Den tyska koloniseringen av Amerika
Från Rilpedia
Den tyska koloniseringen av Amerika bestod av ett i stort misslyckat försök att kolonisera Venezuela under 1500-talet.
Bankfamiljerna Anton och Bartholomeus Welser i Augsburg fick rättigheter att befolka Venezuela från tysk-romerska kejsaren Karl V och spanska konungen 1528. Dessa rättigheter förhandlades av Heinrich Ehinger och Hieronymus Sailer, antingen självständigt eller under uppdrag från Anton och Bartholomeus Welser. I vilket fall sattes en koloniseringsplan upp 1529, då Ambrosius Ehinger blev guvernör över området. Han utforskade området i syfte att söka efter den mytomspunna staden El Dorado. Han hade lämnat Sevilla 7 oktober 1528 tillsammans med spanjoren Garcia de Lerma och 281 bosättare. Vid Santo Domingo lämnade de Lerma med sina 50 följeslagare Ehinger för att utföra sina order i Santa Marta. Ehinger och resten av gruppen fortsatte till den venezuelanska kusten och nådde 24 februari 1529 Coro. Andra tyska guvernörer var Nikolaus Federmann, Georg Hohermuth von Speyer och Philipp von Hutten. Allihop deltog främst i letandet efter guld. Federmann tog sig över Anderna till Bogotá, där han och Sebastián de Belalcázar initialt bestred Jiménez de Quesadas anspråk för provinsen. Tyska gruvarbetare tillsammans med 4000 afrikanska slavar skeppades över för att arbeta på sockerplantager. År 1541 dök olika disputer med Spanien upp, och bankirernas kontroll över sin koloni upphörde 1556.
Många av de tyska kolonisatörerna avled i tropiska sjukdomar eller attacker från indianer under sina många resor djupt in i indianskt territorium i sitt sökande efter guld.
