Från Rilpedia

Carl Sverker Åström, född 30 december 1915 i Uppsala, är en svensk diplomat, författare och programledare. Han var FN-ambassadör 1964-1970, kabinettssekreterare vid UD 1972–77 samt ambassadör i Paris 1978–1982.

Åström är son till advokat John Åström och Brita Kugelberg. Han blev fil.kand. 1935 och jur.kand. 1939 vid Uppsala universitet.

Innehåll 1 Diplomatisk karriär 2 Övrigt 3 Bibliografi 4 Referenser 5 Externa länkar

Diplomatisk karriär

Efter studierna fick Åström 1939 tjänst som attaché vid Utrikesdepartementet. Åren 1940-43 tjänstgjorde han i Moskva och vid den utlokaliserade beskickningen i Kujbysjev (före detta och numera åter Samara vid Volgakröken). Därefter fortsatte han sin tjänstgöring vid UD till 1946, då han blev legationssekreterare i Washington. År 1948 kom han åter till UD, och utnämndes till dess byråchef året därpå. Åren 1953-56 var han beskickningsråd i London.

Åström var chef för den politiska enheten vid Utrikesdepartementet samt utrikesråd 1956-63. År 1964 efterträdde han Agda Rössel som FN-ambassadör och stannade på denna post till 1970 då Olof Rydbeck tog över. Åström utsågs då till biträdande kabinettsekreterare och chefsförhandlare i Bryssel för Sveriges räkning med avseende på EEC-avtalet. Därefter var han kabinettssekreterare vid UD 1972–77 och tjänstgjorde sedan som Sveriges ambassadör i Paris från 1978 fram till pensioneringen 1982.

Åströms största insats var att inleda miljödebatten i FN. Detta skedde efter förslag från Inga Thorsson och Börje Billner. År 1968 lade Åström fram en resolution som generalförsamlingen antog, vilken gick ut på att FN skulle engagera sig i globala miljöfrågor och därför anordna en internationell konferens. Konferensen hölls i juni 1972 i Stockholm, och deltagarna enades om en deklaration. Detta blev startskottet för FN:s miljöarbete, och ett särskilt organ bildades för miljöfrågor, UNEP.

Övrigt

Under en lång tid som pensionär har Sverker Åström varit en flitig debattör, inte minst i form av av författare av artiklar på Dagens Nyheters debattsida. Under senare år har Åström upprepade gånger starkt kritiserat delar av USA:s utrikespolitik samt staten Israels agerande. Bland annat fördömde han den USA-ledda FN-alliansen mot Iraks ockupation av Kuwait 1991, något som ledde till häftig debatt med socialdemokraten Inga Thorsson. År 2001 tog han avstånd från USA:s invasion av Afghanistan.

Åström är ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien sedan 1974.^[1]

Vid 87 års ålder, år 2003, berättade Åström i en tidningsintervju, respektive i efterordet till en nyutgåva av boken Ögonblick: Från ett halvsekel i UD-tjänst, att han är homosexuell. Han har uppgett att han berättat om sin sexuella läggning för sina chefer (bland andra Östen Undén, Tage Erlander och Olof Palme) och därmed aldrig ansåg sig som utsatt för någon utpressningsrisk på grund av sin sexuella läggning.^[2] Han fick pris som Årets Homo vid QX:s gaygala 2004. År 2006 debuterade Åström i samhällsprogrammet Böglobbyn och blev därmed Sveriges äldste TV-programledare. Efter två avsnitt hoppade han av, då han tyckte att programmet snarare ökar fördomarna mot de homosexuella än att motarbeta homofobi.

Enligt vissa källor ska Åström under studietiden i Uppsala ha varit medlem i Nationella Studentklubben i Uppsala mellan 1932 och 1937, en organisation nära knuten till det pronazistiska Sveriges nationella förbund (SNF),^[3]dock utan att utmärka sig. Själv säger han sig inte minnas det.

År 2005 gav Åström ut en del av Michelangelos kärlekssonetter i en svensk nytolkning. Privat är han känd för sitt stora intresse för och kunskap om silversmide, bland annat av svenska silversmeder i Sankt Petersburg. Han har haft en stor samling ryskt silver, som han senare skänkt till statsministerns bostad.

Bibliografi

• (1992) Ögonblick: Från ett halvsekel i UD-tjänst, ISBN 91-89538-72-2

Referenser

1. ↑ KKrVA:s ledamöter
2. ↑ Dagens Nyheter 24 januari 2006: "Mina chefer visste att jag var gay"
3. ↑ Hübinette, Tobias: Den svenska nationalsocialismen : medlemmar och sympatisörer 1931-45, Carlsson, Stockholm 2002, sid. 485. ISBN 91-7203-472-6. 

Externa länkar

• Sverker Åström - diplomaten som ville bli arkitekt

Företrädare: Ole Jödahl	Kabinettssekreterare 1972–1977	Efterträdare: Leif Leifland
Företrädare: Agda Rössel	Sveriges FN-ambassadör 1964–1970	Efterträdare: Olof Rydbeck
Företrädare: Ingemar Hägglöf	Sveriges ambassadör i Paris 1978 - 1982	Efterträdare: Carl Lidbom

Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.