Från Rilpedia

Sofia Dorotea av Celle, född 15 september 1666, död 13 november 1726, var enda barn till hertig Georg Wilhelm av Lüneburg-Celle och markisinnan Eleonore d'Olbreuse.

Innehåll 1 Äktenskap 2 Kärleksaffär 3 Skilsmässa och återstoden av livet 4 Sofia Doroteas död 5 F.d. maken, Georg I:s öde 6 Källor 7 Succession

Äktenskap

Hon blev 1682, mot sin vilja, bortgift med sin kusin kurfurst Georg Ludvig av Hannover, sedermera kung Georg I av Storbritannien.

I äktenskapet föddes två barn:

1. Georg II av Storbritannien, född 1683.
2. Sophie Dorothea av Hannover, född 1687, gift med Fredrik Vilhelm I av Preussen.

Kärleksaffär

I barndomen hade hon varit lekkamrat med Philip Christoph Königsmarck. I början på 1690-talet återupptogs vänskapen och kom att utvecklas till en kärleksaffär mellan den ensamma, olyckliga prinsessan och den ståtliga Philip. Paret skrev även kärleksbrev till varandra, delvis på chiffer. Större delen av parets korrespondens (cirka 300 brev) finns bevarad och förvaras i Lunds universitetsbibliotek.

Trots deras hemlighetsfullhet, kom Sofia Doroteas make dem på spåren. Natten till den 12 juli 1694 försvann Philip Christoph Königsmarck spårlöst i det kurfurstliga palatset i Hannover, det vackra slottet vid floden Leine, troligtvis mördad på befallning av Georg.

Skilsmässa och återstoden av livet

Georg lät skilja sig från Sofia Dorotea 1694.

Återstoden av sitt liv tillbringade hon "inspärrad" på slottet Ahlden. Officiellt hette det att hon "dragit sig tillbaka" till Ahlden och "önskade leva i stillhet". Hon tilläts promenera fritt i staden och umgås med folk, dock ej ståndspersoner. I sin ensamhet brukade hon samla stadens damer till läsning, musik och handarbete. Med sitt lugn och behärskade sätt vann hon aktning av alla som kom i kontakt med henne.
Hon tilläts även, tillsammans med en sällskapsdam, göra åkturer i slottets närhet, dock begränsat till endast västerut en mil, längs en noga angiven väg. I mer än trettio år gjorde hon denna dagliga åktur.

I Ahlden blev hon en institution; hon var förskjuten av sin far, men hennes mor besökte henne då och då. Hon förbjöds att träffa sina barn, men brevväxlade med sin dotter fram till dennas giftermål med Fredrik Vilhelm I av Preussen; han förbjöd sin fru att ha kontakt med sin mor. Dock veknade han när Sofia Dorotea erhöll ett stort arv efter sin mor. När Sofia Doroteas far avled 1705 föreslogs att hon skulle få lov att bo med sin dotter, men hennes f.d. make motsatte sig detta förslag.

Sofia Dorotea ärvde med åren stora förmögenheter efter såväl sin far som mor, men det förändrade inte hennes tillvaro. Hon fortsatte sitt lugna, tillbakadragna liv i Hannover.

När hennes f.d. make 1714 blev kung i England ansågs det önskvärt att han skaffade sig en hustru, men alla prinsessor han friade till svarade nej till giftermålsanbudet på grund av hans ökända lastbara leverne.
Slutligen kontaktades Sofia Dorotea och erbjöds att komma till England som drottning. Hon svarade då:

Jag har endast ett svar att ge. Är jag straffbar - då är jag ovärdig att bli Eder drottning. Är jag oskyldig, då är Eder Konung ovärdig att vara min gemål.

Sofia Doroteas död

I november 1726 insjuknade Sofia Dorotea i hög feber. I feberyra nedkallade hon Guds straff över sin f.d. make och sade att han inom ett år skulle möta henne "inför Guds domstol". Hon hade även skrivit ett brev, som efter hennes död skulle överlämnas till honom.
Hon avled den 13 november 1726.

Saken låg till sålunda, att Georg I hade hört talas om franska spåmän, vars profetior till hundra procent hade gått i uppfyllelse, och den förnämsta av dessa, profetissan Debora, hade vid ett besök i Hannover sagt, att kurfursten skulle överleva sin gemål med endast fjorton månader. När han hörde att furstehusen i Hannover och Preussen anlagt sorg efter Sofia Doroteas död, blev han arg, och befallde att hon skulle begravas utan ceremonier i slottsträdgården. Dock hade hösten varit regnig och marken förvandlad till sumpmark, så begravningen gick ej att genomföra, och hennes kista placerades i slottskällaren.

I maj 1727 kom order från Georg I att Sofia Dorotea skulle begravas i de hertigliga gravvalven i Celle, dock utan ceremonier, och så skedde.

Rykten spreds runtom i Europa om Georgs skamliga beteende mot sin hustru, och hon blev mer eller mindre helgonförklarad av gemene man. Att hon suttit fängslad i trettio år ansågs sorgligt, hennes kärleksaffär med Königsmarck betraktades som romantisk och oskyldig.

F.d. maken, Georg I:s öde

Georg I beslöt sig för att återvända till Hannover. I juni 1727 tog han båten till Holland, där häst och vagn väntade.
I Osnabrück bytte ekipaget häst. Då kom en man fram till den engelske kungens vagn och överlämnade ett brev. Mannen var Sofia Doroteas tjänare och brevet var det hon skrivit, då hon låg för döden - att hennes f.d. man skulle möta henne inför Gud inom ett år. Georg I läste brevet, vilket föll ur hans händer, och själv föll han framstupa i vagnen.
Han fördes till det biskopliga palatset i Osnabrück, där han avled ett par timmar senare.

Källor

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.

Succession

Företrädare: Georg av Danmark

Drottning av England (ej regent) 1714–1726

Efterträdare: Caroline av Ansbach