Johan Thyrén

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Professorn, rektorn och ministern Johan Thyrén. Foto: Atelje Maria Jonn, Lund.

Johan C W (Carl Wilhelm) Thyrén, född 6 april 1861 i Lund, död 4 maj 1933 där, universitetslärare, filosof, historiker, jurist. Han var (liberal) justitieminister 1926-28, och rektor för Lunds universitet 1916-26. Han var son till kyrkoherden Hans Thyrén och Anna Maria Helena Schlyter.

Johan Thyrén tog mogenhetsexamen i Lund 1878 och studerade sedan vid Lunds universitet, där han 1883 promoverades till fil.dr.. Han blev docent samma år i teoretisk filosofi och 1886 i historia. 1888-1893 var han föreståndare för den teoretiska provårskursen vid allmänna läroverket i Lund, drev samtidigt juridiska studier, avlade 1892 jur.kand.-examen och utnämndes efter praktisk domartjänstgöring (jfr notarietjänstgöring) till extra ordinarie professor i romersk rätt och rättshistoria vid Lunds universitet 1894.

1896 utnämndes han till professor i straffrätt och juridisk encyklopedi vid Lunds universitet. Han blev juris hedersdoktor i Lund 1900, i Oslo 1911. År 1920 invaldes han som ledamot nummer 783 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var riksdagsledamot 1909-1917 och rektor för Lunds universitet 1916-1926. Han tog 1926 avsked från professuren och inträdde 7 juni samma år som justitieminister i C.G. Ekmans ministär, och avgick med regeringen Ekman 1928.

1909 fick han av regeringen uppdraget att utreda bestämmelserna rörande bötesförvandlingsstraffen. Det resulterade i skrifterna Principerna för en strafflagsreform, I-III, (1910-14) och Förberedande utkast till strafflagens allmänna del med kortfattade motiv (1616). Där finns ett utkast till kapitlet om brott mot kroppslig okränkbarhet (1917).

Stort inflytande på Thyrén hade, förutom morfadern C.J. Schlyter, hans lärare Johan Jacob Borelius. Thyrén framkommer som mogen begreppsanalytiker redan i tidiga skrifter. Han kallades "Trollkarlen från Lund" då han var mycket kunnig inom flera områden. Vid sidan av vetenskapen var han en duktig sportsman och musiker.

Vid sidan av juristarbetet och sin lärarverksamhet var Thyrén också en betydande politiker. Han tillhörde Riksdagen där han var ledamot av andra kammaren 1909-1911 för Lunds stads valkrets och var därefter ledamot av första kammaren från 1912 till den 22 januari 1917 för Uppsala läns valkrets. Ideologimässigt intog han en självständig, utanför partiorganisationerna vald ståndpunkt, trots det efter proportionsvalens införande alltmera genomförda partiväsendet. Han anslöt sig aldrig heller till något riksdagsparti, utan betecknade sig vid riksdagarna 1909 som vänstervilde, 1910-1914 som högervilde, 1915 som vilde och 1916-1917 åter som högervilde.

Som justitieminister hade han inget bestående inflytande. Han införde en ny arvslag, lagar om kollektivavtal och arbetsdomstol – detta skarpt kritiserat av socialdemokraterna. Ett flertal smärre, delvis mycket uppmärksammade, politiska skrifter har också flutit ur hans penna. 1916 valdes han till Lunds universitets rektor och gjorde då ett uppehåll i den aktiva politiken.

Thyrén förekommer, i lätt parodierad form, under namnet Professor Borén i Fritiof Nilsson Piratens roman Tre terminer.

Bibliografi

• Kritisk framställning af Herbert Spencers Principles of psychology, (1883),
• Den första väpnade neutraliteten (1885-1886) och
• Verldsfreden under Napoleon (1887).

Sitt omfattande juridiska författarskap inledde han med

• Culpa legis Aquiliae (1893) samt
• Makes gäld (s.å.).

Bland hans förnämsta straffrättsliga arbeten märks

• Abhandlungen aus der rechtsphilosophie (I, "Bemerkungen zu den kriminalistischen kausalitätstheorien", 1894; II,
• "Dolus und culpa", 1896),
• Förfalskningsbrotten (1895),
• Kommentar till strafflagen kap. la (1906),
• Straffrättens allmänna grunder (1907),
• Kommentar till strafflagen kap. 20 (1908) samt
• Le délit de diffamation (Lund och Leipzig 1918).

Han har ytterligare riktat den straffrättsliga litteraturen med

• Kommentar till strafflagen kap. 16 (1919).

Som förberedelser till strafflagsreformen har av speciella delen ytterligare utkommit

• Utkast till kapitlen om ärekränkning (1919),
• Om förmögenhetsbrotten (2 delar, 1920 och 1922),
• Om allmänfarliga brott (1923) samt
• Om förfalskningsbrotten (1925).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).