Sigfrid Lindström
Från Rilpedia
Gustaf Hilding Sigfrid Lindström, född 19 april 1892 i Lidhult, Kronobergs län, död 1 maj 1950, var en svensk författare, journalist och översättare. Son till komministern Peter Lindström och Anna Aquiliana Wickelgren. Ogift.
Sigfrid Lindström tog fil.mag. vid Lunds universitet 1918 efter sju års studier. han var därefter anställd vid flera tidningar i Sydsverige och var därjämte verksam som översättare.
Av vännerna i Lund liknades Lindström vid Sokrates, då han med välvilja och utan själviskhet delgav dem sina insikter som en vishetslärare. De kallade honom även Tristan på grund av hans svårmod. Han drog sig dock tidigt undan världen som han inte hade några illusioner om, och vilkens förgänglighet och grymma ytlighet som han föraktade.
1922 debuterade han som författare med Sagor och meditationer. I diktsamlingen De besegrade (1927) skärps dragen av hans udda och pessimistiska personlighet. I den återfinns hans dikt Ikaros som bygger på myten med samma namn. Motiv från antiken och sagan blandade han med lyriska meditationer, och utan avund "prisar den som ädel strid ha stridit". Som översättare har han bland annat översatt D.H. Lawrence och Albert Camus till svenska.
1948 erhöll han De Nios Stora pris.
Bibliografi
- Sagor och meditationer 1922
- De besegrade 1927
- Leksaksballonger 1931
- Vindsröjning 1939
- Ramsor 1944
- Sagor på vers och prosa 1948
- Vers och prosa 1965
- Världsförloppet och väderleken 1994