Lars Leijonborg

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ledamot av Sveriges riksdag
Lars Leijonborg
Lars Leijonborg (fotograf: Tomas Engström)
Parti	Folkpartiet liberalerna
Mandatperiod(er)	1979 (ersättare) 1982 (ersättare) 1985–1988 1988–1991 1991–1994 1994–1998 1998–2002 2002–2006 2006–
Valkrets	Stockholms län
Uppdrag i riksdagen:
Ledig från ledamotskap (ersatt av  Mauricio Rojas) Statsråd
Utskottsordförande i:
Ej ordförande i något utskott
Yrke/Titel	Socionom
Födelsedatum	21 november 1949
Födelseplats	Täby, Stockholms län
Webbplats	folkpartiet.se

Lars Leijonborg svarar på frågor efter att ha talat i Nordstan i Göteborg under valkampanjen 2006. (Foto: Martin Olsson)

Lars Erik Ansgar Leijonborg, född 21 november 1949 i Täby i Stockholms län, är en svensk politiker (folkpartist). Han var partiledare för folkpartiet liberalerna under åren 1997–2007 samt statsråd och chef för Utbildningsdepartementet (utbildningsminister) 2006–2007. Sedan sin avgång som partiledare är han högskole- och forskningsminister i samma departement.

Leijonborg är socionom och riksdagsledamot sedan 1985. Han var åren 1992–2004 gift med folkpartipolitikern Lotta Edholm. Han har två söner och är bror till Ingemar Leijonborg.

Biografi

Lars Leijonborg växte upp i Solna utanför Stockholm, som son till socialinspektören samt pastorn i missionsförbundet Axel Leijonborg (1908-1999) och Svea, född Nilsson (1914-1992).

Leijonborg tog studentexamen i Solna 1968. År 1971 valdes han till ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund (nuvarande Liberala ungdomsförbundet) efter en omröstning mot dåvarande ordföranden Per Gahrton. Han var sekreterare i förvaltningsutskottet för Stockholms läns landsting 1973-75 och blev sekreterare i partiordförandes kansli 1976.

Efter sin ordförandetid avslutade han sina studier och tog socionomexamen 1974. Efter studierna var han verksam som politisk tjänsteman, politiker, journalist och konsult. År 1976 blev han pressekreterare år dåvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström. Han var dessutom bland annat partisekreterare 1980–1983, grundare och chefredaktör för tidningen NU 1983–1984 och konsult på Svenska ManagementGruppen 1984–1990.

År 1985 valdes Leijonborg in i riksdagen och fem år senare, 1990, valdes han till andre vice ordförande för folkpartiet. Efter valet 1991 blev han folkpartiets gruppledare i riksdagen. Den 15 mars 1997 valdes han slutligen till partiledare, efter Maria Leissner.

Både i politiken och i yrkeslivet har Leijonborg arbetat med förnyelsen av den offentliga sektorn. Vidare har han engagerat sig i skolpolitik och mediafrågor och var drivande i besluten om fri radio i Sverige. Han tog även initiativet till den författningsreform som innebär längre mandatperioder och personval. På senare år har han ägnat sig mycket åt ekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik.

Politiskt sett anses Leijonborg ha omdanat folkpartiet från "snällismen" mot en mer kravställande riktning. Han diskuteras i det avseendet ofta i motsättning till Bengt Westerberg. Influenser anses bland annat ha hämtats från danska Venstre. Det "skattestopp" som folkpartiet gick till val på 2006 hade som exempel några år tidigare fungerat väl för Venstre i den danska valrörelsen. Leijonborg har dock vid flera tillfällen förnekat ytterligare kopplingar till de danska liberalerna.

I regeringen Reinfeldt, som tillträdde 6 oktober 2006, blev Leijonborg statsråd med ansvar för högskole- och forskningspolitiken samt chef över utbildningsdepartementet. Han är dessutom ordförande i globaliseringsrådet. Han var även tillförordnad kulturminister några dagar i oktober 2006. I januari 2007 skrev Leijonborg på DN Debatt att han ville avveckla presstödet. Leijonborgs förslag hade dock inte stöd bland de övriga partierna i regeringen.^[1]

Under våren 2007 visade allt fler av partiets länsförbund att de inte stödjer Leijonborg som partiledare. Efter att länsförbundet i Stockholm slöt sig till dessa kritiker, meddelade Leijonborg den 23 april att han inte ställer upp till omval som partiledare vid folkpartiets landsmöte i september 2007.^[2]

Spionaffären

Huvudartikel: Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006

Den 3 september 2006 avslöjades ett dataintrång i socialdemokraternas intranät Sapnet^[3], vilket hade spårats till en ledande företrädare för Liberala ungdomsförbundet. Leijonborg blev hårt trängd då det strax efter avslöjandet visade sig att partisekreteraren Johan Jakobsson i ett halvår hade vetat om att intrånget ägt rum, men Leijonborg hävdade bestämt att han inte känt till något om det innan avslöjandet kom.

Det visade sig även senare att inloggningsuppgifterna hade bytt ägare på frivillig basis mellan personen i det Liberala ungdomsförbundet och en person i SSU.

Referenser

Noter

1. ↑ ”Presstöd splittrar alliansen”. Dagens Nyheter. 2007-01-23. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=609269. 
2. ↑ Alexandra Hernadi, "Leijonborg avgår i höst", Svenska Dagbladet 23 april 2007
3. ↑ ”Ny spionskandal mitt i valrörelsen”. Expressen. 2006-09-04. http://expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?a=673645. 

Källor

• Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 177
• Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Lars Leijonborg
  Bilder & media
• Lars Leijonborg – Folkpartiet
• Lars Leijonborg (fp) – Riksdagen
• Regeringskansliet – Lars Leijonborg