Kärnten

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

**Kärnten**
Flagga	Vapen


Huvudstad:	Klagenfurt
Största stad:	Klagenfurt
Hemsida:	http://www.ktn.gv.at/
Kärnten i Österrike

Geografi
Yta:	9 536 km²
- Rankad:	5:e
Högsta berg:	Großglockner (3 798 m ö.h.)
Befolkning
Invånare:	559 404 (2001)
- Rankad:	6:e
Befolkninsgstätthet:	59 inv. per km²
Politik
Regeringschef:	Gerhard Dörfler
Regering:	koalition av BZÖ, SPÖ och ÖVP
Mandatfördelning i lantdagen (36 mandat):	BZÖ 15 SPÖ 14 ÖVP 4 De gröna 2 FPÖ 1
Administrativ indelning
Distrikt:	2 fria städer 8 distrikt
Kommuner:	132
- varav städer:	17
- varav köpingar:	40
Karta: Distrikt i Kärnten

Kärnten (slovenska: Koroška) är en delstat (tyska: Bundesland) i södra Österrike med 559 891 invånare. Huvudstad är Klagenfurt.

Geografi

Kärnten ligger i södra Österrike och gränsar mot delstaterna Salzburg och Steiermark i norr och nordost, mot Slovenien och Italien i söder och mot delstaten Tyrolen i väst.

Kärnten ligger helt och hållet i östalperna. Mer än 50% av delstatens yta är belägna över 1000 m. Norra Kärnten är högfjällområde som domineras av bergskedjorna Hohe Tauern och Gurktalalperna. Södra Kärnten präglas av djupa dalgångar, främst Draudalen, Klagenfurtbassängen, Gurkdalen och Lavantdalen. Mot söder bilder de Karniska alperna gränsen till Slovenien och Karawankerna gränsen till Italien. Dolomiterna bildar gränsen till Tyrolen. I Kärnten ligger också Österrikes högsta bergstopp, Großglockner (3798 m), som ingår i nationalparken Hohe Tauern. I dessa fjäll finns 38 glaciärer.

Floden Drau är Kärnstens viktigaste flod och rinner genom landet i väst-östlig riktning. Tillflöden är bland annat floderna Gail, Gurk, Lavant, Lieser och Möll. Kärnten har fyra större insjöar (Wörthersee, Ossiacher See, Millstätter See och Weißensee) samt cirka 1270 mindre insjöar.

Befolkning

Mer än hälften av delstatens befolkning bor i Klagenfurtbassängen mellan städerna Klagenfurt och Villach. Andra viktiga städer är Wolfsberg och Völkermarkt i östra Kärnten, Feldkirchen in Kärnten och Sankt Veit an der Glan i mellersta Kärnten och Spittal an der Drau i västra Kärnten.

I söder bor en slovensk minoritet på 14 000 personer som är erkänd som autokton minoritet.

Majoriteten av invånarna i Kärnten är romersk-katolsk. 10,3% av befolkningen är protestanter.

Politik

Kärntens politiska styre regleras av delstatsförfattningen från 1996. Delstatens parlament är lantdagen med 36 ledamöter. Kärntens regering består av 7 medlemmar (3 BZÖ, 3 SPÖ, 1 ÖVP). Regeringschef (österr. Landeshauptmann) var tills 11 oktober 2008 Jörg Haider då han avled i en bilolycka. Kärnten har 4 representanter i förbundsrådet och 13 ledamöter i nationalrådet.

Distrikt

Kärnten är indelad i följande administrativa distrikt:

Historia

Arkeologiska fynd visar att området var bebott redan under äldre stenåldern. Under 300-talet f.Kr. invandrade kelter i området som så småningom skapade kungadömet Noricum. Noricum underkastade sig Romarriket 15 f.Kr. utan strid och blev romersk provins 45 e.Kr. Under folkvandringstiden drog olika germanska stammar genom området.

Ruiner efter den romerska staden vid Magdalensberg

Hertigstolen på Zollfeld

Mot slutet av 500-talet bosatte sig avarer och slaver i området och upprättade herradömet Karantanien som kom under bayersk herravälde efter 740. Vid den här tiden började också den kristna missionen i Karantanien. De första kyrkorna byggdes, som t ex i Teurnia och Maria Saal kring 757 och de första klostren grundades (Innichen, idag i Sydtyrolen 769 och Kremsmünster, idag i Oberösterreich 777).

Området införlivades tillsammans med de andra bayerska territorierna med Frankerriket år 788. År 820 tog frankiska markgrevar över efter de slaviska furstar som fram till dess hade kunnat upprätthålla en viss autonomi. Mellan 856 och 893 regerades landet av de tyska kungarna Karlmann (856-876) och Arnulf (876-893), mellan 893 och 947 av markgreven Luitpold och hans ättlingar och mellan 947 och 976 av de bayerska hertigarna Henrik I (947-955) och Henrik II (955-976).

Efter ett misslyckat upprorsförsök av den bayerska hertigen Henrik II beslöt kejsare Otto II 976 att avskilja Kärnten från Bayern och upphöja Kärnten till självständigt hertigdöme för att försvaga Bayern. Kärnten är således det äldsta landet i dagens Österrike. Till hertigdömet hörde flera markgrevskap, bl a Krain och Marchia Carantana, som senare skulle bli Steiermark, grevskap som Sanndalen rund Cilli m m. Men redan i början på 1000-talet började dessa områden att frigöra sig från Kärnten. Krain, Istrien, Sanndalen, Steiermark, Lungau m m blev självständiga eller tillföll angränsande herradömen. 1252 slöts ett fredsfördrag mellan Salzburg, Tyrolen, Görz och Kärnten som reglerade intressesfären i området.

Under 1000- till 1300-talen regerades landet av olika ätter som avlöste varandra, bl. a. Luitpoldingarna, Salierna, Ludolfingarna, Eppensteinarna, Sponheimarna, den böhmiske kungen Ottokar II och Meinhardinarna. Vid sidan av hertigarna ägde flera adelsätter så som grevarna av Görz, Lurn, Ortenburg och Jaun och biskoparna av Salzburg, Freising och Bamberg större landområden i Kärnten vilket förhindrade upprättandet av ett enhetligt och starkt herravälde. 1335 fick habsburgarna Kärnten som förläning.

På 1330- och 1340-talen drabbades Kärnten av flera naturkatastrofer. 1338 och 1339 förstörde gräshoppsvarmar skörden, 1348 utlöste en förödande jordbävning med epicentrum i norra Italien ett bergskred som förstörde minst åtta fästningar och samma år kom digerdöden till Kärnten.

Även 1400-talets sista och 1500-talets första årtionden var en svår tid för Kärnten. Mellan 1473 och 1483 skövlade osmanska trupper under fem infall landet. På 1480-talet ockuperade ungerska trupper större delen av Kärnten. Herrarna tog ut allt högre skatter men kunde inte skydda befolkningen mot de militära hoten vilket ledde till tilltagande missnöje bland bondebefolkningen. 1478 reste sig bönderna i det "stora bondeupproret" mot adeln, 1515 reste sig de slovenska bönderna i söder och 1525 nådde det tyska bondekriget norra Kärnten. Men dessa uppror slogs blodigt ner. Därtill kom flera pestepidemier och ytterligare infall av gräshoppsvarmar som förstörde skörden.

Under reformationen övertog merparten av ständerna och befolkningen den lutherska läran. 1578 fick hertigen Karl II bevilja religionsfrihet. Under hans son Ferdinand (senare tysk-romersk kejsar Ferdinand II) tog motreformationen fart. Fr o m 1600 rekatoliserades landet, delvis med våld. Den protestantiska adeln förvisades ur landet 1628-29. På 1700-talet avtog förföljelsen av protestanterna.

Under Maria Teresias regentskap genomfördes förvaltnings- och skattereformer som inskränkte ständernas makt. 1782 förlorade Kärnten sin administrativ självständighet och underställtes provinsregeringen i Graz.

Gränssten mellan Kärnten och Frankrike

Under koalitionskrigen ockuperades landet av franska trupper 1797, 1805 och 1809. 1809 delades Kärnten och övre Kärnten med staden Villach införlivades med Napoleons Illyriska provinserna. Efter den slutgiltiga segern mot Napoleon och Wienkongressens nyordning blev hela Kärnten del av det nybildade Kungariket Illyrien fram till dess upplösning 1849.

Efter revolutionen 1848 krävde en nyvald lantdag återupprättandet av Kärnten som självständigt land. 1849 slutligen blev Kärnten kronland inom den Habsburgska monarkin och Klagenfurt blev huvudstad.

1915, ett år efter att det första världskrigets utbrott förklarade Italien som fram till dess hade varit neutral Österrike krig. En ny front bildades vid Kärntens gränser mot Italien där kriget fördes i alpernas högfjäll. Inte bara striderna utan även fjällolykor och laviner krävde många offer på båda sidorna.

Efter första världskriget ingick Kärnten som delstat i den nya republiken Österrike. Samtidigt bildades SHS-kungariket (senare Jugoslavien) som gjorde anspråk på de slovenskttalande områdena och vars trupper ockuperade södra Kärnten. De nybildade lantförsamlingen i Kärnten beslöt att göra beväpnat motstånd som varade fram till maj 1919. I fredsfördraget i Saint Germain bestämdes att en folkomröstning skulle avgöra södra Kärntens tillhörighet. Folkomröstningen hölls i oktober 1920. En majoritet, varav även många slovenskttalande vilka utgjorde 70% av alla röstande röstade för Österrike.

Efterkrigstiden var först präglad av ekonomisk kris och hög arbetslöshet. Återhämtningen som började i mitten på 1920-talet avbröts av den stora världskrisen i början på 1930-talet. Den ekonomiska krisen ledde till politisk radikalisering. Kärnten utvecklades till en högborg för de österriskiska nationalsocialisterna.

Efter Österrikes anslutning till Tredje riket ombildades Kärnten till Reichsgau, i vilken Östtyrolen och – mellan 1941 och 1945 – även slovenska områden ingick. Å ena sidan var andelen aktiva nationalsocialister i Kärnten mer än dubbelt så högt som i resten av Österrike, å andra sidan utgjorde partisanförband i Kärnten det enda kontinuerliga, organiserade och beväpnade motståndet mot NS-diktaturen i Österrike.

Efter andra världskriget var Kärnten del av den brittiska ockupationszonen. Efter att det österriskiska statsfördraget hade undertecknats 1955 lämnade britterna Kärnten. I statsfördraget garanterades den slovenskttalande befolkningen minoritetsrättigheter som ledde till politiska och som kulminerade i bråket om ortnamnskyltar 1972, när minoritetsfientliga befolkningsgrupper rev ner tvåspråkiga ortnamnskyltar. Frågan om de tvåspråkiga ortnamnskyltarna är fram till idag olöst.

Mellan 1945 och 1989 kom Kärntens regeringschef från det socialdemokratiska partiet. 1989 valdes högerpopulisten Jörg Haider till regeringschef. Han fick lämna sin post två år senare efter ett nazistvänligt tal i lantdagen, men återvaldes 1999 och 2004. Jörg Haider avled i en bilolycka 2008.

Näringsliv

I Kärnten utgör jord- och skogsbruk en större andel av näringslivet än genomsnittet för Österrike. 2005 arbetade 5,9% av alla förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk, 29,7% inom industrin och 64,3% inom tjänstesektorn.

Exportindustrier är främst trä- och pappersindustri, metallindustri, elektronikindustri, kemiindustri och textilindustri med centrum vid Klagenfurt och Villach. Elproduktion ur vattenkraft är också av betydelse (ca 10% av Österrikes elproduktion).

Turism är en av de viktigaste tjänstenäringar. I motsats till andra alpregioner i Österrike står sommarturismen för över 70% av alla övernattningar i Kärnten. Viktiga turismregioner är områdena kring de större sjöarna (Wörthersee, Ossiacher See, Millstätter See och Weißensee) och Großglocknerområdet med nationalparken Hohe Tauern.

Kommunikationer

Vid Villach möts tre viktiga motorvägar: öst-väst-förbindelsen A2 från Wien via Klagenfurt och Villach till Italien samt nord-syd-förbindelsen A10 från Salzburg i norr till Villach varifrån den fortsätter som A11 till Slovenien i söder.

Villach är även den viktigaste järnvägsknuten i Kärnten. Här möts Sydbanan som går från Wien till Italien, Tauernbanan från Salzburg till Spital an der Drau och vidare till Italien resp till Öst- och Sydtyrolen samt Karawankenbanan från Villach till Slovenien.

Nära Klagenfurt ligger flygplatsen Klagenfurt-Annabichl med internationella förbindelser.