Frankerriket

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Tysklands historia

Frankerriket (latin: Regnum Francorum) syftar på det forna riket som frankerna lade under sig. Dessa franker, vars ursprungliga hemvist låg i dagens Tyskland föll in i Gallien som deras kungafamilj, merovingerna, snabbt underkuvade. Det nya landet kallades för Neustrien medan det gamla kallades Austrasien.

Den merovingiska tiden (400–800)

Redan under 200-talet hade frankerna orsakat romarna stort besvär vid gränsen mot provinsen Gallien. Under loppet av 200-, 300- och 400-talen svämmade frankerna och andra germanska stammar över den gallisk-romerska gränsen, men frankerna kom att dominera i nordväst. Frankerna själva var splittrade i många ätter bland vilka det rådde inbördes strider, en av dessa ätter kom att framstå som segrare: den merovingiska ätten. Merovingerna under sin hövding Klodvig kom att ena frankerna vid slutet av 400-talet. Nu då frankerna stod enade kunde de rikta sin aggression mot yttre fiender som den romerske ståthållaren Syagrius. Så småningom besegrade Klodvig Syagrius och frankerna kunde framställa sig som härskarna över norra Gallien, och Klodvig riktade nu in sig på att bekriga de andra germanska grannfolken, vilka han erövrade en efter en de första årtiondena av 500-talet. När han dog delade han riket mellan sina söner.

År 732 stoppade den frankiske rikshovmästaren Karl Martell en muslimsk invasion i Slaget vid Poitiers (732), vilket markerade slutet på den muslimska expansionen in i Europa.

Den karolingiska tiden (700- och 800-talet)

██ Frankerriket år 768 (vid Pippin den lilles död)

██ Områden erövrade av Karl den store (768–814)

██ Mer eller mindre avhängiga områden

Historisk karta över de karolingiska rikena efter Frankerrikets delning i Verdun år 843

Pippin gjorde påven beroende av Frankerriket genom att lämna militär hjälp mot hotande fiender. Frankerriket nådde sin största utbredning och makt under Pippin den lilles son Karl den store, som blev kung år 768. Riket omfattade det både dagens Tyskland och Frankrike, Nederländerna och delar av Italien. Genom ofta hänsynslösa erövringskrig utvidgades Frankerriket alltså till större delen av centrala och västra Europa. Genom alliansen med påven gick erövringarna hand i hand med den kristna missionen. Frankrike och Tyskland kan båda ses som grundlagda i Karl den stores välde.

Karl den store utvecklade administrationen, delade in landet i grevskap där grevarna med åtföljande feodala skikt mellan folk och kung i form av aristokratin, adeln. För att kontrollera grevar och andra sändes Missi Dominici, en sorts fogdar som även skriftligt rapporterade hur godsen sköttes.

Nyerövrade områden kallades marker, (till exempel Spanska mark och Ostmark, nuvarande Österrike) och besattes och styrdes med militära styrkor. Att hålla ihop ett stort rike krävde både god ordning och att den kejserliga makten visades upp genom stora byggnadsverk. Man brukar tala om denna tid som den karolingiska renässansen.

Det frankiska riket blev med Karl den stores kröning år 800 ett kejsardöme. Redan år 843 delades det på germanskt vis upp mellan Karl den stores barnbarn i tre delar. Men inte ens dessa delar gick att hålla samman utan föll sönder mindre grevskap och hertigdömen. Det västfrankiska riket kom att utvecklas till dagens Frankrike och det östfrankiska riket blev sedermera det Tysk-romerska riket under Otto den store som med Kyrkans hjälp lyckades samla de många självständiga hertigdömena till ett rike under 900-talet. Den tredje delen, Lotharingia, delades snart mellan de två angränsande frankiska rikena.

Se även

Personliga verktyg