Svenska kolonier
Från Rilpedia
Svenska kolonier i Nordamerika och Afrika utgjordes av fyra besittningar varav tre var mycket kortvariga. De två första – Nya Sverige och Cabo Corso – bedrevs som privata företag, kompanier med kungligt sanktionerat monopol, så kallade privilegiebrev. Besittningarna var huvudsakligen inriktade på handel; Nya Sverige var det enda försöket till en egentlig koloni med inriktning på bosättning. Blott den lilla ön Saint-Barthélemy stod under svensk förvaltning någon lägre tid, i 93 år; kolonin Nya Sverige var svensk i sjutton år, handelsstationen Cabo Corso i elva år och ön Guadeloupe under endast fjorton månader.
Det är osäkert om de kortvariga besittningarna, förutom Saint-Barthélemy, genererade intäkter som översteg kostnaderna med att etablera dem och de konflikter de orsakade med andra stater. Det är därför svårt att säga om de innebar några egentliga vinster eller fördelar för Sverige.
Innehåll |
Nya Sverige
- 1638–1655: Nya Sverige, vid Delawarefloden under Nya Sverigekompaniet (även Söderkompaniet eller Nova Suecia-kompaniet) i dagens delstater Delaware, New Jersey och Pennsylvania i USA. I området bodde irokes-folket susquehannock (eller minqua) och algonkin-folket lenape. Kolonin förlorades till Nederländerna.
Afrikanska kompaniet och Cabo Corso
- 1650–1658 och 1660-1663: Cabo Corso under Afrikanska kompaniet (eller Guineakompaniet) i dagens Ghana vid Guineabukten i Västafrika. Territoriet köptes av det Afrikanska kompaniet från kungen av Fetu år 1650. Området beboddes av akan-folket fante (eller fanti) som tillhörde kungariket Efutu (eller Fetu). Området förlorades 1658 till Danmark och 1663 till Nederländerna och bestod huvudsakligen av kastellet Carolusborg, i nuvarande Cape Coast (Cabo Corso; fante Oguaa).
Saint-Barthélemy
- 1785–1878: Saint-Barthélemy, som både före och efter den svenska tiden tillhörde Frankrike. Sedan år 2007 är Saint-Barthélemy ett eget översjöiskt förvaltningsområde (Collectivité d’outre-mer). Ön överläts av Frankrike 1785 och såldes tillbaka dit 1878. Till 1805 styrdes ön i samverkan med Svenska Västindiska kompaniet.
- 1813–1814: Ön Guadeloupe överläts av Storbritannien till Karl XIII som ersättning för Sveriges deltagande i alliansen mot Napoleon under slutet av Napoleonkrigen. Vid freden i Paris 1814 tillföll kolonin Frankrike mot att Storbritannien ersatte det svenska kungahuset med den s.k. Guadeloupefonden.
Se även
- Kolonialism
- Den svenska koloniseringen av Amerika
- Den svenska slavhandeln
- Triangelhandeln
- Fort och slott i Ghana
- Danska kolonier
- Nordiska kolonialkompanier
- Kolonialiseringen av Sameland
- Nordiska korståg
- Nordbornas resor under vikingatiden
- Nederländska stormaktstiden
- Franska kolonialimperiet
- Guldkusten
- Philadelphia
- Svenska Ostindiska kompaniet
- Stormaktstiden
Källor
- Carlsson Sten, Jerker Rosén, Gunvor Grenholm m.fl: Den svenska historien, Stockholm 1966-68 (senare upplaga finns)
- Englund, Peter, Ofredsår, Stockholm 1993, ISBN 91-7486-067-4 (senare upplagor finns)
- Henriksson, Alf, Svensk historia, Stockholm 1966, ISBN 91-0-010551-1 (senaste upplagan 2004)
- Nationalencyklopedin
- Nordisk Familjebok, 1800-talsupplagan & Uggleupplagan, Stockholm 1876-1926
- Sjögren, Otto, Sveriges historia, Malmö 1938
- Starbäck, Carl Georg & Per Olof Bäckström: Berättelser ur den svenska historien, Stockholm 1885-86
- Svensk Uppslagsbok, Malmö 1947-55
- Åberg, Alf, Vår svenska historia, Lund 1978, ISBN 91-27-00783-9 (senare upplagor finns)
Litteratur
- Norman, Hans & Anna Larsdotter, När Sverige skulle bli kolonialmakt (1994) Populär historia. (nr. 4).
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Svenska kolonier
