Hans Larsson (filosof)
Från Rilpedia
Hans Larsson, född 18 februari 1862 i Östra Klagstorp, Malmöhus län, död 16 februari 1944 i Lund. Filosof, ledamot av Svenska Akademien 1925-1944, stol 15. Larsson kallades "Kloke-Hans" (uttalades på skånska: "Kloge-Hans").
Hans Larsson var professor vid Lunds universitet och han skrev också skönlitteratur i form av romaner. Larsson var en humanist med en ödmjuk inställning till vetande och han fungerade som mentor åt flera svenska författare. Även framstående essäist.
Innehåll |
Biografi
Hans Larsson var son till lantbrukaren Lars Persson och Kersti Nilsdotter, och kusin med författaren Ola Hansson som han var skolkamrat med. Efter mogenhetsexamen 1881, skrevs han in vid Lunds universitet, där han tog fil.kand. 1888. 1893 blev han på samma gång fil.lic., fil.dr. och docent i teoretisk filosofi med avhandlingen Kants transcendentala deduktion af kategorierna. Hans första skrift, Intuition. Några ord om diktning och vetenskap tar upp spörsmål som skulle genomsyra hela Hans Larssons liv; att kombinera estetiken i den kulturradikalism som manifesterades i 1880-talets diktning, med intuitionen som han såg som den högsta formen av intellekt.
1884 undervisade han vid Kronobergs läns folkhögskola, för att 1899-1901 verka vid Uppsala Högre allmänna läroverk, efter att han utsetts till docent i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet. 1901 erhöll han tjänsten som professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, vilket han förblev tills han blev emeritus 1927. Två år dessförinnan hade han invalts i Svenska akademien.
1905 gifte han sig med Johanna Pålsson.
I den akademiska världen gjorde Hans Larsson ett personligt intryck såsom bondson. Han var mycket omtyckt; tystlåten, försiktig och sävligt betänksam med en tolerant respekt för andras åsikter.
Larsson ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.
Filosofen Hans Larsson
I sina filosofiska verk återkommer Hans Larsson till skönlitteraturen, där han finner exempel på sin tes att den högsta medvetandefunktionen är intuitiv och inte logisk; motsatsen till intuition är enligt Hans Larsson diskursiviteten. Detta var i strid mot den populäre franske filosofen Henri Bergson, som menade att intuitionen var något skilt från förståndet. Viktiga verk i dessa frågor är Poesiens logik (1899) och Intuitionsproblemet (1912); i den senare redogör han för skillnaden mellan sin och Bergsons syn på vad intuition är.
Larsson ansåg själv att hans viktigaste bidrag till filosofin bestod i konvergenstanken, intuitionsfilosofin, och studier av Kants transcendentalfilosofi. Konvergenstanken, som bl.a. skönjes i minnesteckningen över Christopher Jacob Boström, polemiserade emot Axel Hägerströms värdenihilism. Larsson menade i stället att värden förutsätter någon form av konsekvens och att även då människor synes ha motstridiga värderingar så delar de ändå samma principvärderingar. Denna konvergenstanke framkommer som tydligast i Spinoza (1931), och han delar i mycket Spinozas etiska betraktelsesätt, fastän han åtminstone till ålderdomen ansåg sig förespråka nykantianismen.
1896 publicerade han Lärobok i psykologi på empirisk grund, som blev mycket använd.
Som filosof utövade han ett enormt inflytande, inte enbart på andra filosofer som Alf Ahlberg, Alf Nyman och Gunnar Aspelin, utan även genom att hans skrifter nådde ut till den breda publiken.
18 februari 1953 konstituerades Hans Larsson Samfundet på Lunds universitet i syfte att genom publikationer främja det vetenskapliga studiet av livs- och kulturfrågor. Samfundet utger bokserien Insikt och handling och startade 1974 bokförlaget Doxa, som 1990 såldes och ombildades till Nya Doxa.
Den politiska samtidsdebatten
Omkring 1910 började Hans Larsson stridigt deltaga i den aktuella politiska debatten i dagspressen och i småskrifter, detta till mångas förvåning då hans hållning varit allmänt meditativ och romantiskt jordnära. I Under världskrisen (1920) kritiserade han den maktdyrkan, nationalism och de antidemokratiska idéer som florerade. I synnerhet gick han i polemik mot vad som brukar benämnas som "1914 års idéer", vilket företräddes av Fredrik Böök, Sven Hedin, Rudolf Kjellén, och Vitalis Norström. I sin gärning var Hans Larsson folklig, rationell och antiauktoritär, och han hade svårt att fördra moderna nietzscheanska ideal. Han sista skrift, Minimum, angriper den antiintellektualism och maktdyrkan som skakade 1930-talet. I denna polemik verkar han ha sökt en parallell hos Platon och dennes strid med sofisterna.
Bibliografi
- Intuition 1892
- Kants transscendentala deduktion af kategorierna 1893
- Lärobok i psykologi på empirisk grund 1896
- Enkla och sammansatta stämningar i dikten 1898
- Studier och meditationer 1899
- Poesiens logik 1899
- Viljans frihet 1899
- Gränsen mellan sensation och emotion 1899
- Sveriges historia i dess sammanhang med Norges och Danmarks jämte notiser ur världshistorien 1903
- Idéer och makter 1908
- Om bildning och självstudier 1908
- Kunskapslivet 1909
- På vandring 1909
- Rousseau och Pestalozzi i våra dagars pedagogiska brytningar 1910
- Reflexioner för dagen 1911
- Intuitionsproblemet 1912
- Evighetsfilosofien i Platons Faidon 1912
- Platon och vår tid 1913
- Logik 1914
- Vänstersynpunkter 1914
- Dagens frågor 1914
- Filosofien och politiken 1915
- Hemmabyarna 1916
- Athena 1917
- Nationalitetsprincipens eventuella tillämpning vid det blivande fredsslutet 1917
- Idéerna i Stabberup 1918
- Under världskrisen 1920
- Den intellektuella åskådningens filosofi 1920
- Den grekiska filosofien 1921
- Skolformer och skolkurser 1922
- Filosofiska uppsatser 1924
- Per Ståstdräng och de andra 1924
- Filosofiens historia i korta drag 1924
- Etisk diskussion 1925
- Litteraturintryck 1926
- Minne av Gottfrid Billing 1926
- Minnesteckning över Christopher Jacob Broström 1930
- Om själen 1930
- Spinoza 1931
- Gemenskap 1932
- Minimum 1935
- Emilia Fogelklou 1935
- Per Axel Samuel Herrlin 1938
- Postscriptum 1944
Priser och utmärkelser
Huvudsakliga källor
- Anders Wedberg, artikel i Svenska män och Kvinnor 4, (Sthlm 1948)
| Företrädare: Gottfrid Billing |
Svenska Akademien, Stol nr 15 1925-1944 |
Efterträdare: Elin Wägner |
|
|||||
