Saint-Barthélemy
Från Rilpedia
| Svenska kolonier |
|
| Sveriges historia |
|
|
Saint-Barthélemy (även Saint Barts, Saint Barths, Saint Barth) är en fransk ö i Karibien. Den är en del av ögruppen Små Antillerna. Ön var åren 1784-1878 en svensk koloni, varefter den såldes tillbaka till Frankrike. Det svenska arvet på ön består av namngivningen av orter och gator samt öns vapen som bär de tre kronorna.
Från 1963 bildade Saint-Barthélemy tillsammans med den franska delen av grannön Saint Martin ett arrondissement i departementet Guadeloupe. Sedan 2007 är Saint Barthélemy, "Collectivité de Saint-Barthélemy", ett fristående översjöiskt förvaltningsområde (Collectivité d’outre-mer) och har i den egenskapen visst självstyre. Huvudort är Gustavia, namngiven efter Gustav III.
Innehåll |
Vapen
Saint-Barthélemys vapen reflekterar de olika länder som har haft herraväldet. De tre liljorna representerar Frankrike. Malteserkorset representerar Malteserordens korta period och de tre kronorna representerar Sverige.
Historia
Saint-Barthélemy upptäcktes av Christopher Columbus år 1492 och han döpte ön efter sin bror Bartolomeo. År 1648 annekterades ön av Frankrike som den tillhörde fram till 1785. Ludvig XVI av Frankrike överlät ön till Sverige 1784 och i gengäld fick fransmännen handelsrättigheter i Göteborg. Den var en svensk koloni från 1784 till 1878 då den såldes tillbaka till Frankrike för 300 000 riksdaler av Oscar II. Sverige bedrev viss slavhandel på denna ö under en stor del av tiden den var i svensk ägo (se den svenska slavhandeln).
År 1771 blev Gustav III Sveriges konung. Han ville att Sverige skulle återupprättas som en europeisk stormakt. Han hade blivit inspirerad av Danmarks stora vinster från dess kolonier i Västindien, och ville ha egna kolonier, som var en symbol för makt och prestige på den tiden.
Den 23 augusti 1784 hade kungen ett möte med riksrådet och berättade att Sverige nu ägde en ö i Västindien. Detta kom uppenbarligen som en överraskning för många av medlemmarna i rådet. Den första rapporten om ön kom från den svenska generalkonsuln i den franska staden L'Orient, Simon Bérard. Han rapporterade att:
"Den (Saint-Barthélemy) är en mycket obetydlig ö, utan strategisk position. Den är mycket fattig och torr, med en synnerligen liten befolkning. Bara salt och bomull produceras där. En stor del av ön utgörs av sterila klippor. Ön har inget sötvatten; alla brunnarna på ön ger bara bräckt vatten. Vatten måste importeras från närliggande öar. Det finns inga vägar någonstans."
Enligt Bérard fanns det inga större möjligheter att börja med jordbruk på grund av den dåliga jorden. Öns enda fördel var en bra hamn.
Bérard rekommenderade att ön skulle göras till ett frihandelsområde. Vid den tiden hade Frankrike problem med att transportera de slavar som behövdes till kolonierna i området. Sverige skulle kunna försöka att exportera ett bestämt antal slavar till de franska kolonierna i området varje år.
Om Saint-Barthélemy blev en framgång kunde Sverige senare expandera till flera öar i området. De ledande länderna inom slavhandeln i Europa, Frankrike, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien, hade stora inkomster från vissa karibiska öar. Gustav III följde Bérards rekommendationer och försökte göra Saint-Barthélemy till ett frihandelscenter.
Slaveriet reglerades på Saint-Barthélemy genom en lagstiftning som ursprungligen skrevs på franska[1] sedan på engelska[2].
Till följd av Sveriges dåliga finanser[3] såldes ön tillbaka till Frankrike 1878[källa behövs]. Fram till 2007 var ön en del av det översjöriska departementet Guadeloupe.
Svenska Västindiska Kompaniet
På hösten 1786 startades det Svenska Västindiska Kompaniet på ön. Kungen berättade för aktieägarna att de kunde se fram emot stora vinster. Alla som hade råd tilläts köpa aktier, men kungen behöll 10 procent av aktierna, vilket gjorde honom till den största aktieägaren.
Den 31 oktober det året upprättades ett privilegiebrev till Västindiska Kompaniet. Företaget gavs rättighet att handla med slavar mellan Afrika och Västindien. Paragraf 14 i brevet löd: "Kompaniet är fritt att bedriva slavhandel på Angola och den Afrikanska kusten, där sådant är tillåtet."
Vinsterna från Västindiska Kompaniet delades så att kungen fick en fjärdedel och Kompaniet tre fjärdedelar, trots att kungen bara ägde 10 procent av företaget. Den 12 mars 1790 introducerades en ny tullskatt och konstitution för ön. Lagarna var utformade för att göra Saint-Barthélemy till ett frihandelscentrum. De nya lagarna gav mycket stor frihet till handlare från hela världen.
Svenska förbindelser idag
Piteå är Saint-Barthélemys vänort i Sverige. Den 14 maj 1995 invigdes Rue de Piteå vid nyrestaurerade Wall House i Gustavia.
Det svenska kulturarvet på Saint-Barthélemy värnas varmt på Saint Barthélemy av såväl kommunen som Föreningen Sveriges Vänner (L'Association SAINT-BARH des Amis de Suède, allmänt förkortat ASBAS), vars hedersordförande är Marius Stakelborough, som hittills har besökt Piteå åtta gånger och inför kommunfullmäktige utropats av kommunfullmäktiges ordförande Axel Bogren som hedersmedborgare i Piteå. Han är den ende på ön med ett svenskklingande efternamn, troligen förvärvat av hans förfäder från den svenske guvernören Berndt Robert Gustav Stackelberg, som var guvernör på ön 1812-1816. Senast i februari 1996 valdes han som ny ordförande i ASBAS Mme Arlette Magras i Gustavia. År 1979 tilldelades han utmärkelsen Nordstjärneorden och 1988 var han en av värdarna när kung Carl Gustaf och drottning Silvia besökte Saint Barthélemy.
Geografi och klimat
Saint-Barthélemy ligger 250 km öst om Puerto Rico, 230 km nordväst om Guadeloupe och 25 km sydöst om Saint Martin. Öarna Saba och Anguilla i Små Antillerna ligger också i närheten. Ön har en 32 kilometer lång kustlinje och den högsta punkten är Vitet på 286 meter över havet. Öns ekonomiska zon är på 4000 km².
Ön är kuperad och har en yta på 21 km², inklusive småöarna runtom uppgår ytan till 25 km². Några av småöarna är île Chevreau, Coco, île Fourchue, île Frégate, La Tortue, île Le Boulanger, Les Grenadins, Pain de Sucre, île Pelé, île Petit Jean och Toc Vers.
Saint-Barthélemy åtnjuter ett tropiskt klimat. Medeltemperaturen om vintern är 26°C med temperaturer upp till 33°C. På sommaren är medeltemperaturen 28°C med temperaturer upp till 35°C. Vattnet är en grad varmare än luftens medeltemperatur och på eftermiddagen kan det regna. Det är inte ovanligt att det stormar, upp till orkanstyrka, i perioden mellan september och november.
Demografi
Saint Barthélemy genomförde en folkräkning i januari 2007, resultatet var att ön hade 8 450 invånare[4] Befolkningstätheten är 402 invånare per km². I motsats till många andra öar i Västindien är majoriteten av befolkningen vita.
Huvudspråk är kreol och franska.
| 1766 | 1785 | 1812 | 1885 | 1961 | 1967 | 1974 | 1982 | 1990 | 1999 | 2007 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 327 | 950 | 5 482 | 2 600 | 2 176 | 2 351 | 2 491 | 3 059 | 5 038 | 6 852 | 8 450 |
| Officiella siffror från franska och svenska folkräkningar. | ||||||||||
Politik
Administrativt var ön Saint-Barthélemy fram till 2003 en fransk kommun (commune de Saint-Barthélemy) och en del av Guadeloupe, som är en översjöisk region och ett oversjöiskt departement, och därmed en del av EU.
År 2003 röstade öns befolkning för att inte längre ingå i Guadeloupe och för att bli ett eget översjöiskt område. [5] Den 7 februari 2007 [6] godkände det franska parlamentet ett lagförslag som gick ut på att ge Saint Barthélemy och grannön Saint-Martin status som översjöiskt område. Den nya statusen trädde i kraft den 22 februari 2007. [7] Saint-Barthélemy fortsätter vara en del av EU.[8]
Det första lokalvalet på ön hölls den 1 juli 2007, där Bruno Magras och hans parti Saint-Barth d'abord! i samarbete med Union pour un Mouvement Populaire fick 72,33% av rösterna. En andra valomgång utlystes, då ett parti uppnått ensam majoritet.
Resultat efter lokalvalet 2007: [9]
| Parti | Röster | % | Mandat |
|---|---|---|---|
| Saint-Barth d’abord! / Union pour un Mouvement Populaire | 2399 | 72,23 | 16 |
| Tous unis pour St-Barthélemy | 330 | 9,94 | 1 |
| Action Equilibre et Transparence | 330 | 9,94 | 1 |
| Ensemble pour St-Barthélemy | 262 | 7,89 | 1 |
| Totalt | 3321 | 100,00 | 19 |
Kommunikationer
Ön har en liten flygplats, Gustav III flygplats, som betjänas av mindre flygplan. De flesta flyg som anländer på ön har färre än 20 passagerare, och är flygplan i stil med Twin Otter.
Öns flygsällskap flyger till både flygplatserna på Saint Martin, och WinAir flyger till ön från Saint Martin. Det går också charterflyg från San Juan på Puerto Rico med Tradewind Aviation.
Flygplatsen ligger på stranden St. Jean, och flygplanen flyger under landning rakt över huvudena på strandbesökarna. Skyltar på stranden uppmanar folk att inte ligga rakt under inflygningssträckan.
Den närmaste flygplatsen för större flygplan ligger på Saint Martin.
Det finns en daglig färjeförbindelse från Gustavia till både den nederländska huvudstaden på Saint Martin, Philipsburg, och den franska, Marigot.
Ekonomi
Officiell valuta på ön är euro.
INSEE uppskattade 1999 Saint-Barthélemys bruttonationalprodukt till 179 miljoner euro [10], vilket motsvarar 26 000 euro per capita. BNP per capita år 1999 var 10% högre än i den europeiska delen av Frankrike. [10]
Saint-Barthélemy lever idag på turism, främst lyxturism. Ön är känd för att vara en tillflyktsort för kändisar. David Rockefeller var först ut. År 1957 byggde den amerikanske miljardären en ståtlig villa på halvön som skjuter ut i havet vid stranden Colombier. Det dröjde till början av 1970-talet innan en rad industrimagnater, skådespelare och fotomodeller följde efter.
Bland annat David Letterman, Pierce Brosnan och Harrison Ford har hus på Saint-Barthélemy, vid Colombier Beach. Stamgäster på ön är Tom Cruise, Céline Dion, Brad Pitt, Cameron Diaz, Matt Dillon, Uma Thurman, Jay-Z, Goldie Hawn, Kurt Russell, Woody Allen och Steven Spielberg.[källa behövs] Bland svenskar som tidivis bor på Saint-Barthélemy märks finansmannen Tomas Fischer.
Referenser
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från norska (bokmål) Wikipedia.
- ↑ [1]. Vice kommendanten Rosensteins ordonnance de police.
- ↑ [2]. Saint-Barthélemy «Code noir» suédois 1787.
- ↑ Riksbankens historia nämner en kris 1878 - 1879, men nämner inte försäljning av Saint-Barthélemy.
- ↑ INSEE. ”Résultats de l'enquête de recensement pour les communes de moins de 10 000 habitants enquêtées en 2004, en 2005, en 2006 ou en 2007”. http://www.insee.fr/fr/recensement/nouv_recens/resultats/repartition/comd971.htm?numdep=971&x=33&y=10#S.
- ↑ ”French Caribbean voters reject change” (på engelska). Caribbean Net News. 9 december 2003. http://www.caribbeannetnews.com/2003/12/09/voters.htm. Läst 9 februari 2007. ”However voters on the two tiny French dependencies of Saint Barthélemy and Saint Martin, which have been administratively attached to Guadeloupe, approved the referendum and are set to acquire the new status of overseas collectivity.”
- ↑ ”Letter of Information from the Mayor to the residents and non-residents, to the French and to the foreigners, of Saint Barthélemy” (på engelska). St. Barth Weekly. 16 februari 2007. http://www.st-barths.com/jsb/pdf_files/weekly108.pdf. Läst 18 februari 2007. ”On February 7 of this year, the French Parliament adopted the law granting Saint-Barthélemy the Statute of an Overseas Collectivity.”
- ↑ legifrance.gouv.fr: Détail d'un texte
- ↑ ”Treaty of Lisbon, Article 2, points 287 and 293”. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2007:306:0042:0133:EN:PDF.
- ↑ Reseau France Outre-mer: Elections territoriales : les résultats à Saint-Martin et Saint-Barthélemy
- ↑ 10,0 10,1 ”Estimation du PIB de Saint-Barthélemy et de Saint-Martin”. INSEE, CEROM. http://www.insee.fr/fr/insee_regions/guyane/publi/PIB_IDN.pdf.
Bibliografi
Se även
Externa länkar
- Comité de Liaison et d'Application des Sources Historiques (Saint-Barthélemy) Archives och historia av Saint-Barthélemy
- Officiella webbplatsen för gemenskap av Saint-Barthélemy
- Historia och språk förvaltning av Saint-Barthélemy
- Fauna och Flora av Saint-Barthélemy
- Saint-Barthélemy-Sällskapet
- Aftonbladets resereportrar på Saint Barthélemy
- The Sunday Times - "Vikings in the Caribbean?"
|
||||||||
|
||||||||||||||
