Från Rilpedia

Alf Robert Bertil Ahlberg, född 21 oktober 1892 i Laholm, död 29 januari 1979, författare, humanist och filosof.

Alf Ahlberg var son till kontraktsprosten Axel Ahlberg och Anna Lindskog, och bror till arkitekten Hakon Ahlberg. Han studerade vid Lunds universitet och lärde känna bl.a. Sigfrid Lindström, och Gunnar Aspelin. Om somrarna stannade han i Lund för att läsa Schopenhauer i den botaniska trädgåren vid Aagardhs staty. Han tog fil.kand. 1911, och doktorerade 1917 med avhandlingen Materieproblemet i platonismen : Platon, Aristoteles, Plotinos, Bruno : en historisk-kritisk studie. Därefter blev han medarbetare vid Svenska Dagbladet under några år, medan han vikarierade som adjunkt vid Södermalm, Stockholm, och var föreläsare på Arbetarinstitutet. 1927 blev han lärare vid arbetarrörelsens folkhögskola, Brunnsvik, och han befordrades 1932 till rektor där, vilket han förblev till sin pension 1959. Under flera år skrev han ofta i Dagens Nyheter. 1933 gifte han sig med lantbrukardottern Edith Larsson, men blev änkling 1944. 1946 gifte han om sig med fil.mag. Rut Davidsson.

Alf Ahlberg har främst blivit känd för sina vetenskapliga verk om filosofin. Ett av de mest uppmärksammade verken, De sociala och politiska myterna (1937), handlar om bl.a. nazismens propaganda och mytologi. I Flykten från ensamheten (1949) utreder han varför nutidsmänniskan är så mottaglig för propaganda. Hans främsta verk brukar dock Filosofins historia I-VI (1925-28) sägas vara, då det var den första i sitt slag och sålde i flera upplagor (den sista och femte omarbetade upplagan kom ut 1967). 1935 följdes denna upp med Psykologiens historia. Han har även skrivit flera biografier om t.x. Augustinus, Bertil Malmberg, Nietzsche och Schopenhauer, samt gjort översättningar av till exempel José Ortega y Gassets Massornas uppror.

Sensommarklarhet med ditt blida ljus, du som försonar allt och allt förklarar, dröj i min själ och flöda kring mitt hus och fyll mig helt, så länge dagen varar. I dagens hetta ofta kall jag gick och otacksam bland jordelivets under -- skänk mig, o liv, än några korta stunder att se dem åter med förundrad blick. Ur dikten "Jag går mot kvällen"

Genomgående uttrycker Ahlbergs en djup kritik mot samtidens biologiska naturalism och förespråkade en humanism i Hans Larssons socialistiska tolkningstradition, och kristendomen. För Ahlberg var västerlandet och kristendomen ett, och han såg kommunismen och nazismen som hot mot dess grundvalar, men en nödvändig konsekvens av naturalismen. Kommunismen och nazismen uppfattade han som primitiv materialism, primitiv kollektivism och primitiv subjektivism. Om allt tillkommit genom naturlagarna vore även dumhet och ondska av godo, menade Ahlberg.

Han självbiografi, Minnen och meditationer (1942), är en i tidens anda symbolrik framställning av hans intellektuella upplevelser och utveckling. Han har även skrivit dikter som var mycket populära bland hans elever.

Bibliografi i urval

• Filosofiens historia (1925-28), 5:e uppl. 1967. Utkom även på danska.
• Tankelivets frigörelse (1934)
• Minnen och meditationer (1942)
• Troende utan tro: religiösa sökare i vår tid (1966)

Priser och utmärkelser

• Natur och Kulturs kulturpris 1974

Källor

• Vem är det 1961
• Sven Stolpe, Svenska humanister, Bokvännens bibliotek Nr 61, (Sthlm 1962)