Stensättning

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Stensättningar, som denna ensamliggande på ett bergskrön i Björlanda socken på Hisingen, är oftast från bronsåldern, men kan också förekomma på äldre järnåldersgravfält.

Två domarringar reser sig överst på backen av det långsträckta järnåldersgravfältet i Hoga på Orust.

Stensättning är en typ av gravsättning som förekommer från yngre bronsåldern till äldre järnåldern och består av packad sten. Kännetecknande för en stensättning är att den har en flack profil, den har alltså ingen högre topp eller ås (som ett röse eller en hög har). Ibland är de övertorvade, det vill säga att de är övervuxna av grästorv. Gravfynden, i den mån de förekommer, kan bestå av brända ben, rester av lerkärl, fibulor med mera.

Indelas i ett flertal olika typer av stensättningar:

-Runda stensättningar Den vanligaste typen, förekommer från bronsålder ända in i vikingatid. Generellt sett kan sägas att större, vällagda runda stensättningar oftast är äldre, men det kanske skilja ganska mycket mellan olika landsändar. En variant som brukar benämnas "stekt ägg" Med en småstensfyllning liknande en äggula i mitten av stensättningen oftast hör till äldre järnålder.

-Kvadratiska stensättningar Vanligast under äldre järnålder. Förekommer i varianter med resta stenar i hörnen eller kuvertliknande stensättningar med stråk av större stenar som bildar två diagonaler igenom stensättningen.

-Rektangulära stensättningar Vanliga under sen vikingatid - oftast skelettgravar och krista begravningar.

-Treuddar Ovanligare stensättning som mest förekommer under Romersk järnålder.

-Skeppsformig stensättning Medan skeppssättningen utgörs av en "reling" uppbyggd av resta stenar, är den skeppsformiga stensättningen en stenlagd yta, där "relingen" utgörs av kantkedjan. Vanligast under folkvandringstid / vendeltid.

Annars kan stensättningar förekomma i det mest udda varianter - oformliga stenlagda ytor, lagda mot block, stenpackningar i klippskrevor osv...

Domarring

Domarring är benämningen på en stensättning som främst tillkom under folkvandringstiden. De flesta av Sveriges domarringar hittar man i Jönköpings län och före detta Skaraborgs län, men de förekommer bland annat även i Halland, på Öland, Östergötland,Tjust, Gotland, Dalsland och i Mälardalen samt även utomlands.

Domarringen är oftast cirkelformad och består av stenar eller stenblock av olika storlek. Stenarna är ofta udda till antalet, sju eller nio stenar är det vanligaste. Namnet "domarring" kommer från den relativt allmänna uppfattning att domarringar var tingsplatser. Vid (på) varje sten satt en domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli "oavgjord". I dag anser man att domarringen inte hade denna funktion, utan att den helt enkelt var en grav, ofta relativt fyndfattig och med ett kremerat benmaterial. Sekundärgravar kan ha tillkommit i efterhand.

Senare tiders forskning har visat att domarringarna är ett gravskick som kommit i bruk under slutet av bronsåldern. Antagligen är domarringar och skeppssättningar som gravskick besläktade.

Jämför:

-Röse

-hög