Från Rilpedia

Maastrichtfördraget, som låg som grund för Europeiska unionen, delade upp EU:s politikområden i tre huvudgrupper, kallade Europeiska unionens tre pelare.

Innehåll 1 De tre pelarna inom EU 2 Pelarstrukturens ursprung 3 Avskaffandet av pelarstrukturen 4 Externa länkar 5 Se även

De tre pelarna inom EU

1. Den första pelaren består av Europeiska gemenskapen och omfattar bland annat social-, miljö- och ekonomifrågor.
2. Den andra pelaren består av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och omfattar samarbete inom utrikes- och försvarsfrågor.
3. Den tredje pelaren omfattar polisiärt och straffrättsligt samarbete (PSS).

Europeiska unionen
	Första pelaren		Andra pelaren		Tredje pelaren
	Europeiska gemenskapen		Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken		Polisiärt och straffrättsligt samarbete
	Tullunion och Inre marknaden Gemensamma jordbrukspolitiken Gemensamma fiskeripolitiken Konkurrenslagar Ekonomiska och monetära unionen EU-medborgarskap Utbildning och Kultur Trans Europeiskt Nätverk Konsumentskydd Sjukvård Forskning Miljölagar Socialpolitik Asylpolitik Schengenavtalet Immigrationspolitik		Utrikespolitik: Mänskliga rättigheter Demokrati Bistånd Säkerhetspolitik: Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken Europeiska unionens stridsgrupper EU:s snabbinsatsstyrka Fredsbevarande		Drogsmuggling och vapensmuggling Terrorism Trafficking Organiserad brottslighet Mutor och bedrägeri

Om ett beslut tas supranationellt (överstatligt) eller intergovernmentalt (mellanstatligt) skiljer sig åt mellan de tre pelarna.

Inom varje pelare finns olika balanser mellan de supranationella och intergovernmentala principerna. Supranationalism är starkast i den första pelaren, medan de två andra är närmare intergovernmentalismen. I den andra och tredje pelaren är makten hos parlamentet, kommissionen och Europadomstolen markant begränsade jämfört med Europeiska rådet och Europeiska unionens råd ("Ministerrådet").

Pelarstrukturens ursprung

Pelarstrukturen har sitt historiska ursprung från förhandlingarna som ledde till Maastrichtfördraget. Man ville ge gemenskapen mer makt över frågor inom utrikes-, säkerhets-, försvars-, asyl-, immigrationspolitiken och inom polis- och rättssamarbetet.

Emellertid så motsatte sig vissa medlemsstater detta, eftersom det var ett stort hot mot deras suveränitet, ansåg man. Istället tyckte man att frågorna borde behandlas på mellanstatlig nivå, och således uppkom strukturen där vissa frågor behandlas överstatligt och vissa mellanstatligt.

De senaste fördragen, Amsterdamfördraget och Nicefördraget, har fört över en del sakfrågor från andra och tredje pelaren till den överstatliga, första pelaren. Viktigast bland dessa frågor är överförandet av asyl-, migrations- och rättssamarbetet till Europeiska gemenskapen (första pelaren), genom Amsterdamfördraget.

Avskaffandet av pelarstrukturen

Om Europeiska konstitutionen skulle ha trätt i kraft skulle det ha förenklat och gjort Europeiska unionens struktur enhetligare. Bland annat skulle den Europeiska gemenskapen ha fullt ut blivit integrerad med Europeiska unionen samtidigt som de tre pelarna skulle ha blivit en enda struktur. Detta har återigen blivit aktuellt i och med Lissabonfördraget. Om detta fördrag blir antaget kommer den struktur som idag finns att tas bort.

Externa länkar

• Europeiska unionens tre pelare European NAvigator

Se även

• EU-rätt