Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Från Rilpedia
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ofta kallad rättighetsstadgan, är ett dokument som innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter. Den "deklarerades högtidligt" av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd ("ministerrådet") och Europeiska kommissionen den 7 december 2000. En anpassad version av stadgan proklamerades i Strasbourg den 12 december 2007, innan signerandet av Lissabonfördraget, som gör att stadgan blir juridiskt bindande för alla Europeiska unionens medlemsstater, utom för Polen och Storbritannien som har undatag genom ett protokoll. Den anpassade versionen av stadgan undertecknades av Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering, kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Portugals premiärminister José Sócrates, som vid denna tidpunkt även var ordförande för ministerrådet.[1]
Innehåll |
Historia
EG-domstolen beslutade 1996 att Europeiska unionens fördrag inte innebär ett anslutande till Europakonventionen, trots att samtliga EU-länder har undertecknat konventionen.[2]
På grund av detta gav Europeiska rådet i Köln i juni 1999 i uppdrag att utarbeta stadgan till en konvention.[3] Konventionen höll sitt konstituerande möte i december 1999 och antog ett utkast den 2 oktober 2000. Europeiska rådet antog i oktober 2000 enhälligt utkastet och överlämnade det till Europaparlamentet och Europeiska kommissionen.
Europaparlamentet godkände stadgan den 14 november 2000 och kommissionen godkände den 6 december 2000. Ordförandena för parlamentet, rådet och kommissionen undertecknade och proklamerade stadgan på uppdrag av sina institutioner den 7 december 2000 i Nice. Således beslutade de tre huvudinstitutionerna (rådet, kommissionen och parlamentet) att stadgan för tillfället motsvarar unionens grundläggande mänskliga rättigheter.
Innehåll
Stadgan består av sju avdelningar, som fastslår mänsklig värdighet, friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter, rättsskipning samt allmänna bestämmelser om tolkning och tillämpning av stadgan.[4] I den första avdelningen fastlås bland annat att människans värdighet är okränkbar, att ingen får dömas till döden eller avrättas, att alla människor har rätt till integritet, att tortyr och slaveri är förbjudet.[4]
I den andra avdelningen garanteras rätt till olika friheter, till exempel religions-, yttrande-, mötes- och näringsfrihet. Där slås även fast rätten till äktenskap, asyl, utbildning och egendom och skydd av personuppgifter.[4] Likhet inför lagen, icke-diskriminering, mångfald och barns och äldres rättigheter inkluderas i den tredje avdelningen om jämlikhet.
Övriga avdelningar garanterar bland annat arbetares rättigheter, hälso- och konsumentskydd, rösträtt, rättsstatens principer.[4] I den allra sista avdelningen, om tolkningen och tillämpningen av stadgan, förtydligas att ingen bestämmelse i stadgan får medföra att andra rättigheter och friheter i stadgan sätts ur spel i större utsträckning än vad som anges i den.[5]
Se även
Källor
- ↑ ”Charter of Fundamental Rights: the Presidents of the Commission, European Parliament and Council sign and solemnly proclaim the Charter in Strasbourg”. Europa.eu. 12 december 2007. http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/07/1916&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en. Läst 2009-01-13.
- ↑ ”Gemenskapens anslutning till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”. EurLex. 28 mars 1996. http://eur-lex.europa.eu/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!CELEXnumdoc&numdoc=61994V0002&lg=sv. Läst 2009-01-13.
- ↑ ”Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”. Europaparlamentet. 21 februari 2001. http://www.europarl.europa.eu/charter/default_sv.htm. Läst 2009-01-13.
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 ”Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”. Sieps. http://www.lissabonfordraget.se/fordraget/stadgan.php. Läst 2009-01-13.
- ↑ Artikel 54 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Externa länkar
|
EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |