Från Rilpedia

Euro Euro Ευρώ Евро
Område	Euroområdet
Inflation	0,6 %[1]
Symbol	€
Valutaenheter	1 € = 100 cent
Centralbank	ECB
	Euromynt
Sedlar	Mynt

Euromynt har en gemensam och en nationella sida. Den nationella sidan är designad av respektive nationell centralbank. Dessutom tillverkar tre europeiska mikrostater, Monaco, San Marino och Vatikanstaten, sina egna euromynt på grund av att länderna har valutaavtal med Europeiska unionen (EU). Euromynt och eurosedlar började distribueras den 1 januari 2002, men präglingsåren på mynten kan gå ända tillbaka till 1999, när valutan formellt infördes.

En euro delas in i 100 cent (som ofta skrivs som decimaler av en euro, till exempel 0,10 €) och det finns åtta olika valörer på euromynten. Oavsett var mynten präglas är de giltiga i hela euroområdet.

Innehåll 1 Gemensamma sidan 1.1 Problem med 2-euromynten 1.2 Design 1999-2006 1.3 Nuvarande design 2 Nationella sidan 2.1 Standardiseringar 2.2 Framtida ändringar av nationella sidan 3 Mynt med små valörer 4 Samlingsmynt 5 Se även 6 Källor 7 Externa länkar

Gemensamma sidan

Alla mynt har en gemensam baksida som visar hur mycket myntet är värt, med en utformning av belgiska designern Luc Luycx. Utformningen av 1-, 2- och 5-centsmynten symboliserar Västeuropas plats i världen som helhet.

Problem med 2-euromynten

Mynten präglades i flera av de deltagande länderna, varav många använde ämnen som producerats i Birmingham Mint, Birmingham, England. Ett problem har uppstått på grund av att mynt gjorts med olika ämnen och präglingstekniker. Det turkiska en liramyntet liknar väldigt mycket 2-euromynten i både vikt och storlek, och båda mynten verkar accepteras av spelautomater som om det vore 2-euromynten, som är värt ungefär fyra gånger mer än liramyntet. Men det finns nu automater som har uppgraderats för att vägra liramynten. Även thailändska bahtmynt är av liknande storlek och form som ett 2-euromynt men är värda omkring 10 gånger mindre. Dessa mynt har också hittats i automater med myntlådor runt om i Europa.^[2]

Design 1999-2006

Den ursprungliga designen för 10-, 20- och 50-centmynten visar konturerna av var och en av medlemsstaterna i EU-15. Varje stat visas skilt från de andra, vilket ger upphov till ett Europa som ser ut att bestå av många öar. EU-medlemmar som inte ingick i euroområdet när mynten tillverkades (Storbritannien, Sverige och Danmark) var också avbildade.

På 1- och 2- euromynten är landmassan mer sammanhållen men gränserna finns fortfarande kvar. De vertikala ränderna passerar genom vissa icke-deltagande länder. Precis som den senare designen, präglas alla mynt av de tolv stjärnorna. Mynt med den "gamla designen" är fortfarande giltiga i hela euroområdet, inklusive nya euroländer så som Cypern, Malta och Slovenien.

Årtalen som präglats på mynten kan gå ända tillbaka till 1999, då valutan inrättades formellt. Detta gäller enbart mynt som tillverkats i Frankrike, Spanien, Belgien, Finland och Storbritannien. Dessa länder sätter av tradion ut datumet enligt då mynten präglades än efter när de satts i omlopp.

Fil:CO1CENT 50SV.JPG 0,01 €

Fil:CO2CENT 50SV.JPG 0,02 €

Fil:CO5CENT 50SV.JPG 0,05 €

Fil:CO10CENT 50SV.JPG 0,10 €

Fil:CO20CENT 50SV.JPG 0,20 €

Fil:CO50CENT 50SV.JPG 0,50 €

Fil:CO1EURO 50SV.JPG 1,00 €

Fil:CO2EURO 50SV.JPG 2,00 €

Nuvarande design

Under 2007 infördes en ny design för att återspegla utvidgningen 2004. Utformningen har i stora drag kvar alla delar av den ursprungliga designen, inklusive de tolv stjärnorna. Skillnaden är att kartan över de femton medlemsstaterna har ersatts med en som visar hela Europa som en kontinent utan gränser.

För att kunna inkludera Cypern på kartan har ön flyttats flera kilometer nordväst om sin verkliga position. Det ursprungliga förslaget från kommissionen att inkludera Turkiet på kartan avvisades av rådet. Detta sågs som en politisk snäsa av rådet för Turkiets EU-medlemskapsambitioner.^[3]

Den första omgången av dessa mynt präglades under 2006 av Finlands myntverk när man där tillverkade de första slovenska euromynten. Dessa mynt kom i bruk under 2007 och det är från och med 2008 obligatoriskt för befintliga medlemmar att utfärda denna design istället för den gamla. Ett-, två- och fem-centmynten behölls i sin gamla version eftersom kommissionen ansåg att kartan på dessa mynt visade hela Europa, även om EU-15 är utmarkerade.

Euromynt med den gamla designen fortsätter att vara lagligt betalmedel i hela euroområdet, även om de successivt kommer att fasas ut.

Bild	Valör	Diameter	Bredd	Vikt	Beståndsdelar	Kant
16px	1 cent	16,25 mm	1,67 mm	2,30 g	Stål med kopparöverdrag	Slät
19px	2 cent	18,75 mm	1,67 mm	3,06 g	Stål med kopparöverdrag	Slät med en räffla
21px	5 cent	21,25 mm	1,67 mm	3,92 g	Stål med kopparöverdrag	Slät
19px	10 cent	19,75 mm	1,93 mm	4,10 g	Kopparlegering (Nordiskt guld)	Utskurna uddar (räfflad kant)
22px	20 cent	22,25 mm	2,14 mm	5,74 g	Kopparlegering (Nordiskt guld)	Slät med sju fördjupningar ("spansk blomma")
24px	50 cent	24,25 mm	2,38 mm	7,80 g	Kopparlegering (Nordiskt guld)	Utskurna uddar (räfflad kant)
23px	1 euro	23,25 mm	2,33 mm	7,50 g	Inre: nickelbrons Yttre: nickelmässing	Sex skiftande segment, tre släta, tre fint räfflade
26px	2 euro	25,75 mm	2,20 mm	8,50 g	Inre: nickelmässing Yttre: nickelbrons	Fint räfflad med kantinskrift. Texten varierar mellan länder.

Nationella sidan

Den nationella sidan varierar från land till land, där varje medlem har möjlighet att välja sin egen design. Vart och ett av de åtta mynten kan ha samma design (exempelvis belgiska euromynt), eller kan designen variera mellan varje myntvalör (såsom italienska euromynt). I monarkier brukar den nationella sidan präglas av ett porträtt på landets monark, ofta i ett mönster som förts över från den tidigare valutan. Republiker tenderar att inkludera nationella monument, symboler eller stiliserade mönster (exempelvis franska euromynt). Gravyrer på kanten av 2-euromynten är också upp till varje land att avgöra.^[4]

Standardiseringar

Det finns dock vissa begränsningar när det gäller designen; den måste innehålla de tolv stjärnorna, gravörens initialer och utgivningsåret. Den nya designen måste också innehålla namnet på det utfärdande landet. Det kan inte upprepa myntets valör eller ordet euro om inte det är i ett annat alfabet (såsom grekiska euromynt).^[4] Den nationella sidan får inte ändras fram till slutet av 2008, förutom om en monark avbildad på ett mynt avlider eller abdikerar(såsom i fallet med vatikanska euromynt). Efter 2004 kan länderna också producera ett 2-eurojubileumsmynt per år i begränsat antal.^[5]

Det finns för närvarande inga planer på att avskaffa den nationella designen till förmån för en gemensam design även på baksidan. Men kommissionen har föreslagit att 1-, 2- och 5- centmynten borde ha en gemensam utformning för att hålla ner kostnaderna.^[6] Under 2007 utfärdade alla euroländerna ett nästan identiskt jubileumsmynt för att fira 50-årsdagen av undertecknandet av Romfördraget. Dessa mynt har samma design förutom att namnet på ursprungslandet och språket som används på mynten skiljer.

Även om de inte är medlemmar i EU, har Monaco, San Marino och Vatikanstaten också euromynt med en nationell sida, men dessa mynt finns i princip inte ute i handeln, utan används främst av myntsamlare. Andorra förhandlar med EU för att få samma typ av valutaavtal som de tre andra europeiska mikrostaterna.

Framtida ändringar av nationella sidan

”

Den nationella sidan på alla valörer av euromynten i omlopp bör förses med uppgift om den utfärdande medlemsstaten genom medlemsstatens namn eller en förkortning av det. Den nationella sidan bör inte upprepa något som tyder på valör, eller delar därav, av myntet liksom bör man inte upprepa namnet på den gemensamma valutan eller dess underavdelning, om inte sådan uppgift härrör från användningen av ett annat alfabet. Denna rekommendation bör tillämpas på nationella sidor och kantstämplar på både normala mynt och jubileumsmynt i omlopp. Det bör inte tillämpas på nationella sidor och kantstämplar på både normala mynt och jubileumsmynt i omlopp som givits ut före antagandet av denna rekommendation.

”

De ovan nämnda punkterna kräver i huvudsak fem av euroområdets medlemmar att ändra sina nationella designer. Finland var 2007 det första landet som bytte design, medan Belgien gjorde det år 2008 och Tyskland och Österrike kommer inte att ändra sin nuvarande utformning för närvarande.^[7] Grekland har fortfarande inte bestämt hur deras design ska förändras.

Mynt med små valörer

Ursprungligen infördes 1- och 2-centmynten för att säkerställa att införandet av euron inte skulle användas som en ursäkt till återförsäljare att kraftigt runda upp priserna. Men på grund av kostnaderna för att upprätthålla en omsättning av låga valörer, både för företagen och myntverken, avrundar Finland och Nederländerna priserna till närmaste fem-centmynt ("svensk avrundning") vid betalning med kontanta pengar, samtidigt som de har en handfull av dessa mynt för samlare, snarare än för allmänt omlopp.^[8]

Trots detta är dessa mynt fortfarande lagliga betalningsmedel och produceras utanför dessa två stater, så om en kund med ett centmynt präglat någon annanstans vill betala med det kan de göra det.^[9]

Den finska lagen för att avrunda till fem cent och inte ge växel i mindre valör utfärdades i januari 2002, innan mynten sattes i omlopp. Nederländerna gjorde samma sak i september 2004 och Belgien under år 2005.^[9] Nederländerna gjorde detta efter påtryckningar från detaljhandelsföretag, som hävdade att 1- och 2-centsmynt är för dyra att hantera.

Detta beror delvis på faktorer såsom stigande metallpriser: den nederländska centralbanken beräknade att den skulle spara 36 miljoner US-dollar per år genom att inte använda de mindre mynten. Andra länder som Tyskland har behållit mynten på grund av deras strävan efter 1,99-europriser, vilket verkar mer lockande för konsumenten än 2-europris.^[9] Detta ställningstagande upprepades av Europeiska centralbanken själv, som ansåg att mynten tillåter företag att beräkna priser mer exakt för sina konsumenter.^[10] Enligt en Eurobarometer-undersökning av EU-medborgare är tyskar mest skeptiska till ett totalt borttagande av 1- och 2-centmynten, vilket kan bero på att Tyskland före införandet av euron hade pfennigmynt som var värda föga 0,5 eurocent. Totalt sett i euroområdet är däremot en majoritet för att ta bort dem (58% för borttagande av 1-centmynten och 52% för borttagande av 2-centmynten). Belgarna är mest positiva till borttagande.^[10]

1-, 2- och 5-centmynten står för cirka 80% av alla nya mynt som präglas i euroområdet. Beroende på bekostnaden av att producera mynt med så lågt värde har kommissionen föreslagit att kostnaderna kan minska genom att ha en gemensam design på båda sidor om dessa mynt, istället för att prägla många olika designer.^[6]

Samlingsmynt

Varje euroland har rätt att också prägla ett jubileumsmynt varje år. Endast 2-euromynt får användas på detta sätt (för att de ska vara lagliga betalningsmedel) och det finns en gräns för den mängd som får utfärdas. Men myntet måste präglas av den normala designen, inklusive kriterierna för de tolv stjärnorna, året och det utfärdande landet.

Grekland var det första landet att utfärda ett jubileumsmynt, och de flesta övriga euroländerna har gjort samma sak. År 2007 utfärdade alla dåvarande euroländer ett jubileumsmynt till minne av Romfördragen. Enda skillnaden mellan de olika mynten var att språket och det utfärdande landet var olika.

Detta kommer att upprepas under 2009 i åminnelse av eurons tioårsdag. Designen valdes genom en elektronisk omröstning, där alla EU-medborgare kunde delta.^[10]

Dessutom har Tyskland sedan 2006 utfärdat en serie av mynt. Varje mynt i serien visar en av Tysklands delstater. Serien kommer att vara fullständig först 2021, då den sista delstaten kommer att få "sitt" mynt. Samlingsmynten till minne av Romfördraget och eurons årsdag räknas inte in i respektive medlemsstats årskvot av samlingsmynt.

Se även

• Euro
• Euroområdet
• Europeiska unionen
• Europeiska unionens ekonomi
• Eurosedlar

Källor

1. ↑ ”Euro area (changing composition) - HICP - Overall index, Annual rate of change, Eurostat, Neither seasonally or working day adjusted” (på engelska). Europeiska centralbanken. http://sdw.ecb.europa.eu/quickview.do?SERIES_KEY=122.ICP.M.U2.N.000000.4.ANR. Läst 2009-05-01. 
2. ↑ ”Thai bahts causing euro problems” (på engelska). CoinWorld. http://www.coinworld.com/news/021802/news-5.asp. Läst 2008-06-12. 
3. ↑ ”Euro coin attacked for leaving Turkey off map” (på engelska). International Herald Tribune. http://www.iht.com/articles/2007/09/25/business/coin.php. Läst 2007-09-25. 
4. ↑ ^{4,0 4,1} ”Common guidelines: the national sides of euro coins” (på engelska). Europa (webbportal). http://europa.eu/scadplus/leg/en/lvb/l25089.htm. Läst 2008-06-12. 
5. ↑ ”Förändringar av euromyntens nationella sidor”. Europa (webbportal). http://europa.eu/scadplus/leg/sv/lvb/l25041.htm. Läst 2008-06-12. 
6. ↑ ^{6,0 6,1} ”Fem år med sedlar och mynt i euro”. Europa (webbportal). http://europa.eu/scadplus/leg/sv/lvb/l25087.htm. Läst 2008-06-12. 
7. ↑ ”No design change for Austrian and German euro coins (in German)” (på engelska). 2008-02-01. http://www.zwei-euro.com/2-euro/. Läst 2008-02-01. 
8. ↑ ”Save the penny or leave the penny?” (på engelska). CBC News. http://www.cbc.ca/news/background/economy/penny.html. Läst 2007-10-10. 
9. ↑ ^{9,0 9,1 9,2} ”Small Change, Big Annoyance in Europe” (på engelska). Business Week. http://www.businessweek.com/bwdaily/dnflash/sep2004/nf20040923_2592_db017.htm. Läst 2004-09-23. 
10. ↑ ^{10,0 10,1 10,2} ”Vad är fördelen med att ge ut mynt med låg valör (1 och 2 cent)?”. Europeiska centralbanken. http://www.ecb.int/bc/faqbc/circulation/html/index.sv.html#q11. Läst 2008-06-12. 

Externa länkar

• Europeiska centralbanken: Euromynt
• Europeiska kommissionen: Euron

v • d • r Euromyntens olika nationella sidor EU-länder med euro Belgien · Cypern · Finland · Frankrike · Grekland · Irland · Italien · Luxemburg · Malta · Nederländerna · Portugal · Slovakien · Slovenien · Spanien · Tyskland · Österrike Länder med valutaavtal Monaco · San Marino · Vatikanstaten Anslutande länder Bulgarien · Estland · Lettland · Litauen Läs gärna mer om euro · euroområdet · euromynt · eurosedlar