://www.europaportalen.se/index.php?newsID=33285&page=2001&more=1. Läst 2008-04-24. 
  76. ↑ ”Lissaboni lepingu, millega muudetakse Euroopa Liidu lepingut ja Euroopa Ühenduse asutamislepingut, ratifitseerimise seadus” (på estniska). Elektrooniline Riigi Teataja. 2008-06-19. https://www.riigiteataja.ee/ert/act.jsp?id=12980404. Läst 2008-10-03. 
  77. ↑ ”Riigikogu ratifitseeris Lissaboni lepingu” (på estniska). Estniska statsrådet. 2008-06-11. http://www.riigikogu.ee/?id=50612. Läst 2008-06-11. 
  78. ↑ ”RP 23/2008 rd”. Finlands riksdag. 2008-09-12. http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/vex3000.sh?TUNNISTE=RP+23/2008&kieli=ru. Läst 2008-10-03. 
  79. ↑ ”Riksdagen godkände Lissabonfördraget”. Finlands riksdag. 2008-06-11. http://web.eduskunta.fi/Resource.phx/pubman/templates/22.htx?id=1688. Läst 2008-06-11. 
  80. ↑ ”Union européenne : ratification du traité de Lisbonne” (på franska). Frankrikes nationalförsamling. 2008-02-13. http://www.assemblee-nationale.fr/13/dossiers/ratification_traite_lisbonne.asp. Läst 2008-10-03. 
  81. ↑ ”France's National Assembly votes to adopt EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-02-07. http://www.eubusiness.com/news-eu/1202395626.14. Läst 2008-10-03. 
  82. ↑ ”French parliament adopts EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-02-07. http://www.eubusiness.com/news-eu/1202434321.63. Läst 2008-10-03. 
  83. ↑ ”Προβολή ΦΕΚ A 129/2008” (på grekiska). Εθνικό Τυπογραφείο. 2008-07-03. http://www.et.gr/view_publication/2008/1/129/summary?form.submitted=True. Läst 2008-10-03. 
  84. ↑ ”Greece ratifies EU treaty ahead of Ireland referendum” (på engelska). EUbusiness. 2008-06-12. http://www.eubusiness.com/news-eu/1213221722.64. Läst 2008-06-12. 
  85. ↑ ”Results received at the Central Count Centre for the Referendum on The Lisbon Treaty” (på engelska). Referendum Returning Officer. 2008-06-13. http://www.referendum.ie/current/index.asp?ballotid=78. Läst 2008-06-13. 
  86. ↑ ”Legge 2 agosto 2008, n. 130” (på italienska). Italiens parlament. 2008-08-02. http://www.parlamento.it/parlam/leggi/08130l.htm. Läst 2008-10-02. 
  87. ↑ ”Italien välsignar Lissabonfördraget”. Dagens Nyheter. 2008-07-31. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=810333. Läst 2008-12-08. 
  88. ↑ ”Italy's Senate approves EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-07-23. http://www.eubusiness.com/news-eu/1216842483.98. Läst 2008-07-24. 
  89. ↑ ”Par Lisabonas līgumu, ar ko groza Līgumu par Eiropas Savienību un Eiropas Kopienas dibināšanas līgumu” (på lettiska). Lettlands parlament. 2008-05-28. http://titania.saeima.lv/LIVS/SaeimaLIVS.nsf/webAll?OpenView&count=30&start=631. Läst 2008-10-03. 
  90. ↑ 90,0 90,1 ”Lithuania, Latvia ratify EU's Lisbon treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-05-08. http://www.eubusiness.com/news-eu/1210239122.33. Läst 2008-05-08. 
  91. ↑ ”Lisbon Treaty is another step forward on the European road, says the President” (på engelska). Litauens president. 2008-05-14. http://www.president.lt/en/news.full/9075. Läst 2008-10-03. 
  92. ↑ ”Approbation du Traité de Lisbonne du 13 décembre 2007” (på franska). Legilux. 2008-07-03. http://www.legilux.public.lu/leg/a/archives/2008/0099/2008A1302A.html?highlight=Lisbonne. Läst 2008-10-03. 
  93. ↑ ”Luxembourg is 15th EU state to ratify treaty in parliament” (på engelska). EUbusiness. 2008-05-29. http://www.eubusiness.com/news-eu/1212085948.92. Läst 2008-05-29. 
  94. ↑ ”A.L. 42 ta’ l-2008” (på engelska/maltesiska) (PDF). Department of Information. 2008-02-01. http://www.doi.gov.mt/EN/legalnotices/2008/02/42.pdf. Läst 2008-10-04. 
  95. ↑ ”Malta Ratifies EU´s Lisbon Treaty” (på engelska). Javno. 2008-01-29. http://www.javno.com/en/world/clanak.php?id=118918. Läst 2008-10-03. 
  96. ↑ ”Goedkeuring Verdrag van Lissabon (31.384) (R1850)” (på nederländska). Nederländernas senat. 2008-07-10. http://www.eerstekamer.nl/9324000/1/j9vvgh5ihkk7kof/vhtjlycuepzc. Läst 2008-10-03. 
  97. ↑ ”Dutch MPs vote in favour of Lisbon Treaty” (på engelska). EUobserver. 2008-06-05. http://euobserver.com/9/26278. Läst 2008-06-05. 
  98. ↑ ”Dutch parliament votes 'Yes' for EU Lisbon treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-07-08. http://www.eubusiness.com/news-eu/1215518521.88/. Läst 2008-07-08. 
  99. ↑ ”388 Ustawa” (på polska). Polens sejm. 2008-04-09. http://isip.sejm.gov.pl/servlet/Search?todo=file&id=WDU20080620388&type=2&name=D20080388.pdf. Läst 2008-10-03. 
  100. ↑ ”Polish parliament approves EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-04-01. http://www.eubusiness.com/news-eu/1207068806.83. Läst 2008-04-02. 
  101. ↑ ”Polish parliament ratifies EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-04-02. http://www.eubusiness.com/news-eu/1207135020.05/. Läst 2008-04-02. 
  102. ↑ ”Proposta de Resolução 68/X” (på portugisiska). Portugals parlament. 2008-05-19. http://www.parlamento.pt/ActividadeParlamentar/Paginas/DetalheIniciativa.aspx?ID=33698. Läst 2008-10-03. 
  103. ↑ ”Portuguese parliament ratifies EU's Lisbon treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-04-23. http://www.eubusiness.com/news-eu/1208974623.47. Läst 2008-04-23. 
  104. ↑ ”PL-x nr. 1/2008” (på rumänska). Rumäniens parlament. 2008-02-07. http://www.cdep.ro/pls/proiecte/upl_pck.proiect?cam=2&idp=9041. Läst 2008-10-03. 
  105. ↑ ”Romanian parliament ratifies Lisbon Treaty” (på engelska). English Xinhua. 2008-02-05. http://news.xinhuanet.com/english/2008-02/05/content_7569790.htm. Läst 2008-10-03. 
  106. ↑ ”Slovak president ratifies EU's reforming Lisbon Treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-05-12. http://www.eubusiness.com/news-eu/1210590121.56. Läst 2008-10-03. 
  107. ↑ ”Slovak parliament ratifies EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-04-10. http://www.eubusiness.com/news-eu/1207846923.07. Läst 2008-04-10. 
  108. ↑ ”Uradni list RS, št. 20/2008 z dne 27.02.2008” (på slovenska). Uradni list Republike Slovenije. 2008-02-27. http://www.uradni-list.si/1/objava.jsp?urlmpid=200821. Läst 2008-10-03. 
  109. ↑ ”Slovenia ratifies Lisbon treaty” (på engelska). The Earth Times. 2008-01-29. http://www.earthtimes.org/articles/show/180186,slovenia-ratifies-lisbon-treaty.html. Läst 2008-10-03. 
  110. ↑ ”Jefatura del Estado (BOE n. 184 de 31/7/2008)” (på spanska). Ministerio de la Presidencia. 2008-07-30. http://www.boe.es/t/eng/bases_datos/doc.php?coleccion=iberlex&id=2008/13033. Läst 2008-10-03. 
  111. ↑ ”Spain's lower house of parliament approves Lisbon treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-06-26. http://www.eubusiness.com/news-eu/1214478122.5. Läst 2008-06-26. 
  112. ↑ ”Spain wraps up parliamentary ratification of Lisbon treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-07-15. http://www.eubusiness.com/news-eu/1216140423.59. Läst 2008-07-16. 
  113. ↑ ”European Union (Amendment) Act 2008” (på engelska). Office of Public Sector Information. 2008-06-19. http://www.opsi.gov.uk/acts/acts2008/ukpga_20080007_en_1. Läst 2008-10-03. 
  114. ↑ ”EU treaty bill clears the Commons” (på engelska). BBC News. 2008-03-11. http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/7290871.stm. Läst 2008-10-03. 
  115. ↑ ”British parliament clears path to ratify Lisbon treaty (3rd Roundup)” (på engelska). Monsters and critics. 2008-06-18. http://www.monstersandcritics.com/news/uk/news/article_1412073.php. Läst 2008-06-18. 
  116. ↑ Enligt Utrikesdepartementet
  117. ↑ ”Lättnad efter ja i Prag”. Dagens Nyheter. 2009-05-06. http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/lattnad-efter-ja-i-prag-1.859861. Läst 2009-05-06. 
  118. ↑ ”Live-Chat zum EU-Vertrag” (på tyska). Förbundsdagen. 2008-04-24. http://www.bundestag.de/aktuell/archiv/2008/20217626_kw17_lissabon/abstimmung.html. Läst 2008-04-24. 
  119. ↑ ”Wowereit ordnete Enthaltung bei Abstimmung über EU-Vertrag an” (på tyska). Der Spiegel. 2008-05-23. http://www.spiegel.de/politik/deutschland/0,1518,554938,00.html. Läst 2008-05-23. 
  120. ↑ ”T/4678 Az Európai Unióról szóló szerződés és az Európai Közösséget létrehozó szerződés módosításáról szóló lisszaboni szerződés kihirdetéséről” (på ungerska). Ungerns nationalförsamling. 2007-12-22. http://www.parlament.hu/internet/plsql/ogy_irom.irom_adat?p_ckl=38&p_izon=4678. Läst 2008-10-03. 
  121. ↑ ”Hungary First to Ratify EU Treaty” (på engelska). Deutsche Welle. 2007-12-18. http://www.dw-world.de/dw/article/0,2144,3010107,00.html. Läst 2008-10-03. 
  122. ↑ ”Austrian president formally ratifies EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-04-28. http://www.eubusiness.com/news-eu/1209409323.42. Läst 2008-10-03. 
  123. ↑ ”Austrian parliament ratifies EU treaty” (på engelska). EUbusiness. 2008-04-09. http://www.eubusiness.com/news-eu/1207760521.99. Läst 2008-04-09. 
  124. ↑ ”Bundesrat gibt grünes Licht für EU-Reformvertrag” (på tyska). Österrikes förbundsråd. 2008-04-24. http://www.parlament.gv.at/PG/PR/JAHR_2008/PK0365/PK0365.shtml. Läst 2008-04-24. 
  125. ↑ Artikel 55 i Fördraget om Europeiska unionen
  126. ↑ Artikel 357 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Externa länkar


v • d • r
Europeiska unionens fördrag och tillhörande dokument
Grundfördrag
EKSG-fördraget (1951) · EFG-fördraget (1952) · EG-fördraget (1957) · Euratom-fördraget (1957) · EU-fördraget (1992) · Europeiska konstitutionen (2004)
Ändringsfördrag
Fusionsfördraget (1965) · Europeiska enhetsakten (1986) · Amsterdamfördraget (1997) · Nicefördraget (2001) · Lissabonfördraget (2007)
Anslutningsfördrag
Övriga fördrag
Stadgor och
andra dokument
Läs gärna mer om Europeiska unionens fördrag · Europeiska unionens historia · Europeiska unionens institutioner
Europeiska unionens flagga EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Lissabonf%C3%B6rdraget"
Personliga verktyg