Folkvandringstiden

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Folkvandringarna (från norska Wikipedia).

Folkvandringstiden är en historisk epok under första årtusendet e.Kr. Den karaktäriseras av att flera olika folkstammar förflyttade sig över den europeiska kontinenten.

Den germanska folkvandringen hade störst betydelse för Västeuropa och infaller mellan åren 375 och 568; årtalen reflekterar den vanliga indelningen att låta perioden inledas med hunnernas anfall mot ostrogoterna och avslutas med langobardernas infall i Italien. Bland övriga grupper som deltog i folkvandringen kan nämnas slaviska, bulgariska och ungerska stammar. De hade en avgörande betydelse för särskilt Östeuropas vidare historiska utveckling.

Innehåll

Följder av folkvandringarna enligt den traditionella historieskrivningen

De omfattande flyttningsrörelserna innebar att ett flertal folkslag slog sig ner på helt nya bosättningsplatser, där många lever än idag. Den kanske mest konkreta följden blev att Romarrikets väpnade styrkor inte kunde försvara sig mot de ideliga flyttrörelserna, vilket ledde till att Västrom gick under år 476.

Följder av folkvandringarna enligt modernare historieskrivning

Flyttningarna skedde troligen inte i form av att hela folkslag flyttade som enheter från en plats till en annan, för att sedan stanna där. Troligare var att det var ett komplicerat mönster av demografiska förändringar och uppblandningar mellan kulturer. Denna fortsatte också under medeltiden. Huruvida Romarrikets undergång var en direkt följd av flyttningarna är tveksamt. Klart är att Hunnernas invasioner satte ett hårt tryck både på romare och andra statsbildningar.

Sverige under folkvandringstiden

Folkvandringstiden inföll i Sverige från omkring 400 e.Kr. till omkring 550 e.Kr. Den föregicks av Romersk järnålder (från omkring Kr.f. till omkring 400 e.Kr.) och efterföljdes av Vendeltiden (från omkring 550 till omkring 800).

Folkvandringstiden var en dynamisk period, med riksbildningar runtom i Sverige, pampiga kungagravar i form av gravhögar och imponerande gravgåvor som gav en försmak av gravfälten i de svenska Valsgärde och Tuna samt engelska Sutton Hoo under Vendeltiden. Kustlandskapet i Svitjod (Roden) var indelat i skeppslag för att snabbt kunna bistå kungen vid ledung. Vid denna tid grundades också många gårdar och mindre byar, som än idag gett ortnamn åt samhällen och städer. Enligt sagorna regerades svearna av Ynglingaätten.

Icke-germanska folkvandringar

Under folkvandringstiden så var det inte bara germanerna i Europa som förflyttade sig och krigade mot romarna. Innan germanernas kontakt och angrepp mot romarna, så hade urbefolkningen i Centraleuropa förstås haft kontakt med Romarriket under krig och fred i flera hundra år. Flera av dessa folk hade ju tidigare blivit besegrade och underkuvade av romarna men många av dem blev med tiden romaniserade (eller latiniserade är kanske rättare att säga).

Vid tiden kring Kristi födelse hade även en del germanstammar redan gått över Rhen och bosatt sig i Gallien där de snart blev romaniserade. Gallien blev en romersk provins under Caesar före 44 f.Kr. och Illyrien och alpområdet innan Augustus död 14 e.Kr. Thrakien, Dacien och Britannien blev erövrade först fram till Trajanus död 117 e.Kr. Flera av folken i dessa områden fortsatte att göra uppror mot romarna efteråt och gjorde ibland gemensam sak med germanerna.

Under de flera århundraden som här betecknas som Folkvandringstiden dök det även upp flera folk på vandring från öster och Asien. Många folk påverkade händelseförloppet och utvecklingen under denna omtumlande period så pass mycket, att även de måste nämnas i samband med att Folkvandrinstidens historia nedskrivs.

De "övriga" folk under fokvandringstiden som deltagit och påverkat historien är således:

  • Gallisk-keltiska folkstammar, dvs galler, i nuv. Frankrike och Belgien.
  • Keltiska folkstammar på de brittiska öarna.
  • Central-keltiska folkstammar i Alperna och Karpaterna.
  • Illyriska folkstammar på Balkan.
  • Sarmater från Ryssland-Ukraina.
  • Onogurer från inre Asien.

Se även

Personliga verktyg