Europeiska unionens utbredning och utvidgning

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

██ Europeiska unionen

██ Kandidatländer

██ Potentiella kandidatländer

När EU:s föregångare, Europeiska kol- och stålgemenskapen, bildades 1952 var detta det ett viktigt steg i strävan att förverkliga drömmen om en långvarig fred i Europa. Sedan dess har organisationens administrativa struktur förändrats och antalet medlemsländer ökat.

Även om EU och dess föregångare har upplevt stora förändringar både i administrativ struktur och antal medlemsländer, väntar fortfarande många av Europas länder på att ges möjligheten att delta i unionens arbete. 2004 utvidgades unionen med tio nya medlemsstater. Detta var ett historiskt ögonblick både för EU och dess medlemsstater då detta var EU:s genom tiderna största utvidgning, men ännu mer för de nya medlemsstaterna i Östeuropa. Denna 'kontinentens återförening' satte slutligen punkt för den delning av kontinenten som skedde efter andra världskriget och fortsatte under kalla kriget. 1 januari 2007 fortsatte utvidgningen österut, då Bulgarien och Rumänien antogs som unionens 26:e respektive 27:e medlemsstater.

Fler länder står dock på tur, med Kroatien i spetsen. I dagsläget finns det tre erkända kandidatländer, Kroatien, Turkiet och Makedonien, varav de två förstnämnda har inlett medlemskapsförhandlingar med EU. Utöver det finns det fem potentiella kandidatländer, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Montenegro och Serbien, som har utlovats medlemskap på längre sikt. Dessutom har EU-kommissionen utlovat relativt snabbt medlemskap till Island om landet ansöker om EU-medlemskap.^[1]

Utbredning i Europa

Grundarstaterna och den första utvidgningen

Medlemsstater 1952-1973;

██ Grundarstater

██ Stater som anslöt 1973

Den europeiska integrationen efter andra världskriget började med grundandet av den Europeiska kol- och stålgemenskapen år 1952. Ett förslag om att bilda ett gemensamt försvar stoppades av Frankrikes nationalförsamling år 1954. Istället bildades den betydligt mindre omfattande militära organisationen Västeuropeiska unionen, medan gemenskapens politiska samarbete inriktades mer på affärsverksamhet och ekonomi. Från början var sex länder medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen; Belgien, Frankrike Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland.

Storbritannien valde att stå utanför det europeiska samarbetet. Orsakerna var flera men hade sin grund i Storbritanniens roll som kolonial stormakt. Britterna hade fortfarande en bild av sig själva som världens "tredje supermakt" efter USA och Sovjetunionen och storslagna tankar om det Brittiska samväldets roll som internationell arena och samarbetsforum. Storbritannien hade vid den här tiden en aningen högre levnadsstandard än vissa länder på den europeiska kontinenten och stora kolgruvor som också påverkade beslutet om att inte gå in i ett europeiskt samarbete vid denna tidpunkt.

Under 1960-talet följde nya diskussioner om ett brittiskt medlemskap, men Frankrikes president Charles de Gaulle motsatte sig ett dylikt medlemskap. de Gaulle var orolig för att Frankrikes ledande ställning inom unionen skulle hotas av ett eventuellt brittiskt medlemskap. År 1962 och 1967 gick därför brittiska förhandlingar om intet. Detta påverkade även Danmarks och Irlands medlemskapsförhandlingarna. Sverige valde efter politiska diskussioner att också stå utanför, även om vissa paragrafer i 1974 års grundlag skrevs in som en förberedelse för medlemskap. År 1973 gick slutligen Storbritannien, Danmark och Irland med i EG, sedan Frankrikes nye president Georges Pompidou valt en mer kompromissinriktad linje. Efter en folkomröstning valde Norge att stå utanför samarbetet, trots omfattande handel med Storbritannien.

Utvidgningarna under 80- och 90-talet

Medlemsstater 1976-1995;

██ Europeiska gemenskaperna

██ Stater som anslöt under 80-talet

██ Stater som anslöt under 90-talet

År 1976 inleddes förhandlingar med Grekland. Ett grekiskt medlemskap hade diskuterats sedan 1960-talet, men förhindrats av den grekiska militärens maktövertagande år 1967. En annan faktor var Greklands svaga ekonomi, vilken var betydligt mindre utvecklad än EG-ländernas. Grekland blev medlem år 1981. 1977 inleddes medlemsförhandlingar med de två tidigare diktaturerna i Sydvästeuropa Portugal och Spanien, vilka blev medlemmar år 1986. Diskussionerna rörde till stora delar samma frågor som förhandlingar med Grekland, men tog dock längre tid då man bland annat hade mer omfattande diskussioner kring fiskerättigheter.

År 1990 utvidgades den internationella organisationens territorium då DDR (Östtyskland) införlivades med Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland). Det förenade Tysklands roll i EU har diskuterats flitigt. Det tyska-franska samarbetet var under unionens tidiga historia avgörande för dess utveckling. Genom Maastrichtfördraget, vilket undertecknades 1992, utvidgades de Europeiska gemenskaperna (EG) till att även omfatta utrikes- och säkerhetspolitik, samt rättsliga och inrikes frågor och organisationen gavs det nya namnet Europeiska unionen (EU). Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) fick i sin tur namnet Europeiska gemenskapen (EG) och inordnades i en av unionens tre så kallade pelare.

År 1991 inledde EG förhandlingar med Finland, Sverige och Österrike. Alla tre länderna hade tidigare valt att stå utanför unionen; i Sveriges och Österrikes fall på grund av deras tidigare militära och politiska neutralitet, i Finlands fall på grund av dess avtal med dåvarande Sovjetunionen. Dessa tre hade istället valt andra samarbeten så som EFTA och vad beträffar Sverige och Finland även Nordiska rådet. Alla tre länderna hade i stor utsträckning redan anpassat sig till EU:s lagstiftning genom EES-avtalet och därför gick medlemsförhandlingar snabbare än vid tidigare unionsutvidgningar. År 1995 upptogs dessa tre stater som nya unionsmedlemmar.

Östeuropa förenas med väst

Medlemsstater 2004-2007;

██ Europeiska unionen

██ Stater som anslöt 2004

██ Stater som anslöt 2007

År 2004 skedde EU:s hittills största utvidgning då tio nya länder blev medlemmar samtidigt. De flesta länderna ingick i östblocket under kalla kriget. Det var bara Cypern och Malta som inte hade förflutet från östblocket. Således blev utvidgningen 2004 slutet på den splittring som länge delat Europa i två läger. Den stora utvidgningen innebar också att unionen, räknat som en stat, blev den sjunde största i världen till ytan, den tredje folkrikaste och den största ekonomin räknat i BNP. 1 maj 2004 blev Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern fullvärdiga EU-medlemmar.

Den första östutvidgningen följdes tre år senare av en andra östutvidgning. 1 januari 2007 var det Bulgariens och Rumäniens tur att bli en del av unionen. Länderna var på gränsen för att bli utestängda och få medlemskap först 2008. Men den 26 september 2006 gav EU-kommissionen till slut klartecken för en anslutning. Många länder införde dock regleringar för att bland annat skydda mot en "massinvandring" från de båda länderna och det talas ibland om att de två länderna är "andraklass-medlemmar" i unionen.

Successivt kommer de nya öststatsmedlemmarna att delta i samtliga av EU:s fördjupade samarbeten, däribland eurosamarbetet och Schengenavtalet. 21 december 2007 blev nio av de tio medlemstater som anslöt unionen 2004 fullvärdiga medlemmar även i Schengensamarbetet. När det gäller euron kommer de nya medlemsstaterna att ansluta sig allt eftersom att de uppfyller de så kallade konvergenskriterierna. Hittills har Cypern, Malta, Slovakien och Slovenien infört euron som valuta.

Territorier med specialstatus

Huvudartikel: Undantag inom Europeiska unionen

Territorier utanför Europa med undantag. Grönland Clippertonön Franska Guyana Franska Polynesien Franska sydterritorierna Guadeloupe Martinique Mayotte Nya Kalendonien Réunion Saint-Pierre och Miquelon Wallis och Futuna Aruba Nederländska Antillerna Azorerna Madeira Kanarieöarna Anguilla Bermuda Brittiska Antarktis Brittiska Jungfruöarna Brittiska territoriet i Indiska oceanen Caymanöarna Falklandsöarna Montserrat Pitcairnöarna Sankta Helena Sydgeorgien och Sydsandwichöarna Turks- och Caicosöarna

Kanarieöarna

Bermuda

Melilla

Fastän EU är en union för europeiska länder, så tillhör en del territorier utanför Europa också EU, medan andra områden tillhör EU:s medlemsstater utan att tillhöra EU. I Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen finns bestämmelser om två huvudkategorier av sådana områden. Den första kategorin är de yttersta randområdena (OMR-områden), som ingår i EU men som åtnjuter vissa undantag på grund av sin geografiska avlägsenhet och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter.^[2] Den andra kategorin är de utomeuropeiska länderna och territorierna (OCT-områden), som står utanför EU men som ändå deltar i vissa av EU:s samarbeten och har frihandel med unionen.^[3] Därutöver finns det territorier som ligger i Europa, men som ändå åtnjuter vissa särskilda undantag. Bestämmelserna om dessa områdena återfinns vanligtvis i något protokoll som är fogat till moderlandets anslutningsfördrag.^{[4][5][6][7][8][9][10]}

Områden som räknas som yttersta randområden (OMR-områden) är de portugisiska ögrupperna Azorerna och Madeira, den spanska ögruppen Kanarieöarna och de franska utomeuropeiska departementen, inklusive ögrupperna Saint Barthélemy och Saint Martin. Dessa områden omfattas av EU:s lagstiftning, använder euron som valuta men kan till exempel ha undantag från EU:s momsunion eller Schengensamarbetet.

Till de utomeuropeiska länderna och territorierna (OCT-områden) ingår danska Grönland, de franska utomeuropeiska kollektiven och Nya Kaledonien och Franska sydterritorierna, de nederländska ögrupperna Aruba och Nederländska Antillerna och de brittiska utomeuropeiska territorierna. De utomeuropeiska territorierna står utanför EU:s moms- och tullunion samt Schengensamarbetet, och vanligtvis också eurosamarbetet.^[11][12] Huvuddelen av de brittiska områdena finns i Centralamerika, medan Frankrikes territorier är spridda världen över. Detta är ett arv från tiden då Storbritannien och Frankrike var stora kolonialmakter.

Bland de övriga territorierna, som varken ingår som yttersta randområden eller som utomeuropeiska länder och territorier, ingår bland annat de brittiska områdena Akrotiri och Dhekelia, Bermuda, Kanalöarna, Isle of Man och Gibraltar, den danska ögruppen Färöarna, den finska ögruppen Åland, de spanska exklaverna Ceuta och Melilla i Marocko samt ett antal mindre områden som tillhör Grekland, Italien och Tyskland. Dessa områden har vitt skilda undantag från olika delar av EU:s lagstiftning eller fördjupade samarbeten. Det kan till exempel handla om att något område inte ingår i moms- eller tullunionen,^[11][12] eurosamarbetet, Schengensamarbetet eller helt står utanför alla EU:s samarbeten.

Även Nordcypern, som inte är erkänt som en självständig stat av EU, utan som anses vara en del av EU-landet Cypern, omfattas av särskilda bestämmelser med hänsyn till att den cypriotiska regeringen inte har kontroll över området.^[13] Dessa undantag grundar sig på ett protokoll som är fogat till Cyperns anslutningsfördrag, och som kan upphävas av Europeiska unionens råd vid ett eventuellt återförenande av ön.^[13]

Utvidgningen

██ Europeiska unionen

██ Kandidatländer

██ Potentiella kandidatländer

Även om EU har utvidgats med hög fart på senare år väntar fortfarande många europeiska länder på att få bli medlemmar. Köpenhamnskriterierna kallas de krav som ett anslutande land måste uppfylla för att få bli medlem och som omfattar krav på demokrati, rättsstat, marknadsekonomi, etablerad handel med EU-länderna och antagande av EU:s direktiv. För närvarande finns det tre så kallade kandidatländer: Kroatien, Makedonien och Turkiet. Därutöver har EU lovat medlemskap på längre sikt för samtliga länder på västra Balkan. De västeuropeiska länderna Island, Norge och Schweiz har valt att inte ansluta sig till unionen, trots att de i princip uppfyller Köpenhamnskriterierna.

Kandidatländer

Alla europeiska länder har möjlighet att ansöka om medlemskap i Europeiska unionen. Det är Europeiska rådet som med enhällighet beslutar om ett lands medlemskapsansökan ska godkännas eller inte. Om rådet, efter diskussion med Europeiska kommissionen och Europaparlamentet, godkänner medlemskapsansökan erhåller landet status som kandidatland. För att kunna påbörja förhandlingarna om medlemskap krävs dock att kandidatlandet uppfyller Köpenhamnskriterierna om demokrati, mänskliga rättigheter med mera. Förhandlingarna leder slutligen till ett anslutningsfördrag, som måste ratificeras, godkännas, i alla medlemsstater i hela unionen samt i det ansökande landet innan det kan träda i kraft. Anslutningsfördraget innebär att det ansökande landet blir fullvärdig medlem i unionen.^[14] I dagsläget finns det tre kandidatländer: Kroatien, Makedonien och Turkiet.^[14]

Kroatien

██ Europeiska unionen

██ Kroatien

Kroatien ansökte om medlemskap i februari 2003 och blev kandidatland 2004. Förhandlingarna om medlemskap påbörjades i oktober 2005 och Kroatien är det land utanför EU som har kommit längst i medlemskapsförhandlingarna. Europeiska rådet fann vid sitt möte i juni 2004 att landet uppfyller Köpenhamnskriterierna, men förhandlingarna försenades på grund av att landet inte ansågs göra tillräckligt för att tillgodose krigstribunalen för före detta jugoslavien. Detta försenade förhandlingarna ungefär ett halvår.^[15] Hittills har 22 av 35 kapitel öppnats i Kroatiens medlemskapsförhandlingar, varav sju stycken har avslutats. Förhandlingarna planeras att bli klara under 2009, och landet förväntas kunna ansluta unionen senast 2011.^[16]

Det finns i huvudsak två stora hinder som står i vägen för Kroatiens medlemskap. Det ena är dagens regelverk, Nicefördraget, som fastställer att antalet medlemmar i unionen inte får överstiga 27 (egentligen står det att kommissionen får ha max 27 kommissionärer och att varje land har rätt till en kommissionär). Detta omöjliggör ett kroatiskt EU-medlemskap till dess att Lissabonfördraget, eller något annat fördrag, ersätter Nicefördraget, eller det ändras. Efter Irlands nej till Lissabonfördraget är det fortfarande osäkert om Kroatien kommer att kunna ansluta EU under 2010 eller 2011. Det andra stora hindret är en gränstvist med Slovenien. På grund av gränstvisten lade Slovenien in sitt veto mot att öppna ytterligare tio kapitel i medlemskapsförhandlingarna i december 2008. Istället påbörjades endast ett, medan tre öppnade kapitel avslutades.^[17]

Makedonien

██ Makedonien

Makedonien ansökte om medlemskap i mars 2004 och blev kandidatland 2005. Landet uppfyller dock inte Köpenhamnskriterierna och har därför inte fått inleda medlemskapsförhandlingar. Premiärminister Nikola Gruevski har föreslagit att landet kan bli EU-medlem 2012 eller 2013, något som inte officiellt varken har bekräftats eller dementerats av Europeiska kommissionen.^[18] Makedonien har framför allt stora inrikesproblem när det gäller korruption och spänningar mellan olika etniska grupper.^[19]

Ett stort problem i Makedoniens framtida medlemskapsförhandlingar kommer att vara dess dispyt med Grekland och Makedoniens namn. Makedonien utgör också en provins i Grekland, som hävdar att landet Makedonien försöker att göra anspråk på delar av Greklands historia. Denna dispyt måste lösas innan landet kan bli medlem, eftersom alla medlemsstaters godkännande krävs för att ett land ska kunna bli medlem. Under 2008 meddelade den grekiska regeringen att Makedonien inte kommer att kunna bli varken EU- eller NATO-medlem så länge de båda länderna inte kommit överens om landets namn.

Turkiet

██ Turkiet

Turkiet ansökte om medlemskap redan 1987, men blev kandidatland först 1999. Inte förrän i slutet av 2004 beslutade Europeiska rådet att medlemskapsförhandlingar skulle inledas med Turkiet.^[20] Förhandlingar om EU-medlemskap påbörjades 2005 och hittills har 10 av 35 kapitel öppnats, varav ett avslutats. Landet anses uppfylla Köpenhamnskriterierna tillräckligt väl, men måste göra förbättringar när det gäller yttrandefrihet, kvinnors och barns rättigheter och religionsfrihet. Turkiet måste också bekämpa korruptionen i landet, förbättra kurdernas situation samt minska militärens politiska inflytande.

Dessutom erkänner inte Turkiet ett av EU:s medlemsländer, Cypern, utan har istället som enda land erkänt Nordcypern. Så länge Turkiet inte erkänner Cypern, och inte accepterar ett förenade av hela ön, kan landet inte bli EU-medlem. De senaste återföreningssamtalen på Cypern, som påbörjades under 2008, kan dock utmynna i att Cypern återförenas, vilket skulle underlätta för Turkiet medlemskapsförhandlingar.^[20] EU beslutade den 11 december 2006 att frysa förhandlingarna inom åtta kapitel och att inte avsluta några fler kapitel förrän dispyten mellan Turkiet och EU-medlemslandet Cypern är löst.

Medlemsförhandlingarna i detalj

Potentiella kandidatländer

Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki 2003 utlovades medlemskap för länderna på Balkan.

2000 lovade Europeiska rådet att länderna på västra Balkan skulle kunna bli medlemmar i EU. Vid rådets möte i Thessaloniki 2003 utlovades dessutom medlemskap på längre sikt. De länder som ligger på Balkan, men som i nuläget varken är EU-medlemmar eller kandidatländer, kallas därför för potentiella kandidatländer.

Av dessa länder har Albanien och Montenegro ansökt om EU-medlemskap, men både Bosnien och Hercegovinas och Serbiens regeringar är positivt inställda till medlemskap på längre sikt. Alla länderna håller också på att förhandla om stabiliserings- och associeringsavtal (SA-avtal), ett förstadium till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan. Albaniens SA-avtal trädde i kraft den 1 april 2009,^[21] medan övriga länder fortfarande förhandlar.

Förhandlingarna med EU försvåras ofta på grund av ländernas politiska och ekonomiska instabilitet samt korruption. Relationen mellan EU och Serbien försämrades också till följd av Kosovos självständighetsdeklaration och att flera EU-länder erkänner Kosovo som en självständig stat. Eftersom förhandlingar om EU-medlemskap inte har påbörjats med de länder som betraktas som potentiella kandidatländer ses medlemskap som ett långsiktigt mål, som är möjligt först efter 2015.

Albanien

██ Albanien

Albanien blev 2003 det första landet av de potentiella kandidatländerna att börja förhandla om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Avtalet skrevs under den 12 juni 2006 och var det första stora steget inför Albaniens fullvärdiga medlemskap i EU. Efter att samtliga medlemsstater inom EU hade ratificerat avtalet,^[22] trädde det i kraft den 1 april 2009.^[21] Den 28 april 2009 ansökte landet officiellt om EU-medlemskap.^[23]

Albaniens framgångar i samarbetet med EU beror främst på landets ekonomiska och politiska stabilitet. Landet har blivit mer och mer integrerat i EU:s institutioner och NATO och har bibehållit sin position som en stabiliserande faktor och en stark allierad till USA och Västeuropa i det konfliktdrabbade och delade Balkan. Albanien inbjöds till NATO-medlemskap den 3 april 2008 och blev officiellt medlem i försvarsalliansen den 1 april 2009.^[24] Västra Balkans medlemskap i Europeiska unionen ses som en hög prioritet bland EU:s tjänstemän inom utvidgningen, som har bekräftat att västra Balkans framtid ligger inom Europeiska unionen.^[25]

Bosnien och Hercegovina

██ Bosnien och Hercegovina

Bosnien och Hercegovinas anslutning till Europeiska unionen står inför många ekonomiska och politiska problem idag. Landet har visserligen på senare tid börjat göra långsamma men stadiga framsteg, inklusive samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag, men har fortfarande problem med bland annat korruption.

Förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal, det första steget innan ansökan om medlemskap, startade under 2005 och planerades från början att avslutas i slutet av 2007.^[26] Förhandlingarna avstannade på grund av oenighet kring polisreformer, som EU insisterade på att centralisera bort från entiteterna Bosnien och Hercegovina. Efter att polisreformerna antagits, signerades SA-avtalet den 16 juni 2008.^[27][28] Avtalet måste godkännas av samtliga EU:s medlemsstater innan det träder i kraft. Javier Solana har indikerat att Bosnien och Hercegovina kan bli ett kandidatland under våren 2009.^[29] Landets utrikesminister har spekulerat om ett medlemskap någon gång mellan 2013 och 2015.^[30]

Kosovo

██ Kosovo

Kosovo deklarerade ensidigt självständighet den 17 februari 2008 från Serbien. Eftersom inte alla EU-länder har erkänt Kosovo som en självständig stat, är Kosovos framtida möjligheter som EU-medlem något oklara. I dagsläget har 22 av EU:s 27 medlemsstater erkänt Kosovo som en självständig stat, men flera länder, däribland Spanien, Cypern och Grekland, har avstått från att erkänna landet, främst på grund av orolighet för de egna problemen med seperatister.

Kosovo, under säkerhetsrådets resolution 1244, betraktas dock av EU som ett potentiellt kandidatland. Landet har ännu inte ansökt om EU-medlemskap och har inte heller inlett förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Kosovos regering är dock uttalat positivt till ett EU-medlemskap och siktar på medlemskap 2015.^[31] Landet använde tidigare den tyska D-marken som sin valuta, men sedan euron ersatte D-marken har Kosovo istället ensidigt använt euron som sin valuta.

Montenegro

██ Montenegro

Montenegro röstade i maj 2006 för självständighet och blev självständigt den 3 juni 2006 från Serbien och Montenegro. Montenegro inledde egna förhandlingar om stabiliserings- och associeringsavtal med EU i september samma år. Avtalet skrevs under den 15 oktober 2007. Den 15 december 2008 ansökte landet som det första av de potentiella kandidatländerna om EU-medlemskap.^[32]

Monenegro har främst problem med ekologiska, juridiska och brottsrelaterade problem, som kan hindra landets ansökan. Landet skrev under ett avtal med den bulgariska regeringen i december 2007 som innebär att Bulgarien ska hjälpa Montenegro med dess EU-integration under de följande tre åren.^[33]

Landet använde tidigare den tyska D-marken som sin valuta, men sedan euron ersatte D-marken har Montenegro istället ensidigt använt euron som sin valuta.

Serbien

██ Serbien

Serbiens anslutning till EU beror på flera faktorer. Både den serbiska regeringen och EU är överens om att Serbien slutligen kan bli medlem i EU, men behovet av reformer i Serbien är stort och därför kommer landet troligtvis inte att bli medlem förrän efter 2015.

Den 7 november 2007 påbörjades förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal (SA-avtal) med Europeiska unionen, vilket är ett första steg mot EU-medlemskap. Den 29 april 2008 skrevs landets avtal under, men måste godkännas av samtliga EU-medlemsstater innan det kan träda i kraft. EU inväntar fortfarande att Serbien ska ta till fånga krigsförbrytaren Ratko Mladić och skicka honom till krigstribunalen i Haag. Nederländerna och Belgien motsatte sig signeringen av SA-avtalet, medan Spanien lobbade för Serbiens del.^[34]

Ett stort hinder i Serbiens förhandlingar med EU är relationen med Kosovo. Större delen av EU:s medlemsstater har erkänt Kosovo som en självständig stat, medan ett fåtal länder, däribland Spanien, har blockerat så att EU inte har kunnat nå en gemensam ståndpunkt i frågan.

Andra länder i östra Europa och i Asien

Rysslands president Dmitrij Medvedev och Gazproms ordförande Aleksej Miller.

Flera andra länder har EU-medlemskap som ett uttalat mål även om dessa länder inte har kommit lika långt i samarbetena med EU. Exempelvis har Ukrainas regering uttalat sig positivt angående framtida medlemskap. Efter den orangea revolutionen i landet år 2004 har man gjort betydande framsteg i demokratisk riktning. EU:s relationer med övriga öststater är mer eller mindre frostiga. Till exempel har EU tidvis infört sanktioner mot Vitryssland på grund av landets bristande demokrati. Relationen med Ryssland och Ukraina försämrades efter rysk-ukrainska gaskonflikten 2009. Europeiska kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, sa att han hade förlorat förtroendet för båda länderna.^[35]

Andra östeuropeiska eller asiatiska stater så som Moldavien, Vitryssland, Armenien och Azerbajdzjan, kommer förmodligen inte att bli EU-medlemmar inom en överskådlig framtid. Flera av länderna har inte EU-medlemskap som ett uttalat mål, och skulle inte i vilket fall som helst kvalificera sig för EU-medlemskap. Länderna uppvisar stora brister i Köpenhamnskriterierna, som omfattar bland annat krav på demokrati, en fungerande marknadsekonomi och att rättsstatens principer tillämpas. Samtliga av dessa länder utom Kazakstan deltar helt eller delvis i EU:s östliga partnerskap.

Armenien

██ Armenien

Armenien ligger geografiskt i Sydvästasien men precis som Cypern och Georgien anses landet traditionellt sett ha starka kulturella band till Europa.

Flera armeniska tjänstemän har uttryckt sin önskan om att landet ska bli EU-medlem.^[36] Opinionsmätningar har pekat på att det finns ett starkt stöd för ett medlemskap. I en mätning från 2005 uppgav 64 % av de tillfrågade att de var för ett medlemskap medan 11,8 % uppgav att de var emot.^[37]

Armenien är fortfarande i konflikt med grannlandet Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach. Sedan 1994 är det eldupphör men fortfarande finns det spänningar mellan länderna. Efter många år med nästintill oavbruten recession har landet upplevt en av världens högsta tillväxttakter de senaste åren.^[38] Armenien rankas på plats 28 enligt indexet för ekonomisk frihet, vilket är en bättre placering än för EU-länder som Frankrike, Italien och Portugal.^[39]

Metsamor kärnkraftverk, som ligger 40 km väster om Jerevan, är byggt på toppen av ett seismologiskt aktivt område och var en fråga som diskuterades i förhandlingar mellan Armenien och EU. I slutet av 2007 beslutade Armeniens regering att kärnkraftverket ska stängas, i enlighet med EU:s grannskapspolitik.^[40] Detta väntas ske 2016, när den nuvarande driftperioden för kärnkraftverket tar slut.^[41]

Azerbajdzjan

██ Azerbajdzjan

Azerbajdzjan är ett sekulärt land med en mestadels shia-muslimsk turkisk befolkning, som skulle behöva komma till rätta med ett flertal problem för att kunna kvalificera sig som ett potentiellt kandidatland. Det oljerika landet har gjort förbättringar av sin infrastruktur, men mycket av pengarna från landets höga tillväxt verkar inte komma de sämst ställda till godo, trots att landet är större och mer teknologiskt modernt än sina grannar. Landet lider också av "nederländska sjukan", då olja är landets främsta exportvara, vilket gör tillverkningsindustrin mindre konkurrenskraftig.^[42] Korruption är ett annat allvarligt problem, och de senaste presidentvalen har präglats av anklagelser från oppositionen och har kritiserats av internationella oberoende observatörer för att inte ha genomförts på ett fritt, rättvist och demokratiskt sätt. Landet behöver också lösa konflikten om Nagorno-Karabach med grannlandet Armenien. Azerbajdzjans stora militärutgifter och den krigiska retoriken från landets ledare har blivit något av ett alarm för EU, som önskar att lätta på spänningarna i området.

Azerbajdzjans regering har inte uttryckt någon önskan om att ansluta landet till EU, men om landet ansöker om medlemskap är det mycket troligt att anslutningen fördröjs på grund av problem liknande de Turkiet har.

Georgien

██ Georgien

Georgiens nuvarande president Micheil Saakasjvili har uttalat att han önskar att Georgien ska gå med i EU. Denna synvinkel som tydligt har uttalats vid flera tidpunkter som vägar till USA, EU och Nato har stärkts i ett försök att gå ifrån den ryska sfären av influensen.

Dispyten om Sydossetien och Abchazien utgör dock ett stort hinder i förhandlingarna med både Ryssland och EU. I Adzjarien togs ett stort steg för att skydda landets territoriella integritet när den auktoritära ledaren Aslan Abasjidze tvingades att avgå i maj 2004. Dock har konflikten trappats upp igen med anledning av kriget i Georgien 2008.

Georgien är ansett som det troligaste landet i Kaukasus att gå med i EU, speciellt efter Rosenrevolutionen. De territoriella dispyterna och korruptionen utgör dock fortfarande stora problem för att landet ska kunna bli medlem i unionen. Landet har ännu inte ansökt om medlemskap i EU, men har som uttalat mål att bli medlem i både NATO och Europeiska unionen på längre sikt.

Kazakstan

██ Kazakstan

Kazakstan, som har en liten del av sitt territorium i Europa (väster om Uralfloden), är ansett som en europeisk nation av Europarådet, vilket uttrycks i ett officiellt uttalande av Europarådet 1999, och är därför berättigat till fullt medlemskap i Europarådet.^[43] Trots detta har några diskussioner om EU-medlemskap inte varit aktuella. Kazakstan har sina största städer långt från den europeiska delen, och ännu längre från EU-länderna. Kazakstans regering har sökt medlemskap i Europarådet, men landet har liksom Vitryssland nekats inträde i organisationen, då man inte uppfyller kriteriet om demokratiskt styrelseskick. Det kazakiska utrikesministeriet har även visat intresse för den europeiska grannskapspolitiken.^[44] Kazakstans president Nursultan Nazarbajev har föreslagit en centralasiatisk union som ett alternativ till EU-medlemskap.

Även om Kazakstan skulle visa intresse för EU-medlemskap är det mycket otroligt att landet inom de kommande åren skulle kunna bli medlem i EU. Landet visar stora brister angående Köpenhamnskriterierna, inte minst gällande kraven på demokrati och yttrandefrihet, vilket också är anledningen till att landet inte har fått medlemskap i Europarådet, trots att det har ansökt om det.

Moldavien

██ Moldavien

Moldavien har som uttalat mål att ansluta sig till Europeiska unionen.^[45] För tillfället håller Moladvien på att implementera sin första treåriga handlingsplan inom ramen för EU:s grannskapspolitik.

Moldavien har dock flera problem som måste lösas innan landet över huvud taget kan kvalificera sig för EU-medlemskap. Bristande demokrati och garanterandet av rättsstatens principer gör att landet inte uppfyller de så kallade Köpenhamnskriterierna. Landets ledande parti, kommunistpartiet, har för övrigt växlat mellan att förespråka bättre relationer med Europa och ett djupare samarbete med Ryssland.

Även ekonomiskt diskvalificerar sig Moldavien, som är Europas fattigaste land. Köpenhamnskriterierna omfattar även krav på ekonomisk standard och, framför allt, att landet har en fungerande marknadsekonomi. Det är därför inte troligt att landet blir medlem i Europeiska unionen inom en överskådlig framtid. Valet i april 2009 ledde dessutom till våldsamma demonstrationer och en förvärrad relation med grannlandet och EU-medlemmen Rumänien.^[46]

Ryssland

██ Ryssland

För närvarande är sannolikheten för att Ryssland ska ansluta sig till EU inom överskådlig framtid mycket liten. Analytiker har sagt att Ryssland är "årtionden ifrån" att kvalificera sig för EU-medlemskap.^[47] Före detta ryska presidenten Vladimir Putin har sagt att ett ryskt EU-medlemskap varken skulle gynna Rysslands eller EU:s intressen, men att ett tätare samarbete vore bra, inklusive upprättandet av de fyra gemensamma områdena mellan Ryssland och EU, vilket omfattar samarbete inom ekonomi, utbildning och forskning enligt en överenskommelse från 2003.^[48][49][50]

Exklaven Kaliningrad är fortfarande ett problem mellan EU och Ryssland liksom det faktum att Ryssland och EU-landet Estland inte är överens om gränsdragningen mellan länderna.

I oktober 2008 sa Italiens premiärminister Silvio Berlusconi att "jag betraktar Ryssland som ett västland och min plan är att det ska bli möjligt för den ryska federationen att bli medlem i Europeiska unionen inom de kommande åren" och uppgav att han hade haft den här visionen under många år.^[51]

Ukraina

██ Ukraina

Många politiska fraktioner i Ukraina förespråkar EU-medlemskap och ett djupare samarbete med Europa. Många inom EU är desto mer skeptiska till Ukrainas framtidsutsikter. 2002 sa Europeiska kommissionens dåvarande kommissionär med ansvar för utvidgningen, Günter Verheugen, att "ett europeiskt perspektiv" för Ukraina inte nödvändigtvis behöver innebära medlemskap inom 10 eller 20 år, men att det inte utesluter att det finns en sådan möjlighet. Vid ett möte i april 2004, strax innan den stora utvidgningen som skedde i maj samma år, beviljade inte EU:s ministrar Ukraina statusen som marknadsekonomi. Detta var emellertid innan den orangea revolutionen i Ukraina.

Orangea revolutionen i slutet av 2004 förbättrade Ukrainas europeiska framtidsutsikter. Landets nye president, Viktor Jusjtjenko, antydde att han skulle trycka på EU för djupare samarbete, och beskrev en fyrpunktsplan: erkännandet av Ukraina som en marknadsekonomi, medlemskap i Världshandelsorganisationen, associering med Europeiska unionen och slutligen fullt medlemskap.^[52]

Vitryssland

██ Vitryssland

Ömsesidiga relationer upprättades mellan EU och Vitryssland redan vid Vitrysslands själständighet 1991. Efter att Aleksandr Lukasjenko blev landets president 1994, har relationen mellan Minsk och EU försämrats och har förblivit kall och distanserad. Relationerna har dock förbättrats något sedan oktober 2008.^{[53][54][55][56]} Bland annat har EU:s reseförbud för Aleksandr Lukasjenko och hans vitryska medarbetare lyfts.^[57] Tjänstemän inom EU hade befarat att Vitryssland annars riskerar att komma ännu mer under ryskt inflytande.^[57]

Trots detta är relationerna fortfarande mycket kalla mellan unionen och Vitryssland. Vitryssland ingår redan i en annan union, med Ryssland, och har inget uttalat mål att bli medlem i EU. Även om Vitryssland skulle vilja bli medlem, skulle landet inte uppfylla kraven på bland annat demokrati, rättsstat och en fungerande marknadsekonomi, de så kallade Köpenhamnskriterierna. Därför är det högst osannolikt att landet skulle bli medlem inom en överskådlig framtid.

Länder i västra Europa

Island är inte medlem i EU, men en majoritet i landet vill gå med.

Trots att de uppfyller både de politiska och ekonomiska kraven för att få bli medlemmar i EU, står Island, Norge och Schweiz utanför EU. Samtliga tre länder åtnjuter god ekonomisk levnadsstandard och uppfyller kraven på stabila institutioner och demokrati. Huruvida länderna i framtiden blir EU-medlemmar eller inte beror snarare på folkopinionen i länderna. Både Norge och Schweiz har ansökt om EU-medlemskap, men på grund av negativa utslag i folkomröstningar har länderna avbrutit sina förhandlingar med EU.

Island har å andra sidan aldrig ansökt om EU-medlemskap men opinionsundersökningar visar på att det finns ett brett stöd för ett isländskt medlemskap. Den främsta anledningen till att Island har stannat utanför EU är EU:s fiskeripolitik, som skulle innebära en inskränkning på Islands egna fiskepolitik.

Inte heller de europeiska mikrostaterna Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino och Vatikanstaten är medlemmar i EU, men är betydligt mindre till både yta och invånarantal jämfört med de tre andra västeuropeiska länderna.

Island

██ Island

Alltinget på Island valdes om den 25 april 2009 i ett nyval och Jóhanna Sigurðardóttirs regering fick förnyat förtroende att leda landet.

Island har aldrig ansökt om medlemskap, men sedan åtminstone 2007 och mer sedan hösten 2008, då den isländska kronan föll kraftigt i värde till följd av finanskrisen, har opinionsmätningar visat på ett stöd för ett isländskt EU-medlemskap.^[58] Innan finanskrisen var endast Enhetsfronten för ett medlemskap, eftersom de andra partierna ansåg att landet förlorade för mycket av sin suveränitet för att bli medlem. Sedan dess har både Framstegspartiet och Självständighetspartiet blivit mer positivt inställda till ett medlemskap.^[59][60]

I januari 2009 tvingades den sittande regeringen med Självständighetspartiet och Enhetsfronten att avgå. Istället bildades en regering den 1 februari 2009 under Jóhanna Sigurðardóttir med Enhetsfronten och Vänsterpartiet – de gröna. Nyval hölls den 25 april 2009 och för första gången i Islands historia fick Enhetsfronten och Vänsterpartiet – de gröna egen majoritet.

Partierna är överens om att minst en folkomröstning måste hållas om EU-medlemskapet, men Självständighetspartiet vill ha två; en om att inleda medlemskapsförhandlingar med EU och en när väl förhandlingarna är avklarade.^[60] För att en folkomröstning ska kunna hållas krävs ändringar i den isländska konstitutionen. Dessa kan endast träda i kraft genom två liktydiga beslut med val emellan. En sådan ändring kan därför inte träda i kraft förrän efter nästa parlamentsval om fyra år, om inte ett nyval utlyses igen. Enhetsfronten försökte att få igenom de konstitutionella ändringarna innan nyvalet den 25 april 2009, men Självständighetspartiet röstade ned förslaget.^[61][62] Eftersom Island ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och därmed redan har antagit stora delar av EU:s lagstiftning kan ett medlemskap framförhandlas snabbt när väl förhandlingarna har inletts.

Det har också föreslagits att Island borde införa euron utan att bli EU-medlem, och i så fall också utan Europeiska centralbankens tillåtelse.^[63] Denna möjlighet har bestämt avfärdats av ECB. Statsminister Sigurðardóttir har sagt att Island borde söka EU-medlemskap omgående,^[64] vilket i så fall skulle innebära att landet skulle kunna införa euron inom fyra år.^[65] I mitten av april 2009 ändrade Självständighetspartiet också uppfattning om euron, och vill numera att Island inför euron så snart som möjligt, dock inte unilateralt.^[66] Efter att de två regeringspartierna hade kommit överens,^[67] meddelade statsministern den 7 maj 2009 att regeringen kommer att begära ett godkännande från alltinget för att inleda medlemskapsförhandlingar.^[68][69] Ett förslag om att inleda medlemskapsförhandlingar lades fram för parlamentet den 25 maj 2009,^[70] strax efter att det återupptagit sina sammanträden efter nyvalet.^[71] Statsministern har sagt att en medlemskapsansökan kommer att skickas in till EU senast juli 2009.^[72]

Norge

██ Norge

Norge har ansökt om EG- eller EU-medlemskap tre gånger och är det land som flest gånger ansökt om medlemskap. Trots det står Norge fortfarande utanför unionen. Detta beror på att Norges anslutning varje gång har avbrutits.

Första gången avbröts Norges anslutning på grund av att Frankrikes dåvarande president Charles de Gaulle lade in sitt veto mot att Storbritannien skulle få bli medlem i EU. De två andra gångerna avbröts Norges anslutning på grund av att de folkomröstningar som hölls föll ut med negativt resultat. Därför har Norge förblivit utanför EU.

Motståndet mot EU har på 2000-talet varit kompakt. I maj 2008 visade en opinionsundersökning på ett rekordmotstånd mot EU i Norge.^[73] Om opinionen skulle svänga och Norge skulle ansöka om EU-medlemskap för en fjärde gång, skulle troligtvis medlemskapsförhandlingarna gå väldigt snabbt, dels med tanke på att landet redan två gånger tidigare har förhandlat fram anslutningsfördrag, dels därför att landet redan ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och tillämpar således många av EU:s beslut och regler.

Schweiz

██ Schweiz

Schweiz har en lång tradition av neutralitet och därför har EU-medlemskap varit en kontroversiell fråga. I maj 1992 ansökte Schweiz om EU-medlemskap, men efter en folkomröstning om anslutning till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), med negativt utfall, frystes landets förhandlingar med unionen.

2001 folkomröstade Schweiz efter ett medborgarinitiativ om landet omedelbart skulle lyfta medlemskapsansökan igen, men resultatet var ett nej och därför förblev landets ansökan vilande. 2005 folkomröstade Schweiz igen, denna gång om ett medlemskap i Schengensamarbetet. Utslaget var ett ja, vilket innebar att landet anslöt sig till samarbetet den 12 december 2008, vilket anses vara ett närmande till EU.

Landet har också ingått sju bilaterala avtal med EU, istället för medlemskapet i EES. Landets politiska ledning är positiv till ett EU-medlemskap på längre sikt, men anser att det i nuläget inte är aktuellt.

Mikrostater

De europeiska mikrostaterna.

Utöver Island, Norge och Schweiz står mikrostaterna Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino och Vatikanstaten utanför EU. Av dessa länder är det enbart Liechtenstein som någonsin ansökt om EU-medlemskap. Det skedde i samband med att Schweiz ansökte om medlemskap, och ansökan drogs tillbaka samtidigt som Schweiz fryste sin medlemskapsansökan.

Länderna samarbetar redan intimt med EU, samtliga av de fem mikrostaterna utom Liechtenstein använder till exempel euron som sin valuta. Monaco, San Marino och Vatikanstaten har särskilda valutaavtal som tillåter de att prägla egna euromynt. Dessa tre mikrostater har också i praktiken öppna gränser till EU.

Om mikrostaterna i framtiden blir medlemmar i EU skulle det innebära att de blir unionens överlägset minsta stater, både till yta och befolkning. Det är mycket troligt att EU istället inleder ett närmare samarbete, utan att mikrostaterna blir fullvärdiga medlemmar, eftersom det skulle innebär att de skulle få oproportionerligt mycket inflytande, inte minst i beslut som tas med enhällighet i ministerrådet. Det är också möjligt att länderna integreras i andra europeiska länder, exempelvis behandlas Monaco i Schengensamarbetet som om det vore en del av Frankrike.

Tidslinje

 id:anslutning    value:rgb(0.29,0.66,0.27)      legend:Period_som_ansökningsland
 id:medlemskap    value:rgb(0.18,0.37,0.17)      legend:Period_som_medlemsland
 id:line          value:gray(0.8)

 bar:Belgien
 bar:Frankrike
 bar:Italien
 bar:Luxemburg
 bar:Nederländerna
 bar:Tyskland
 bar:Irland
 bar:Danmark
 bar:Storbritannien
 bar:Norge
 bar:Grekland
 bar:Portugal
 bar:Spanien
 bar:Turkiet
 bar:Marocko
 bar:Österrike
 bar:Cypern
 bar:Malta
 bar:Sverige
 bar:Finland
 bar:Schweiz
 bar:Liechtenstein
 bar:Ungern
 bar:Polen
 bar:Rumänien
 bar:Slovakien
 bar:Lettland
 bar:Estland
 bar:Litauen
 bar:Bulgarien
 bar:Tjeckien
 bar:Slovenien
 bar:Kroatien
 bar:Makedonien
 bar:Montenegro
 bar:Albanien

 width:18 fontsize:S textcolor:black anchor:from align:left

 bar:Belgien          color:medlemskap  from:23/07/1952  till:10/05/2009  shift:(-39,-5)  text:Belgien
 bar:Frankrike        color:medlemskap  from:23/07/1952  till:10/05/2009  shift:(-48,-5)  text:Frankrike
 bar:Italien          color:medlemskap  from:23/07/1952  till:10/05/2009  shift:(-31,-5)  text:Italien
 bar:Luxemburg        color:medlemskap  from:23/07/1952  till:10/05/2009  shift:(-56,-5)  text:Luxemburg
 bar:Nederländerna    color:medlemskap  from:23/07/1952  till:10/05/2009  shift:(-73,-5)  text:Nederländerna
 bar:Tyskland         color:medlemskap  from:23/07/1952  till:10/05/2009  shift:(-76,-5)  text:(Väst) Tyskland
 bar:Irland           color:anslutning  from:31/07/1961  till:14/01/1963  shift:(-29,-5)  text:Irland
                                        at:14/01/1963                     shift:(5,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                        at:31/07/1961                     shift:(2,-5)    text:1           textcolor:black
                      color:anslutning  from:11/05/1967  till:31/12/1972
                                        at:11/05/1967                     shift:(2,-5)    text:2           textcolor:black
                      color:medlemskap  from:01/01/1973  till:10/05/2009  
 bar:Danmark          color:anslutning  from:10/08/1961  till:14/01/1963  shift:(-47,-5)  text:Danmark
                                        at:14/01/1963                     shift:(5,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                        at:10/08/1961                     shift:(2,-5)    text:1           textcolor:black
                      color:anslutning  from:11/05/1967  till:31/12/1972
                                        at:11/05/1967                     shift:(2,-5)    text:2           textcolor:black
                      color:medlemskap  from:01/01/1973  till:10/05/2009  
 bar:Storbritannien   color:anslutning  from:10/08/1961  till:14/01/1963  shift:(-69,-5)  text:Storbritannien
                                        at:14/01/1963                     shift:(5,-5)    text:avslagen    textcolor:green
                                        at:10/08/1961                     shift:(2,-5)    text:1           textcolor:black
                      color:anslutning  from:10/05/1967  till:31/12/1972
                                        at:10/05/1967                     shift:(2,-5)    text:2           textcolor:black
                      color:medlemskap  from:01/01/1973  till:10/05/2009  
 bar:Norge            color:anslutning  from:30/04/1962  till:14/01/1963  shift:(-32,-5)  text:Norge
                                        at:14/01/1963                     shift:(7,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                        at:30/04/1962                     shift:(2,-5)    text:1           textcolor:black
                      color:anslutning  from:21/07/1967  till:25/09/1972
                                        at:25/09/1972                     shift:(5,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                        at:21/07/1967                     shift:(2,-5)    text:2           textcolor:black
                      color:anslutning  from:25/11/1992  till:28/11/1994
                                        at:28/11/1994                     shift:(5,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                        at:25/11/1992                     shift:(2,-5)    text:3           textcolor:black
 bar:Grekland         color:anslutning  from:12/06/1975  till:31/12/1980  shift:(-45,-5)  text:Grekland
                      color:medlemskap  from:01/01/1981  till:10/05/2009  
 bar:Portugal         color:anslutning  from:28/03/1977  till:31/12/1985  shift:(-42,-5)  text:Portugal
                      color:medlemskap  from:01/01/1986  till:10/05/2009  
 bar:Spanien          color:anslutning  from:28/07/1977  till:31/12/1985  shift:(-42,-5)  text:Spanien
                      color:medlemskap  from:01/01/1986  till:10/05/2009  
 bar:Turkiet          color:anslutning  from:14/04/1987  till:10/05/2009  shift:(-36,-5)  text:Turkiet
                                        at:10/05/2009                     shift:(-48,-5)  text:förhandlar  textcolor:black
 bar:Marocko          color:anslutning  from:20/07/1987  till:21/07/1987  shift:(-43,-5)  text:Marocko
                                        at:21/07/1987                     shift:(5,-5)    text:avslagen    textcolor:green
 bar:Österrike        color:anslutning  from:17/07/1989  till:31/12/1994  shift:(-45,-5)  text:Österrike
                      color:medlemskap  from:01/01/1995  till:10/05/2009  
 bar:Cypern           color:anslutning  from:03/07/1990  till:30/04/2004  shift:(-38,-5)  text:Cypern
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Malta            color:anslutning  from:03/07/1990  till:30/04/2004  shift:(-28,-5)  text:Malta
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Sverige          color:anslutning  from:01/07/1991  till:31/12/1994  shift:(-39,-5)  text:Sverige
                      color:medlemskap  from:01/01/1995  till:10/05/2009  
 bar:Finland          color:anslutning  from:18/03/1992  till:31/12/1994  shift:(-37,-5)  text:Finland
                      color:medlemskap  from:01/01/1995  till:10/05/2009  
 bar:Schweiz          color:anslutning  from:20/05/1992  till:06/12/1992  shift:(-42,-5)  text:Schweiz
                                        at:06/12/1992                     shift:(5,-5)    text:frusen      textcolor:green
 bar:Liechtenstein    color:anslutning  from:28/09/1992  till:06/12/1992  shift:(-65,-5)  text:Liechtenstein
                                        at:06/12/1992                     shift:(5,-5)    text:återtagen   textcolor:green
 bar:Ungern           color:anslutning  from:31/03/1994  till:30/04/2004  shift:(-38,-5)  text:Ungern
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Polen            color:anslutning  from:05/04/1994  till:30/04/2004  shift:(-30,-5)  text:Polen
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Rumänien         color:anslutning  from:22/06/1995  till:31/12/2006  shift:(-51,-5)  text:Rumänien
                      color:medlemskap  from:01/01/2007  till:10/05/2009  
 bar:Slovakien        color:anslutning  from:27/06/1995  till:30/04/2004  shift:(-50,-5)  text:Slovakien
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Lettland         color:anslutning  from:13/10/1995  till:30/04/2004  shift:(-40,-5)  text:Lettland
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Estland          color:anslutning  from:24/11/1995  till:30/04/2004  shift:(-37,-5)  text:Estland
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Litauen          color:anslutning  from:08/12/1995  till:30/04/2004  shift:(-38,-5)  text:Litauen
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Bulgarien        color:anslutning  from:14/12/1995  till:31/12/2006  shift:(-48,-5)  text:Bulgarien
                      color:medlemskap  from:01/01/2007  till:10/05/2009  
 bar:Tjeckien         color:anslutning  from:17/01/1996  till:30/04/2004  shift:(-43,-5)  text:Tjeckien
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Slovenien        color:anslutning  from:10/06/1996  till:30/04/2004  shift:(-50,-5)  text:Slovenien
                      color:medlemskap  from:01/05/2004  till:10/05/2009  
 bar:Kroatien         color:anslutning  from:21/02/2003  till:10/05/2009  shift:(-42,-5)  text:Kroatien
                                        at:10/05/2009                     shift:(-48,-5)  text:förhandlar  textcolor:black
 bar:Makedonien       color:anslutning  from:22/03/2004  till:10/05/2009  shift:(-61,-5)  text:Makedonien
                                        at:10/05/2009                     shift:(-48,-5)  text:förhandlar  textcolor:black
 bar:Montenegro       color:anslutning  from:15/12/2008  till:10/05/2009  shift:(-59,-5)  text:Montenegro
 bar:Albanien         color:anslutning  from:28/04/2009  till:10/05/2009  shift:(-44,-5)  text:Albanien

Se även

• Europeiska unionen
• Politiska system inom Europeiska unionen
• Stabiliserings- och associeringsavtal
• Undantag inom Europeiska unionen

Källor

1. ↑ ”Iceland to be fast-tracked into the EU” (på engelska). The Guardian. 2009-01-30. http://www.guardian.co.uk/world/2009/jan/30/iceland-join-eu. Läst 2009-02-04. 
2. ↑ Artikel 299.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
3. ↑ Artikel 182 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
4. ↑ Protokoll om Gibraltar fogat till anslutningsfördraget 1972
5. ↑ Protokoll om Färöarna fogat till anslutningsfördraget 1972
6. ↑ Protokoll om Kanalöarna och Isle of Man fogat till anslutningsfördraget 1972
7. ↑ Protokoll om Ceuta och Melilla fogat till anslutningsfördraget 1985
8. ↑ Protokoll om Åland fogat till anslutningsfördraget 1994
9. ↑ Protokoll om Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern fogat till anslutningsfördraget 2003
10. ↑ Protokoll om Cypern fogat till anslutningsfördraget 2003
11. ↑ ^{11,0 11,1} ”Artikel 6 i Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt”. EUR-Lex. 2006-11-28. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006L0112:SV:NOT. Läst 2009-01-21. 
12. ↑ ^{12,0 12,1} ”Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)”. EUR-Lex. 2008-06-04. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:145:0001:01:SV:HTML. Läst 2009-01-21. 
13. ↑ ^{13,0 13,1} ”Protokoll nr 10 om Cypern”. Eur-Lex. http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/12003T/htm/L2003236SV.093100.htm. Läst 2008-08-08. 
14. ↑ ^{14,0 14,1} ”Att bli medlem i EU”. EU-upplysningen. 2008-02-07. http://eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Om-medlemslanderna/Att-bli-medlem-i-EU/. Läst 2008-12-25. 
15. ↑ ”Kandidatlandet Kroatien”. EU-upplysningen. 2008-02-07. http://eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Om-medlemslanderna/Att-bli-medlem-i-EU/Kandidatlandet-Kroatien/. Läst 2008-12-25. 
16. ↑ ”Croatia set to get EU miniatyrs-up”. BBC News. 2008-10-31. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7702990.stm. Läst 2008-11-01. 
17. ↑ ”Slovenia to block Croatia EU accession talks”. EUobserver. 2008-12-18. http://euobserver.com/15/27314. Läst 2008-12-25. 
18. ↑ ”Mazedoniens Premier Gruevski im Interview: "Beitrittsverhandlungen ab 2008"”. Der Standard. 2006-11-07. http://derstandard.at/?id=2650785. Läst 2006-11-07. 
19. ↑ ”Kandidatlandet Makedonien”. EU-upplysningen. 2008-05-08. http://eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Om-medlemslanderna/Att-bli-medlem-i-EU/Kandidatlandet-Makedonien/. Läst 2008-12-25. 
20. ↑ ^{20,0 20,1} ”Kandidatlandet Turkiet”. EU-upplysningen. 2008-05-08. http://eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Om-medlemslanderna/Att-bli-medlem-i-EU/Kandidatlandet-Turkiet/. Läst 2008-12-25. 
21. ↑ ^{21,0 21,1} ”Ratification Details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/cms3_Applications/applications/Accords/details.asp?cmsid=297&id=2006040&lang=EN&doclang=EN. 
22. ↑ ”Albanien närmar sig EU”. EU-upplysningen. 2009-01-16. http://eu-upplysningen.se/Aktuellt/Nyheter/Grekland-skriver-som-sista-land-pa-avtalet-mellan-EU-och-Albanien/. Läst 2009-01-20. 
23. ↑ ”Albania Officially Files its EU Candidacy Bid” (på engelska). BalkanInsight.com. http://balkaninsight.com/en/main/news/18494/. 
24. ↑ ”Nato welcomes Albania and Croatia” (på engelska). BBC News. 2008-04-01. http://news.bbc.co.uk/2/hi/7977332.stm. Läst 2009-04-01. 
25. ↑ ”Western Balkans: Enhancing the European perspective” (PDF). Europeiska kommissionen. 2008-03-05. http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/balkans_communication/western_balkans_communication_050308_en.pdf. Läst 2008-12-25. 
26. ↑ ”Germany prepares to take over EU presidency”. Southeast European Times. 2006-12-19. http://www.setimes.com/cocoon/setimes/xhtml/en_GB/features/setimes/features/2006/12/28/feature-01. Läst 2007-01-10. 
27. ↑ ”Bosnia and Herzegovina initials pre-membership agreement with EU”. Xinhua. 2007-12-05. http://news.xinhuanet.com/english/2007-12/05/content_7200478.htm. Läst 2008-12-25. 
28. ↑ ”Bosnia signs EU pre-accession deal”. EUobserver. 2008-06-17. http://euobserver.com/15/26335. Läst 2008-12-25. 
29. ↑ ”Solana pozdravlja reformu policije u BiH” (på bosniska). Sarajevo-X.com. 2008-04-16. http://www.sarajevo-x.com/clanak/080416120. Läst 2008-12-25. 
30. ↑ ”Bosnia believes in EU membership by 2015” (på engelska). EUobserver. 2009-04-24. http://euobserver.com/9/27996. Läst 2009-04-24. 
31. ↑ ”Kosovo eyes EU membership in 2015” (på engelska). EUobserver. 2008-04-24. http://euobserver.com/15/26038. Läst 2008-12-25. 
32. ↑ ”Montenegro formally applies to join European Union”. News.bg. 2007-12-06. http://www.eubusiness.com/news-eu/1229351535.73. Läst 2008-12-15. 
33. ↑ ”Bulgaria Will Support Montenegro in Their EU Integration”. EUbusiness. 2008-12-15. http://international.ibox.bg/news/id_1535902228. Läst 2008-12-15. 
34. ↑ ”Spain to lobby for SAA signing”. B92. 2008-04-23. http://www.b92.net/eng/news/politics-article.php?yyyy=2008&mm=04&dd=23&nav_id=49669. Läst 2008-12-16. 
35. ↑ ”EU cannot trust Russia or Ukraine, Barroso says” (på engelska). EUobserver. 2009-01-20. http://euobserver.com/9/27442. Läst 2009-01-21. 
36. ↑ ”INTERVIEW WITH RA NATIONAL ASSEMBLY SPEAKER ARTUR BAGHDASARYAN” (på engelska). ARMINFO. 2005-09-26. http://www.arminfo.am/political-issue22.html. Läst 2009-01-20. 
37. ↑ ”Poll finds strong support for Armenian entry into EU” (på engelska). Ministry of Foreign Affairs of The Republic of Armenia Official Site. 2005-01-07. http://www.armeniaforeignministry.am/news/inthenews/050107_eu.html. Läst 2009-01-20. 
38. ↑ Markarian, Atom. ”IMF Heaps More Praise On Armenia”. http://www.armenialiberty.org/armeniareport/report/en/2006/06/78236A02-837E-4301-ADD0-54D8AB01BA56.ASP. Läst 2007-01-13. 
39. ↑ ”Index of Economic Freedom 2008” (på engelska). The Heritage Foundation. http://www.heritage.org/research/features/index/. 
40. ↑ ”2007 Review: Foreign policy and the pursuit of Nagorno-Karabakh settlement”. ArmeniaNow.com. 2008-01-11. http://armenianow.com/?action=viewArticle&AID=2704&CID=2669&IID=&lng=eng. Läst 2008-01-16. 
41. ↑ ”Nuclear Power in Armenia”. World Nuclear Association. September 2008. http://www.world-nuclear.org/info/inf113.html. Läst 2009-01-20. 
42. ↑ ”Boom and gloom”. The Economist. 2007-03-08. http://www.economist.com/displayStory.cfm?story_id=8819945&fsrc=RSS. Läst 2009-01-20. 
43. ↑ ”Kazakhstan may become full member of PACE, Ivinsky” (på engelska). inform.kz. 2006-05-26. http://www.inform.kz/showarticle.php?lang=eng&id=142262. Läst 2008-12-26. 
44. ↑ ”Kazakhstan” (på engelska). Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/comm/external_relations/kazakhstan/intro/index.htm. Läst 2008-12-26. 
45. ↑ ”Moldova will prove that it can and has chances to become EU member - president” (på engelska). Moldpres News Agency. 2007-06-19. http://www.moldpres.md/default.asp?Lang=en&ID=68715. Läst 2009-01-21. 
46. ↑ ”Romania offers citizenship to Moldovans” (på engelska). EurActiv.com. 2009-04-15. http://euractiv.com/en/enlargement/romania-offers-citizenship-moldovans/article-181271. Läst 2009-04-16. 
47. ↑ ”West or East for Russia?” (på engelska). The Washington Post. 2001-06-09. http://www.carnegieendowment.org/publications/index.cfm?fa=view&id=718. Läst 2009-01-21. 
48. ↑ ”Four spaces” (på ryska). Rossiyskaya. 2005-11-10. http://www.rg.ru/2005/11/10/rossia-es.html. Läst 2009-01-21. 
49. ↑ ”Intervju med Rysslands talesman för utrikesfrågor Alexander V. Yakovenko om Ryssland och EU” (på ryska). RIA. 2005-11-10. http://rian.ru/politics/20041125/743119.html. Läst 2009-01-21. 
50. ↑ ”Four spaces” (på ryska). TKS. 2004-04-23. http://www.tks.ru/cgi-bin/text.pl?file=2004042302&id=reviews. Läst 2009-01-21. 
51. ↑ ”Berlusconi says he wants Russia to join the EU” (på engelska). Agence France-Presse. 2008-10-15. http://afp.google.com/article/ALeqM5g2INfqbAE6C9LjlXFkwDrF1l8zbw. Läst 2009-01-21. 
52. ↑ ”EU urged to accept Ukraine as member” (på engelska). EUobserver. 2004-12-13. http://www.euobserver.com/?sid=24&aid=17977. Läst 2009-01-21. 
53. ↑ ”'Time to turn the page' on EU-Belarus ties: OSCE” (på engelska). canada.com. 2008-10-07. http://www.canada.com/topics/news/world/story.html?id=c0ffe09d-e31d-4741-8d37-83e68c8e7d79. Läst 2009-01-21. 
54. ↑ ”Belarus hopes to negotiate trade agreement with EC” (på engelska). Trend Capital. 2008-10-22. http://capital.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1326789&lang=EN. Läst 2009-01-21. 
55. ↑ ”Dialogue between parliaments of Belarus, EU countries to continue developing” (på engelska). Trend News. 2008-10-22. http://news.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1326807&lang=EN. Läst 2009-01-21. 
56. ↑ ”EU customs services express interest in close cooperation with Belarus” (på engelska). Trend News. 2008-10-14. http://news.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1319448&lang=EN. Läst 2009-01-21. 
57. ↑ ^{57,0 57,1} ”Lukashenko hails lifting of EU travel ban” (på engelska). canada.com. 2008-10-20. http://www.canada.com/topics/news/world/story.html?id=a46b7619-8444-4750-a321-4f4d0f0b3faa. Läst 2009-01-21. 
58. ↑ ”Most Icelanders want to join EU and eurozone after crisis”. EUbusiness. 2008-10-27. http://www.eubusiness.com/news-eu/1225106221.88. Läst 2008-11-02.  och en:Iceland and the European Union#Public_opinion
59. ↑ ”Progressives support Iceland EU entry” (på engelska). Framstegspartiet. 2009-01-17. http://www.icenews.is/index.php/2009/01/17/progressives-support-iceland-eu-entry/. Läst 2009-01-17. 
60. ↑ ^{60,0 60,1} ”Iceland's biggest party wants two EU referendums” (på engelska). EUbusiness. 2009-03-28. http://www.eubusiness.com/news-eu/1238178722.13. Läst 2009-03-29. 
61. ↑ ”Island kan gå med i EU tidigast 2016” (på engelska). Islandsbloggen. 2009-04-18. http://islandsbloggen.blogspot.com/2009/04/island-kan-ga-med-i-eu-tidigast-2016.html. Läst 2009-04-19. 
62. ↑ ”Still tussle about the changes of the constitution” (på engelska). NewsFrettir. 2009-04-04. http://newsfrettir.com/index.php?option=com_content&view=article&id=432:still-tussle-about-the-changes-of-the-constitution&catid=39:discussions&Itemid=58. Läst 2009-04-19. 
63. ↑ ”Rules out the general elections about the EU membership discussions” (på engelska). NewsFrettir. 2009-04-08. http://newsfrettir.com/index.php?option=com_content&view=article&id=452:rules-out-the-general-elections-about-the-eu-membership-discussions&catid=59:eu-matters&Itemid=132. Läst 2009-04-19. 
64. ↑ ”Iceland poised to apply for EU membership in July” (på engelska). EurActiv.com. 2009-04-27. http://www.euractiv.com/en/opinion/iceland-poised-apply-eu-membership-july/article-181653. Läst 2009-04-27. 
65. ↑ ”Centre-left wins Iceland election” (på engelska). BBC News. 2009-04-26. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8017927.stm. Läst 2009-04-26. 
66. ↑ ”Independence Party wants the euro” (på engelska). IceNews. 2009-04-19. http://www.icenews.is/index.php/2009/04/19/independence-party-wants-the-euro/. Läst 2009-04-19. 
67. ↑ ”Iceland’s Ruling Parties Reach Agreement on EU” (på engelska). Iceland Review Online. 2009-05-05. http://www.icelandreview.com/icelandreview/daily_news/?cat_id=40764&ew_0_a_id=323619. Läst 2009-05-07. 
68. ↑ ”Islands regjering vil søke om EU-medlemskap” (på norska). Verdens Gang. 2009-05-06. http://www.vg.no/nyheter/utenriks/artikkel.php?artid=562917. Läst 2009-05-07. 
69. ↑ ”Iceland prepares to launch EU accession talks” (på engelska). EurActiv.com. 2009-05-07. http://euractiv.com/en/enlargement/iceland-prepares-launch-eu-accession-talks/article-182098. Läst 2009-05-07. 
70. ↑ ”EU accession bill reaches Iceland parliament” (på engelska). IceNews. 2009-05-26. http://www.icenews.is/index.php/2009/05/26/eu-accession-bill-reached-iceland-parliament/. Läst 2009-05-26. 
71. ↑ ”Icelandic cabinet to push parliament on EU membership” (på engelska). EUbusiness. 2009-05-11. http://www.eubusiness.com/news-eu/1241984826.02. Läst 2009-05-11. 
72. ↑ ”Iceland's PM to seek vote on EU” (på engelska). BBC News. 2009-05-10. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8043047.stm. Läst 2009-05-11. 
73. ↑ ”Ökat EU-motstånd i Norge”. Dagens Nyheter. 2008-05-11. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=768941. Läst 2008-05-12. 

EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.