Från Rilpedia

Tidigare ledamot av Sveriges riksdag
Östen Undén
Parti	Socialdemokraterna
Mandatperiod(er)	1934 - 1965
Valkrets
Uppdrag i riksdagen:
Ledamot av första kammaren (1934-1965)
Utskottsordförande i:
Utrikesutskottet (1937-1945)
Yrke/Titel	Professor i juridik
Födelsedatum	25 augusti 1886
Födelseplats	Karlstad

Bo Östen Undén, född 25 augusti 1886 i Karlstad i Värmlands län, död 14 januari 1974 i Bromma i Stockholms län, var en svensk jurist och socialdemokratisk politiker; han var under lång tid Sveriges utrikesminister och gjorde sig därutöver ett namn i utlandet för sina juridiska kunskaper och gärningar. Därtill var han rektor vid Uppsala universitet och universitetskansler.

Undén var konsultativt statsråd 1917-20 och 1932-36, justitieminister 1920, utrikesminister 1924-26 och 1945-62, tillförordnad statsminister 6-11 oktober 1946 samt ledamot av riksdagen (första kammaren) 1934-65.

Innehåll 1 Biografi 2 Vår tids bild av Undén 3 Referenser 3.1 Noter 3.2 Källor 4 Externa länkar

Biografi

Östen Undén var son till apotekaren Viktor Undén och Beata Kaijser. Hans äldre bror, Torsten Undén, blev efter flera år i Utrikesdepartementet envoyé i Riga och minister i Wien 1928. Hans storasyster Greta Undén var gift med apotekaren Stellan Guldström, som en kort tid var liberal riksdagsledamot.

Undén studerade humanistiska ämnen och juridik vid Lunds universitet, där han inskrevs 1904, och tillhörde den radikala studentföreningen. 1909 blev han medlem i Lunds arbetarekommun. Han studerade nationalekonomi för Knut Wicksell, filosofi för Hans Larsson, och efter en fil.kand. påbörjade han sina juridiska studier för bland andra Johan Thyrén. Sommaren 1908 gjorde han praktik vid en advokatbyrå som engagerat sig för LO.

Undén gifte sig 1912 med fil.mag. Agnes Elisabeth Jacobsson. Samma år doktorerade han i juridik, och blev docent för sin avhandling. Redan 1916 blev han sekreterare i konstitutionsutskottet, och året därefter utnämndes han till professor i civilrätt och internationell privaträtt vid Uppsala universitet.

År 1917 utnämndes Undén till konsultativt statsråd i Nils Edéns regering, det dittills yngsta statsrådet någonsin och skulle därefter ingå i alla socialdemokratiska ministärer till 1962, bortsett från åren före och under andra världskriget. Med tiden blev Undén en av de mest betydande sakkunniga inom folkrätten, och intresset för internationell rätt och utrikespolitik tilltog. I Brantings och Sandlers ministärer var Undén justitie- och utrikesminister, och var dessutom svensk delegat i Nationernas Förbund. I NF hade han en framträdande roll som skiljedomare i Haag, där han bland annat hade ett mål mellan Bulgarien och Grekland, om frågan vilken nation som ett visst landområde skulle tillfalla. Som tack för hans dom, uppkallades en bergstopp i Rodope till "Professor Undén" efter honom.

Åren 1929-1932 var Undén rektor för Uppsala universitet, och universitetskansler 1937-1951. Han deltog i Ådalskommisionen som tillsattes för att utreda skotten i Ådalen 1931. Efter andra värlskriget blev han åter utrikesminister, en post han kom att behålla i 17 år innan han avgick vid 76 års ålder, och som han de första åren skötte parallellt med befattningen som universitetskansler. Såsom regeringens andre excellens fungerade han som tillförordnad statsminister från Per Albin Hanssons död 6 oktober 1946 tills Tage Erlander utnämndes 11 oktober.

Undéns bostad i Uppsala kallas allmänt Undénska villan.

Undén riktade skarp kritik mot den svenska politiken under andra världskriget, och ogillade den tyska livsrumsfilosofin och våldspolitiken. Han har dock blivit kritiserad för baltutlämningen som verkställdes under hans andra utrikesministerperiod.

Under sin tid som utrikesminister hade Undén i uppdrag att deltaga i det svenska invalet i FN hösten 1946. Av någon anledning höll Undén inträdestalet på franska, trots att 99,9 procent av åhörarna var amerikaner. Han gav aldrig något skäl till detta, men det förmodas ha varit en politisk markering.^[1]

Undén arbetade aktivt för att hindra kärnvapenspridning och utarbetade den s.k. Undénplanen. Den framlades som ett förslag för FN:s generalförsamling 1961. Tage Erlander berömmer Undén i sina memoarer, och skriver att Undén var en kraftkälla som redan innan han blev utrikesminister starkt påverkade Sveriges utrikespolitik genom att dra upp grunderna till neutralitetspolitiken, och att han, påverkad av Axel Hägerström, lade fram idéer för hur äganderätten kunde omformas genom reformer i stället för genom socialisering. När Gunnar Adler-Karlsson 1966 lanserade begreppet funktionssocialism härleder han tankarna till Undén. Funktionssocialismen är fundamental för den svenska socialdemokratins ekonomiska politik.

Som utrikesminister hade Undén fram till 1962 sin tjänstebostad i Utrikesministerhotellet på Blasieholmen i Stockholm.

Undén skrev en rad vetenskapliga juridiska arbeten, särskilt inom folkrätt och civilrätt. Han debatterade mot Gustaf Petrén i Svensk juristtidning på 1950-talet beträffande domstolarnas rätt till lagprövning; lagprövningsrätten, som Undén avvisade och Petrén ansåg gällde i praxis, grundlagsfästes senare i 11 kap. 14 § regeringsformen, en paragraf som trädde i kraft 1980.

Undén invaldes 1940 som ledamot nummer 888 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Undén är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Vår tids bild av Undén

Undén anses vara sin tids främste uttolkaren av neutralitetspolitik, vilken kom att dominera svensk försvarspolitik och utrikespolitik under lång tid framåt. Hans syn på de små staternas utsatta läge i förhållande till stormakterna kom att prägla hans och regeringens agerande i såväl frågan om baltutlämningen som frågan Raoul Wallenbergs försvinnande. Han ansåg bl.a. att Sovjetunionen skulle behandlas som vilken annan rättsstat som helst.

Efter de stora omvälvningar som ägt rum efter det kalla krigets slut och med Sovjetunionens upplösning, är det naturligt att vi med vår tids ögon ser annorlunda på Undéns politiska gärning sin egenskap av utrikesminister under och efter andra världskriget. Flera av de åtgärder som vidtogs och många av de uttalanden som Undén gjorde efter andra världskriget förefaller idag anmärkningsvärda i sin undfallenhet gentemot stormakten Sovjetunionen. Kritikerna har hävdat att Undéns och utrikesdepartementets passivitet gentemot Sovjetunionen i allmänhet och i fallet Raoul Wallenberg i synnerhet bidrog till misslyckandet att bringa klarhet i dennes försvinnande och att man missade tillfället att begära utväxling av Wallenberg. Utrikesdepartementet hade fått flera propåer om utväxling av ryssar som befann sig i Sverige. Kritikerna har menat att Undéns underlåtenhet bara kan förklaras utifrån Undéns och regeringens intresse av goda relationer med Sovjetunionen. Denna slutsats dras i den rapport (SOU 2003: 18) Ett dipolomatiskt misslyckande: Fallet Raoul Wallenberg och den svenska utrikesledningen^[2] som kommissionen om Wallenbergs öde presenterade i februari 2003.

Referenser

Noter

1. ↑ Olof Rydbeck, I maktens närhet, Bonniers 1990, s.81
2. ↑ Wallenbergkommissionen (februari 2003). ”Ett dipolomatiskt misslyckande: Fallet Raoul Wallenberg och den svenska utrikesledningen” (pdf). SOU 2003:18. Utrikesdepartementet. http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/55/eea4918e.pdf. Läst 2009-01-31. 

Källor

• Gunnar Adler-Karlsson, Funktionssocialism (1967)
• Anno 74 (Sthlm 1975), s. 121 f
• Tage Erlander, Samtal med Arvid Lagercrantz, 1960-talet (Sthlm 1982), s. 185
• Olof Rydbeck, I maktens närhet, (Sthlm 1990)
• Östen Undén, Anteckningar I-II, utgivna genom Karl Molin för Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia.
• Uno Willers, "Undén, Östen", Svenska Män och Kvinnor Del 8 (Sthlm 1955)
• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 404

Externa länkar

Företrädare: Eliel Löfgren	Sveriges justitieminister 1920-1920	Efterträdare: Assar Åkerman
Företrädare: Erik Marks von Würtemberg	Sveriges utrikesminister 1924-1926	Efterträdare: Eliel Löfgren
Företrädare: Ludvig Stavenow	Uppsala universitets rektor 1929-1932	Efterträdare: Otto Lagercrantz
Företrädare: Hjalmar Hammarskjöld	Sveriges juristkonsult 1917-1920	Efterträdare: Louis De Geer
Företrädare: Åke Holmbäck	Sveriges juristkonsult 1932-1936	Efterträdare: Nils Quensel
Företrädare: Gustaf Vilhelm Lizell	Inspektor vid Värmlands Nation i Uppsala 1935–1937	Efterträdare: Arvid Runestam
Företrädare: Christian Günther	Sveriges utrikesminister 1945-1962	Efterträdare: Torsten Nilsson
Företrädare: Per Albin Hansson	Sveriges t.f. statsminister 1946	Efterträdare: Tage Erlander