Agda Rössel

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Agda Rössel, född Jäderström 4 november 1910 i Gällivare i Norrbottens län, död 27 maj 2001, var en svensk ambassadör och politiker (socialdemokrat). Hon växte upp vid Kilvo station i Gällivare församling som dotter till järnvägstjänstemannen Emil Jäderström och Nina Lindström. Hon var åren 1943-51 gift med författaren James Rössel (född 1912).

Efter att ha blivit diplomerad från Socialinstitutet, fick Agda Rössel anställning som personalkonsulent. 1941 blev hon ombudsman för Kvinnliga telefontjänstemannaföreningen, och därefter beredskapskonsulent vid Stockholms arbetarenämnd och vid arbetsmarknadsstyrelsen. 1948 utsågs hon till byråinspektör, och 1957-58 till förste byråinspektör. Vid sidan av den ordinarie tjänsten var Agda Rössel ordförande i YSF 1948-52, avdelningschef för Rädda Barnens internationella hjälpverksamhet 1948-51, vice president för International Federation of Buissness and Professional Women 1950-56 och dess ordförande 1954-56, samt ledamot för Sveriges delegation i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna 1951-53 och för kvinnans rättsliga ställning 1954. Därtill var hon verksam vid FN:s generalförsamling 1952 och 1954.

År 1958 blev Agda Rössel Sveriges FN-ambassadör efter Gunnar Jarring, vilket hon förblev till 1964 då Sverker Åström efterträdde henne. Hon blev handplockad av Östen Undén till den tjänsten, något oväntat då hon inte var yrkesdiplomat, och blev därmed den förste kvinna permanent placerad på en chefsposition i FN. Hon hade dock stor erfarenhet av FN och andra internationella organisationer. Efter tiden i FN utsågs hon till ambassadör i Belgrad, och därefter i Aten.

Agda Rössel spelade en av huvudrollerna i den så kallade Wedénaffären 1968, då ett hemligstämplat brev hon skrivit om Sven Wedén var upptakten till dramat. Detta offentliggjordes av Carl Bildt 1994.

Externa länkar


Företrädare:
Gunnar Jarring
Sveriges FN-ambassadör
1958–1964
Efterträdare:
Sverker Åström
Personliga verktyg