Öland
Från Rilpedia
| Öland | ||
|---|---|---|
|
||
| Landsdel | Götaland | |
| Län | Kalmar län | |
| Stift | Växjö stift | |
| Yta | 1 342 km² | |
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
24 628 18,4 inv/km² |
|
| Högsta punkt | Rösslösa i Kastlösa socken, 58 möh | |
| Största sjö | Hornsjön i Högby socken | |
| Landskapsblomma | Ölandssolvända | |
| Landskapsdjur | Näktergal | |
| Fler symboler ... | ||
|
||
Öland är Sveriges näst största ö och dess minsta landskap. Öland är beläget i Östersjön öster om Småland från vilket det skiljs genom Kalmarsund. Ön är sedan 1972 förbunden med fastlandet genom Ölandsbron.
Ön har cirka 13 600 kända fornlämningar. Södra Öland domineras av den stäppartade och trädlösa cirka tio kilometer breda slätten Stora Alvaret.
Innehåll |
Administration
Liksom andra landskap i Sverige saknar landskapet Öland som sådant administrativ funktion. Öland har ingått i Kalmar län sedan detta skapades år 1634, med undantag för en kort period 1819-1826 då ön hade en egen landshövding. Ön har två kommuner, Mörbylånga kommun och Borgholms kommun, och dessa samarbetar inom Ölands kommunalförbund.
Kyrkligt
Öland tillhörde till 1915 det då upplösta Kalmar stift och sedan dess Växjö stift. Inom Svenska kyrkan fanns på Öland 1962-2007 två kontrakt (Ölands norra kontrakt och Ölands södra kontrakt), två med kontrakten sammanfallande kyrkliga samfälligheter, åtta pastorat och 25 församlingar. Idag utgör Öland ett enda kontrakt, Ölands kontrakt
Historia
Öland är geologiskt sett en mycket ung ö. Ön består av kalksten och är geologiskt så olikt från det småländska fastlandets geologi som det kan vara. Flera forntidsminnen finns på ön som järnåldersborgar och funna guldringar. Hamnarna och den mesta av bebyggelsen finns på västra sidan av ön av flera olika anledningar, bland annat mer skyddat läge och kontakter med fastlandet över Kalmarsund.
Från 1569 till 1804 var hela Öland inrättat som så kallad kunglig djurgårdsinrättning, det vill säga en kunglig jaktpark. Det byggdes till och med en mur tvärs över ön några kilometer norr om Ölands södra udde, så att villebrådet inte skulle springa in på böndernas åkrar när de kungliga jakterna pågick. Ölänningarna fick inte under denna tid äga hundar, då de kunde störa kungens jakt.[källa behövs] Undantag gjordes dock om ett ben höggs av, så hundarna blev trebenta. Ottenby kungsgård på öns södra udde är därmed det område som längst i världen oavbrutet fungerat som jaktområde för en regerande monark.
Öland fick järnväg med början på norra delen 1906 och från 1910 kunde man färdas med smalspårig järnväg från Ottenby i söder till Böda i norr, en sträcka på 151 kilometer. Ölands järnväg köptes av SJ 1947 och från 1948 kunde tågvagnar transporteras med färja från Färjestaden till Kalmar. Järnvägen lades ner 1961.
Öland består till stora delar av karg alvarmark, men området närmast Kalmarsund från Degerhamn i söder till Borgholm i norr, den så kallade Mörbylångadalen, är mycket bördig. Tidigare var sockerbetor en vanlig gröda, men sedan sockerbruket lades ner, minskade betodlingen. Odling av jordgubbar, potatis, gurkor är vanligt. Största delen av bruna bönor och gul lök som odlas i Sverige, produceras på Öland.
Öland har också alltid haft många fiskare, men de minskade drastiskt i antal under senare delen av 1900-talet, då större fiskefartyg från andra länder orsakade utfiskning. Torsken är numera nästan helt borta, och även strömming (som sillen kallas från Öland och uppåt i Östersjön) har minskat kraftigt.
Geografi
Tätorter på Öland
Kultur och sevärdheter
Varje år sedan 1980 utses Årets ölänning som sedan får emotta priset ur konungens hand.
Många imponerande fornminnen på Öland, som till exempel runstenar, härstammar från vikingatiden. 1959 invigdes Himmelsberga friluftsmuseum, idag Ölands museum i Långlöt.
I Böda finns en stor dansanläggning för bland annat square dance som drar till sig dansare från hela världen. Flest besökare under de veckolånga danskurserna kommer från Sverige, Danmark, Tyskland, England, men även från Amerika, Japan och många andra länder.
Södra delen av Öland - i stort sett hela Mörbylånga kommun (förutom de nordligaste socknarna Torslunda, Glömminge, Algutsrum och Norra Möckleby) - är, under beteckningen Södra Ölands odlingslandskap, av Unesco definierat som omistligt världsarv.
Ett ovanligt inslag i det öländska kulturlandskapet är de hundratals väderkvarnarna av trä, som dock är betydligt färre än för hundra år sedan. De åtnjuter idag kulturminnesskydd och har blivit kännetecken för landskapet. Långa rader av kvarnar bredvid varandra finns till exempel i byarna Lerkaka i Runsten, Störlinge i Gärdslösa och i Vickleby kyrkby.
Sedan tidigt 1900-tal har Öland, till följd av sin natur- och kulturmiljö och sina luft- och ljusförhållanden, varit ett uppskattat tillhåll för konstnärer, där den välkände Per Ekström redan på 1800-talet var det största namnet. Under andra världskriget etablerades på södra ön den bekanta Konstnärskolonin i Vickleby.
Som landskapsflagga för Öland används allmänt en duk med Ölands officiella landskapsvapen från 1560-talet, avbildat överst i artikeln: en blå duk med en gående hjort av guld med rött halsband, röd krona och röda hovar. På privat initiativ har även en korsflagga för landskapet konstruerats, det är dock oklart i vilken grad den används.
Natur
Berggrunden på Öland är till största delen uppbyggd av kalksten som avlagrades under ordovicium. Denna kalksten är flitigt använd som byggnadssten i hela landet. På de västra delarna av ön finns det avlagringar ifrån kambrium, främst genom sk alunskiffer. Det är den kalkrika berggrunden som har gett upphov till den rika flora av bland annat orkidéer som finns på ön.
Öland är känt för sina alvarmarker som i huvudsak finns på öns södra halva.
Några kända som bott eller bor på Öland
|
|
Se även
Externa länkar
|
|||||||
|
|||||
