Den svenska koloniseringen av Amerika
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Den svenska koloniseringen av Amerika bestod av en bosättning under 1600-talet runt Delawarefloden i nuvarande Delaware, New Jersey, Pennsylvania, och Maryland, samt av förvaltande av två öar i Karibien under 1700- och 1800-talet.
Fram till 1809 utgjorde Finland den östra tredjedelen av Sverige, och en stor del av de svenska bosättarna hade finska som sitt modersmål och kom från det som idag är Finland.
Innehåll |
Nya Sverige
- New Sweden (1638-1655) (Nya Sverige) var under sjutton år en koloni belägen i Delaware men med tillhörande andra bosättningar såsom New Stockholm och Swedesboro i New Jersey. Kolonin erövrades av holländarna, som såg närvaron av svenska kolonisatörer i Nordamerika som ett hot mot deras intressen i den holländska kolonin New Netherlands. De svenska utvandrarna stannade kvar i kolonin.
Saint-Barthélemy och Guadeloupe
- Ön Saint-Barthélemy (1785-1878) drevs som en frihamn. Sverige övertog ön från Frankrike och såldes även tillbaka dit. Någon egentlig kolonisering — större utvandring — tycktes inte ha skett från Sverige till Guadeloupe. Invånarna betraktade sig själva som fransmän, befolkningen talade franska förutom ett mindre antal svenska administratörer och handelsmän, lokala lagar skrevs på franska eller engelska. Huvudstaden Gustavia har dock behållit sitt svenska namn.
- Ön Guadeloupe (1813-1814) var under fjorton månader i svensk ägo, som en konsekvens av Napoleonkrigen.
Se även
Externa länkar
- Världshistoria – Människosläktets utveckling i stat och samhälle, i kultur och vetenskap. Band 4, utgiven 1917-1921 (Svensk översättning och bearbetning av ett tyskt arbete som utgavs av Julius von Pflugk-Harttung).
