Karl XIII
Från Rilpedia
Karl XIII | |
Kung Karl XIII av Sverige (Karl II av Norge) |
|
Regeringstid | Sverige : 6 juni 1809- 5 februari 1818 (riksföreståndare från 29 mars 1809) Norge: 4 november 1814- 5 februari 1818 |
---|---|
Kröning | Sverige : 29 juni 1809 Norge : Ej krönt |
Valspråk | Folkets väl min högsta lag |
Ätt | Holstein-Gottorp |
Gemål(er) | Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg |
Företrädare | Sverige : Gustav IV Adolf Norge : Kristian Fredrik |
Efterträdare | Karl XIV (III) Johan |
Född | 7 oktober 1748 Stockholm |
Död | 5 februari 1818 Stockholm |
Begravningsplats | Riddarholmskyrkan, Stockholm |
Karl XIII (Carl XIII), född 7 oktober 1748, död 5 februari 1818, var kung av Sverige från 1809 och Norge från 1814 under namnet Karl II. Han var hertig av Södermanland.
Karl XIII var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen samt bror till Gustav III och kusin till Katarina II av Ryssland. Han gifte sig 7 juli 1774 med sin kusin Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg, vars far var yngre bror till kung Adolf Fredrik.
Innehåll |
Biografi
Karl tjänade som amiral under Gustav III:s ryska krig.
Karl XIII var i nära förbindelse med ledande män inom oppositionen men det är omtvistat om han kände till och stödde planerna på att mörda Gustav III.[1]
Gustavs son, Gustav IV Adolf blev ny regent och under dennes regeringstid förlorades Finland och Pommern blev tidsvis ockuperat av Napoleon. Detta ledde till att Gustav IV Adolf avsattes och landsförvisades. Därefter fick Karl XIII agera marionettkung, och han tvingades adoptera den danske prinsen Kristian August, som emellertid avled av slaganfall redan 1810. Dennes plötsliga död orsakade stor uppståndelse och starka rykten om förgiftning.
I samband med begravningståget för Kristian August genom Gamla stan i Stockholm den 20 juni 1810 mördades riksmarskalken Axel von Fersen på Riddarhustorget, anklagad av folkhopen för att ha förgiftat den danske prinsen. Carl Otto Mörner, som sändes till Frankrike för att inhämta kejsar Napoleons åsikt i tronföljdsfrågan, agerade där på eget initiativ och sålde svenska kungakronan till den franska fältmarskalken Jean Baptiste Bernadotte. Det påstås att Karl XIII förfasade sig över att behöva adoptera en advokatson från Pau. Men han blev ganska snart nöjd med sin nye adoptivson och sonson.
År 1812 tog Karl Johan över regerandet efter att kungen blivit allt tröttare och senilare. Han som många andra drömde om att Karl Johan skulle ta tillbaka Finland från Ryssland. Denne vände sig dock västerut. År 1814 tvingades Norge i union med Sverige, och Karl XIII utsågs till Norges kung, under namnet Karl II.
Karl XIII avled klockan 22.14[2] den 5 februari 1818 och efterträddes av Karl XIV Johan, som dock i praktiken styrt landet ända sedan kungörelsen den 27 mars 1811, som meddelade att Karl XIII den 17 mars detta år insjuknat i bröstfeber och att han "...pröfvat nödigt att uppdraga vården om Sig och Riket åt H. K. Kron-Prinsen".[3]
Karl XIII låg på Lit de Parade i Riddaresalen den 23 - 27 februari, och begravdes vid en akt i Riddarholmskyrkan den 20 mars.[4]
Karl XIII står staty bland annat i Hoglands park i Karlskrona och Kungsträdgården i Stockholm.
Barn
Barn med drottning Charlotta:
- Lovisa Hedvig, född/död 2 juli 1797[5]
- Karl Adolf, hertig av Värmland, född 3 juli 1798, död 10 juli 1798
Barn med Augusta Fersen:
Adoptivsöner:
- Kristian August, (1768-1810), nytt namn Karl August
- Jean Baptise Jules Bernadotte, (1763-1844), nytt namn Karl (XIV) Johan
Frimureri
Kungen var mycket engagerad i Svenska Frimurare Orden och var bland annat drivande i arbetet med att runt sekelskiftet 1800 revidera och utveckla det så kallade svenska systemet. Enligt frimurarna använder man fortfarande dessa ritualer. År 1811 instiftade kungen Carl XIII:s orden.
Kuriosa
En berusad person hade, berusad som han var skrikit i en krog "Jag skiter i Kunglig Majestät och hans förordningar !". Eftersom detta rubricerades som majestätsbrott och kunde ge första biljett till bödelsyxan gick detta direkt till kungens statsråd. Konseljen ville statuera exempel och halshugga försyndaren. Plötsligt började den halvslumrande Karl XIII röra på sig och statsråden hörde följande - Tyst, tyst, tyst! Säg honom, att jag skiter i honom igen och därmed är det slut; jag vill ej höra talas om det mer.
Jämför med Upproret i Gryt 1811.
Anfäder
Källor
- ↑ Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord Karl XIII
- ↑ Ny svensk historia, Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.72
- ↑ Ny svensk historia, Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.27
- ↑ Ny svensk historia, Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.73
- ↑ Find-A-Grave "Famous", Riddarholmskyrkan
Litteratur
- Sandberg, Thorsten, Doldis på tronen [artikel om Karl XIII] (2008) Populär historia. (nr. 6).sid. 32-35.
|