Gravhög
Från Rilpedia
Gravhög är ett gravskick som var populärt i omgångar från äldre bronsålder, in till vikingatiden. Större gravhögar antas till största delen vara begravda stormän. Åtminstone kan man anta att det var avsikten när högen restes att den skulle visa hur stor den döde hade varit i livet. Jordvolymen i de största högarna är trehundra gånger så stor som en normalgrav.
Något som inte klart framgår idag, med nutidens vattennivåer, är att högarna ofta ligger vid forntida stränder. Detta var en lämpligt pampig begravningsplats, som sågs av förbifarande skeppsresenärer.
Många högar ligger på gravfält som också innehåller mängder med mindre bemärkta gravar, ofta från flera perioder. Högarna och gravfälten hade en speciell funktion när det gällde att bevisa rättmätigheten i ägandet på platsen, eftersom långvarigt boende var det starkaste stöd man kunde anföra för sina anspråk. Sju generationer gav rösträtt vid tinget talas det om i vissa källor. I detta sammanhang förstår man lättare vilken manifestation högarna utgör - ättens tidigare generationer garanterar ättlingarnas rätt. Samma funktion skulle delvis övertas senare av de minnesrunstenar som ofta står just invid ett gravfält vid en storgård, vända mot sockenvägen eller ett vattendrag.
Kungshög kallas ibland lite oegentligt de större gravhögar som tros innehålla begravda kungar eller stormän. Denna begravningstraditon tros ha ursprung i keltisk kultur, och är vanligt i Sverige under Vendeltiden.
Även om gravarna ser ganska lika ut kan man inte säga att det ligger samma idéer bakom gravarna. Förmodligen skiljde sig ”idén” om gravarna, från tidsperiod till tidsperiod och plats till plats. Men några gemensamma drag är värd att nämna. Gravarna som sådan kan inte ha representerat den totala befolkningen. Gravarna är allt för få. Den synliga delen av högen representerar den sista delen av skapandet a en begravningsplats. Före denna ansamling av material torde det ha skett en rad aktiviteter och anläggningar ha anlagts såsom gropar, gravkammare, stensättningar, gravbål etc. Att anlägga en hög innebar att man lade upp jord, sten, gräs etc. Om jord användes så kommer ett ganska stort område med jordbrukaktiviteter att försvåras. När väl en gravhög har anlagts kommer detta att fungera som en magnet för begravningar och andra aktiviteter. Den sena bronsålderns och järnålderns gravhögar lades i många fall till den tidiga bronsålderns och de neolitiska gravhögarna. På samma sätt anlades gravhögar under bronsåldern i områden där man tidigare hade anlagt neolitiska gravhögar. Diken runt högarna anlades på många ställen och kan ha angett gränsen för gravens område eller gravens sfär. Detta var speciellt vanligt under den sena bronsåldern i Nederländerna och Aisnedalen i nordöstra Frankrike.
