Uppland
Från Rilpedia
- Denna artikel handlar om landskapet Uppland. För uppland som handelsområde, se Uppland (bakland).
| Uppland | ||
|---|---|---|
|
||
| Landsdel | Svealand | |
| Län | Uppsala län, delar av Stockholms län | |
| Stift | Uppsala stift | |
| Yta | 12 676 km² | |
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
1 339 154 105,6 inv/km² |
|
| Högsta punkt | Tallmossen 118 m ö.h. | |
| Största sjö | Mälaren, Tämnaren (störst helt inom landskapet) | |
| Landskapsblomma | Kungsängslilja | |
| Landskapsdjur | Havsörn | |
| Fler symboler ... | ||
|
||
Uppland är ett landskap i östra Svealand, Sverige. Dess yta är på 12 676 km2 och antalet invånare är 1 332 052 invånare (2002; högst i Sverige).
Innehåll |
Allmänt
Uppland ligger i östra Svealand i östra Sverige. Landskapet gränsar i söder till Södermanland, i väster till Västmanland, i nordväst till Dalarna, i norr till Gästrikland och i öster till Östersjön.
Uppland delar har en kort landsgräns till landskapet Åland i Finland. Gränsen i fråga går över en liten ö kallad Märket.
Uppland brukar kallas för slottens, herresäternas, runstenarnas och fornlämningarnas landskap. Detta har sin grund i landskapets många slott och herresäten.
Landskapet har mer än 150 000 synliga fornlämningar och runstenar.
Historia
Med stöd av arkeologiska och geologiska forskningar antas Upplands första bebyggare ha kommit västerifrån över Närke och Västmanland för minst 5 000 år sedan. Deras boplatser fanns vid kustlinjen men ligger på grund av landhöjningen numera i landets inre. En boplats funnen vid Åloppe nordväst om Uppsala 1902 tillhör den yngre stenåldern, och en mängd fornfynd från samma och äldre tid har gjorts, framför allt i mellersta delen av västra Uppland, som därför anses vara landskapets äldsta och tätast befolkade stenåldersbygd. Öster och sydöst om Uppsalaslätten har hittats rikliga fynd av skafthålsyxor och andra stenredskap, huvudsakligen av uppländska stenarter, men även av flinta. Uppland saknar de stenålderssmycken som man funnit i sydligare landskap, vilket tyder på relativ fattigdom hos den dåtida uppländska befolkningen. Även avsaknaden av spår från boskapsskötsel och sädesodling talar för relativ fattigdom. Enstaka stenåldersfynd visar på förbindelser mellan Uppland, Åland och Finland redan vid denna tid.
Från bronsåldern har hittats dels stenföremål, såsom mejslar av flinta och skafthålsyxor, dels föremål av brons, yxor, spjutspetsar och svärd samt smycken, till och med av guld (i Järfälla socken, Kung Björns hög vid Håga, och i Torstuna socken). Dessa fynd vittnar om stigande välstånd under bronsålderns senare tid, vilket även betygas av de funna föremålens utveckling både i praktiskt och estetiskt hänseende. Bronsfynden är dels av uppländskt, dels av sydskandinaviskt, dels till och med av sydeuropeiskt ursprung. Även hällristningar (i Litslena, Boglösa, Ramsta och Ångarns socknar) förekommer från denna period.
Fynden från den äldre järnåldern (från 500 f. Kr.) är få, men formfulländade (halsringar av brons, järnsvärd, bronsvaser etc.). Från omkring 500 e. Kr. härstammar de äldsta proven på säd i Uppland (korn av vete och korn i Gamla Uppsala). Den stora folkvandringen har lämnat spår i ett graffynd i Tibble i Litslena socken från mitten av 300-talet. De stora guldfynd, som gjorts i Gottröra, Hjälsta och Börstils socknar, föremål av glas, efterbildningarna av romerska medaljer och brakteater, som hittats rikligt i Uppland liksom i det övriga Skandinavien, betygar folkets välmåga och livliga förbindelse både åt sydöst, med Konstantinopel, och åt sydväst, med Belgien och Frankrike. Bland senare fynd från den yngre järnåldern är de, som hittats i båtgravarna vid Ultuna, vid Tuna i Alsike socken och framför allt vid Vendels kyrka från 600-700-talen, anmärkningsvärda för sin gedigna prakt och sin germanska ornamentik.
Från vikingatiden finns många spår i Uppland, mest synbart i form av runstenar, men också gamla gravhögar och boplatser. Upplands och kanske hela Nordens viktigaste fyndplats från denna tid är Birka. Under vikingatiden blir Upplands inbyggare bekanta för grekerna, vilkas författare talar om folket rôs, liksom arabernas om rūs och de runt Finska viken boende folken om ruotsi, vilket man har härled ur "rods"-karlar eller inbyggare i Rodin (Roslagen). Ett stort gravfält väster om Smolensk samt andra söder om Ladoga som innehåller 800- och 900-talsfynd liknar dem i Uppland. Stora mängder av mynt, anglosaxiska, tyska och arabiska, samt hela och sönderslagna silversmycken från denna tid blev hittade flerstädes i den uppländska jorden, såsom vid Vänngarn, Karlberg, Djursholm, Inedal (i Stockholm), i Estuna, Bälinge och Frötuna socknar, på Adelsö, Björkö och så vidare.
Huvudsakligen från 1000-talet stamma runstenarna, på vilka Uppland är rikare än något annat svenskt landskap. 950 uppländska runstenar blev granskat och upptecknat fram till början av 1900-talet, av vilka två, Möjebro- och Krogstastenarna, ristats med de äldre runorna, en från Birka, med de svenska och de övriga med de danska vanliga runradens tecken. Antalet har ursprungligen varit mycket större, men flera stenar blev förstört genom vanvård, och andra har används exempelvis vid kyrkobyggen i Sigtuna, flera medeltida landskyrkor i Uppland och framför allt i Uppsala domkyrka. Notabla är Yttergårdsstenen (Orkesta socken), Väsbystenen (ösby socken) med flera, vilka syfta på deltagare i Knut den stores tåg till England. Många har ristats av den uppländske runmästaren Asmund Kareson (omkring 1025), den förste, som gett runstenarna en konstnärligt ornamentell utstyrsel.
Under vikingatiden och en bit in i medeltiden bestod Uppland av folklanden Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland och Roden. Svearnas och senare Sveriges konung valdes vid Mora stenar i Lagga socken i nuvarande Knivsta kommun.
Upplänningarna ansågs vara snåla, ogina och ohjälpsamma, och särskilt dåligt var deras anseende hos luffarna. De hade en visa om sig själva[1]:
| ” | Trindskallar ä vi allihopa,
allihopa, alli-allihopa, å du mä, å ja mä, å ja mä, å du mä. |
” |
Geografi
Landformer
Uppland är ett lindrigt kuperad slättland, som i mellersta och norra delarna på få ställen höjer sig till 50 meter över havet, men i sydöst finns bergshöjder som når 70 meter och i den västra delen ända till nära 100 meter. Upplands undergrund är bildat av urberg som delades upp genom flera förkastningar. Inlandsisen har slipat bort alla större kanter. När isen gick tillbaka lämnade det sitt medförda material som moräner. Dessa moräner kallas rullstensåsar och är typiska för landskapet. Vid flera ställen finns på dessa moräner skikt av lera som är upp till 100 meter tjocka. Dessa skikt tillkom efter istiden när området var täckt av hav. I samband med den postglaciala landhöjningen höjde sig regionen ur havet.
Uppland tillhör tre vattenområden. Det norra, som är av liten omfattning, genomflytas av Dalälven och har endast en större vattensamling, Tämnaren (36 meter över havet), varifrån i nordostlig riktning Tämnarån flyter. Inom östra vattenområdet, som är av mindre bredd, är vattendragen många, men mindre betydande. De största rinner norrut, såsom Olandsån och Skeboån. Den största sjön inom området är Erken (11 meter över havet). Landskapets övriga del tillhör Mälarens avrinningsområde. Dess största vattendrag är Fyrisån, som faller ut i Ekoln, som är en förgrening av Mälaren. Mindre vattendrag faller även ut i övriga av Mälarens mot norr inskjutande vikar, såsom Ekolsundsfjärden och Svinnegarnsfjärden. Ett stort antal av Mälarens öar tillhör Uppland, till exempel Lovö, Färingsö, Ekerö-Kersö-Munsö, Björkö, Adelsö, Grönsö och Arnö. Även östra kusten är genomträngd av flera vikar och i synnerhet på sydöstra sidan omgärdad av en vidsträckt skärgård. Norr om denna inskjuter mot väst Norrtäljeviken och mot norr Björköfjärden, som genom Väddö kanal står i förbindelse med Ortalaviken och Singöfjärden, genom vilka Björkön och Väddölandet samt Singön är skilda från fastlandet.
I den inre delen finns Uppsalaslätten som är uppkallad efter sitt läge omkring staden Uppsala. Uppsalaslätten är mycket bördig och på flera ställen väl bebyggd. I norr och nordöst är landskapet flackt och flerstädes sumpigt, stenigt och svårtillgängligt.
Städer
Följande städer i landskapet med gamla stadsprivilegier inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft: Enköping (1300), Norrtälje (1622), Sigtuna (980), Stockholm (1250), Uppsala (1286), Vaxholm (1652), Öregrund (1491-1521, 1554) och Östhammar (1368-1491, 1539). Under 1900-talet fick en del framväxande förortssamhällen även stadsstatus, nämligen Djursholm (1914), Lidingö (1926), Sundbyberg (1927) och Solna (1943). Dessa sentida stadsbildningar fick ingen egen jurisdiktion utan lydde fortsatt under respektive häradsrätt. Även många av de mindre städerna förlorade långt före 1971 sina rådhusrätter. I samband med kommunreformen 1971 upphörde städernas kommunala särställning och de inlemmades i större enheter. De flesta av dem är i dag centralorter i de kommuner som bär deras namn. Undantagen är Djursholm (en del av Danderyds kommun, Sigtuna (Märsta är centralort i Sigtuna kommun) och Öregrund (en tätort i Östhammars kommun). Djursholm, Solna och Sundbyberg är i dag heller inte egna tätorter utan ingår i Stockholm.
Största tätorter
Följande tätorter är numera de tio största inom landskapet:
- Stockholm (tätort) (del därav)
- Uppsala (128 000)
- Täby (58 600)
- Upplands Väsby (37 900)
- Lidingö (tätort) (30 500, en av tre statistiska tätorter på ön)
- Åkersberga (26 700)
- Vallentuna (26 500)
- Märsta (22 500)
- Boo (21 800)
- Enköping (20 200)
Andra tätorter i Uppland
Sjöar
|
Vattendrag
Administrativt
Precis som Sveriges övriga landskap saknar Uppland idag administrativ betydelse. Administrativt är landskapet i huvudsak uppdelat i Stockholms län, Uppsala län, men även i Gävleborgs län, Västmanlands län och även delar av Södermanlands län. Den ostligaste delen av Sala tätort och Sala kommun ligger i Västmanlands län men tillhör Uppland. Detsamma gällde också Heby kommun fram till den 1 januari 2007, efter vilket den bytte län till Uppsala län. Oknön i Mälaren ligger i Strängnäs kommun i Södermanlands län men tillhör Uppland. Små delar av landskapet ligger också i Gävleborgs län.
Majoriteten av Stockholms läns befolkning bor i Uppland, och då i synnerhet i Stockholms tätort. Av Stockholms län ligger en större yta i Uppland än i Södermanland.
Några kända upplänningar
|
|
Noter
- ↑ Julius Ejdestam, Svenskt folklivslexikon. Rabén & Sjögren: Stockholm 1975, s. 164
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Uppland, 1904–1926 (Not).
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Böcker
- Uppland under tusen år
- Våra kära Landskap
- Mälardalens Fakta och Historia
- Landskapshistoria
- Landskapslagarna
Se även
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||
|
|||||||
