Socialhögskolan (Stockholms universitet)

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Socialinstitutet)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Den nya skolan 1936, Sveaplan och Vanadislunden till vänster, Brunnsviken längs upp till höger.

Socialhögskolan eller tidigare Sveaplans gymnasium ligger i stadsdelen Vasastaden, Stockholm, närmare bestämt vid Cedersdalsgatan intill Wenner-Gren Center.

Allmänt

Institutionen för socialt arbete, Socialhögskolan ingår sedan 1977 i Stockholms Universitet och samhällsvetenskapliga fakulteten. Institutionen har cirka 100 anställda och 1000 studenter samt 7 professurer i socialt arbete, i socialt arbete med inriktning på äldre människor, i socialt arbete med inriktning på vård och behandling av missbrukare, i rättsvetenskap med inriktning mot socialt arbete och i socialt arbete med inriktning mot psykologi.

Socialhögskolans historik

Socialhögskolan har sitt ursprung i det 1 januari 1921 inrättade Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, allmänt kallat Socialinstitutet, som tillkom på initiativ av Centralförbundet för socialt arbete och med hjälp av donationsmedel.^[1] Detta institut tillkom för att fylla behovet av yrkesmässig högskoleutbildning på området. Socialinstitutet hade redan vid sin tillkomst en koppling till Stockholms högskola genom att en professur i nationalekonomi och socialpolitik inrättades vid högskolan, med avsikt att professuren skulle kombineras med tjänsten som föreståndare för institutet. Förste innehavare av professuren blev Gösta Bagge. Lärarkåren på Socialinstitutet rekryterades dock både bland personer med akademisk bakgrund och med bakgrund i praktisk verksamhet inom institutets område.

Sveaplans flickläroverkets historik

Sveaplans flickläroverk 1936

Sveaplans flickläroverket eller som det officiellt hette "Högre Allmänna Läroverket för flickor å Norrmalm" var det första läroverket i Stockholm där flickor kunde ta studenten. Det fanns visserligen flickskolor, men de gav inga examen utan bara avgångsbetyg.

Beslutet att inrätta speciella läroverk för flickor hängde samman med att kvinnor alltmer inträdde i det offentliga livet. Särskild riksdagsbeslutet från 1923, som innebar att kvinnor hade rätt till högre statliga tjänster, bidrog till att allt fler unga kvinnor valde en högre utbildning.

Byggnaden

Sveaplans flickläroverk ritades av två mycket unga arkitekter, Nils Ahrbom och hans partner Helge Zimdal, 26 respektive 28 år gamla. Deras tävlingsförslag bar det passande namnet "Emancipation", frigörelse.

Skolan stod färdigt år 1936 och räknas till en av funktionalismens vackraste och stilrenaste byggnader i Stockholm. Funktionalismens tanke var att skapa ljus, luft och rum med enkla material, exempel på detta är utformningen av skolans aula, ett omsorgsfullt gestaltat trapphus och den före detta gymnastiksalen. Aulans rundade byggnadskropp vänder sig mot parken och genom de höga fönstren syns orgelns stora pipor. Byggnadens enkla, geometriska former och volymer och de släta, ljusa fasaderna med sina långa, sammanhängande fönsterband utan spröjsar präglar det arkitektoniska språket. Den indragna entrén nås via en arkad av runda pelare. Trapphuset, som bärs upp av mörkblå målade runda pelare är luftigt och ljus, trappräcket är i enkelt och funktionell. I entréhallen välkomnas man av en stor väggmålning av Bo Beskow från 1939.

Skolan renoverades år 1996 under medverkan av den då nittioårige Nils Ahrbom. Byggnaden har tidigare också använts för "Sveaplans gymnasium" och som kontor och tillfälliga lokaler för Stockholms Universitet. Under 1970-talet hette skolan "Sveaplans vuxengymnasium".