Per Gahrton
Från Rilpedia
Carl Per Gunnar Gahrton, född 2 februari 1943 i Malmö, är en svensk politiker, sociolog och författare. Han började sin politiska bana i Folkpartiet men lämnade sedan partiet och var en av grundarna bakom Miljöpartiet de gröna. Han är sedan 2005 ordförande i tankesmedjan Cogito.
Per Gahrton är gift med professor Drude Dahlerup och farbror till Måns Gahrton.
Innehåll |
Biografi
Per Gahrton föddes 1943 i Malmö. Han gick med i Riksförbundet för Kriminalvårdens Humanisering (KRUM) och blev 1966 ledamot i dess styrelse. Under slutet av 1960-talet blev han redaktör för ett flertal tidningar (Liberal debatt, Lundagård, och Tribunserien på Bonniers). Han har studerat vid universiteten i Lund, Stockholm, Kairo och Moskva, och kan både ryska och arabiska. [1]
Sedan 1968 har han skrivit omkring 30 böcker, de flesta politiska verk om bland annat grön ideologi och EU. Några av böckerna har blivit översatta till engelska, norska och ryska. Han har även skrivit två deckare: Maktens fångar (1997) och EU-politikerns död (2001). Den förstnämnda utspelar sig i riksdagen och den sistnämnda i EU-parlamentet. Han är också en återkommande skribent i kulturtidskrifterna FiB/Kulturfront och Palestina NU.
Tiden i Folkpartiet
Per Gahrton valdes till förbundsordförande för Folkpartiets ungdomsförbund 1969, en post han innehade till 1971. Han tvingades efter två år lämna posten då han förlorade en mycket jämn omröstning mot Lars Leijonborg.
Under åren 1973 till 1976 satt han i kommunfullmäktige i Lund för Folkpartiet. Han invaldes i riksdagen 1976 för Folkpartiet och omvaldes 1979, men lämnade efter en kort tid riksdagen och Folkpartiet.
Åter till universitetet
År 1983 disputerade Gahrton för filosofie doktorsexamen i sociologi vid Lunds universitet med avhandlingen Riksdagen inifrån: en studie av parlamentarisk handfallenhet inför ett samhälle i kris. Ovanligt nog var betygsnämnden inte enig, utan omröstningen slutade med siffrona 3-2 för godkännade av avhandlingen. På grund av de diskussioner som disputationen väckte ändrades högskoleförordningen, så att en majoritet av betygsnämndens ledamöter måste vara verksamma vid andra institutioner än disputanden. Detta kom att kallas "Lex Gahrton".
Miljöpartiet de Gröna
Den 30 september 1980 höll Per Gahrton ett möte i sitt hem där han och några andra beslutade sig för att grunda att nytt parti, inspirerat av det tyska miljöpartiet Die Grünen. Miljöpartiet bildas sedan 19-20 september 1981. Partiet kom inte in i riksdagen vid valet 1982 även om Gahrton blev uppmärksammad. Han valdes till språkrör för miljöpartiet 1984 på kongressen i Jakobsberg och lämnade posten efter valet 1985. Han utsågs till medsekreterare i European Greens 1984 och hade den positionen till 1989.
Miljöpartiet kom vid valet 1988 in som första nya parti på 7o år. Gahrton blev då en av partiets 20 riksdagsledamöter. 1991 åkte partiet ut ur riksdagen. Gahrton hade posten som ledamot i Miljöpartiets partistyrelse 1992-1997 och även senare 2000–2007. Vid valet 1994 kom Miljöpartiet in i riksdagen igen och Gahrton gjorde då ännu ett år som riksdagsledamot innan han övergick till att bli ledamot av Europaparlamentet 1995–2004.
I EU-parlamentet
Gahrton började som ledamot av EU-parlamentets utskott för utrikesfrågor, säkerhet, försvar 1995-2004 och suppleant i EU-parlamentets miljöutskott 1995-99. Senare har han varit ledamot av EU-parlamentets Palestina-delegation 1995-96 samt av EU-parlamentets delegation till WTO-mötena i Seattle 1999 och Doha 2001. Han har också varit ordförande i EU-parlamentets delegation för samarbete med Kina 1997-2001, innan han blev dess vice ordförande 2002-2004.
Han har även varit rapportör för EU-parlamentet om Georgien, Armenien, Azerbadzjan 2000-2004 och valobservatör i Komirepubliken, Ryssland 1993 (för Sverige), Palestina 1996, Georgien 2003 och 2004, Indonesien 2004 (för EU-parlamentet)
Cogito
Under 2005 startades den gröna tankesmedjan Cogito, till vilken Gahrton valdes som första ordförande. Han är även ordförande för Palestinagrupperna i Sverige. Garthon är en av få svenska akademiker som talar flytande arabiska,[2] och har ofta refererat debatten i särskilt Egypten för den svenska allmänheten.
Israel-Palestina konflikten
Ett område där det skar sig mellan Garthon och Folkpartiet var Israel-Palestina-konflikten, där Per inte delade det tradtionellt israelvänliga folkpartiets åsikter i Mellanösternfrågan. Han deltog aktivt i Radio Islams radiosändningar, har skrivit boken Palestinas frihetskamp och är ordförande för Palestinagrupperna i Sverige.
Bibliografi i urval
|
|
|
Källor
- ↑ Några av årtalen och händelserna i biografin är hämtade från "Gahrtons hemsida, http://www.gahrton.dinstudio.se/text1_11.html, besökt 2009-04-22
- ↑ Per Jönsson: Per Gahrton: "Palestinas frihetskamp"/Gudrun Krämer: "A History of Palestine DN, 26 november 2008.
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Per Gahrton
- Per Gahrton, personlig webbplats
| Företrädare: Thomas Hammarberg |
Förbundsordförande för Folkpartiets ungdomsförbund 1969–1971 |
Efterträdare: Lars Leijonborg |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Miljöpartiets språkrör 1984–1985 Tillsammans med: Ragnhild Pohanka |
Efterträdare: Birger Schlaug Ragnhild Pohanka |
