Stad
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
En stad är en större tätort, ofta med reglerad bebyggelse. I många länder finns också en juridisk betydelse knuten till den kommunala enhet som administrerar området. Så var det till exempel i Sverige fram till kommunreformen 1971.
Det kan vara lämpligt att skilja mellan den juridiska/administrativa och den mer allmänna bebyggelsegeografiska betydelsen av begreppet "stad": I många länder där städer existerar som ett juridiskt begrepp, så kan stora områden av ren landsbygd formellt sett tillhöra staden. Även i länder där städer inte längre existerar som juridiskt begrepp, kan man givetvis fortsätta att tala om städer när man syftar på större, mer betydande tätorter och det förekommer också att man med stad avser en kommun som har samma namn som en tidigare stad.
När historiker och arkeologer talar om städer och deras uppkomst så brukar man ofta använda kriteriet att det måste finnas någon form av arbetsdelning. Huvudnäringen får inte vara jordbruk, utan det bör finnas klasser som arbetar med sådant som handel och administration etc.
Ordet "stad" betyder ursprungligen "plats, ställe". Detta förklarar varför ordet ingår som beståndsdel i ord som "eldstad", "stadfästa", "stadga" med mera. Även i de övriga nordiska språken ingår ordet, som i till exempel danskans sted, som betyder plats. Den nuvarande betydelsen är framförallt inlånad från tyskans Stadt.
Innehåll |
Historik
Stad (fornsvenska för köpstader), var i juridisk mening en genom utbrytning från de omgivande landsbygden särskilt bildad kommunal enhet, som erhållit stadsprivilegier. I motsats mot antikens folk, som företrädesvis koncentrerade sig i stora städer, bildade germanerna först långsamt särskilda stadssamhällen.
Stadsbegreppet i världen
Finland
Förhållandena i Finland var likartade dem i Sverige. De så kallade "nya städerna", bildade efter 1959 saknade magistrat och rådstuvurätt. 1977 avskaffades köpingarna och alla tidigare köpingar blev städer. Rådstuvurätterna förstatligades och namnändrades 1993 till tingsrätter. Sammanläggningar av kommuner genomfördes inte i lika stor utsträckning i Finland som i Sverige.
Även i Finland infördes 1995 en enhetlig kommuntyp. Där bestämmer dock fullmäktige över kommunens namn och i §5 i Finlands kommunallag föreskrivs: "Kommunen kan använda benämningen stad när den anser sig uppfylla de krav som ställs på ett stadssamhälle". Därav följer att i dessa kommuner heter kommunfullmäktige stadsfullmäktige och kommunstyrelsen stadsstyrelsen. Några sakliga skillnader mellan dessa och övriga kommuner finns dock inte. Alla städer i Finland är också kommuner och nästan alla innehåller även landsbygd.
Storbritannien
Både begreppen town och city brukar översättas till stad på svenska. Town betecknar då städer som fått marknadsrättigheter och är vanligt förekommande, medan city är mer begränsat och gäller städer som är eller varit av betydelse, ursprungligen i första hand stiftsstäder. Engelska Wikipedia : List of cities in the United Kingdom.
Sverige
I Sverige försvann "stad" som juridiskt begrepp med kommunreformen 1971.
Stadsrätten utgjorde i Sverige sammanfattningen av de rättsgrundsatser, som gällde specifikt för förhållanden i en stad. Den äldre germanska rätten är - i motsats till den romerska, som ursprungligen var en stadsrätt - en landsrätt, emedan hos de germanska folken verkliga rättssamhällen tidigast utvecklat sig på landet. Så småningom uppväxte emellertid stadssamhällen även i norr, i vilka särskilda näringar drevs och i övrigt särskilda förhållanden utbildade sig. Dessa äldsta stadssamhällen, i vilka sannolikt tidigast den rätt tillämpades, som gällde för det kringliggande landet, syns först så småningom ha lösgjort sig från landets rättsområde och erhållit egen jurisdiktion, varefter de för städerna mer och mer sig utbildande egendomliga förhållandena medförde en omskapning av själva den materiella rätten.
I de flesta städer fanns en domstol i form av en rådhusrätt (tidigare ofta kalla rådstuvurätt), även om vissa mindre städer och alla som bildats under 1900-talet lydde under en häradsrätts domsaga. Rådhusrätterna ersattes vid tingsrättsreformen i Sverige 1971 av tingsrätter.
Historiskt
Sveriges städer, som vid slutet av medeltiden var 41, vid mitten av 1600-talet 60 och efter de sydsvenska landskapens förvärvande 1658 uppgick till 81, utgjorde i januari 1917 ett antal av 103, varvid dock 2 (Skanör och Falsterbo) var förenade under gemensam styrelse sedan 1754, då de växte ihop med varandra. Ett mindre antal städer tillkom sedan mellan 1917 och 1951. De yngsta städerna var Säffle och Oxelösund som blev städer 1951.
I Skandinavien var dessa bildningar särdeles länge svaga och obetydliga, tills kungarna började främja deras uppkomst och utveckling. De svenska städerna började redan under folkungaregenterna erhålla privilegier. Städerna erhöll efter hand egen rättsordning (till exempel Björköarätten), egen lagskipning och administration, då deras borgare erhållit särskilt politiskt inflytande som riksstånd samt stora företrädesrättigheter ifråga om näringsverksamhet. Vid avskaffandet av skråväsendet och införandet av näringsfrihet förlorade städerna mycket av sin traditionella juridiska särställning i Sverige.
Se även
- Urbanisering
- Huvudstad
- Lista över städer i Finland
- Lista över städer i Sverige
- Lista över tätorter i Sverige efter folkmängd
- Lista över världens största storstadsområden
- Lista över Sveriges kommuner
- Köping
- Murkrona
- Förort
- Landskap
- Stadsmiljö
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stad
Se även ordet "stad" på svenskspråkiga Wiktionary.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
